Frihet kontra terrorism.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna.

David Cameron, ordförande i konservativa Tory och idag brittisk statsminister, i en parlamentsdebatt för några år sedan där han argumenterade emot ett övervakningsförslag från den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Det som i princip alla i Sverige snackat om de senaste dagarna är försöket till terrorattentat i Stockholm. Dessbättre blev ingen annan skadad än självmordsbombaren. En del kanske är förvånade att jag inte kommenterat det. Ni som följer min blogg vet annars att jag är mycket skarp i min kritik emot homofientliga muslimska samfund.

Men jag har också förtydligat att de allra flesta muslimer i Sverige tar avstånd från våld och terrorism. Precis som de allra flesta katoliker. Jag brukar säga att problemet med muslimska samfund är inte att de gillar terrorism utan att de är för konservativa könsroller och är homofientliga. Återigen precis som katolska kyrkan.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har fått en del kritik för att han väntade så länge med att göra ett uttalande. Och att han i sitt tal vid presskonferensen inte bara fokuserade på att fördöma attentatet, vilket han gjorde, utan även vädja om respekt för värden som tolerans.

För mig är kritiken något besynnerlig. Är det någon som förtjänar att få kritik är det utrikesminister Carl Bildt (m) som använder sin twitterfunktion för att recensera något som inte ens polisen med säkerhet vet något om.

Att jag väntat i flera dagar med att kommentera händelsen i Stockholm har delvis samma orsaker. Det måste först bli tydligt vad som faktiskt har hänt. Spekulationer gynnar sällan debatten.

Givetvis hade det blivit annorlunda om det här hänt i Danmark. Statsministern där hade nog helt fokuserat på att återigen tala om "invandringsproblemet". Eller, ännu värre, föreställ dig att Jimmie Åkesson (sd) varit statsminister och skulle varit ansvarig för en presskonferens.

I vissa situationer är det viktigt att politiker och andra faktiskt visar besinning.

1987 så berättade svenska gaytidningen Reporter att några journalister i Västtyskland hade letat fram ritningarna från de gamla nazistiska koncentrationslägren. Med ritningarna i bagaget så begav de sig till 10 tyska borgmästare på platser där koncentrationslägren existerat på 1940-talet.

De hade bytt ut syftet med lägren till att de skulle vara till för ha som läger för människor med hiv. För att "skydda" övriga tyska befolkningen. Man skulle tvångsplacera folk med hiv och aids i de där lägren och ha vakter med vapen som skulle skjuta mot de som försökte fly. Ironiskt nog hade man där återigen kopierat de gamla tyska lägren och placerat de beväpnade vakterna exakt där de varit i de nazistiska koncentrationslägren enligt de gamla ritningarna.

Flera av de tyska borgmästarna 1987 blev entusiastiska. Äntligen någon som försökte hitta en konstruktiv metod att bekämpa hiv. Journalisterna lockade med att arbetslägren för hiv-smittade skulle kunna ge många nya jobb lokalt och flera borgmästare nickade gillande. Givetvis skulle folk inte placeras i lägren hur som helst utan det skulle vara domstolar som skickade dit dem. Ja, givetvis svarade borgmästarna.

Det här var 1987 när aids-hysterin rasade som värst. Många människor var rädda och den officiella politiken var i början, även i Sverige, mer till för att skydda "allmänheten" mot hiv-smittade än till för att hjälpa de som fått aids.

Det ska sägas att några borgmästare blev tveksamma när de fick informationen om vakter som skulle skjuta hiv-smittade som försökte fly lägren men av de 10 borgmästarna var det bara 2 som redan från början helt avfärdade förslaget om arbetsläger. Vi vill inte ha något som helst med de här planerna att göra, sa de direkt.

Det ironiska var alltså att förslagen till arbetsläger för hiv-smittade var exakta kopior från ritningarna för tyska koncentrationsläger från 1940-talet. Och att man vände sig till borgmästarna för de tyska städer där det varit sådana koncentrationsläger.

Det vore alltför enkelt att skylla det här på att det är tyskar som är galna. Något liknande resultat skulle det säkert kunna bli i många andra länder. Ibland är det som om vår civilisation är en fernissa ännu, något som försvinner till stor del vid kriser. För mig blev utvecklingen i Bosnien på 1990-talet ett dystert konstaterande att folk ännu idag i Europa är kapabla att göra vilka fruktansvärda saker som helst om situationen blir tillräckligt extrem.

Rädda människor är ofta farliga människor.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna

David Cameron, Toryordförande.

Nej, vi vill absolut inte ha något med de där lägerplanerna att göra

2 av 10 tyska borgmästare när de fick förslag om att inrätta arbetsläger för hiv-smittade.

Det är en attityd som även vi i Sverige kanske bör använda december 2010.

Uppdatering 1.

Artiklar om attentatet i Stockholm.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2

Mustafa Can skriver i SvD.

Men du eller ni som vill beröva mig friheten att försvara homosexualitet, sex före äktenskapet eller Lars Vilks rätt att teckna vad han vill – vilka intentioner han än har – måste först gå över mitt och många andra lik innan ni kan kapa huvudet av västerlandets otrogna. Eller har ni förträngt att en hel del av muslimerna i Sverige lämnade hem, familjer, smaker, dofter och barndomsljud för att slippa leva under det religiösa paradis ni förespråkar? Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?

Flera tidningar berättar att statsministern Silvio Berlusconi vann en förtroendeomröstning i Italiens parlament idag, i en av kamrarna dock med bara tre rösters marginal. Det är tragiskt att landet behåller sin HBT-fientliga högerregering. Men att det blev så jämnt i omröstningen tyder på att Berlusconi, förhoppningsvis, snart måste lämna sin post.

I SvD är det idag också en debattartikel från socialdemokratiska politikerna Anna Hedh och Margareta Winberg om prostituerade och traffickingoffer. Som så ofta annars i svensk debatt låtsas de som om det bara är män som köper sex och bara kvinnor som säljer sex. Det blir närmast patetiskt när vissa undersökningar visar att majoriteten bland ungdomar som säljer sex är killar. Men det stämmer givetvis inte inte in i Hedhs och Winbergs analyser. Då väljer de kartan före verkligheten. Och förlorar därmed sin trovärdighet i debatten.

I Expressen skriver idag Peter Weiderud om Lars Vilks. Weideruds debattartikel är så enfaldig att den inte vore värd att bemöta om inte vederbörande vore ordförande för föreningen Broderskap, som samlar religiösa socialdemokrater.

Jag ser på Lars Vilks på samma sätt som jag ser på pingstpastorn Åke Green, som för några år sedan valde att använda religionsfriheten för att hetsa mot homosexuella. Han åtalades för hets mot folkgrupp, men friades i andra instans, eftersom ett fällande hade varit en allvarlig inskränkning av religionsfriheten.

Det är absurt när Weiderud blandar ihop kränkningar mot bögar och lesbiska, att kalla homosexualitet för en cancersvulst, med satir emot en religion. Jämförelsen hade varit vettig om Vilks kallat islam för en cancersvulst men det har han som bekant inte gjort. Jag har själv träffat Vilks i verkligheten när han besökte ett seminarium på Malmö stadsbibliotek i våras. Lars Vilks verkar vara en intelligent, resonerande människa. Som också tydligen är ödmjuk, en egenskap som definitivt inte alla av hans kolleger har. Och han är definitivt inte främlingsfientlig eller islamofob. Det Weiderud ägnar sig åt är egentligen att relativisera och bagatellisera Greens vidriga retorik.

Att muslimer reagerar så starkt på denna typ av hädelse beror främst på att man i Sverige och Europa är en mycket utsatt minoritet, ekonomiskt, socialt och kulturellt. När man redan har så lite, och viktiga samhällsföreträdare ger sig på det man känner stolthet och identifikation med, finns risken för att det förstärker frustration och en upplevelse av subkultur.

Det här resonemanget hade haft någon trovärdighet om muslimska samfund i länder där de är majoritet hade respekterat satir emot Muhammed. Men det är exakt samma debatt i länder som Egypten, Iran och Pakistan som i Sverige. Att muslimer där känner sig "kränkta" när det är en karikatyr av Muhammed. Weideruds förklaring är därmed ett försök att blanda bort korten.

Det går inte att jämföra med kristnas beredskap att hantera liknande kränkningar. Dels är kristna i en trygg majoritet, dels finns det i kristen teologi och tradition en bearbetning av förnedring av den egna profeten.

Då kanske det är dags att även muslimer, precis som kristna, börjar vänja sig vid "bearbetning av förnedring av den egna profeten". Har kristna klarat det bör muslimer fixa det. Eller menar Weiderud att muslimer har en annan biologisk gen som gör det där omöjligt för dem? Då är du rasist.

Återigen. Weiderud är en skam för Socialdemokraterna i den här debatten.

Uppdatering 2.

Fler artiklar om terrorattentatet i Stockholm. Bl.a. har SÄPO idag till regeringen lämnat rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige.