Ingen fri röstning bland Kristdemokrater i Svenska kyrkan.

Jag lovade tidigare att skriva några kommentarer till om den intressanta artikeln i Sydsvenskan idag om homovigslar inom religiösa samfund.

Positivt är att Liberala katolska kyrkan säger ja till homovigslar.

Från artikeln

Vi är lite mindre dogmatiska än andra kyrkor, säger Lundaprästen Stefan Brauer från Liberala katolska kyrkan. – Jag har lyssnat på vetenskapen, som säger att 4–5 procent av befolkningen dras till samma kön. Vill de leva tillsammans ska de få göra det.

Tyvärr har ju inte den romersk-katolska kyrkan och påven samma attityder.

Även bland judiska församlingar är det oenighet. I Stockholm säger de ja till homovigslar medan judiska församlingen i Malmö är emot.

I en artikel imorgon granskar Sydsvenskan situationen bland muslimska samfund.

Sedan till något med viss koppling till artikeln.

Den kristna tidningen Dagen hade för några dagar sedan en artikel om att kyrkomötesledamöterna från Sverigedemokraterna känner sig motarbetade av människor från de andra grupperna.

Från artikeln.

När Sverigedemokraterna lägger fram motioner i kyrkomötet är det sällan andra nomineringsgrupper som stödjer dem. Men i korridoren händer det att folk kommer fram och säger att de egentligen är för motionen men inte vågat rösta med, enligt Gabriella Johansson, Sverigedemokratisk ledamot i kyrkomötet....den grupp som har haft flest representanter som hållit med SD inofficiellt menar hon är KD.

Det som är verkligt avslöjande är kommentaren från kristdemokraterna.

Från artikeln i Dagen.

De har inte haft tillräckligt bra förslag helt enkelt, säger Karl-Gunnar Svensson, ordförande för för Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Men han utesluter inte att Gabriella Johanssons uttalande stämmer. - Vi fattar beslut i gruppen om hur vi ska ställa oss i kyrkomötet, då har vi redan gått igenom den demokratiska processen och röstat i gruppen. Då kan det vara någon enstaka som håller med dem [SD] men som får ge sig.

Kristdemokrater i Svenska kyrkan anklagar ofta andra nomineringsgrupper inom Svenska kyrkan för att främst följa sina partiers politik när det gäller äktenskap och annat (något som de själva för övrigt också gör).

Så här skrev deras ordförande Kurt Hedman i gruppens medlemstidning för mars-april 2009.

Kyrkostyrelsens beslut att utarbeta ett vigselritual på blotta misstanken att riksdagen skall lagstifta i en viss riktning tyder på en förskräckande stor följsamhet att gå i politikernas och opinionens ledband i stället för att agera som ett fritt trossamfund.

Kristdemokrater i Svenska kyrkan är också för att kyrkomötesombuden borde röstas fram som individer och inte en del av olika grupper.

Trots det har de inte alltså inte själva fri röstning. Även i sådana situationer när något är så viktigt för ett kristdemokratiskt kyrkomötesombud att de efteråt avslöjar sin egentliga åsikt för sverigedemokrater så är det tydligen förbjudet inom Kristdemokrater i Svenska kyrkan att rösta annorlunda än gruppen.

Det avslöjar ett tydligt hyckleri inom Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Centralstyrning är tydligen bra om de som styr är konservativa medan det är negativt om de som styr är för allas lika värde och rättigheter.

Missionskyrkan kanske säger ja till homovigslar.

Sydsvenska Dagbladet har idag en artikel om olika religiösa samfunds attityder om homovigslar. Det är iofs få dramatiska nyheter men några intresssanta saker kan vi konstatera.

För det första att Missionskyrkan på allvar diskuterar att kanske säga ja till att förrätta äktenskap för samkönade par.

Missionskyrkan, med 65 000 medlemmar, håller dörren öppen för vigsel av samkönade par. – Jag vill inte se en kyrka som stänger ute människor som lever i samkönade relationer, säger kyrkans ledare Göran Zettergren.

Missionskyrkan, Baptistkyrkan och Metodistkyrkan har inte bestämt sig. Tidigare har dessa kyrkor – som planerar ett samgående – slagit fast sin syn: äktenskap bör vara förbehållet en man och en kvinna. Nu är tongångarna mindre tvärsäkra.

– Vi har homosexuella medlemmar i våra församlingar. Vi måste bli ödmjukare och tala med mindre bokstäver kring detta, säger Missionskyrkans ledare, missionsföreståndare Göran Zettergren.

I de tre samfunden pågår just nu livliga diskussioner om inställningen till samkönade äktenskap. – Vi har sammanträde i kyrkostyrelsen nästa helg, då kommer vi att diskutera detta. Jag hoppas på en diskussion med små bokstäver, där ingen tror sig veta hela sanningen. Vi måste vara en kyrka med plats för olikheter, där människor med olika bibelsyn kan få plats.

För det andra kan vi konstatera att Pingstkyrkan inte är så enigt homonegativ som vissa i samfundet låtsas. Indirekt erkänner Sten-Gunnar Hedin från samfundets vigselnämnd det. Han menar också att det är problematiskt att neka samkönade par vigslar när samfundet har kvar den juridiska vigselrätten.

Vi har fattat ett beslut: ett äktenskap är enbart mellan en man och en kvinna. Det gäller hela pingströrelsen, säger Sten-Gunnar Hedin, ordförande i Pingstkyrkans vigselnämnd.

Ingen pingstpastor får trotsa beslutet och viga samkönade par, förklarar Sten-Gunnar Hedin. – Det är omöjligt med den inriktningen vi har. Det finns säkert enskilda pingstpastorer som tycker annorlunda, men i vigselnämnden var beslutet enigt.

Samtidigt känns det inte riktigt bra, säger Sten-Gunnar Hedin, att Pingstkyrkans pastorer kommer att diskriminera homosexuella. – Visst är det diskriminering, och det är egentligen odemokratiskt. Våra ämbetsmän kommer att välja bort medborgare som har laglig rätt att bli betjänade.

Det som är principiellt intressant är ju att Pingstkyrkan tydligen ska förbjuda präster att viga homopar. Är det en begränsning av deras religionsfrihet?

Jag har hela tiden argumenterat för att varje samfund måste få avgöra sin egen policy. D.v.s. att alla med vigselrätt inom samfundet ska viga homopar, att ingen ska göra det eller att de som vill ska få göra det.

Men eftersom en del konservativt kristna har antytt att Svenska kyrkan "kränker religionsfriheten" om de tvingar alla deras präster att viga homopar så vill jag rikta en fråga till er.

Fördömer ni även Pingstkyrkan för att vara centralstyrd och för att kränka sina prästers religionsfrihet när de är förbjudna att viga samkönade par även om de själva vill det? Eller är centralstyrning något fint när man har en värdering som ni själva gillar?

I nästa bloggpostmeddelande gör jag fler kommentarer till Sds-artikeln.

M säger ja till samma avgifter för inseminationer.

Som jag tidigare berättat så var det en motion (förslag) till Moderaternas stämma (kongress) om att landsting och regioner bör ha samma avgifter för lesbiska par och olikkönade par när en kvinna blir inseminerad vid en klinik. En enig partistyrelse hade sagt ja till det.

På stämman behandlades som vanligt de olika motionsförslagen i olika utskott. I det utskott som hade ansvar för området sjukvård så var det bara en av 39 m-politiker som sa nej till motionen. Övriga 38 var alltså för lika avgifter för inseminationer. Och när hela stämman skulle behandla ärendet (motion 4 ) så blev det inte ens någon omröstning.

Det här visar hur mycket Moderaterna har förändrats de senaste åren. Så sent som 2005 när riksdagen sa ja till att tillåta lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker så avstod de flesta m-ledamöter i omröstningen. Trots att partiet officiellt var för reformen. Nu är det närmast enighet i partiet om att lagarna för inseminationer bör vara lika för lesbiska och olikkönade par.

Det här kan få praktisk betydelse i några landsting. I bl.a. Östergötlands landsting (där Moderaterna är en del av majoriteten) har alla partier hittills hävdat att lesbiska kvinnor bör betala mer än kvinnor i olikkönade relationer eftersom "det inte är en sjukdom att vara lesbisk". Men det argumentet blir ju något absurt. Orsaken till att man tillåtit inseminering av lesbiska kvinnor vid kliniker är ju att de inte kan få barn inom sin relation precis som de heteropar där en eller båda parter är sterila.

Sedan kan man ju diskutera om skattepengar ska användas till inseminationer vid kliniker eller om paren ska betala hela kostnaden. Men reglerna bör ju vara samma för de olika paren. Moderaterna i bl.a. Östergötlands landsting bör nu, om de ska följa sitt partis policy, jobba för att ändra reglerna där.

Några av de andra landstingen som har diskriminerande regler mot lesbiska kvinnor vid inseminationer är sådana som har vänstermajoritet i norra Sverige.

Det hade därför varit bra om även Socialdemokraterna skaffat samma rikspolicy som Moderaterna.

Sd och kd nära varann i Svenska kyrkan.

Ja, givetvis generaliserar jag något när jag skriver den rubriken. Kristdemokrater i Svenska kyrkan är emot främlingsfientlighet och för en generös flyktingpolitik vilket sd som bekant inte är.

Men det blir mycket hycklande när gruppen Kristdemokrater i Svenska kyrkan i vissa intervjuer menar sig vara de som ideologiskt är längst ifrån Sverigedemokraterna. Tvärtom har kristdemokrater och sverigedemokrater inom samfundet mycket gemensamt.

Tydligast är det inom familjepolitiken. Tidningen Dagen berättar att Sverigedemokraterna lördagen 29 augusti presenterade sitt kyrkopolitiska manifest 2009.

Så här skriver sd i sitt manifest som är med på deras hemsida.

Svenska kyrkan bör på ett tydligare sätt arbeta för att försvara och stärka moralens, äktenskapets och den traditionella kärnfamiljens ställning i vårt samhälle. Äktenskapsrådgivning och familjevänliga aktiviteter bör ges fortsatt hög prioritet. Betydelsen av trohet och ansvarsfulla relationer bör betonas. Kyrkan bör motsätta sig förändringen av äktenskapsbalken, månggifte, den utvidgade adoptionsrätten och andra försök att underminera familjebegreppet.

Det är samma typ av retorik som Kristdemokrater i Svenska kyrkan har. De har på sin hemsida ett "inriktningsprogram".

Äktenskapet mellan man och kvinna är en hörnsten i det mänskliga samhällsbygget, samtidigt som det är ett uttryck för den djupaste gemenskapen mellan människor.

Men även i övrigt är mycket av retoriken och värderingarna inom Sverigedemokraterna och Kristdemokrater i Svenska kyrkan förvillande lika varann.

Gissa vilken av de två grupperna som skrivit följande. Rätt svar publicerar jag efter citaten.

1. Kyrkostyrelsens beslut att utarbeta ett vigselritual på blotta misstanken att riksdagen skall lagstifta i en viss riktning tyder på en förskräckande stor följsamhet att gå i politikernas och opinionens ledband i stället för att agera som ett fritt trossamfund.Att motivera brådskan med att remisstiden när det gäller gudstjänstordning och kyrkoordningsändringar inte får vara kortare än tre månader känns krystat. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson har i all sin okunnighet sagt att bröllopsklockor skall ringa till midsommar 2009. Förmodligen är det därför kyrkostyrelsen är angelägen om att hjälpa till att uppfylla det löfte de båda partiledarna lämnat.

2. Förändring och förnyelse är livsviktigt för en kyrka som vill möta människor där de befinner sig. Men förändrings- och förnyelsearbete måste få ta tid. Anpassning till rådande värderingar och attityder i samhället får aldrig bli ett självändamål.... Det har inget egenvärde att välja bort ålderdomliga ord och uttryck om det leder till förlust av innebörd och mening.... Sverige är sedan tusen år ett land som präglats av kristen tro och etik. Vi vill att detta skall vara en naturlig och självklar grund för samhällsbygget även i framtiden.

3. I århundraden har kyrkan i såväl glädje som sorg varit en omistlig del av det svenska folkets liv. Svenska kyrkan och kristendomen är oupplösligt sammanflätade med vårt lands kultur och historia....Exempelvis bör kyrkan verka för att den flerhundraåriga traditionen med kyrkliga skolavslutningar bibehålls. I de fall detta inte är möjligt bör kyrkan underlätta för föräldraburna kyrkliga skolavslutningar som ett komplement till de sekulära avslutningarna.

4. På samma sätt som man sedan länge konsekvent tar avstånd ifrån nationalsocialistiska och rasistiska idéströmmingar bör Kyrkan inte heller, under några omständigheter, legitimera antikristna och icke-demokratiska läror som anarkism och kommunism genom att ingå i gemensamma nätverk, manifestationer och organisationer tillsammans med dylika grupperingar.

5. Svenska kyrkan har ett stort ansvar att värna om sina kyrkor som heliga rum. Det är viktigt att utforma tydliga principer för hur och till vilka ändamål kyrkans lokaler och andra fysiska tillgångar skall upplåtas så att nyttjandet ligger i linje med kyrkans mål och syfte. Svenska kyrkan har ett stort ansvar att förvalta det kulturhistoriska arv som är knutet till kyrkorna. I förvaltningen av de kulturhistoriska värdena är det viktigt att ändamålsenlighet och funktion inte blir satta åt sidan.

6. Kyrkan bör på ett tydligare sätt bejaka sin roll som kulturbärare och kulturvårdare.

Rätt svar.

1. Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Artikel av gruppens ordförande Kurt Hedman i deras medlemstidning mars-april 2009.

2. Från inriktningsprogrammet för Kristdemokrater i Svenska kyrkan.

3. Från Sverigedemokraternas kyrkopolitiska valmanifest.

4. Från Sverigedemokraternas kyrkopolitiska valmanifest. Ja, sd markerar mot rasism i sitt valmanifest vilket kanske förvånar en del, men däremot säger partiet inte något om det är fel att vara främlingsfientlig.

5. Från inriktningsprogrammet för Kristdemokrater i Svenska kyrkan.

6. Från Sverigedemokraternas kyrkopolitiska valmanifest.

Givetvis menar jag inte att allt i de där citaten måste vara fel. Några delar av det kan för övrigt även andra grupper i Svenska kyrkan vara för. Poängen är istället att Sverigedemokraterna och Kristdemokrater i Svenska kyrkan i mycket har gemensamma konservativa värderingar. Det borde kristdemokraterna erkänna.

"Köp dig lycklig".

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker.

Det här är femte delen, "Köp dig lycklig".


Jag var utanför ett av Malmös största affärscentra, Mobilia, för ca 10 år sedan. Hade varit en runda och kollat några butiker. På väggen utanför hade någon klottrat "Köp dig lycklig". Vanligtvis brukar jag starkt ogilla klotter, men nu hade jag blandade känslor. För är det inte så att vissa människor fått för sig att man kan köpa sig lycklig? Att man kan bota ångest och tristess genom att shoppa?

Trots att det var olagligt att klottra så var det en del av mig som menade att det var rätt att besökarna av affärscentrat fick läsa det där.

"Hög standard" var en låt av Peps Persson på 1970-talet. Det var en uppgörelse med den filosofi som varit förhärskande i det svenska folkhemmet, bara folk fick bättre löner så ekulle det fixa sig. Men blev alla lyckliga? Många som flyttade från landsbygden till storstäderna blev tvärtom rotlösa och ensamma. Man flyttade till områden där lägenheterna hade mycket högre standard än där de bott tidigare, men där det ofta saknades trivsel, grönska, arenor för att möta andra människor. Ingen gemenskap.

Ni som är unga kanske inte känner till att Centerpartiet från början av 1960-talet ökade sina opinionsiffror från ca 10-13 % så att de ca 10 år senare, 1972, hade nästan 30 % i opinionsmätningarna. Orsaken var att partiet hade ett helt nytt budskap, "livskvalité". Att allt inte är möjligt att värdera i pengar. Att all politik inte handlar om ekonomi utan om andra värden.

Idag är det där nog mainstream. Inget parti förnekar idag att det är andra viktiga värden i samhället än att höja BNP/invånare. De senaste årens miljödebatt är ett tecken på det.

Jag ska erkänna något som nog är provocerande för en del inom HBT-rörelsen. Trots att jag är liberal och HBT-engagerad är jag för någon typ av vårdnadsbidrag. Ni vet det där bidraget som kd brukar tala om.

Jag kritiserar ofta Kristdemokraterna här på bloggen men de har en poäng i att det vore bra om föräldrar och barn fick mer tid med varann. Sedan har tyvärr kd en snäv familjedefinition och de är inte heller så engagerade för jämställdhet. Det gör att det kan vara problematiskt att som liberal (eller för den som är socialist) att säga att man gillar vårdnadsbidrag.

Istället kan man ju kalla det "mer tid för barnen-bidrag". För det viktiga är inte vilket ord man använder utan vad man menar. Nog är det absurt att en av de grupper i samhället som jobbar flest timmar i veckan är småbarnspappor? Hur kan de bortdefiniera sig som viktiga för sina barn? Är det bra för deras söner och döttrar att de är borta så mycket? Vilken kontakt får de med sina barn?

Många småbarnsföräldrar jobbar mycket och får dåligt samvete för det. De försöker kompensera det med att ge barnen dyra leksaker, dyra kläder etc. Och för att få råd med det måste de ibland jobba ännu mer.

Men till er småbarnsföräldrar (homo, hetero eller annat) som läser det här. Det era barn behöver mest är inte flera leksaker, kläder eller annat materiellt. Det de behöver mest är mer tid med er. Omsorg, trygghet etc. Inget dagis, hur väl det än fungerar (och dagis är bra för många barn), kan ersätta tiden med de som har ansvar för barnen hemma. Det kan vara biologiska föräldrar, det kan vara andra vårdnadshavare eller folk i barnens närhet.

Konservativt budskap? Nej, definitivt inte. Det är ett medmänskligt budskap. Jag är starkt engagerad för jämställdhet och för ett samhälle där både män och kvinnor har möjlighet att förvärvsarbeta. Jag vänder mig emot en del kd-politikers intresse av att bevara stela könsroller som inskränker människors frihet.

Men nog blir det besynnserligt om allt fokus blir på att höja BNP och där de småbarnsföräldrar som båda vill minska sin arbetstid nästan blir några svikare som inte tillför tillräckligt till samhället. Som om lönearbete vore allt av värde i ett samhälle. När de tvärtom har ett engagemang för sina barn. De borde istället ha en eloge för det.

Att alla har det bra materiellt är viktigt. Fattigdom och socialt elände är förfärligt. Men det är även viktigt att konstatera att det inte är möjligt att "köpa sig lycklig".

Det gäller för barn. Och det gäller för oss vuxna.

Alla biskoparna för välsignelse av samkönade par.

En del av er är kanske intresserade av vilka biskopar som är för homovigslar och vilka som är emot. Därför avslöjar jag det här.

Men först ska jag förklara att ärkebiskopen och alla biskoparna är eniga om att välsigna samkönade relationer. Det är alltså ingen av dem som menar att homosexualitet är någon synd. Tvärtom så bejakar de allihop stabila samkönade relationer.

Det kan vara viktigt att konstatera när nu grupper som Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Frimodig kyrka (en konservativ grupp) och Sverigedemokraterna i debatten försöker gömma sig bakom minoriteten bland biskoparna. Om de nu menar att biskoparna som är emot eller tvekar om homovigslar är så kloka varför har då inte även kristdemokrater, sverigedemokrater etc sagt ja till välsignelser av homopar?

De 8 biskopar som säger JA till att Svenska kyrkan bör förrätta äktenskap för samkönade par. Stift är en typ av "regioner" inom Svenska kyrkan.

Anders Wejryd, ärkebiskop
Antje Ackelén, Lunds stift
Erik Aurelius, Skara stift
Caroline Krook, Stockholms stift
Tony Guldbrandzén, Härnösands stift
Lennart Koskinen, Gotlands stift
Martin Lind, Linköpings stift
Thomas Söderberg, Västerås stift

De 3 biskopar som säger NEJ till att Svenska kyrkan bör förrätta äktenskap för samkönade par.

Esbjörn Hagberg, Karlstad stift
Ragnar Persenius, Uppsala stift
Hans Stiglund, Luleå stift

De 3 biskopar som vill ha mer utredning om homovigslar innan de avgör om de ska säga ja.

Sven Thidevall, Växjö stift
Carl-Axel Aurelius, Göteborgs stift
Hans-Erik Nordin, Strängnäs stift

Fler artiklar om läronämndens ja till homovigslar.

Dagen1 Dagen2

Är Dagenredaktionen för heterosexadoptioner?

Är det någon här som varit på ett heterosexbröllop? En del anställda på den kristna tidningen Dagen har nog varit det. Jag kan avslöja att en del av dem även lever i heterosexrelationer. Ibland har de egna barn, ibland har de heterosexadopterat.

Några av tidningen Dagens anställda ägnar sig åt heterosexlekar med sina barn. Typ att pappa och mamma är med sina barn. Som en vanlig heterosexfamilj.

Nej, nu ska jag lämna ironin. Men nog är det en gåta att en etablerad tidning ännu år 2009 använder ordet "homosex" som prefix. Av någon orsak använder de aldrig "heterosex" när de ska berätta om en man och en kvinna som adopterar. Tidningen hade enkelt kunna skriva homoadoptionslag istället för "homosexlag".

Men nu lämnar jag det, någon av tidningens anställda läser nog det här bloggmeddelandet. Om de lär sig något är mer tveksamt. Användandet av ordet "homosex" kan vara ett försök av tidningen att försåtligt "sexualisera" nyheter om bögar och lesbiska som skaffar barn.

Till nyheten som är desto mer positiv.

Uruguay blir med alla sannolikhet det första landet i Latinamerika att säga ja till homoadoptioner. Det berättar Dagen.

Från artikeln.

Representanthuset i Uruguays kongress röstade på torsdagen för en lag som godkänner att homosexuella par tillåts att adoptera. Antas den historiska lagen av landets senat, så blir Uruguay det första latinamerikanska landet som tillåter homosexuella att adoptera. Omröstningen i Uruguays senat ses dock som en ren formalitet, då lagen redan har godkänts vid en första provomröstning.

Enligt notisen i Dagen verkar det som om bara vänstermajoriteten i parlamentet är för homoadoptionslagen. Men granskar man röstsiffrorna i representanthuset var de 40 ja och 13 nej. Eftersom det är 99 ledamöter där var det tydligen många frånvarande.

Vänstern har 53 ledamöter och de två borgerliga partierna 46 ledamöter. Teoretiskt kan givetvis alla 40 som röstade ja vara från majoriteten men i praktiken bör även många borgerliga ledamöter varit för reformen om närvaron var hyfsat jämn mellan de olika partierna.

Men som väntat var det ett ramaskri från den katolska kyrkan i Uruguay.

Från artikeln i Dagen.

Ärkebiskopen i huvudstaden Montevideo, Nicolas Cotugna, förfasade sig över lagen.

"Det handlar inte om religion, filosofi eller sociologi. Det grundar sig i respekten för mänskligt väsen", uppgav Cotugna i ett uttalande."

Det är givetvis ett helt absurt uttalande. Vad av det mänskliga väsendet är det som inte respekteras? Är samkönade par omänskliga? Och att de överför sin omänsklighet till ett adopterat barn?

Eller är det omänskligt att acceptera att ett barn inte bor med en man och en kvinna. Konsekvensen av det borde väl betyda att katolska kyrkan i Uruguay föreslår att alla barn som bor med bara en förälder tvångsomhändertas och flyttas till ett heteropar. För inte vill de väl att barn ska ha det omänskligt?

De flesta biskoparna i Svenska kyrkan för homovigslar.

Ni vet hur resonemanget brukar vara från konservativt håll. "Det är partipolitiker som är för homovigslar inom Svenska kyrkan medan teologerna är emot". Det är inte sant.

Att de konservativa har helt fel blir ännu mer tydligt när man granskar läronämndens yttrande om förslaget att viga samkönade par. Tidningen Dagen har en artikel om det. Läronämnden utgörs av ärkebiskopen, 13 biskopar och sju övriga ledamöter med ett teologiskt engagemang. Totalt 21 människor alltså.

Läronämnden är formellt bara ett utskott till kyrkomötet. De ska alltså förklara vad de menar om olika förslag. Sedan avgör kyrkomötet i höst vad som blir Svenska kyrkans policy om äktenskapet. Men läronämnden har fått extra tyngd genom den regel som säger att för att avvisa förslag från läronämnden måste två tredjedelar på kyrkomötet rösta annorlunda. Det här gör det ännu svårare för de som är emot homovigslar att stoppa förslaget.

Av de 14 biskoparna (inklusive ärkebiskopen) så är 8 för homovigslar. En av dem, Lennart Koskinen, var inte närvarande vid mötet men har har annars förklarat att han är för homoäktenskap. När man granskar reservationerna (alternativa förslagen) så blir det tydligt att 3 biskopar är emot homovigslar medan 3 vill avvakta och att det bör utredas mer.

Totalt är 13 av 21 i läronämnden, teologiskt intrsserade och inte partipolitiker, för homovigslar Det blir ca 62 %. 4 (ca 19 %) av dem är emot. Resterande 4 (ca 19%) vill avvakta och att det bör utredas mer.

Till det man kan notera olika enkäter till vanliga präster där det bland de som svarat varit ca 80 % som är för att förrätta homovigslar.

I kyrkostyrelsen är det två partipolitiska ledamöter som även är riksdagsledamöter, Lennart Sacredeus och Hans Wallmark. Båda har varit engagerade emot homoäktenskap

Det här visar tydligt att de har helt fel som låtsas att det här är en konflikt med partipolitiker å ena sidan, teologer å den andra sidan.

Givetvis måste inte konservativa hålla med majoriteten i Svenska kyrkan. Men det vore hedervärt om de i alla fall erkände att även en majoritet bland teologer och icke-politiker i Svenska kyrkan är för homovigslar augusti 2009.

Fler artiklar om nyheten

Kyrkans tidning (Svenska kyrkans tidning)
Dagen

Reinfeldt har varit viktig för Moderaternas HBT-vänlighet

Idag inleder Moderaterna sin stämma (kongress). Som jag tidigare har skrivit om är det få HBT-relaterade motioner (förslag) där. Bara ett sådant om att avgifterna inom sjukvården bör vara lika för olikkönade och lesbiska par när en kvinna blir inseminerad vid en klinik. Moderaternas partistyrelse har sagt ja till motionen och det gör nog också hela stämman i helgen.

Min blogg är inte partipolitisk. Jag recenserar inte här partiernas politik generellt. Men jag vill trots det skriva något om Fredrik Reinfeldts betydelse för omvandlingen av Moderaterna när det gäller HBT-politiken.

När Fredrik Reinfeldt blev ordförande i partiet 2003 så var Moderaterna ännu ganska HBT-negativa. Faktum är att en majoritet av de moderata riksdagsledamöterna röstade nej till nästan varje HBT-reform fram till ca 2001 Då hade en del yngre människor i partiet börjat jobba för en förändring men de flesta var ännu ganska konservativa när Reinfeldt blev ordförande.

En del menar kanske att Reinfeldts arbete för att förändra partiet mer är ett tecken på taktik än på ärlig förnyelse. Inom vissa områden är det möjligt. Det är ju givet att partiet måste anpassa sig till en ny verklighet om de skulle kunna få stöd för sin politik. I flera andra länder har högerpartier gjort liknande förändringar.

Men kritiken blir helt orättvis inom HBT-området. Faktum är att Reinfeldt redan 1994 som en av två m-ledamöter röstade ja till partnerskapslagen för samkönade par. Det krävdes givetvis ett visst civilkurage för att göra det.

Och man ska veta att det 2003 var mycket osäkert om Reinfeldt verkligen skulle lyckas med sin förändring av Moderaterna. Det hade kunnat bli fiasko både internt och vid riksdagsvalet 2006. Att i den situationen också jobba för att helt förändra Moderaternas HBT-politik var kontroversiellt inom partiet och riskabelt för Reinfeldt. Det enklaste för honom hade varit att göra bara mindre anpassningar.

Istället var Reinfeldt pådrivande för en ganska snabb utveckling så att partiet idag är för nästan alla reformer när det gäller homosexuella och bisexuella. Det är en radikal helomvändning jämfört med för 10 år sedan. Tyvärr har inte utvecklingen nått lika långt när det gäller transrättigheter men även där förändras partiet.

Jag bedömer att Fredrik Reinfeldt varit så avgörande att det är tveksamt om Moderaterna sagt ja till en könsneutral äktenskapslag 2007 om det inte varit för hans arbete i partiet. Förr eller senare hade partiet sagt ja till reformen, men hade t.ex. Carl Bildt eller Bo Lundgren varit kvar som ordförande hade det nog dröjt några år till.

Även tidigare partisekreteraren Sven-Otto Littorin (nu arbetsmarknadsminister) och nuvarande partisekreteraren Per Schlingmann har engagerat sig och varit mycket viktiga för att Moderaterna ska bli ett HBT-vänligt parti.

Det intressanta är ju att socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin också har påverkat sitt parti att bli mer HBT-vänligt. Men utan att bagatellisera hennes arbete så det varit många andra s-politiker som också engagerat sig för en sådan förändring. Fredrik Reinfedlt var däremot ganska ensam från början (förutom då unga moderater som han oftast hade stöd av i det arbetet)

Så kolla på Reinfeldt på TV i helgen. Gilla honom eller kritisera honom för det han säger i intervjuer och på Moderaternas stämma. Men är du för HBT-rättigheter så ge honom cred för hans engagemang för ett HBT-vänligare samhälle.

Uppdatering 1

Fler nyheter om Moderaternas stämma

SvD DN

Expressen Debatt publicerar notis från mig om Kennedy.

Ni som brukar skriva debattartiklar vet nog hur det är. Det kan ibland vara svårt att få in dem i tidningarna. Men när de väl blir publicerade så är det ju positivt. Därför blir man något förvånad, men glad, när en journalist spontant ringer en för en artikel.

En journalist på Expressen hade läst min bloggpost om Ted Kennedy och tydligen gillat den. Han frågade om han fick publicera en förkortad version av artikeln på Expressens debattsida (då blir den publicerad även i Kvällsposten och Göteborgstidningen). Vad svarar man då? Ja, givetvis.

Så idag har jag för första gången en artikel, eller man kanske ska kalla den notis eftersom den inte är så lång, på Expressens debattsida. Kul!

Tyvärr är den bara med i papperstidningen men vill du investera 10 kronor i en kvällstidning har du möjlighet till det. Att läsa nyheterna här på bloggen är som vanligt helt gratis. :-)

Ted Kennedy - en del av det andra USA.

Edward "Ted" Kennedy blev 77 år. Efter sin död sörjs han av många. Han blev genom sin kunnighet och konsekvens respekterad även av många med helt andra politiska åsikter. För HBT-rörelsens arbete i USA har han varit helt avgörande.

Vänsterliberalen Ted Kennedy blev senator i delstaten Massachusetts 1962 och stannade kvar på det jobbet i 47 år. Ja, alltså i nästan ett halvt sekel. Trots att varje delstat bara har två senatorer, och trots att vindarna i USA svängt både åt höger och åt vänster har han i val efter val behållt sin senatsplats. Det är en prestation i sig.

Kennedy var i sig en paradox. I vulgärdebatten om USA sägs det ibland att politiker där bara jobbar för storföretagen. Att de struntar i de fattiga. Att pengar styr allt. Visst kan det vara så ibland. Men Kennedy var en del av det andra USA.

Trots att han som en del av Kennedysläkten var mycket rik ägnade han nästan allt sitt politiska arbete åt folk som hade det svårt, fattiga utan sjukförsäkring, hemlösa, folk med dåliga löner. Få politiker i USA var så tydligt engagerade mot diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och sexuell läggning.

Ja, när det gäller arbetet för HBT-rättigheter var han nog den politiker som betytt mest i USA:s parlament de senaste decennierna.

I början av 1980-talet blev USA mer konservativt, de homofientliga grupperna blev mer hätska i sitt budskap. Vissa liberala politiker försökte avvakta och hantera den nya situationen "diplomatiskt". Men inte Kennedy. Han blev ett hatobjekt för den kristna högern eftersom han så tydligt framförde att USA ska vara ett sekulariserat samhälle. Att stat och religion inte ska blandas ihop. Han var mycket kritisk emot dåvarande presidenten Ronald Reagans nära samarbete med vissa konservativt kristna grupper. Kennedy var för övrigt själv kristen, katolik.

På 1990-talet började HBT-rättigheter bli en mer och mer viktig del av USA-politiken. Kennedy var bland de första kongressledamöterna som engagerade sig och han lämnade förslag år efter år att homosexuella, bisexuella och transpersoner ska få skydd av de nationella lagarna mot diskriminering och hatbrott. Tyvärr har det ännu inte blivit en majoritet för det, även om det är bra möjligheter för det inom det närmaste året.

Ted Kennedy var också den förste rikskände politikern i USA som offentligt sa ja till en könsneutral äktenskapslag. Det gjorde han 2004 när de flesta andra inom det demokratiska partiet istället var för någon typ av partnerskapslag för samkönade par.

Idag har nog arbetet med HBT-rättigheter blivit så etablerat i USA att det blir nya reformer även utan Kennedys arbete i kongressen. Det blir annars svårt att snabbt få någon som gör lika mycket som honom.

Men USA hade inte varit där det är inom arbetet mot diskriminering om inte Kennedy jobbat så envist för det. Ett USA som ger möjligheter, inte bara åt några få, utan åt alla. "The American dream" när den är som bäst.

För mer information om nyheten

SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 DN1 DN2

Uppdatering 1

Fler tidningar som skrivit om nyheten

Sds1 Sds2 Sds3

Omskärelse har inte någon hiv-effekt vid analsex.

Tidigare har jag här på bloggen skrivit om hur positivt det är att det äntligen blivit en seriös debatt om omskärelse av pojkar. Enligt mig bör målet vara att det senare bör förbjudas. Det blir en logisk förändring eftersom vi har ett totalförbud mot omskärelse av flickor, även "prickning" av klitoris på en flicka, som är ett mindre ingrepp än att ta bort förhud på en pojke, är förbjudet i Sverige.

Ett argument som är både tveksamt innehållsmässigt och argumentationsmässigt är att omskärelse kan vara bra i kampen mot hiv.

Argumentationsmässigt är det givetvis absurt. För sedan när har vi principen att man bör ta bort friska kroppsdelar för att det eventuellt kan bli problem med dem senare? Om det visar sig att det gynnar kampen mot hiv att ta bort delar av de yttre blygdläpparna på flickor ska vi göra det?

Men även innehållsmässigt är det kontroversiellt att använda hälsoargument för att ta bort förhud på en pojke. Det har varit olika resultat från de som granskat om det har någon effekt.

En ny intressant studie från USA visar att omskärelse av pojkar inte har någon som helst effekt när vuxna män har analsex med varann. USA-gaysiten 365gay publicerar idag en artikel om det.

Från artikeln.

Previous research has suggested circumcision doesn’t make a difference when anal sex is involved. The latest study, by CDC researchers, looked at nearly 4,900 men who had anal sex with an HIV-infected partner and found the infection rate, about 3.5 percent, was approximately the same whether the men were circumcised or not.

Dessbättre verkar fler och fler även i USA engagera sig emot omskärelse av barn. Återigen från artikeln.

The prospect of the government promoting circumcision of infants has already drawn fire from an advocacy group called Intact America. The organization, based in Tarrytown, N.Y., parked a motorized billboard this week outside the hotel hosting the HIV conference, displaying the message: “Tell the CDC that circumcising babies doesn’t prevent HIV.”

“It’s removing healthy, functioning, sexual and protective tissue from a person who cannot consent. You’re mutilating a child,” said Georgeanne Chapin, the group’s executive director.

Om vuxna män frivilligt vill bli omskurna är det ju en annan sak. Hade det varit sådana medicinska fördelar med omskärelse som vissar menar så borde ju de som är för omskärelse inte oroa sig. Då blir det ju var och varannan man som gör det som vuxen. Eller är de egentligen oroade för att det är svårare att få en rationellt resonerande vuxen att göra det frivilligt än att tvinga ett barn till det?

Mer norsk bögporrdebatt....

I förra bloggposten berättade jag om att det blivit politiskt bråk om den norska gaytidningen Blikk för att den skulle vara "för sexualiserad" och "positiv till porr".

I staden Trondheim blev det också för några år sedan en sådan här absurd debatt där någon kommunansvarig först vägrade ha med en länk till gaypridefestivalen Homouka på kommunens hemsida (trots att man hade gett festivalen en hel del pengar i bidrag) med motiveringen att de som klickade till Homouka kunde i sin tur klicka därifrån till tidningen Blikk och sedan därifrån klicka till siter där det är möjligt att beställa porr....

Jag menar att Christian Stokke Mathisen, ansvarig för Homouka, gav en mycket bra kommentar till det i tidningen Blikk. Extra plus för användandet av ordet "tissefant". haha

Alle som vil se en erigert tissefant kan gjøre det mye enklere over nettet enn å gå via Trondheim kommunes sider. Den pornoen det er snakk om, får du uansett ikke se før du har bestilt og fått det hjem i postkassen. Og da visste du vel hva du var ute etter uansett. Blikk og Gaysir er relevante for oss å ha på vår side, fordi de både dekker arrangementet på en helt annen måte enn annen media, og fordi det er en møteplass. Vår hjemmeside blir da likevel ikke stuerein fordi vi faktisk har link til homomedia og homo-community som er målgruppen for festivalen, sier Christian Stokke Mathisen til Blikk Nett.

Dessbättre ändrade sedan politikerna i Trondheim den kommunanställdes beslut och sa ja till att länken till Homouka skulle vara med på kommunens hemsida.

Näst största partiet i Norge vill avskaffa alla bidrag till HBT-föreningar.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit en del om det norska parlamentsvalet 14 september i höst. Det kan nu vara värt att närmare granska högerpopulistiska Fremskrittspartiet som har fått ett ordentligt ökat stöd de senaste 10 åren. Häromåret var de t.o.m. största partiet i några opinionsmätningar. Nu i augusti 2009, några veckor före valet, brukar de få ca 25 % och är därmed näst störst efter socialdemokratiska Arbeijderpartiet.

Fremskrittspartiet avviker från övriga partier genom att de helt vill avskaffa alla lagar mot diskriminering, i alla fall i privata sektorn. De säger sig vara emot diskriminering men menar att det är något som företagen själv ska hantera. Alltså att de företag som vill ska få diskriminera med hänvisning till äganderätten. Inget parti av betydelse i Sverige har den policyn.

Fremskrittspartiet vill också avskaffa allt offentligt stöd till LLH, som är Norges motsvarighet till RFSL. Det skulle givetvis få betydande effekter och allvarligt försvåra föreningens arbete. Även här resonerar partiet från en nyliberal princip, att staten inte ska ge bidrag till föreningar för vuxna. Att sedan en förening som jobbar för en diskriminerad minoritet inte helt kan jämföras med om några startar en badmintonförening för vuxna struntar Fremskrittspartiet i. Men i rättvisans namn ska sägas att partiet vill avskaffa eller minska många andra bidrag. Så det måste inte i sig vara tecken på homofientlighet.

Men partiet är också tydligt HBT-negativt precis som kristdemokratiska Kristelig folkeparti. Som jag skrivit om tidigare är båda partierna emot den nya könsneutrala äktenskapslagen, emot homoadoptioner förutom närståendeadoptioner och emot inseminationer för lesbiska kvinnnor vid kliniker.

Ett annat tecken på att det är en del homofientliga politiker i de båda partierna är debatten om tidningen Blikk. Den fungerar ungefär som HBT-tidningen QX i Sverige, förutom att Blikk skriver mycket mer om politiska nyheter. Trots det har vissa politiker i Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti anklagat tidningen för att vara "sexualiserad" och "positiv till porr". Bl.a. hänvisar man till att tidningen haft en artikel om pornografi utan att fördöma porr som ett problem. Och "sexualiserad" är tydligen att man tillåter annonser till telesexlinjer och sådant. Ungefär som att QX har en sida med annonser för sexvideoklubbar i Stockholm.

Men till sist blir det tydligt att det som egentligen är det främsta problemet för de här politikerna är att det är en tidning som informerar positivt om homosexuella relationer.

Ulf Erik Knudsen kritiserar på Fremskrittspartiets hemsida att den norska regeringen rekommenderat att Blikk delas ut på högstadie- och gymanieskolor.

Anbefalinger fra regjeringshold skal være kvalitetssikret. Vi på Stortinget får tilsendt bladet Blikk om vi liker det eller ikke. Blikk er et seksualisert blad som er veldig reklamerende for homofil livsførsel og er derfor uegnet til bruk overfor barn og ungdom.

Övriga partier, även oppositionspartierna Hoyre och liberala Venstre, har avvisat det här och gett entydigt stöd åt att dela ut Blikk på skolor.

Till sist kan jag avslöja att Fremskrittpartiets ungdomsförbund FpU har helt motsatta åsikter än sitt parti när det gäller många homoreformer. Ungdomsförbundet är för en köns- och antalsneutral samlevnadslag och de är även för homoadoptioner.

Från en artikel på Fremskrittspartiets hemsida.

I FpU sitt manifestet legges heller ikke skjul på hva de mener om ekteskapet. Ungdomspartiet går enda lenger enn å tillate homofile parforhold:"FpU ønsker ikke å favorisere enkelte samlivsformer fremfor andre. FpU vil således ikke sette noe skille mellom forskjellige typer samlivsformer verken økonomisk, juridisk eller moralsk," heter det.

EU-parlamentets grupp för gayrättigheter skriver till Litauens parlament.

Ledamöter i EU-parlamentet kan bilda grupper som blir officiellt erkända om tillräckligt många ansluter sig till dem. En sådan grupp är Intergroup on Gay and Lesbian Rights. Den utgörs av folk som är hetero, homo eller bi men som har det gemensamt att de vill jobba för HBT-rättigheter i Europa.

Gruppen har nu tillsammans med ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) skickat ett brev till ordföranden för "det juridiska utskottet" i Litauens parlament. I brevet kritiserar de tydligt parlamentsförslaget om att förbjuda positiv information om homosexualitet.

Om Litauens förslag blir verklighet som planerat våren 2010 får landet de mest homofientliga lagarna bland EU:s medlemsländer. Eftersom det är ett så viktigt ärende publicerar jag brevet i sin helhet från gaygruppen i EU-parlamentet. Det är givetvis ett mycket bra initiativ. Ordföranden för gaygruppen är Michael Cashman, brittisk socialdemokrat och själv öppet homosexuell.

Brevet är publicerat på ILGA-Europes hemsida.

We are writing to you on behalf of the European Parliament's Intergroup on Lesbian and Gay Rights and ILGA-Europe, the European Region of the International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA) to express our grave concerns regarding the Amendment to the Criminal Code XIP- 668(2) and the Amendment to the Administrative Code XIP-667(2) which aim to criminalise 'propagation of homosexual relations'.

These amendments, if adopted, are not only a severe limitation of freedom of speech, but also a breach of the very fundamental principles of equality and non-discrimination of the European Union and the Council of Europe. Article 21 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union prohibits any form of discrimination, including on the grounds of sexual orientation. Article 13 of the Treaty of Amsterdam bans 'all forms of discrimination on the grounds of gender, race or ethnic background, religion or creed, disability and sexual orientation'. The European Court of Human Rights on a number of occasions confirmed that sexual orientation discrimination is clearly in breach of the European Convention on Human Rights.

In 2006, a meeting of 29 human rights experts from 25 countries developed a set of international legal principles on the application of international law to human rights violations based on sexual orientation and gender identity to bring greater clarity and coherence to States' human rights obligations. These are known as The Yogyakarta Principles.

While all human rights apply to lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) people, some are of particular importance. Freedom of expression is essential for LGBT people to argue in favour of ending discrimination in the content and application of the law.

Freedom of information is necessary both to obtain information from others about how to organise and campaign for equality, as well as medical and sociological information to enable people to protect themselves. Freedom of Association and Assembly are necessary for LGBT people to form organisations that work for self-help and equality, including through public manifestations, such as pride marches.

The proposed amendments by Lithuanian legislators to criminalise "promotion of homosexual relations in public places" will clearly violate the enjoyment of these human rights and will severely restrict the right of NGOs to organise peaceful public events.

For discrimination (i.e. a difference in treatment) to be permitted by law, it has to be based on "reasonable and objective criteria". What such criteria might cover is still evolving under international human rights law, which is a living instrument that is constantly being developed by judicial bodies. Courts have repeatedly stated that where sexual orientation is in issue, there is a need for particularly convincing and weighty reasons to justify a difference in treatment.

Michael Cashman MEP
President of the Intergroup on Gay and Lesbian Rights

Sophie In´t Veld MEP
Vice-President of the Intergroup

Martin K.I. Christensen, Co-Chair,
ILGA-Europe Executive Board

Förtydligande om äktenskapsdebatten i Norge.

Jag skrev för några dagar sedan om att Norge har parlamentsval 14 september i höst. Då berättade jag att det högerpopulistiska Fremskrittspartiet och kristdemokratiska Kristelig folkeparti vill avskaffa den nya könsneutrala äktenskapslagen i landet. Efter att besökt fler norska siter kan jag konstatera att jag tydligen inte tolkat infon helt rätt från början.

Kristelig folkeparti vill visserligen avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen, det har de med i sitt valprogram. Men Fremskrittspartiet skriver i sitt valprogram att de vill "utvärdera" den nya äktenskapslagen. I praktiken betyder det att partiet i eventuella förhandlingar inte kommer att prioritera ett avskaffande av lagen, hade de velat göra det hade de givetvis skrivit det. Dessutom har det liberala partiet Venstre häromdagen förtydligat att de inte vill bilda regering med eller ha Fremskrittspartiet som stödparti. Så äktenskapslagen blir med all sannolikhet kvar även med en borgerlig majoritet efter parlamentsvalet.

När det gäller lagarna om homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker så skriver däremot både Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti att de vill avskaffa reformerna. Förutom då närståendeadoptioner för samkönade par som varit tillåtet i många år i landet. Men även där vore det osannolikt att de skulle få med sig andra partier.

Det är annars få nya konkreta HBT-löften från de olika partierna. Men något som det lär bli debatt om i Norge de närmaste åren är ett utredningsförslag om förändringar av Norges lagar mot diskriminering. Förslaget är med på norska regeringens hemsida och heter "Et helhetlig diskrimineringsvern". Innehållet är till stor del samma typ av sammanhållen lag mot diskriminering som Sverige införde 1 januari 2009.

En skillnad är dock att diskriminering p.g.a. könsidentitet (skydd för transpersoner) inte är med i det norska utredningsförslaget medan det är en del av Sveriges nya antidiskrimineringslag. Den norska utredningen föreslår också ett förbud i den norska konstitutionen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Sverige har ett sådant förbud i konstitutionen (regeringsformen kapitel 1) sedan 2003 och Grundlagsutredningen har december 2008 föreslagit att det ska bli ännu tydligare skydd (även regeringsformen kapitel 2, som domstolar måste följa) mot sådan diskriminering.

Lutheraner i USA sa ja till homopräster.

Jag berättade i måndags här på bloggen att USA:s största samfund för lutheraner, Evangelical Lutheran Church of America, startade en konferens där de bl.a. skulle avgöra om de ska säga ja till att tillåta homopräster.

Och glädjande nog så röstade i fredags en majoritet för det, röstsifforna blev 559 ja och 441 nej. Men man enades också i onsdags om ett dokument om att man bör acceptera att det inom samfundet är olika åsikter om sexualitet och vad som är acceptabelt. Det berättar USA-gaysiten 365com.

The Human Rights Campaign, the nation’s largest lesbian, gay, bisexual and transgender civil rights organization, issued the following statement on today’s historic decision by the Evangelical Lutheran Church of America’s (ELCA) to lift its ban on noncelibate lesbian and gay pastors and to allow for those in committed same-sex relationships to serve as ministers. This vote passed 559-541 following an earlier precedent declaring that congregations “that choose to do so [may] recognize, support and hold publicly accountable, lifelong, monogamous, same-gender relationships.”

In addition, on Wednesday, a 2/3 majority voted to approve a social statement on human sexuality to acknowledge without judgment the wide variety of views within the ELCA regarding lesbian, gay, bisexual and transgender inclusion

Den nya policyn betyder att de församlingar som vill anställa präster i monogama homorelationer ska få göra det men att man även ska respektera att konservativa församlingar inte accepterar homopräster när det anställer folk.

Evangelical Lutheran Church of America är USA:s motsvarighet till Svenska kyrkan, även om de givetvis aldrig varit någon statskyrka eftersom USA inte haft någon sådan.

Även Dagen har en artikel om nyheten.

Reinfeldt bör inte fördöma Aftonbladet.

Alla politiskt intresserade har väl kunnat konstatera att det närmast blivit en diplomatisk kris mellan Sveriges och Israels regeringar de senaste dagarna. Det efter att Aftonbladet publicerat en artikel som många menar hade antisemitiska antydningar, om att en del palestinier menar att Israel mördar folk för att använda deras inre organ inom sjukvården. Jag är själv mycket kritisk mot att Aftonbladet sprider sådana rykten utan några bevis. Men det stannar inte där.

Sedan har Israel krävt att statsminister Fredrik Reinfeldt (m) fördömer tidningsartikeln. Senast idag berättar Dagens Nyheter om det.

Israel skruvar upp tonläget mot Sverige ytterligare på grund av den omstridda artikeln i Aftonbladet. Flera ministrar kräver nu fördömanden från svenska regeringen och Aftonbladets personal i landet motarbetas aktivt.

-Vi kräver och förväntar oss ett formellt fördömande från den svenska regeringen, säger premiärminister Benjamin Netanyahu efter söndagens regeringssammanträde i Jerusalem, enligt tidningen Jerusalem Post.

Dessbättre har Reinfeldt vägrat fördöma tidningsartikeln i Aftonbladet.

Israels regering kritiserar också Sveriges regering för att den "tillåtit publiceringen av artikeln". Det är givetvis helt absurt. I ett land med yttrandefrihet är det inte en regering som avgör vilka artiklar som ska publiceras. Om det visar sig efteråt att artikeln varit olaglig av någon orsak (förtal, hets mot folkgrupp etc) så blir det rättsväsendets sak att hantera. Regeringen ägnar sig inte åt någon förhandscensur.

Och det är här kopplingen är till HBT-temat för den som frågat sig varför jag skriver om det här på en blogg om HBT-nyheter. Yttrandefriheten är en central och viktig princip. I många länder har regeringar försökt hindra och inskränka rättigheter för homosexuella att sprida sitt budskap "av hänsyn till moralen, barnen, nationen etc". Situationen i Litauen med dess förslag till förbud mot positiv information om homosexualitet är det senaste exemplet. Yttrandefriheten är viktig för alla, men extra viktig för minoriteter som vill förändra attityder i ett land.

Därför hade de fel som försökte förbjuda Ecce Homo-utställningen.

Därför har kd-politikern Tuve Skånberg fel när han ger sitt stöd till Irlands regering och parlament som planerar förbjuda "hädelse" av religioner.

Därför hade de fel som försökte stoppa publiceringen av Muhammedkarikatyrerna och ville att regeringen skulle fördöma dem. Det var också helt oacceptabelt att dåvarande justitieministern Laila Freivalds (s) var inblandad i stängningen av Sverigedemokraternas hemsida efter att de publicerat Muhammedbilder.

Därför hade RFSL fel när de försökte stoppa Bevara äktenskapet-kampanjen i Stockholm för några år sedan. Det är iofs inte någon rättighet i sig att få köpa reklam av ett trafikbolag men nog ska vi väl i ett HBT-vänligt land kunna hantera att en konservativ förening några dagar hade affischer med budskapet "pappa, mamma, barn". Kampanjen var för övrigt dålig.

Därför är lagen om hets mot folkgrupp problematisk och bör användas restriktivt. Även rasister och homofober bör vanligen ha yttrandefrihet om det inte är så extremt budskap att det kan vara ett hot mot någon minoritetsgrupp.

Och därför gör Israels regering (i det enda landet i Mellanöstern med yttrandefrihet) bort sig ordentligt när de kräver att den svenska regeringen ska fördöma en tidningsartikel.

Skulle Reinfeldt som statsminister offentligt recensera vilka tidningsartiklar han gillar och ogillar skulle han nog inte ha mycket annat att göra. Det skulle också ge en signal om att regeringen försöker styra innehållet i svenska tidningar.

Därför är det bra att Fredrik Reinfeldt vägrar fördöma Aftonbladets artikel, precis som han vägrade fördöma publiceringen av Muhammedbilder.

Kristdemokraterna är sämst på "etik och moral".

Då och då görs det opinionsmätningar som visar vilket parti svenska folket har mest förtroende för när det gäller olika områden, ekonomin, jobben, skolan etc.

Idag publicerar Dagens nyheter en sådan opinionsmätning som Synovate gjort. Det är väl inga dramatiska nyheter där. Socialdemokraterna och Moderaterna vinner oftast, de har ju en fördel av att vara stora partier. Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet är "bäst" inom vardera ett område, enligt opinionsmätningen. Värre är det för Kristdemokraterna och Vänsterpartiet som inte får förstaplatsen inom något område. Men Dagens Nyheter berättar att kd:s bästa siffra är för "etik och moral".

Egentligen är det här helt absurt men inte oväntat. Inget annat parti har de senaste decennierna talat lika ofta om etik och moral än kd. Men inget tyder på att deras politiker skulle bete sig mer etiskt än andra, kd-politiker har proportionellt varit lika inblandade i politikerskandaler som andra partier. I länder som t.ex. Tyskland och Italien är kristdemokratiska partier de som oftast varit inblandade i allvarlig korruption.

Nu kanske någon invänder att kd-politiker är människor med fel och brister som andra, det är väl bra att de i alla fall talar om det även om de sedan inte beter sig annorlunda än andra partiers politiker? Det hade ju kunnat vara en poäng om det varit så att kd som parti varit ett inkluderande och humanistiskt parti. Men tvärtom så har de i decennier motarbetat reformer för homosexuella och bisexuella. Inget annat riksdagsparti har haft så diskriminerande politik mot någon minoritet i samhället som kd när det gäller homosexuellas rättigheter.

De var emot sambolagen för samkönade par, emot en lag mot diskriminering av homosexuella, emot partnerskapsreformen, emot att hetslagen skulle ge homosexuella samma skydd som judar, svarta etc, emot homoadoptioner, emot inseminationer för lesbiska kvinnor, emot att borgerliga vigselförrättare även ska vara skyldiga att viga samkönade par, emot en könsneutral äktenskapslag. Hur etiskt är det att envist igen och igen vara engagerad för att behålla diskriminerande lagar i samhället?

Att Kristdemokraterna ibland inte heller håller sig till sanningen blev tydligt i debatten om en könsneutral äktenskapslag 1 april i år.

Här på bloggen avslöjade jag 10 olika myter som kd-politiker spred i den debatten.

10 kristdemokratiska myter i äktenskapsdebatten. Del 1.

10 kristdemokratiska myter i äktenskapsdebatten. Del 2.

Alltså ett parti som diskriminerar och inte håller sig till sanningen i viktiga debatter. Etiskt?

Nej, även om kd inte är sämst inom alla områden så förtjänar de att hamna sist när det gäller "etik och moral".

Ny regering i Norge kan avskaffa könsneutral äktenskapslag.

Det är dags för val till Norges parlament 14 september i år. Det är ett val som, i värsta fall, kan få mycket stor betydelse för homosexuellas och bisexuellas rättigheter i landet.

De senaste åren har Norge haft en röd-grön regering med tre partier, Arbeijderpartiet, Socialistisk venstreparti och Senterpartiet, alltså Norges motsvarigheter till s, v och c i Sverige. De har tillsammans infört en könsneutral äktenskapslag och likställande av lagarna för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. Det var iofs en del konflikter om det här från början eftersom Senterpartiet var internt oeniga men till sist sa partiet tydligt ja till en könsneutral äktenskapslag.

Även två av landets oppositionspartier har varit tydligt för en jämlik äktenskapslag, Hoyre och Venstre, Norges motsvarigheter till m och fp. Men två av de andra oppositionspartierna har varit helt emot de nya lagarna, Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti. Ungefär motsvarigheten till sd och kd. Även om Fremskrittspartiet är mer tydligt höger och borgerligt än Sverigedemokraterna som ofta inspireras av värderingar både från höger och vänster.

Fremskrittspartiet och Kristelig folkparti har också i sina valmanifest förklarat att de vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen, homoadoptionslagen och lagen om inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. I princip betyder det att de två partierna vill återinföra den gamla partnerskapslagen för samkönade par där homopar hade möjlighet till närståendeadoptioner men inte övriga adoptioner.

Den senaste opinionsmätningen från idag som den norska tidningen Verdens gang skriver om visar att oppositionen har en majoritet av sympatierna, ca 51 % medan den röd-gröna regeringens partier får ca 46 %. Problemet är att det inte är något entydigt oppositionsalternativ. Inget parti vill egentligen bilda regering med Fremskrittspartiet men vad resultatet blir av förhandlingarna efter valet vet ingen.

Någon kanske invänder att det kvittar väl om ett högerpopulistiskt och ett kristdemokratiskt parti är emot en könsneutral äktenskapslag. De är ju marginaliserade i den politiska debatten. Ja, i Sverige är det så. Här får sd och kd tillsammans 7-10 % i opinionsmätningarna. Men i Norge är det helt annorlunda.

Om man ska överföra opinionsmätningen i Verdens gang till svenska förhållanden hade det varit ungefär följande.

Sverigedemokraterna 24,4 %

Moderaterna 14,8 %

Folkpartiet 6,2 %

Kristdemokraterna 5,8 %

Återigen vill jag förtydliga att man inte helt kan jämföra Fremskrittspartiet med Sverigedemokraterna. Fremskrittspartiet är ett tydligt högerparti som prioriterar skattesänkningar och deras lätt främlingsfientliga retorik är bara en del av deras politik. De kan prata om många andra frågor utan att blanda in invandringen vilket sd har problem med att göra. Fremskrittspartiet är ett bredare parti än sd. Men ideologiskt så är de negativa till ett jämställande av samkönade och olikkönade relationer. Sedan skriver de att de respekterar samkönade relationer. Där påminner de om sd. De är konservativa och heteronormativa utan att vara homofientliga.

För Hoyre och Venstre skulle det givetvis vara en prestigeförlust att acceptera ett avskaffande av de senaste homoreformerna när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. De två partierna skulle förlora mycket trovärdighet när de argumenterar för tolerans, så till sist är det nog inte så sannolikt att de skulle förhandla bort centrala homorättigheter men inget vet givetvis vad resultatet blir av eventuella förhandlingar efter valet om Fremskrittspartiet blir det tydligt största borgerliga partiet och det blir borgerlig majoritet.

Förhoppningsvis konstaterar både Hoyre (som för övrigt var det första högerpartiet i något land som blev homovänligt och som idag har många HBT-politiker) och liberala Venstre att vissa saker kompromissar man inte om, lika rättigheter är en sådan sak.

Transpersoner och Samantha Fox.

Jag är som bekant engagerad för transpersoners rättigheter. Även om jag själv är bög och helt identifierar mig som man. Jag är alltså inte själv transperson men mitt engagemang för gruppen har blivit mer och mer tydligt de senaste åren. För mig handlar det om att få vara annorlunda än normen och bli respekterad trots det.

Det har alltid varit viktigt för mig att folk ska få bete sig annorlunda än konventionen. Men jag vet att när jag började diskutera transpolitik på allvar ca 2003 var jag skeptisk till en helt könsneutral namnlag, det är ju en del av vår kultur med mansnamn och kvinnoman, det är ju en radikal förändring att låta folk fritt skaffa förnamn så att en manlig snickare kan kalla sig för Anna etc. Är det lämpligt och möjligt?

Jag var också skeptisk till att transpersoner skulle få byta kön juridiskt utan operation. Varför byta kön om man inte vill byta könsorgan var min spontana reaktion. Jag vill förtydliga att jag inte var kategoriskt emot de här reformerna men däremot som jag skrev skeptisk till om det var rätt och om samhället var moget för det.

Men mina åsikter har förändrats en del sedan 2003 när det gäller transrättigheter. Så här efteråt kan jag konstatera att den process jag varit med om nog kan jämföras med många heterosexuellas på 1990-talet när det gäller homosexuellas rättigheter. Centrala värderingar om kön och sexualitet är det ibland inte så enkelt att byta åsikter om från en dag till en annan. Det handlar om att ompröva de värderingar som tidigare varit vanliga för att det varit (och delvis ännu är) en del av vår kultur.

Jag har alltmer kunna konstatera att det blir svårt att staten ska detaljreglera kön och liknande. Jag ska inte vara politiskt korrekt och säga att det givetvis är problemfritt att folk ska få byta kön juridiskt hur som helst. För om man verkligen menar det så får man låta heterokillen Anders få byta om i tjejernas omklädningsrum (där folk är nakna) om han i entrékassan menar att han den dagen identifierar sig som kvinna. Att neka honom det med motiveringen att han nog bara är kåt och vill vara naken med tjejer är ju en kränkning då av individens rättigheter enligt ideologin om att folk helt fritt ska få identifiera sig och vilket kön de har.

Men vi bör nog försöka rikta politiken åt ett håll där människor mer än idag får frihet att identifiera sig och bli respekterade. Sedan måste det till sist bli någon gräns. Alla har gränser, det handlar om var man placerar dem.

Trots att jag är engagerad för transrättigheter idag kan jag även gilla sångare och sångerskor som använder könsroller i sin musik. Eller kanske det är därför jag gillar det. För ibland framförs teorin att extrema könsroller i kulturen kan ha som syfte att synliggöra dem.

Jag ska ge två exempel.

Ni som är i min ålder (43 år) vet nog att Samantha Fox fick en hit 1986, låten Touch me. Hon åmade sig och betedde sig typiskt kvinnligt som ett objekt. Intressant nog så lämnade hon senare garderoben och berättade att hon var lesbisk och hade en relation med en annan kvinna. En del menar efteråt att Samantha Fox egentligen drev med könsrollerna eftersom hennes tolkning av dem var så extrema. Även om man inte håller med om det så är det en intressant teori. Ni kan själv avgöra, videon till Touch me. (Youtube)

Jag gjorde värnplikten 1986 och Samantha Fox var ordentligt populär bland många killar i lumpen. Givetvis för att hon för dem var ett sexobjekt. Men det blev tydligt att många andra mer akademiska konservativa killar visserligen skämtade om henne men de verkade också något besvärade. De verkade bättre gilla tjejer som var "lagom" objekt, som var "lagom" sminkade. Enligt patriarkala normer. Så kanske var det en viss sanning i teorin, att Samanthas extrema objektifiering synliggjorde patriarkets normer, trots att det nog inte var syftet egentligen.

Det andra exemplet är Sinitta och hennes låt, So macho. Det är inte säkert att låten i sig är en parodi, 1986 var det helt acceptabelt att en tjej skulle kunna sjunga om en machokille (som ska dominera henne) utan att det måste vara ironiskt. Men om ni kollar videon (Youtube) till låten så kan man resonera om det egentligen inte är en viss självironi i Sinittas tolkning av låten.

Det är en intressant video, visst är humorn och effekterna där ganska lättköpta men det är självdistans och en härlig "jag struntar i om folk menar det här en seriös låt eller inte" som jag gillar.

Sd försöker exploatera förföljelsen av bögar i Irak.

Vissa sd-politiker försöker nu använda rapporten från Human Rights Watch om förföljelsen av homosexuella i Irak till att sprida hat mot alla i gruppen muslimer. Sverigedemokraterna får dock allvarliga trovärdighetsproblem vilket jag ska förklara i den här bloggposten.

Men först vill jag säga att homosexuella och bisexuella generellt har det sämre idag i muslimska länder än i kristna länder. Här har alltså sd rätt. Men historiskt har det tvärtom varit så att förföljelsen mot homosexuella varit värst i kristna länder. De senaste decennierna har dock många stater blivit homovänliga i Europa medan inget muslimskt land är det. Alla länder som har kvar dödsstraff för homorelationer är muslimska.

Även när man granskar muslimska samfund kan man konstatera att i princip alla av dem i Europa är homofientliga medan det bland kristna och judiska samfund är både sådana som är positiva och negativa till homorelationer.

Vi i HBT-rörelsen ska inte förneka det här för det gynnar varken vår trovärdighet i debattten eller situationen för muslimska HBT-människor. Homohatet bland muslimer ska granskas. Det är beklagligt att många inom den svenska HBT-rörelsen ofta duckar i debatten i någon felriktad ängslan att bli kallad islamofob.

Det är inte islamofobt att granska islam. Inte heller är det kristofobt att granska kristendomen.

Däremot har sd allvarliga trovärdighetsproblem i den här debatten.

För det första därför att partiet är helt tyst om den förföljelse och diskriminering som är vanlig även i många kristna länder. Majoriteten av de länder som har totalförbud mot homorelationer har en befolkning där majoriteten är kristna, de flesta i Afrika. I Europa har man förbud mot gayparader i flera länder t.ex. Litauen, Vitryssland, Ryssland och Ukraina. Flera länder har även förbud för homosexuella att jobba i försvaret. Litauen har avgjort att det ska vara förbjudet att lämna positiv information om homosexualitet.

Sverigedemokraterna kommenterar aldrig det här. När jag gjorde en enkät inför EU-valet så svarade alla partier att de ville att EU offentligt och tydligt ska kritisera de länder i unionen som diskriminerar HBT-personer genom att t.ex. förbjuda gayparader eller förbjuda transsexuella att byta kön juridiskt. Ja, förutom ett parti, Sverigedemokraterna som var emot att EU ska ägna sig sådant.

För det andra låtsas sd inte om att även inom islam har folk olika åsikter. Även om inget muslimskt samfund i Europa är homovänligt så är ganska många muslimska individer det.

För det tredje har Sverigedemokraterna trovärdighetsproblem genom att de har en HBT-politik i Sverige som är negativ för homosexuella och bisexuella. De vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen, avskaffa möjligeten till homoadoptioner förutom närståendeadoptioner och avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor till inseminationer vid kliniker. Deras partisekreterare Björn Söder har gjort allvarligt homofientliga uttalanden.

Faktum är nästan alla främlingsfientliga partier i Europa är tydligt heteronormativa och HBT-negativa. Förutom i Nederländerna där PVV (Frihetspartiet) med Geert Wilders som partiordförande är för både homoäktenskap, homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor. Sd brukar ibland referera till det partiet och att en del bögar och lesbiska i Nederländerna sympatiserar med det, men det som de aldrig berättar är att sd och PVV har helt olika homopolitik. PVV förtjänar kritik för sin islamofobi där man buntar ihop alla muslimer som extremister, men partiet har i alla fall någon trovärdighet när de menar att de värnar om homosexuellas rättigheter vilket inte sd har.

Jag kan tipsa om att jag förresten debatterat det här, sd och HBT, på Kent Ekeroths blogg de senaste dagarna. Ekeroth är "internationell sekreterare" i Sverigedemokraterna.

Det är oartigt att våldta.

En känd bög skriver i en tidning.

Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.

Vad hade reaktionen blivit? Det hade givetvis, med rätta, blivit förfärade kommentarer från många människor både inom och utanför HBT-rörelsen. Allra mest förfärade hade nog konservativt kristna grupper blivit som skrivit att det är ett tecken på hur översexualiserad och omoralisk HBT-rörelsen är. Inte nog med att vissa bögar är halvnakna i parader varje sommar. Nu försöker de reducera en våldtäkt till något som är... ja inte lagbrott utan något "oartigt".

Nej, det är inte någon kändisbög som skrivit det där citatet utan åklagare Rolf Hillergren i en debattartikel i Svenska dagbladet. Ni vet han som för några dagar sedan i en tidningsartikel menade att våldtäkt inom en fast relation är en "ordningsförseelse". Han skriver nu att han ångrar sitt uttalande och säger det var fel av honom att formulera det så. Det han sa var mycket omdömeslöst men visst kan han ha formulerat sig som han egentligen inte menade, det kan bli så i intervjuer.

Men nu är det inte någon intervju. Nu är det en debattartikel där han haft möjlighet att avgöra sina formuleringar noggrant. Då börjar han snacka om att ha sex mot någons vilja är något som bör vara med i etikettböcker.

Vad blir då konsekvenserna av Hillergrens resonemang?

Anders är bög. Det har han däremot inte berättat för sin polare Tore. De har varit ute på en mycket blöt kväll och hamnar i säng båda. De lägger sig som vanligt i kallingarna på varsin madrass. Men efter en timme vaknar Anders och är kåt. Han kollar in Tores kropp. Sexig. Lägger handen på honom. Ingen reaktion. Drar ner kalsongerna och ser hans skinkor. Inte heller någon reaktion. Anders är full, omdömeslös, tar en chansning och har samlag. Tore försöker dra sig undan men Anders är över honom och Tore är för full för att protestera.

Inget lagbrott? Däremot brott mot etikett? Kanske någon ska berätta för Anders att det var oartigt gjort? Att det är otrevligt att ha samlag med sina kompisar om de inte själva sagt ja till det?

Hillergren menar i sin debattartikel att han resonemang har stöd av många åklagare. Man får hoppas att det är ett dåligt försök av honom att slippa vara ensam om sin omdömeslöshet. Men en och annan av de andra åklagarna har nog hans värderingar. Mitt tips är att det ofta är en grupp män som är 50+. En grupp där vi vet att störst andel bland befolkningen är emot en könsneutral äktenskapslag även om det givetvis också är många äldre män som är för reformen.

Men hur skulle det kunna låta i fikarummet i åklagarmyndighetens hus där två åklagare snackar med varann?

- Det är ju helt absurt att en man inte ska få lov att tvinga sig på sin hustru sex utan att riskera åtal. Det här visar hur sexualfientligt samhället blivit.

- Från det ena till det andra. Vad tycker du om den nya äktenskapslagen där bögar kan gifta sig med varann.

- Det är jag emot. Det devalverar äktenskapets värde som en fin relation som ger trygghet åt två människor.

Helt absurt avvisa HBT-flyktingar till Irak.

Dagens Nyheter har en artikel om att Migrationsverket vill avvisa en asylsökande bög till Irak. Det är nog så illa att de inte tillåter honom att stanna i Sverige. De borde känna till hur svår situationen är för homosexuella i Irak. Men när man läser deras motivering till avvisningen blir det ännu värre.

Från artikeln i Dagens nyheter.

Några får det, andra inte - asyl på grund av sin sexuella läggning. Ali är en av de sist nämnda. I dag sitter han inlåst på Migrationsverkets förvar i Märsta. Vilken dag som helst kan han vara på väg mot det som han är övertygad bara kan sluta på ett sätt - med döden.

– Dom säger att det är fred i Irak. Jag tittar på dem och försöker få dem att förstå, krig eller fred, det är inte det som är mitt problem. Mitt problem är jag själv, att jag är homosexuell.

Han vågade inte leva som öppet homosexuellt i Irak, men hade ett förhållande med en jämnårig man. De avslöjades på bar gärning av säkerhetspolis. Båda greps, familjerna kontaktades och trakasserierna började. Framför allt hotades Ali av släktingar till pojkvännen. Bara dagar efter upptäckten ”försvann” pojkvännen och Ali säger sig ha bevis för att han förts bort och dödats av sin egen familj.

Själv valde han att fly. I december 2005 kom han till Sverige och sökte asyl....

Migrationsverket menar att han inte tillräckligt levt ut sin homosexualitet i Irak för att den ska kunna utgöra ett hot. Verket hävdar också att han har möjligheter att anmäla hoten till irakiska myndigheter, något som de flesta bedömare menar är helt orimligt.

Migrationsverket resonerar som om Irak vore ett land där man har fungerande rättssäkerhet. Trots alla rapporter de senaste åren om att myndigheter och polis struntar i att milisgrupper torterar och avrättar bögar. Ja, ibland är de t.o.m. inblandade i förföljelsen. Och vad mer ska krävas för att man varit tydligt homosexuell i sitt gamla hemland än att man haft en relation som avslöjats för andra? Skulle "Ali" startat en gayparad? Berättat i TV i Irak att han är bög?

Resonemanget från Migrationsverket är helt oacceptabelt.

Kan politiker påverka det här?

Ja, givetvis kan riksdagen ändra asyllagarna men det är ju en lång process.

Migrationsminister Tobias Billström (m) har begränsade möjligheter att uttala sig om policyn för olika grupper av asylsökande. I det flyktingsystem vi har sedan 2006 (alla partier var för det) så är en central del att politiker inte ska blanda sig i asylprocessen.

Men Billström skulle mycket väl kunna skriva ett pressmeddelande, t.ex. när Human rights watch presenterade sin rapport igår, och förtydliga att ”han utgår från att Migrationsverket följer de lagar som riksdagen sagt ja till” och sedan hänvisa till de delar av asyllagarna som förtydligar att man aldrig får lov att skicka tillbaka någon med motiveringen att vederbörande kan leva ”diskret” som homo.

Det hade Billström kunnat göra om han velat. Det hade givetvis skickat en tydlig signal till Migrationsverket. Men tyvärr har Billström, precis som tidigare socialdemokratiska migrationsministrar, varit mycket restriktiv med att göra några som helst sådana offentliga uttalanden som kan tolkas som att fler homoflyktingar bör få asyl. Inte ens i de riksdagsdebatter han deltagit i om HBT-flyktingars situation. Billström förtjänar kritik för det.

Uppdatering 1

Även tidningen Dagen skriver om förföljelsen av homosexuella i Irak.

Vill Dagen avskaffa sitt eget presstöd?

Den kristna tidningen Dagen berättar att den nationaldemokratiska tidningen Nationell Idag kan bli berättigade presstöd från staten.

Från artikeln

Inget konstigt med det tycker presstödsnämndens ledamot Helen Petersson (S) och jämför Nationell Idag med Dagen. Båda har åsiktsinriktade artiklar, menar hon.

Det här gäller inte tidningens ledarredaktion som i en kommentar skriver följande.

Men så oproblematiskt som Helen Petersson vill framställa det är det knappast om skattemedel används till att finansiera utgivningen av tidningar med ett innehåll som strider mot grundläggande värderingar i samhället.

Presstödet är satt under luppen just nu av andra orsaker. Kanske vore det berättigat att passa på att diskutera om en "demokratiparagraf" skulle behövas i regelverket och hur den i så fall skulle utformas.

Man kan givetvis diskutera om den exakta jämförelsen mellan Dagen och Nationell idag är rätt eller inte. Men faktum är att det är många likheter mellan de två tidningarna. Båda menar att de är emot "etablissemanget" och de "politiskt korrekta" värderingarna. De låtsas ofta vara martyrer för sådant "man inte får säga" i Sverige. Båda har engagerat sig emot förbättringar för minoriteter. När det gäller Nationell idag både för homosexuella och invandrare, när det gäller Dagen för homosexuella.

Dagen har envist jobbat emot alla förbättringar för homosexuella de senaste decennierna. Man argumenterade emot likställandet av åldersgränsen för hetero- och homorelationer 1978. Sedan har tidningen envist varit emot varje ny reform, sambolag, partnerskapslag, lagar mot diskriminering och hets, adoptionslag, inseminationslag, äktenskapslag. Inte någon av de många förbättringarna för homosexuella och bisexuella de senaste 30 åren har Dagen varit för. Snacka om att avvika från samhällets grundläggande värderingar om allas lika värde och rättigheter.

Så det tyder på ett visst civilkurage att Dagen av alla tidningar kräver en "demokratiparagraf". Vill man verkligen riskera att förlora sina presstödspengar?

Tidningen Svenska dagbladet har idag en artikel om att milis i Irak torterar och mördar homosexuella. Hundratals människor har blivit offer för det våldet. Men det är sällan eller aldrig som tidningen Dagen kommenterar sådant på ledarsidan. Istället blir det bekymrade resonemang om hur "homolobbyn" påverkar och förstör olika länder när man jobbar för lika rättigheter.

Själv är jag något skeptisk till att ha för många klausuler för att få presstöd, det kan bli godtyckligt att avgöra vilka som ska få bidrag eller inte. Men visst, vill Dagen bli av med pengar så är det väl ingen som ska hindra dem från att försöka.

Uppdatering 1

Även Dagens nyheter skriver om den vidriga tortyren och avrättandet av bögar i Irak.

Lutheraner i USA debatterar homopräster.

Att Svenska kyrkans homovänliga policy är kontroversiell vet vi. Ibland hänvisar konservativa till att samfundet skulle vara helt isolerat från kristna i andra länder. Det antydde bl.a. några brevskrivare från Engelska kyrkan.

Är då Svenska kyrkans homovänlighet unik? Medan man i andra länder i princip är eniga om att homosexuella relationer är en synd?

Nej, det är ju en intensiv debatt även i övriga nordiska länder om att välsigna och viga samkönade par. Engelska kyrkan (som är anglikansk) har själv en intern debatt om de ska bli homovänliga eller inte. Något som de engelska brevskrivarna inte låtsade om. Och i USA har Anglikanska kyrkan redan en tydligt positiv policy till att tillåta präster som lever i en stabil relation med någon av samma kön.

Något som kan vara ännu mer intressant för många svenskar är att debatten nu startat på allvar även i det största lutheranska samfundet i USA, Evangelical Lutheran Church of America. Man kan kalla dem för USA:s motsvarighet till Svenska kyrkan. Även om de givetvis aldrig varit någon statskyrka eftersom USA inte haft någon sådan.

Idag börjar en konferens i Minneapolis (i delstaten Minnesota, en del av USA där det bor många med ursprung från Sverige) där Evangelic Lutheran Church of America ska avgöra sin policy när det gäller homopräster.

Från USA-gaysiten 365gay

The Rev. Dave Glesne stood before the members of Redeemer Lutheran Church a few weeks ago and told them there might be some painful decisions in the near future.

Glesne is against letting people in same-sex relationships serve as pastors of the Evangelical Lutheran Church of America, and he says his congregation is behind him. They’re worried this suburban Minneapolis church could find itself on the losing side as leaders of the nation’s largest Lutheran denomination vote on whether to take that step at their biennial national convention, which starts Monday in Minneapolis.

“Of course the question was asked: What will we do, Pastor Dave, if this goes?” Glesne said. “The conversation we had left me no doubt that we will definitely have a discussion about leaving the ELCA.”

Avoiding such divisions was a main goal of an ELCA task force that prepared recommendations for debate by the 1,045 voting members at the convention. One is a revision of ministry standards that would let individual congregations employ gay and lesbian people in committed relationships as clergy. The other is a broader statement on human sexuality, a 34-page document that tries to craft a theological framework for differing views on homosexuality - but which critics say would simply liberalize the ELCA’s attitudes.

At 4.7 million members and about 10,000 congregations in the United States, the ELCA would be one of the largest U.S. Christian denominations yet to take a more gay-friendly stance on clergy.

Om det nu blir så att både anglikaner och lutheraner i USA accepterar homorelationer bland sina präster hur trovärdig blir då kritiken om att Svenska kyrkan är så isolerad? Mycket tyder istället på att Svenska kyrkan är något före de flesta andra lutheranska och anglikanska samfund men att de övriga försiktigt följer efter.

Queer Magazine - det porrfria alternativet.

Sverige har begåvats med ett nytt HBT-community. Queer Magazine är namnet.

Inte en dag för tidigt enligt min bedömning. Qx har nästan haft monopol i Sverige de senaste åren och konkurrens är alltid bra. Visserligen är ännu Sylvester och Sylvia kvar på marknaden men eftersom det är få saker man kan göra där om man inte betalar en avgift så har de haft svårt att behålla sin attraktionskraft.

Men nu har vi alltså Queer Magazine. Siten har som policy att inte acceptera porr- och nakenbilder. Det gör att de borde kunna bli ett alternativ för de många bögar och lesbiska som klagat över att ibland få bilder på könsorgan när de besöker vissa medlemsidor på Qx. Men även intressant för andra HBT-människor.

Jag är själv porrliberal och menar att folk ska få kolla det om de vill. Men man ska också ha rätt att slippa det. Ungefär som med alkohol. Det bör vara alkoholfria alternativ.

Mannen som startat Queer Magazine är Anders Rödskar (se bilden) som är 38 år och bor i Göteborg.

Följande info hittar man på deras förstasida.

Vi önskar alla våra användare välkomna till webbplatsen Queer Magazine.se

Här är några av de möjligheter som våra användare har som registrerade medlemmar i Queer Magazine.se

Egen medlemssida
Skicka och ta emot meddelanden
Blogga
Vänsida, där du samlar alla dina vänner på Queer Magazine
Bildgalleri där du kan samla dina bilder i egna album
Bevaka trådar i forum och se om du fått svar på dina inlägg
2 olika chattsystem
Evenemangskalender
Ladda upp dina egna videos, filmer från YouTube,
Google etc. &, kommentera andras.

Fler funktioner kommer att läggas till kontinuerligt!

Och det kostar inget. Givetvis är siten inte lika tekniskt avancerad som de som har varit med i flera år men hur skulle man kunna förvänta sig det? Eftersom den är ganska ny har den ännu bara drygt 160 medlemmar. Men likadant har det ju från början varit för t.ex. Sylvester och Qx. Och alla som klagat på porren på andra siter har nu möjlighet att göra något konkret, bli medlem i ett porrfritt HBT-community, istället för att bara klaga.

Så ett tips är att registera dig som medlem så fort som möjligt. Ju fler av oss som gör det, desto större chans att det bli mer aktiviteter som i sin tur kan locka nya medlemmar. Även om det är ett HBT-community så är givetvis även heterosexuella välkomna.

Anders är värd en eloge för sitt initiativ. Han skriver för övrigt också en hel del om HBT-nyheter så för mig är det till viss del en konkurrens (komplement) med min blogg. Men som sagt jag gillar konkurrens. :-)

Mörker.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande.

Det här är fjärde delen, Mörker.


Jag tittar på tavlan igen. En man som är korsfäst. Jesus? Det är något obehagligt med den. Förutom själva korsfästelsen.

Är på ett galleri nära köpcentret Triangeln i Malmö. De senaste två åren har jag börjat besöka gallerier vilket jag inte gjort förut. Ganska intressant. Den här utställningen hade väl varit rutin om det inte varit för den där tavlan.

Ska jag fråga galleriansvarige? Jo, jag gör det. "Den där tavlan måste väl vara religiöst inspirerad. En man med skägg som i sina händer har en man som är korsfäst. Den är vacker men också tragisk"

Den galleriansvarige mannen verkar intresserad av att någon besökare kontaktar honom. "Jo, den är intressant. Den där tavlan gjorde konstnären efter att hans son tagit sitt liv."

Jag tittar igen. Och nu blir det så tydligt, det obehagliga. För mannan som är "fadern" i bilden har en fruktansvärd ångest. Det syns på hans ögon. Och när jag fått veta varför konstnären gjorde tavlan så blir det ganska tydligt att det nog varit en bearbetning av sorgen.

Vem skulle inte fått en fruktanvärd ångest av att ens barn tagit sitt liv? Hur hanterar man en sådan situation?

Jag försöker låtsas som att det är en vanlig galleriutställning. Men det är inte möjligt att värja sig. Ögonen. Ångesten. Referensen till Gud som offrar sin son.

Det följer mig resten av kvällen när jag besöker andra evenemang.

Är det inte så att vi har den där svärtan inom oss alla? Att det kanske är en orsak till att man tycker sådana här saker är svåra att hantera. Andras sorg, andras bekymmer. Är det därför vi ofta tycker det är svårt att hantera andra människors sorg? Att vi ibland t.o.m undviker människor som sörjer eller mår dåligt av andra orsaker?

Att vi inte vet vad vi ska säga. Trots att det bästa vi kan göra kanske är att bara vara närvarande. För visst är det så att när vi haft egna bekymmer har vi inte förväntat oss perfekta kommentarer från våra vänner utan bara vanlig medmedmänsklighet. Närvaro.

Man brukar säga att alla människor har sin ryggsäck med besvikelser. Det är nog sant.

I Bibeln offrar Gud sin son. Om det är sant eller inte måste vi inte vara eniga om. Men det är en kulturreferens.

För den som gjorde tavlan på galleriet i Malmö var det mer konkret. Hans son hade tagit sitt liv. Återigen, hur hanterar man det?

Hur hanterar vi våra egna sorger?

Mörker.

Och sedan ljus?