Som jag lovade i förra bloggposten så ska jag skriva något om hiv-politiken. Den har en viss koppling till HBT-rörelsen. Orsaken är givetvis att en stor del av de som fått hiv i Sverige och många andra länder är män som har sex med män. Annars är ju de flesta som blir smittade idag i Sverige heterosexuella.
En kontroversiell del av smittskyddslagen är informationsplikten för hiv-positiva d.v.s. att en människa som vet att han eller hon har hiv är skyldig att berätta om sin sjukdom före sexuella kontakter med andra. RFSL har kritiserat informationsplikten och menar att den är stigmatiserande för folk med hiv och att den även kan vara kontraproduktiv eftersom den kan ge människor en falsk säkerhet. Typ att om någon inte berättar så har nog vederbörande inte hiv. Motargumentet är att informationsplikten ger en människa en tydlig möjlighet att att avgöra om han eller hon vill ha sex med någon som har hiv.
I riksdagen sa Miljöpartiet för några år sedan, som första riksdagsparti, att de vill avskaffa informationsplikten. Torsdagen 30 juli i år så presenterade Vänsterpartiet ett förslag till förändring av hiv-politiken där avskaffad informationsplikt var en del. Det är möjligt att det blir mer debatt om smittskyddslagen när nu två partier vill förändra en central del av den.
Vad jag vet är Sverige enda landet i Västeuropa, förutom Norge, som har informationsplikt för hiv-positiva. Sverige har sedan 1980-talet generellt haft en av de mest repressiva lagarna i världen när det gäller hiv. Om nu informationsplikten fungerar så väl varför har då inte många fler länder följt efter?
Av någon orsak så har i princip alla riksdagspartier varit ganska eniga om den repressiva hiv-politiken. Konflikten har ofta mest handlat om detaljer där några partier velat göra liberaliseringar. Sedan hiv blev ett eget politiskt område i mitten på 1980-talet så är det Socialdemokraterna och Moderaterna som varit de partier som tydligast varit för en repressiv politik, även Centerpartiet på 1980-talet med de ändrade sig något senare.
Det här är inte enkla saker. Dels är den personliga integriteten viktig, men givetvis även att hindra att fler blir smittade. Men det är också viktigt att försöka utreda om informationsplikten har den positiva effekt som är syftet med lagen. Därför bör Sverige göra en förutsättningslös utredning av smittskyddslagen och hiv där mer fokus ska vara på dialog och mindre på repression.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar