Tidningen Dagen skriver att socialminister Göran Hägglund (kd) försvarar lagen som ger rätt till manlig omskärelse av pojkar vid sjukhus. Det gjorde han i en debatt igår i riksdagen. Tyvärr var det väntat att Hägglund inte skulle ha några invändningar mot den nya lagen.
Men det som är positivt är att det äntligen startats en seriös debatt om omskärelse av pojkar. Jag har länge varit kritisk mot att man, utan någon egentlig debatt, tillåter föräldrar att ta bort en frisk kroppsdel på ett barn. Utan några medicinska orsaker till det. Och där barnet oftast inte kan protestera och hindra det.
Sedan decennier har vi lagar i Sverige som förbjuder kvinnlig omskärelse. Det är dessbättre politisk enighet om att det är oacceptabelt. Varför accepterar vi då den här sedvänjan när det gäller manlig omskärelse? Samma argumentation med kultur och tradition används ju för att legitimera båda sakerna?
Jag vet mycket väl att ingreppen ofta får helt olika konsekvenser. Kvinnlig könsstympning tar oftast bort möjligheten till att ha fungerande sex. Det gör inte den manliga varianten. Men konsekvensen kan bli sexuella problem trots det. Och faktum är att "prickning" av klitoris på en flicka även det är förbjudet trots att det är ett mindre ingrepp än att ta bort förhuden på en pojke. Det är inte någon logik i lagarna.
Och om någon ny religiös sekt skulle kräva att få ta bort någon frisk kroppsdel på sina barn skulle samhället då säga ja? Om inte, vilka argument skulle man använda emot det?
Tidningen Dagen har på ledarsidan försvarat manlig omskärelse. Deras argument är att föräldrarna, och inte staten, äger barns kroppar. Ett mycket besynnerligt resonemang.
Faktum är att staten har som uppgift att skydda barn från att bli skadade. Det är därför Sverige sedan några decennier förbjuder föräldrar att slå sina barn. Att skydda barnen är inte detsamma som att mena att man äger dem.
Så här skriver Thomas Österberg på ledarsidan i Dagen om att riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c) vill jobba för ett förbud mot manlig omskärelse.
Men när Staffan Danielsson vill ge makten över barnens kroppar till staten är vi
inne på något som luktar principiellt förmyndarsamhälle av stora mått. Ett samhälle där staten äger barnen - inklusive deras kroppar - och nådigt delar ut eller håller inne rättigheter till föräldrarna.
Självklart måste föräldrar fatta beslut för sina omyndiga barns räkning. Här gäller också att man har rätt att uppfostra barnen i enlighet med den tro man önskar, och enligt de riter och traditioner som finns i olika religioner. En förståndig förälder gör det med respekt och lyhördhet för sitt barn. Ett neutralt uppfostringssätt existerar över huvud taget inte.
Med samma argument skulle tidningen kunna försvara rätten för föräldrar att aga sina barn. Är Dagen för att avskaffa förbudet mot barnaga? Frågan kan tyckas vara raljerande, men faktum är att många konservativt kristna grupper i bl.a. USA menar att föräldrar har rätt att använda "mild" barnaga mot sina barn. Deras argument är ofta ungefär som Dagens, att det är föräldrarna och inte staten som avgör vad som är bäst för barnen.
Vad har då det här med HBT-politik att göra kanske någon invänder. Jo, det är intressant att konservativt kristna ofta använder föräldrarätten över sina barn när det passar deras syften. Då är det inte fokus på "barnets bästa".
Annat är det i homoadoptionsdebatter. Då talar konservativt kristna om att det blivit för mycket fixering vid "vuxnas egoistiska rättigheter". Om att staten främst måste skydda barnen och strunta i vuxenperspektivet. Men i debatten om manlig omskärelse så har tidningen Dagen bara ett vuxenperspektiv. Inget annat.
Ett annat exempel är debatten om religiösa friskolor och risken för att barn ska bli indoktrinerade där. Då är konservativt kristnas och tidningens Dagens argument att Europakonventionen ger föräldrar rätt att avgöra vilken typ av skola deras barn ska ha. Fokus är inte främst på barnets rätt att få en allsidig information.
Det här gör att konservativt kristna inte blir trovärdiga. För de har inte några problem med vuxenperspektiv - när det är en situation där de flesta föräldrar är heterosexuella.
Men när två människor av samma kön i en stabil relation vill ge kärlek och trygghet åt ett barn, ja då försvinner vuxenperspektivet från de konservativa. Då vet de möjliga adoptionsföräldrarna eller det lesbiska paret som vill bli inseminerat vid en klinik inte något om vad som är bäst för ett barn. Inte heller det bögpar och lesbiska par som fixar barn genom en insemination och där barnet får fyra vuxna i sin närhet som älskar det. Trots att alla rapporter visar att barn i samkönade familjer har en lika bra social och emotionell utveckling som andra barn.
Logiskt? Nej. Tidningen Dagens policy? Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar