Tyska partier förklarar sin HBT-politik.

Den tyska HBT-föreningen LSVD har nu publicerat (artikeln är på tyska) sin enkät och svaren från partierna inför landets parlamentsval i september i år.

För mig är det väl inte så mycket nytt, men för er som inte följer tysk HBT-politik så noga kan det möjligen vara av intresse att få veta hur partierna resonerar. Tyskland är det EU-land som har flest invånare och vad som händer där påverkar debatten i många andra länder i centrala Europa. Dessutom kan valresultatet få följder för EU:s antidiskrimineringsdirektiv vilket jag ska berätta om i den här bloggposten.

Men först till den tyska äktenskapsdebatten.

Bland de fem partierna i Tysklands parlament är det två som är för en könsneutral äktenskapslag, de gröna och det vänstersocialistiska partiet Linke. Socialdemokratiska SDP och liberala FDP har ännu inte sagt ja till den reformen utan deras alternativ är att landets partnerskapslag ska ge exakt samma juridiska rättigheter som äktenskapslagen. Men intressant att notera är att de väljer att inte alls besvara enkätfrågan om homoäktenskap och argumenterar alltså inte emot reformen heller.

Det gör däremot som väntat kristdemokratiska CDU (i Bayern heter de CSU). De hänvisar till konstitutionens skydd för "familj och äktenskap" trots att konstitutionen inte definierar familj som en heterorelation.

Socialdemokraterna, liberalerna, de gröna och vänstersocialisterna är alltså för lika juridiska rättigheter för samkönade och olikkönade par. Det betyder att de säger ja till en helt jämställd adoptionslag (nu är bara närståendeadoptioner tillåtna för homopar) och möjlighet till inseminationer vid kliniker för lesbiska kvinnor. De vill även att skattelagarna ska vara likadana, ännu idag är de i vissa delar mer gynnsamma för äktenskap än för partnerskap. Alla de här reformerna säger kristdemokraterna nej till med motiveringen att samhället ska gynna (hetero)äktenskapet och "att barn har rätt till en pappa och en mamma".

Något som det också lär bli oenighet om i tysk politik de närmaste åren är situationen för transpersoner. Här har de gröna det radikalaste alternativet, de vill ha en helt könsneutral namnlag och att människor i princip ska kunna välja kön i identitetshandlingar utan några krav på operation, sterilitet etc. Liberalerna och socialisterna är också positiva till att avskaffa kraven på operation och sterilitet för att få juridiskt byta kön medan de inte skriver något om namnlagen i sina svar.

Socialdemokraterna är däremot mer otydliga, de förklarar att de vill ha en "modernare lag" för transsexuella utan att ange mer precist hur. Kristdemokraterna hänvisar till att en domstol i juni år förklarade att transsexuella ska kunna behålla sina äktenskap även om de juridiskt bytt kön. Med det verkar kristdemokraterna mena att lagen är tillräckligt reformerad.

En annan debatt som är aktuell i Tyskland och som bl.a. HBT-föreningen LSVD har kampanjat om, är att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. "sexuell identitet" i författningen. Enligt tysk praxis så betyder för övrigt "sexuell identitet" också ett skydd för transpersoner. Det är i alla fall så man har tolkat de vanliga lagarna mot diskriminering inom t.ex. arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna, de gröna och vänstersocialisterna är för ett sådant diskrimineringsförbud i författningen medan kristdemokraterna är emot och liberalerna tvekar. Både kristdemokraterna och liberalerna hänvisar till att det i praktiken är "symbolpolitik" men även symboliska åtgärder kan vara viktiga och i ett land som Tyskland där man har en författningsdomstol (som tolkar om lagarna följer författningen) kan det också få praktisk betydelse.

Till sist något om förslaget till antidiskrimineringsdirektiv för EU. Både EU-kommissionen och EU-parlamentet har sagt ja till ett förslag som betyder att alla medlemsländer blir skyldiga att förbjuda diskriminering bl.a. p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. Enligt nuvarande direktiv måste länderna bara ha ett sådant skydd för homosexuella och bisexuella inom arbetsmarknaden medan det redan idag är motsvarande förbud inom alla samhällsområden när det gäller kön och etnicitet.

Socialdemokraterna, de gröna och vänstersocialisterna är positiva till det nya förslaget till antidiskrimineringsdirektiv inom EU medan både kristdemokraterna och liberalerna är negativa. De två senare partierna hänvisar till att det kan ge "mer byråkrati", de hänvisar också att till att det inte skulle förbättra för homosexuella i Tyskland eftersom landet redan har den typen av lagar. Men det som de struntar i då är att mycket av arbetet med direktivet handlar om att förbättra för t.ex. homosexuella och bisexuella i EU-länder i östra Europa. För övrigt skulle det nya direktivet inte påverka situationen för HBT-personer i Sverige heller men det är alltså mer en solidaritet med människor i de länder där olika minoritetsgrupper har ett sämre skydd mot diskriminering.

Ska antidiskrimineringsdirektivet bli EU:s officiella policy måste alla unionens medlemsländer enas om förslaget. Ett av de länder som varit svårast att få att acceptera förslaget till direktiv är Tyskland. Skulle det bli en majoritet för kristdemokraterna och liberalerna i parlamentsvalet där i höst kan det alltså bli ett stopp för förslaget i värsta fall. Annars brukar man ju iofs vara bra på att kompromissa ihop sig i unionen.

Det blir alltså tydligt att bland de tyska partierna är de gröna och vänstersocialisterna för flest HBT-reformer. Även socialdemokraterna och liberalerna säger ja till många av reformerna Kristdemokraterna är däremot i princip inte för någon av dem men vill å andra sidan inte heller försämra någon lag.