Det är dags för val till Norges parlament 14 september i år. Det är ett val som, i värsta fall, kan få mycket stor betydelse för homosexuellas och bisexuellas rättigheter i landet.
De senaste åren har Norge haft en röd-grön regering med tre partier, Arbeijderpartiet, Socialistisk venstreparti och Senterpartiet, alltså Norges motsvarigheter till s, v och c i Sverige. De har tillsammans infört en könsneutral äktenskapslag och likställande av lagarna för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. Det var iofs en del konflikter om det här från början eftersom Senterpartiet var internt oeniga men till sist sa partiet tydligt ja till en könsneutral äktenskapslag.
Även två av landets oppositionspartier har varit tydligt för en jämlik äktenskapslag, Hoyre och Venstre, Norges motsvarigheter till m och fp. Men två av de andra oppositionspartierna har varit helt emot de nya lagarna, Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti. Ungefär motsvarigheten till sd och kd. Även om Fremskrittspartiet är mer tydligt höger och borgerligt än Sverigedemokraterna som ofta inspireras av värderingar både från höger och vänster.
Fremskrittspartiet och Kristelig folkparti har också i sina valmanifest förklarat att de vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen, homoadoptionslagen och lagen om inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. I princip betyder det att de två partierna vill återinföra den gamla partnerskapslagen för samkönade par där homopar hade möjlighet till närståendeadoptioner men inte övriga adoptioner.
Den senaste opinionsmätningen från idag som den norska tidningen Verdens gang skriver om visar att oppositionen har en majoritet av sympatierna, ca 51 % medan den röd-gröna regeringens partier får ca 46 %. Problemet är att det inte är något entydigt oppositionsalternativ. Inget parti vill egentligen bilda regering med Fremskrittspartiet men vad resultatet blir av förhandlingarna efter valet vet ingen.
De senaste åren har Norge haft en röd-grön regering med tre partier, Arbeijderpartiet, Socialistisk venstreparti och Senterpartiet, alltså Norges motsvarigheter till s, v och c i Sverige. De har tillsammans infört en könsneutral äktenskapslag och likställande av lagarna för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. Det var iofs en del konflikter om det här från början eftersom Senterpartiet var internt oeniga men till sist sa partiet tydligt ja till en könsneutral äktenskapslag.
Även två av landets oppositionspartier har varit tydligt för en jämlik äktenskapslag, Hoyre och Venstre, Norges motsvarigheter till m och fp. Men två av de andra oppositionspartierna har varit helt emot de nya lagarna, Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti. Ungefär motsvarigheten till sd och kd. Även om Fremskrittspartiet är mer tydligt höger och borgerligt än Sverigedemokraterna som ofta inspireras av värderingar både från höger och vänster.
Fremskrittspartiet och Kristelig folkparti har också i sina valmanifest förklarat att de vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen, homoadoptionslagen och lagen om inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. I princip betyder det att de två partierna vill återinföra den gamla partnerskapslagen för samkönade par där homopar hade möjlighet till närståendeadoptioner men inte övriga adoptioner.
Den senaste opinionsmätningen från idag som den norska tidningen Verdens gang skriver om visar att oppositionen har en majoritet av sympatierna, ca 51 % medan den röd-gröna regeringens partier får ca 46 %. Problemet är att det inte är något entydigt oppositionsalternativ. Inget parti vill egentligen bilda regering med Fremskrittspartiet men vad resultatet blir av förhandlingarna efter valet vet ingen.
Någon kanske invänder att det kvittar väl om ett högerpopulistiskt och ett kristdemokratiskt parti är emot en könsneutral äktenskapslag. De är ju marginaliserade i den politiska debatten. Ja, i Sverige är det så. Här får sd och kd tillsammans 7-10 % i opinionsmätningarna. Men i Norge är det helt annorlunda.
Om man ska överföra opinionsmätningen i Verdens gang till svenska förhållanden hade det varit ungefär följande.
Sverigedemokraterna 24,4 %
Moderaterna 14,8 %
Folkpartiet 6,2 %
Kristdemokraterna 5,8 %
Återigen vill jag förtydliga att man inte helt kan jämföra Fremskrittspartiet med Sverigedemokraterna. Fremskrittspartiet är ett tydligt högerparti som prioriterar skattesänkningar och deras lätt främlingsfientliga retorik är bara en del av deras politik. De kan prata om många andra frågor utan att blanda in invandringen vilket sd har problem med att göra. Fremskrittspartiet är ett bredare parti än sd. Men ideologiskt så är de negativa till ett jämställande av samkönade och olikkönade relationer. Sedan skriver de att de respekterar samkönade relationer. Där påminner de om sd. De är konservativa och heteronormativa utan att vara homofientliga.
För Hoyre och Venstre skulle det givetvis vara en prestigeförlust att acceptera ett avskaffande av de senaste homoreformerna när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. De två partierna skulle förlora mycket trovärdighet när de argumenterar för tolerans, så till sist är det nog inte så sannolikt att de skulle förhandla bort centrala homorättigheter men inget vet givetvis vad resultatet blir av eventuella förhandlingar efter valet om Fremskrittspartiet blir det tydligt största borgerliga partiet och det blir borgerlig majoritet.
Förhoppningsvis konstaterar både Hoyre (som för övrigt var det första högerpartiet i något land som blev homovänligt och som idag har många HBT-politiker) och liberala Venstre att vissa saker kompromissar man inte om, lika rättigheter är en sådan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar