22 december presenterade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en utvärdering av den borgerliga regeringens handlingsplan (godkänd av riksdagen) mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.
Först vill jag ge både beröm och kritik för arbetet mot våld i nära relationer. Det är glädjande att regering och riksdag äntligen erkänner att det våld som är ett allvarligt problem i många heterosexuella relationer debatteras. Tack och lov har vi lämnat den attityd som var vanlig fram till 1960-talet att det här var ett "familjeproblem" som övriga samhället inte skulle blanda sig i. Fram till mitten av 1960-talet var det för övrigt tillåtet för en gift man att våldta sin fru utan att det var något brott.
Men kritiken handlar om att även om samhället generellt blivit mindre heteronormativt har utvecklingen närmast varit den motsatta i bl.a. debatten om våld i nära relationer. Problemet blir extra tydligt av att BRÅ:s sammanfattning inte innehåller något som helst om att även män kan vara offer för våld i nära relationer. Visserligen skriver man något om det i själva rapporten. Men för det första är det marginellt. För det andra handlar det "bara" om när en man blir offer för våld i en relation med en annan man.
För mig som liberal handlar mänskliga rättigheter om individuella rättigheter. Varje människa har ett värde i sig. Det kvittar om en viss typ av samhällsproblem är vanligt eller inte. Men i debatten de senaste åren har det ofta blivit fokus bara på strukturer och sällan på individer.
Vi ska bekämpa patriarkala strukturer - i samhällsdebatten. Men när man fixar lagar och gör handlingsplaner måste fokus alltid vara på individen. Kanske våld mot män i olikkönade relationer är hyfsat ovanligt. Det vet vi inte. Eftersom det inte gjorts någon ordentlig utvärdering av det i Sverige. En del enkäter från andra länder visar tydligen att problemet faktiskt är vanligt. Men för män i heterorelationer är det ännu mer tabu än för kvinnor i sådana relationer att polisanmäla att de blivit misshandlade av sin partner.
Men egentligen kvittar det. Det räcker om en man är offer i en sådan relation. Då ska han ha exakt samma skydd som om han varit ihop med en annan man och blivit slagen.
Det här borde även HBT-rörelsen jobba för. Ett individperspektiv. Men bl.a. RFSL har hittills duckat för frågan - kanske för att de är nöjda med att det äntligen blivit ett samhälleligt erkännande av problemet med våld i samkönade relationer.
Men RFSL har orsak att engagera sig. Föreningen jobbar inte bara för homosexuella utan även för bisexuella. Därför riskerar även en del av RFSL:s manliga medlemmar att hamna i en relation där de blir slagna och misshandlade av en kvinnlig partner. Ska då RFSL bara säga "pass"? Givetvis inte.
Återigen. Rätten att slippa bli misshandlad i en nära relation är individuell. Den handlar inte om kön, sexuell läggning eller vilken typ av relation du har. Det budskapet borde gå hem även hos RFSL.
Flera tidningar skriver idag om att en far friats från att ha begått sexuella övergrepp på sin son. Ingen av oss vet givetvis vad som hänt. Sexuella övergrepp är förfärliga och ska fördömas. Men principen om att fria hellre än fälla är också en del av rättsväsendet och bör gälla även i sexualbrottsmål oavsett vem som är åtalad.
Men det här visar återigen att det inte duger att heteronormativt låtsas som att övergrepp i nära relationer och inom familjen bara handlar om män som förövare och kvinnor som offer. Verkligheten är mer komplicerad än så. Och de som bedriver heteronormativ propaganda ska skarpt kritiseras.
Först vill jag ge både beröm och kritik för arbetet mot våld i nära relationer. Det är glädjande att regering och riksdag äntligen erkänner att det våld som är ett allvarligt problem i många heterosexuella relationer debatteras. Tack och lov har vi lämnat den attityd som var vanlig fram till 1960-talet att det här var ett "familjeproblem" som övriga samhället inte skulle blanda sig i. Fram till mitten av 1960-talet var det för övrigt tillåtet för en gift man att våldta sin fru utan att det var något brott.
Men kritiken handlar om att även om samhället generellt blivit mindre heteronormativt har utvecklingen närmast varit den motsatta i bl.a. debatten om våld i nära relationer. Problemet blir extra tydligt av att BRÅ:s sammanfattning inte innehåller något som helst om att även män kan vara offer för våld i nära relationer. Visserligen skriver man något om det i själva rapporten. Men för det första är det marginellt. För det andra handlar det "bara" om när en man blir offer för våld i en relation med en annan man.
För mig som liberal handlar mänskliga rättigheter om individuella rättigheter. Varje människa har ett värde i sig. Det kvittar om en viss typ av samhällsproblem är vanligt eller inte. Men i debatten de senaste åren har det ofta blivit fokus bara på strukturer och sällan på individer.
Vi ska bekämpa patriarkala strukturer - i samhällsdebatten. Men när man fixar lagar och gör handlingsplaner måste fokus alltid vara på individen. Kanske våld mot män i olikkönade relationer är hyfsat ovanligt. Det vet vi inte. Eftersom det inte gjorts någon ordentlig utvärdering av det i Sverige. En del enkäter från andra länder visar tydligen att problemet faktiskt är vanligt. Men för män i heterorelationer är det ännu mer tabu än för kvinnor i sådana relationer att polisanmäla att de blivit misshandlade av sin partner.
Men egentligen kvittar det. Det räcker om en man är offer i en sådan relation. Då ska han ha exakt samma skydd som om han varit ihop med en annan man och blivit slagen.
Det här borde även HBT-rörelsen jobba för. Ett individperspektiv. Men bl.a. RFSL har hittills duckat för frågan - kanske för att de är nöjda med att det äntligen blivit ett samhälleligt erkännande av problemet med våld i samkönade relationer.
Men RFSL har orsak att engagera sig. Föreningen jobbar inte bara för homosexuella utan även för bisexuella. Därför riskerar även en del av RFSL:s manliga medlemmar att hamna i en relation där de blir slagna och misshandlade av en kvinnlig partner. Ska då RFSL bara säga "pass"? Givetvis inte.
Återigen. Rätten att slippa bli misshandlad i en nära relation är individuell. Den handlar inte om kön, sexuell läggning eller vilken typ av relation du har. Det budskapet borde gå hem även hos RFSL.
Flera tidningar skriver idag om att en far friats från att ha begått sexuella övergrepp på sin son. Ingen av oss vet givetvis vad som hänt. Sexuella övergrepp är förfärliga och ska fördömas. Men principen om att fria hellre än fälla är också en del av rättsväsendet och bör gälla även i sexualbrottsmål oavsett vem som är åtalad.
Men det här visar återigen att det inte duger att heteronormativt låtsas som att övergrepp i nära relationer och inom familjen bara handlar om män som förövare och kvinnor som offer. Verkligheten är mer komplicerad än så. Och de som bedriver heteronormativ propaganda ska skarpt kritiseras.
Thank you for your thoughts, to me it seems that opinions on the topic are boiling high easily. Feel free to follow my thoughts on the topic of rape, "talk-about-it" and feminism:
SvaraRaderahttp://davidkramer.wordpress.com/2010/12/28/how-radical-state-feminism-triggered-communication-breakdown-in-sweden/
Visst har du rätt! Du glömmer bara att hela HBT-rörelsen är starkt politiserad. Individens rätt? Glöm det för faaaan! I så fall skulle dom inte omhulda islam!
SvaraRaderaDu kommer inte att få gehör, tyvärr!
Hej David!
SvaraRaderaTack för din kommentar.
Som du säkert noterat menar jag att man ska våga problematisera allt, även genusteorier, mångkulturteorier och queerteorier. Det som inte klarar en kritisk granskning är inte heller värt att försvara är min attityd.
Men efter att ha läst den länk du hänvisar till vill jag förtydliga några saker.
1. Av princip kommenterar jag inte skuldfrågan när det gäller åtalade människor. Varken du eller jag har vad jag vet varit med när Assange haft sex med kvinnor. Varken du eller jag vet något om det skett några övergrepp eller inte. Det är en principiellt viktig policy. Det är förvånansvärt att många som inte varit i sovrummet när Assange haft sex utan problem ska förklara vad som hänt där.
2. Jag är stolt över att Sverige har en ledande roll när det gäller jämställdhet. När vi 1979 förbjöd diskriminering p.g.a. kön inom arbetsmarknaden var vi det första landet i världen att göra så (några delstater i USA var före).
Vi var det första landet att 1955 införa obligatorisk undervisning i skolor om sexualitet.
Men även vi har mycket kvar att göra. Ännu är det vanligare att en börsbolagsordförande heter Göran än är en kvinna.
Tack för att du gillar min bloggpost men jag vill förtydliga att jag är en varm anhängare av jämställdhet mellan könen och de kvinnor, och män, som engagerade sig för det på 1960-talet (innan det blev riktig policy i Sverige) förtjänar en eloge.
Bengt
Klartexten
SvaraRaderaTack för din kommentar.
Först vill jag förtydliga för dig att jag som bloggare för HBT-rättigheter är en del av HBT-rörelsen i Sverige. Och jag vet att många andra HBT-personer delar mina åsikter.
Är du själv HBT-person? Eller var din kommentar bara ett försök att kritisera islam? Jag har inga som helt problem att förtydliga att alla muslimska samfund är homofientliga. Men ingen, varken muslim, kristen eller annan ska dömas för vad andra gör.
Det gynnar inte HBT-kampten att inskränka andra minoriteters rätttigheter som tex att förbjuda minareter eller burka på offentlig plats (däremot bör burka vara förbjudet i skolor av pedagogiska skäl). Att inskränka rättigheter för en minoritet riskerar lätt att bli en förevändning för att göra samma sak när det gäller andra minoriteter.
Många tycker läderbögar är provocerande? Ska vi då förbjuda dem också att ha på sin kläder på offentliga plats? (med argumentet att de kan ju hålla till på sina klubbar eller i privata hem?).
Bengt
Bengt, läderbögar skulle bli arresterade på allmän plats om de gick för långt. Jag tror alla i detta samhälle vet var gränsen går, faktiskt. Går du med läderchaps och skinkorna ute någon annan dag än när Pride-spektaklet är igång så kommer du bli arresterad (och det ska du också).
SvaraRaderaSkulle du ens komma på idén att dyka upp till ett jobb som förskolelärare, iklädd "läderbögsutstyrsel"? Muslimerna har inga problem med att kräva att de ska få ha sina motbjudande (för andra) dräkter på sig, det är därför viktigt att vi (svenskar, vi som faktiskt hör hemma i detta land) ser till att de inte får bestämma.
Vänstern och HBT-gänget må gulle-gulla med muslimerna hur mycket som helst, men den dagen muslimerna tar över Sverige...tror ni seriöst att de kommer behandla er lika snällt som ni behandlar dem? Nu snackar jag inte om de mest extrema islamisterna, utan om de "vanliga" muslimerna. Jag vet inte hur mycket erfarenhet du har av dem, men jag har en del och HBT-gänget skulle raderas ut på väldigt kort tid.
Det finns inga homosexuella i Iran, enligt deras president. Med tanke på hur förtjusta kamelryttarna är i håriga rumpor när de kommer ifrån sina länder så vet jag väl inte om jag håller med honom. Men öppet homosexuella, de existerar inte i muslimska länder eller i vissa förorter i Sverige. Muslimerna må vara en fiende till dagens "svenska familj-baserade" samhälle likt ni är, men er fiendes fiende är inte er vän.
Illwill
SvaraRaderaDu tycks ha dålig kunskap om vad läderbögskultur är. Det handlar vanligen inte om att visa skinkorna (även om du tycks ha fantasier om det tydligen och du tänder tydligen på håriga skinkor också). Poängen är att folk ska få klä sig som de vill på offentlig plats. Att det krävs andra regler på arbetsplatser och skolor har jag redan tydliggjort.
"Muslimerna må vara en fiende till dagens "svenska familj-baserade" samhälle likt ni är".
Det är så kul att många av er som bedriver hatkampanjer mot muslimer avslöjar er så lätt. Vi HBT-personer är "fiende till dagens samhälle". Bra du tydliggjort att ni islamofober egentligen ogillar även HBT-personer. Men ni ogillar muslimer ännu mer.
I muslimska Turkiet har HBT-personer det besvärligt men de har rätt att arrangera gayparader vilket de inte haft i det kristna Ryssland de senaste åren. Det jag vet är att bögar hamnat i koncentrationsläger i ett land i Europa, och det var styrt av nationalister.
Bengt
Sverigedemokraterna har ju fått mycket pengar i partibidrag efter valet i år. Kan de inte arrangera en kurs i mediaträning åt islamofober.
SvaraRaderaAtt skriva att HBT-personer är "fiender till dagens samhälle" är inte det bästa argumentet om man ska värva bögar, lesbiska och transpersoner till nationalismen och varna för muslimer.
:-)
Bengt
Thank you for your answer.I agree that we were not there with Assange and I do not claim that there was no abuse, even in the strict sense of the word as most of us understand it. However, based on what is known the recent discussion on "talkaboutit" has begun. My intention was to reflect about some of the stories there, which, as I feel, do not reflect anything that resembles abuse in the way that most of us would define it. I do feel however, that in Sweden some feminist groups are very good in silencing unwanted public opinion. To attempt a nuanced opinion is not wanted. It appears to me that some (not few) in the feminist movement are not striving for equality at all, but rather just for a turn-around of the situation of the last century, with men on the bottom instead of women.
SvaraRaderaI am all for equality, but I am not for ideology. I have had continuously bad experiences with ideology and believe that people are better off without the rigid frame an ideology such as feminism sets. I my mind, and in the mind of many others I talk with, feminism does no longer stand for equality and needs replacement. Maybe it is simply time for humanism. Many men in Sweden do not feel welcome in the feminist movements and feel alienated, however, they also seem scared to speak up. The feminists I have talked to defend their position quite vehemently and are seldom open minded.
For me this was exemplified in a discussion with a female friend. When I pointed out many areas where men today are discriminated in Sweden she first denied it. After some convincing using real-life examples she yelled "so what? Women have been suppressed thousands of years, now it is our turn!".
This describes exactly what I do not like in the debate in Sweden at times, i.e. a collective blame of men as a group and arguments based on history (in addition, doubtful history, the story of the so-called "patriarchy" is very much a mythology and arbitrary re-definition of past circumstances rather than a historic fact). Is this not exactely what feminism in the 70s wanted to get away from? Using gender and sex categories? How come more than ever people are divided into boys and girls in Sweden today? Why is it, that today equality is defined as "50/50" quota? Where has the will to look at the individual and help and support the individual gotten lost?
SvaraRaderaI am startled about Swedish feminism because in my eyes (and in the eyes of many of my female friends too) it is not about equality any longer. It apparently goes for cheap political tricks to get women a presumed advantage, or rather at least disadvantages men when the political climate permits. In my mind, only if men start to speak up for themselves more will this situation change. But in fact, I have many Swedish men heard saying that they are afraid to do so in discussions with women, because they get under personal attack and are "outlawed".
This type of (also public, i.e. media) opinion control is what I am very interested in- besides real equality, which for me means "all the choices to the individual", and no selective discrimination of groups. The current policy of supporting women on the expense of men as a group will in my mind rather further the divide between the sexes and will not lead to a harmonious and equal society. I do not think that you have to put one group down or "positively discriminate" (as if that would exist) in order to help another group.
In fact, when we stop thinking in groups will we make real progress- just as was the plan in the 70s. What has happened then? Why do radical feminist rule now? Where are all the humanists. I feel (and quite a few female friends have confirmed that) even women have been "silenced" by peer pressure. The will to conform is strong in Sweden, at times maybe too strong for peoples' good in general...
David
SvaraRaderaJag lämnar Assange därhän eftersom det är något off-topic på den här bloggen.
Annars vill jag förtydliga två saker.
1. Att vi har patriarkala samhällen är inte någon myt. Kolla foton på ministrar från EU. Alla presidenter i USA har varit män. I näringslivet är det ännu nästan kompakt mansdominans på VD-nivå. Det betyder inte att varje man har fler privilegier i samhället än varje kvinna utan vi talar om generella strukturer.
2. Däremot håller jag med dig i din kritik mot de flesta feministiska debattörer som har en tendens att både vara heteronormativa (om våld i nära relationer, porr, prostitution etc) och gruppfixerade.
Jag är själv mycket kritisk emot uttrycket "mäns våld mot kvinnor". Som om män generellt slår kvinnor.
Jämför med om någon sagt "invandrares rån mot etniska svenskar". I Malmö har en rapport visat att det till 90 % är ungdomar med invandrarursprung som rånar andra ungdomar. Men de allra flesta invandrarungdomar är givetvis inte kriminella. Och av samma orsak vore det fel att använda det uttrycket.
Bengt
David
SvaraRaderaJag vet inte i vilket land du bor men jag lovar att din beskrivning om "könskrig" i Sverige är sanslöst överdriven. På politisk nivå är det en viss konformism i debatten men i princip alla jobbar för lika rättigheter för könen. Sedan kan man vara kritiskt emot en dels förslag till metoder. Det är för övrigt även många manliga politiker som idag är engagerade för jämställdhet och det är bra.
Om vi talar om "vanligt folk" kan jag lova att man fritt kan tala om det här. Män och kvinnor debatterar ofta det här med könsroller och det är INTE så att män har en åsikt och kvinnor en annan vilket du försöker få det till. Många unga kvinnor är kritiska emot feminismen och många unga män är för feminismen.
För övrigt så promenerar det inte några isbjörnar i Stockholm. (däremot är det bråk om en del vargar i Värmland). :-)
Bengt
Bengt,
SvaraRaderaI like your approach very much. In fact, I do not think we are very much apart in our opinions, however, definitions may be an issue. I did not mean to generalize in a way to say that no one in Sweden is against feminism. I do however feel, that the term "feminism" is used for "equality" by many, but understood as "favoring women" by quite a few too. And in fact, that may be because quite a few "radical feminists" think that way in fact. When I say "gender war" I do mean the circumstance that people seem to feel that there is some situation of "us against them". This is what apparently many of my friends feel in some way or another. However, I absolutely and completely agree with you that this is not a problem "too often" in personal discussions. I do apologize in case I polarized this too much in my description. However, I find it quite sad that this "private discussion" is do seldom (in my humble experience) reflected in the "public discussion" (or the media, i.e. the newspaper and webpages of the large corporate news agencies in Sweden). Hence I feel that the public discussion and the "official" version of what is an "acceptable opinion or take in these issues" are not the same. I do not think it is healthy for a society to have "prescribed" opinions that are held publicly and in parallel some sort of "private opinions". In fact, often times I have heard Swedish friends say something like, "I can say that to you over a beer, but I would never dare to say that publicly". This I find disturbing. In my humble opinion public and private opinions should largely be the same. Would you not agree?
oops, I meant to say "I did not mean to generalize in a way to say that no one in Sweden is supporting feminism."
SvaraRaderaJag är ingen HBT-person. Däremot kan jag säga att de homosexuella jag träffat gjort ett gott intryck på mig!
SvaraRaderaSärskilt en som jag aldrig glömmer, en väldigt öppen och god människa. Och jag lärde även känna en transsexuell blivande kvinna, supertrevlig, rolig och intelligent. Minns dom med värme! Sånt påverkar lilla mig. Så jag drivs inte av någon cynism.
Du har en väldigt naiv syn på islam dessvärre. Du FÖRSTÅR inte islam! Om muslimerna får 1000 år på sig så kommer dom aldrig att acceptera homosexuella. Deras främsta förebild, Muhammed, förespråkade dödsstraff för homosexuella! Tro inte för ett ögonblick att detta inte har en genomgripande betydelse för praktiskt taget alla muslimer.
Men, dont take my word for it! Kolla upp själv! Då måste du kolla vad muslimerna själva säger! Vad sade Muhammed framförallt! Det är varje muslims plikt att följa hans exempel! Och Koranen förbjuder homosexualitet svart på vitt! Ingen muslim kommer ifrån det! Och varenda ord i KOranen är guds eget! Cirkeln är sluten!
Ni kommer att gråta bittert om ni låter islam växa sig starkt här. Tro mig! För er egen skull kolla upp. Hur har bögarna det i muslimska länder?
Broderskapsrörelsen har helt rätt! Bögar= tvärnit för muslimer! Ni offras, för muslimerna vägrar ju ändra sig! Men ni anses dumma nog att svälja pillret! Smaklig måltid!
Oh, and just a comment to indicate my good will further: I know that there are no ice-bears in Sweden, and yet, I so utterly and completely love this country...maybe that is why I care to participate to take part in a discussion that otherwise should not bother me the least... ;)
SvaraRaderaProblemet är inte minareter och burka per se. Problemet är ifall islam växer sig STARKARE här (vilket de gör för varje år med massinvandringen).
SvaraRaderaJag skulle inte drabbas av islam, om jag bara kunde tåla ofriheten och dogmatismen. Jag kan ha fyra fruar och behandla dom lite som jag vill.
Dom verkligt lidande blir HBT-personr och kvinnor! För er hjälper det inte att konvertera! Ni sitter i skiten ändå! Vad gör ni då?
Jag vill tilläggga att det är helt uppenbart att du inte kan islam! Vad jag säger är elementära kunskaper! Ditt resonemang avslöjar en sorglig okunskap om denna för sveriges framtid så viktiga religion!
SvaraRaderaBroderskapsrörelsens "förhoppning" om att muslimerna skall ändra sig är totalt verklighetsfrånvänd! Det är så orealistiskt att det snararare framstår som ett medvetet offer av er. Går inte att förena med islam helt enkelt., varken nu eller om 1000 år!
David
SvaraRaderaJa, vi är nog kanske ganska ense. Och jag håller med om att det blivit en för stereotyp debatt i Sverige om jämställdhet där bara män är "förövare" och bara kvinnor är "offer". Det har jag också kritiserat här på bloggen.
Samtidigt är Sverige ett av de mest jämställda länderna i världen. Det är jag stolt över. Internationellt tjänar män 90 % av inkomsterna och äger 99 % av tillgångarna. Det är mycket kvar att göra, både i Sverige och andra länder.
Bengt
Klartexten
SvaraRaderaKul du mött trevliga HBT-personer. Annars brukar jag säga att vi som folk är mest, trevliga, otrevliga, snåla, generösa, utåtriktade, asociala etc.
Även en otrevlig homosexuell ska ha rätt att gifta sig eftersom en otrevlig heterosexuell har den rätten.
Jag kan sedan säga exakt samma sak till dig, Klartexten.
Du Klartexten har en väldigt naiv syn på islam dessvärre. Du FÖRSTÅR inte islam.Jag vill tilläggga att det är helt uppenbart att du inte kan islam! Vad jag säger är elementära kunskaper! Ditt resonemang avslöjar en sorglig okunskap om denna för sveriges framtid så viktiga religion!
Jag har läst hela Koranen, jag har träffat många muslimer i Rosengård när jag var politiker där (är idag inte med i något parti) och jag har resonerat med islamologer. Hur många muslimer och islamologer har du talat med?
Det är ungefär som på 1990-talet när de homofober som bäst visste "hur homosexuella egentligen är" aldrig hade talat med någon homosexuella.
Jag noterar att muslimska Turkiet tillåter gayparader vilket flera kristna länder i Östeuropa inte gör. En del i landets musikkultur är homosexuella (något som många i landet vet om även om det inte är offentligt). I muslimska Albanien har man infört förbud mot diskriminering pga sexuell läggning och könsidentitet inom alla samhällsområden. Albanien har därmed HBT-vänligare lagar än alla sina grannländer (även homovänligare än Italien och Grekland)
Visst är situationen ännu mycket svår i både Turkiet och Albanien men det visar att förändring är möjlig. Och att många kristna länder i Europa i en del avseenden är värre än de två länderna.
Bengt
Så homo-förbudet i koranen kan ignoreras av muslimer? Tror du verkligen på det själv? Och tror du verkligen på att muslimerna ignorerar uppmaningen från sin främsta förebild att avrätta homosexuella?
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=KkugB4cbkAw
Blundar du för att HBT-personer har det bäst i våra kristna (sekulära) länder och sämst i muslimska länder? Du kan ju pröva att paradera i Pakistan, Iran, Afghanistan, Gaza! Testa, så vet du om jag snackar skit eller ej!
Som sagt, inte mitt problem. Men jag hoppas för er egen skull att ni börjar granska saken objektivt! För det är en "way of no return"!
Ett tips, säg inte att du är HBT och diskutera saken på muslimska forum så lär du få veta sanningen. Läs vad imamer skriver om saken.
Du har låtit dig luras av gay-parader! Öppna ögonen! Kolla dessa videor om läget för homosexualla i Turkiet:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=Yowsr3cwbhc
http://www.youtube.com/watch?v=A6-4WT_wBpc
Iran: http://www.youtube.com/watch?v=rUNsBAQ5fco
Klartexten
SvaraRadera"Så homo-förbudet i koranen kan ignoreras av muslimer? Tror du verkligen på det själv?"
Homosexuella relationer är tillåtet i flera länder bl.a. Turkiet och Albanien. Det senare landet har även förbjudit diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. Varför tror du inte själv på det?
Ja, muslimska länder har generellt sämre lagar än kristna när det gäller homorättigheter. Men det är också viktigt att konstatera att de flesta länder idag som har totalförbud mot homorelationer (även i privata hem) är kristna, de flesta av de länderna är i Afrika där kristna och muslimska samfund tillsamman bedriver hatpropaganda mot homosexuella.
Det är mycket hat mot homosexuella både på kristna och muslimska forum.
Återigen, de flesta muslimska länder har inte dödsstraff för homorelationer och de senaste åren är det vad Amnesty vet två länder som avrättat folk för att de haft någon homorelation.
Läs på innan du skriver saker. Och jag vill säga att jag fördömer ditt spridande av onyanserad islamofobi.
Vi håller tydligen inte med varann. Härmed avslutar jag den här debatten. Du har framfört dina argument.
Varje nytt meddelande kommer ovillkorligen att raderas (slösa inte bort din tid med att försök testa skriva något igen, jag raderar det, lovar)
Det handlar inte om censur (skriv vad du vill på andra bloggar eller starta egen blogg) utan om att jag inte har intresse av att jag igen och igen ska vara tvungen att skriva att alla muslimer inte är folk som vill mörda HBT-personer. Det blir en parodi på en seriös debatt att igen och igen behöva förklara det.
Bengt