Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Imorgon har Ingvar! En musikalisk möbelsaga premiär på Malmö stadsteater. Som titeln antyder handlar pjäsen, som ursprungligen visats i Hamburg i Tyskland, om Ingvar Kamprad. Jag var och kollade den öppna repetionen av pjäsen för nästan två veckor sedan.
I början verkade det vara något taffligt men det blev bättre senare. Det som är fascinerande med teateruppsättningen är egentligen två saker. Dels att den är satirisk emot kapitalism, det är mycket ironi om hur viktigt det är att tjäna pengar. Även om jag som liberal är för kapitalism som system var det svårt att låta bli att konstatera att "kritiken" var ganska begåvat framförd. Senare har jag läst att ansvariga för pjäsen egentligen hyllar Ingvar Kamprad och så kan man givetvis också tolka det. Kalla det kritik med kärlek.
Den andra aspekten är att svensk folkmusik spelar en central roll i pjäsen där det är ofta är folk som sjunger och inte pratar. Jag har själv en blandad relation till svensk folkmusik eftersom jag främst gillar pop och disco men även en del klassisk musik. Och när det gäller klassisk musik är det ibland en koppling till folkmusik.
Det har de senaste dagarna varit mycket debatt om att Sverigedemokraterna blivit ett riksdagsparti. Jag har själv ofta kritiserat partiets främlingsfientliga och HBT-negativa politik och det ska jag givetvis fortsätta göra. Men samtidigt kan jag ibland tycka att en del människors bemötande av sd är problematisk.
Folk som säger att det är bra med mångkultur och snackar om "turkisk kultur" eller "japansk kultur" kan också låtsas som att det inte existerar någon "svensk kultur". Vilket givetvis är nonsens, inkonsekvent och kontraproduktivt som argument i debatten med sd-politiker.
Vi i Sverige har en kultur. Som i de flesta andra länder har den blivit influerad från andra kulturer. Men influenser är successiva. Att några svenskar flyttar till Istanbul och spelar svensk folkmusik betyder inte att den direkt blir en del av den turkiska kulturen. Men om många svenskar flyttar dit och så småningom influerar musiken i Turkiet blir det ett sådant resultat.
Jag kritiserar ofta konservativa här på bloggen. De förtjänar den kritiken enligt mig. Men jag vill ge dem ett erkännande. De konstaterar att vi människor har ett kulturarv som är viktigt att förvalta. Det borde även vi liberaler (eller de som är socialister eller gröna för den delen) kunna hålla med om.
Många liberaler har i all välmening låtsas som att individer är det vi ska fokusera på (vilket jag håller med om) och att grupptillhörigheter som nationalitet är ointressant eller något negativt. Det man då glömmer bort är att individer inte lever i ett vacuum. Vi har alla olika identiteter. Även om jag är internationalist är jag också Malmöbo, Skåning, Svensk och Europé. Och den typen av identiteter ska människor få ha. De är ofta viktiga. Givetvis ska det inte leda till intolerans och främlingsfientlighet. Men min tes är att människor som är trygga i sin egen identitet (det må gälla sexuellt eller kulturellt) har lättare att respektera andra.
Vi i Sverige har ett kulturarv värt att förvalta. Det kan handla om musik, konst, teater, arkitektur eller något annat. Vi ska vara tacksamma för att människor på 1960-talet och 1970-talet jobbade emot det man idag kallar "rivningsraseriet". Av den enkla orsaken att många av de gamla husen som är kvar har ett kulturellt värde.
Vi kan fixa saker så rationellt och praktiskt som möjligt. Ofta är det bra också att göra det. Men rationalism är inte allt. Identitet och trivsel är också viktigt.
Till sist måste varje människa avgöra vad som är typiskt svenskt. Men för den skull ska vi inte förneka att det existerar en typisk svensk kultur. Med många individuella variationer givetvis.
Jag har själv ursprung i tre länder. Min farmor och farfar är från Sverige, min morfar från Österrike och min mormor från Finland. Så är det för många som bor i Sverige. Men trots det känner många av oss som svenskar när det gäller nationalitet. Vi identifierar oss med svensk kultur. De flesta av oss har ett behov av identitet.
Identitetslösa människor blir sällan de som är bäst på att bekämpa intolerans.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Imorgon har Ingvar! En musikalisk möbelsaga premiär på Malmö stadsteater. Som titeln antyder handlar pjäsen, som ursprungligen visats i Hamburg i Tyskland, om Ingvar Kamprad. Jag var och kollade den öppna repetionen av pjäsen för nästan två veckor sedan.
I början verkade det vara något taffligt men det blev bättre senare. Det som är fascinerande med teateruppsättningen är egentligen två saker. Dels att den är satirisk emot kapitalism, det är mycket ironi om hur viktigt det är att tjäna pengar. Även om jag som liberal är för kapitalism som system var det svårt att låta bli att konstatera att "kritiken" var ganska begåvat framförd. Senare har jag läst att ansvariga för pjäsen egentligen hyllar Ingvar Kamprad och så kan man givetvis också tolka det. Kalla det kritik med kärlek.
Den andra aspekten är att svensk folkmusik spelar en central roll i pjäsen där det är ofta är folk som sjunger och inte pratar. Jag har själv en blandad relation till svensk folkmusik eftersom jag främst gillar pop och disco men även en del klassisk musik. Och när det gäller klassisk musik är det ibland en koppling till folkmusik.
Det har de senaste dagarna varit mycket debatt om att Sverigedemokraterna blivit ett riksdagsparti. Jag har själv ofta kritiserat partiets främlingsfientliga och HBT-negativa politik och det ska jag givetvis fortsätta göra. Men samtidigt kan jag ibland tycka att en del människors bemötande av sd är problematisk.
Folk som säger att det är bra med mångkultur och snackar om "turkisk kultur" eller "japansk kultur" kan också låtsas som att det inte existerar någon "svensk kultur". Vilket givetvis är nonsens, inkonsekvent och kontraproduktivt som argument i debatten med sd-politiker.
Vi i Sverige har en kultur. Som i de flesta andra länder har den blivit influerad från andra kulturer. Men influenser är successiva. Att några svenskar flyttar till Istanbul och spelar svensk folkmusik betyder inte att den direkt blir en del av den turkiska kulturen. Men om många svenskar flyttar dit och så småningom influerar musiken i Turkiet blir det ett sådant resultat.
Jag kritiserar ofta konservativa här på bloggen. De förtjänar den kritiken enligt mig. Men jag vill ge dem ett erkännande. De konstaterar att vi människor har ett kulturarv som är viktigt att förvalta. Det borde även vi liberaler (eller de som är socialister eller gröna för den delen) kunna hålla med om.
Många liberaler har i all välmening låtsas som att individer är det vi ska fokusera på (vilket jag håller med om) och att grupptillhörigheter som nationalitet är ointressant eller något negativt. Det man då glömmer bort är att individer inte lever i ett vacuum. Vi har alla olika identiteter. Även om jag är internationalist är jag också Malmöbo, Skåning, Svensk och Europé. Och den typen av identiteter ska människor få ha. De är ofta viktiga. Givetvis ska det inte leda till intolerans och främlingsfientlighet. Men min tes är att människor som är trygga i sin egen identitet (det må gälla sexuellt eller kulturellt) har lättare att respektera andra.
Vi i Sverige har ett kulturarv värt att förvalta. Det kan handla om musik, konst, teater, arkitektur eller något annat. Vi ska vara tacksamma för att människor på 1960-talet och 1970-talet jobbade emot det man idag kallar "rivningsraseriet". Av den enkla orsaken att många av de gamla husen som är kvar har ett kulturellt värde.
Vi kan fixa saker så rationellt och praktiskt som möjligt. Ofta är det bra också att göra det. Men rationalism är inte allt. Identitet och trivsel är också viktigt.
Till sist måste varje människa avgöra vad som är typiskt svenskt. Men för den skull ska vi inte förneka att det existerar en typisk svensk kultur. Med många individuella variationer givetvis.
Jag har själv ursprung i tre länder. Min farmor och farfar är från Sverige, min morfar från Österrike och min mormor från Finland. Så är det för många som bor i Sverige. Men trots det känner många av oss som svenskar när det gäller nationalitet. Vi identifierar oss med svensk kultur. De flesta av oss har ett behov av identitet.
Identitetslösa människor blir sällan de som är bäst på att bekämpa intolerans.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Tveksam till om konservativa är bättre på kulturarv. En gång i tiden kanske. Men idag ser du väl så mycket försvar av kulturarvet från vänster. Det är kanske inte längre en partipolitisk fråga.
SvaraRaderaSjälv är jag beträffande kulturarvet inriktad på bevarande. Oberoende partipolitiskt men med en stark inriktning för mänskliga rättigheter. Brukar kalla mej kristen humanist.
Benny Fhager
Hej Benny!
SvaraRaderaJa, det har säkert förändrats en del senaste decennierna men trots det har konservativa en ideologisk poäng (trots att de ofta har fel i övrigt) att vi har ett kulturarv värt att bevara.
Bengt