Brittiska liberaler säger ja till homoäktenskap. Fler gaykaraktärer i USA-TV.

21 september beslutade Liberal Democrats att på sin kongress säga ja till en könsneutral äktenskapslag och blir därmed först bland landets tre största partier att göra så. De två andra, konservativa Tory och socialdemokratiska Labour, tvekar ännu även om det senare partiets nye ordförande Ed Miliband är för homoäktenskap.

Från Pinknews.

The motion called to open up marriage and civil partnerships to straight and gay couples, allow religious celebrants to hold same-sex marriages and civil partnerships if they wish to do so, and to allow trans men and women the right to stay married or civilly partnered when they legally change their gender....

Speaking after the motion passed, Liberal Democrat MP Steve Gilbert said: “This policy underlines, once again, that equality is in the DNA of our party. Today, Liberal Democrat members showed that the party remains in the vanguard of the progressive movement and won’t settle until everyone enjoys equal status.

1975, när partiet hette Liberal Party, blev de bland de första borgerliga partierna i världen att tydligt börja jobba för homosexuellas rättigheter. Liberal Democrats är idag regeringsparti tillsammans med Tory.

Ännu en positiv nyhet är att andelen gaykaraktärer i TV-serier i USA ökar. Från 3,0 % 2009-2010 till 3,9 % i den säsong som startat nu 2010-2011.

Från 365gay.

The number of gay and bisexual characters on scripted broadcast network TV has risen slightly this season to 23 out of a total of nearly 600 roles, according to the Gay & Lesbian Alliance Against Defamation.

The 15th annual “Where We Are on TV” report released Wednesday found that 3.9 percent of actors appearing regularly on prime-time network drama and comedy series in the 2010-11 season will portray gay, lesbian or bisexual characters.

Men ännu är det en del problem med representativiteten.

Only six of the 23 gay and lesbian characters this season are nonwhite, GLAAD found.

Och då är det viktigt att konstatera att i USA brukar även latinos räknas till icke-vita (absurt nog eftersom de är lika vita som folk med brittiskt ursprung).

Trots att "icke-vita" enligt USA-definitionen utgör nästan halva befolkningen är det alltså bara 6 av 23 gaykaraktärer från dem. Men det är givetvis möjligt att den dåliga representativiteten i TV är generell när det gäller etnicitet, även bland heterokaraktärer.

Europakonferens om transpolitik startar i Malmö idag.

Idag startar 3rd European Transgender Council i Malmö. Ansvarig för konferensen, som håller på till söndag, är TransGender Europe. Man skulle kunna kalla evenemanget för någon typ av motsvarighet till Europride men givetvis med skillnaden att man här helt fokuserar på transpolitik. På lördag deltar folk från konferensen i Regnbågsparaden som RFSL-Malmö arrangerar.

Och gästlistan är inte dålig. Förutom en videohälsning från Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter talar bl.a. Nicolas Beger (ansvarig för Amnesty Internationals kontor i Bryssel, där folk lobbar emot EU)), Vladimir Luxuria (f.d. ledamot i parlamentet i Italien för kommunistpartiet), Katri Linna (DO), Lars-Erik Holm (generaldirektör för Socialstyrelsen).

Qx har en artikel om konferensen. Där bl.a. följande är med.

Organisatörer från svensk sida är RFSL och RFSL-Ungdoms förbund och Malmöavdelningar, transvestitföreningen FPES och Intersexuellas organisation Inis.

Varför blev det just Malmö som står värd i år?

- Det var ett val som gjordes på ett transpolitiskt möte på Malta förra hösten, berättar RFSLs förbundsordförande Ulrika Westerlund. Malmö presenterade sin ansökan och alla tyckte det lät intressant. En orsak är nog att Sverige är ganska synliga i transpolitiska frågor så man tyckte det var passande.

Konferensen består dels av en mer öppen del dit intresserade kan komma för att delta i workshops och dels ett mer sedvanligt årsmöte för TGEU, där styrelse väljs. Senast konferens hölls var 2008 i Berlin och den första genomfördes i Wien.

TransGender Europa startade som förening 2005 och samlar idag 22 medlemsföreningar från 15 länder.

Katri Linna från DO har för övrigt en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet idag. Hon argumenterar där för att regeringen bör tillsätta en ny utredning om unga transpersoners situation.

Därför bör regeringen tillsätta en särskild utredning för att säkerställa att unga transpersoners behov tillgodoses, i lagstiftning såväl som i praktiken, på bästa möjliga sätt. Det är inte minst viktigt med tanke på de problem som många transbarn och transungdomar möter i skolan.

Vi i Sverige har ofta en självbild av att vara progressiva när det gäller kön, sexualitet och könsidentitet. Och generellt är det sant. Vi har de bästa lagarna i världen när det gäller homosexuella och bisexuella.

Inom transpolitiken är situationen mer varierad. Visserligen är Sverige ett av få länder i världen som förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet inom bl.a. arbetsmarknad, utbildning och vid försäljning av varor och tjänster. Men vår könstillhörighetslag (lagen om "könsbyten") är bland de mest konservativa i Västeuropa med bl.a. krav att vara steriliserad, ogift och svensk medborgare.

Uppdatering 1.

Även RFSL skriver om konferensen.

Queer Regnbågsfestival startar idag.

Idag startar Regnbågsfestivalen i Malmö. För människor i Stockholm som bara läser lokalnyheterna i sin tidning kan jag berätta att det är Malmös motsvarighet till Pridefestivalen.

De flesta arrangemangen är gratis. En nyhet för i år är att Regnbågshuset är på Kvarnby folkhögskola, Industrigatan 4 nära Värnhemstorget ( bara några hundra meter från där jag bor).

Ansvariga (RFSL och RFSL Ungdom i Malmö) för festivalen beskriver själv den så här.

Härmed vill vi stolta presentera årets Regnbågsfestival 2010 - Q A Love Story. Q som i queer och den kärlek och glädje som vi känner för det queera och normkritiska. Det älskade Q:et gjorde det möjligt att sätta ord på heteronormativiteten och öppnade upp för överskridande av de fasta kategorierna kön och sexualitet - det vill vi hylla!

Festivalen bjuder också på ett program för och av ungdomar och årets Festivalkafé, Hjärtat, drivs av bla vårt nya fritidshäng HaBiTat Q. Festivalen bjuder också på ett program för och av ungdomar och på Kafé Hjärtat pågår queer underhållning varje kväll kl. 20-22.

För tjugo år sedan skanderade Queer Nation på New Yorks gator och slagorden gäller än:

We´re Here, We´re Queer, Get Used to It!

När det gäller konkreta programpunkter vill jag börja med det viktigaste (alright, jag är subjektiv) - mitt eget seminarium på fredag 16.00-17.30. Jag berättar då om den rapport om partiernas och ungdomsförbundens åsikter inom HBT-politiken som jag skickade till media i somras (givetvis uppdaterad med förändringar sedan dess). Platsen är Regnbågshuset på Kvarnby folkhögskola. Kul om du kommer dit och kanske frågar eller kommenterar om partiernas HBT-politik.

Men redan idag händer det flera spännande saker. Bl.a. följande.

14.00. HBT-personer i socialtjänsten.
16.00. Workshop om normkritisk pedagogik
16.00. Queer sexworkshop (vänder sig främst till ungdomar).
17.00. Regnbågsbarns situation i Sverige, Slovakien och Tyskland - presentation av ett forskningsprojek.t
18.00 Invigning av Regnbågsfestivalen.
19.00 HBT-kompetens bland psykologer.

Och några seminarier torsdag.

16.00. HBT - en arbetsmiljöfråga för facket.
16.30 Om teaterpjäsen "Tears for queers" som handlar om maskulinitet och hatbrott.
17.00 Feminism, heteronormativitet och etnocentrism.
17.00 Fotboll och HBT.
19.00 Om föreningen Regnbågsbarn i Skåne.

På Regnbågshuset blir det också en del mer lättsamma delar med musik, film, etc. på kvällarna 20.00-22.00 då man också kan köpa något att äta och dricka. Onsdagkväll blir temat främst maskulinitet och torsdagkväll främst femininitet.

Som kuriosa kan jag avslöja att SLM (en förening för läder- och fetishmän) har Naked party på onsdagkväll. Men vid alla andra evenemang får folk ha kläder på sig. :-)

Det här är bara delar av programmet. För er som vill läsa i detalj vad som händer respektive dag är programmet här.

Uppdatering 1.

Jan Nordwall från Sveriges hembygdsförbund debatterar kultur med Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna.

Först vill jag förtydliga att jag är helt emot sd:s kulturpolicy att man aldrig ska ge offentligt stöd till kultur som "provocerar". Men samma resonemang var det från många till vänster i debatten om Lars Vilks rondellhund. Han "provocerade" enligt dem.. Det är pinsamt för de vänsterfolk som nu kritiserar, med rätta i och för sig, sd.s kulturpolitik men samtidigt anklagat Vilks för att vara provokatör. Inkonsekvensen är total.

Jan Nordwall gör också bort sig när han förnekar att det existerar en svensk kultur men inte klarar av att förneka att det existerar en kurdisk kultur. Här har Mattias Karlsson en given poäng i debatten även om jag som sagt inte håller med honom i kulturpolitiken i övrigt.

Uppdatering 1.

Artiklar om Regnbågsfestivalen.

Sds Qx

Läsarchatt i Sydsvenskan med Elliot Edberg från RFSL Ungdom om normer i förskola och skola.

Jimmie Åkesson (sd) och Rocky.

Igår var jag på ett möte som förändrade mina värderingar något. Det är sällan det annars händer.

En demonstration "emot rasism och Sverigedemokraterna". På Möllevångstorget i Malmö. Jag gick dit med blandade känslor. Jag är principiellt negativ till att demonstrera emot ett visst parti. Strax efter ett riksdagsval blir det extra problematiskt. Det är som om man inte accepterar hur folk i ett demokratiskt val röstat. Däremot har jag inte några som helst problem med att demonstrera emot rasism givetvis. Men jag besökte mötet om inte annat för att se vad det var för människor där.

Innan jag beskriver hur mina värderingar förändrats vill jag vi besöker Sverige 1909. Det är storstrejk i Sverige. Den första någonsin i Sverige. Konflikten handlar bl.a. om arbetarnas löner. Socialdemokraterna argumenterar för de strejkande arbetarna. Högern för "arbetsfred" och emot strejkerna och för arbetsgivarsidan.

För liberalerna blir situationen inte enkel. Man är för strejkrätten men är emot strejker som metod att förbättra arbetares situation och menar att uteblivet arbete bara försämrar samhällsekonomin och därmed ekonomin för alla grupper. Liberalerna jobbar istället för allmän och lika rösträtt, bra utbildning även för arbetarbarn och tillväxt i ekonomin för att förbättra arbetares situation. Men samtidigt ser man de sociala orättvisorna i samhället. Vissa vänsterliberaler vill man ska solidarisera sig med de strejkande och vissa högerliberaler med arbetsgivarsidan men partiet beslutar sig för att vara neutralt i konflikten.

I början av konflikten strejkar LO-arbetare på många tidningar. Att man oftast väljer högertidningar (som därmed inte kan nå ut till folk med argument emot strejken) medan man låter arbetare på socialdemokratiska tidningar vara kvar (och låta de tidningarna sprida sin version av konflikten) får många liberaler som tidigare tvekat att börja fördöma konflikten. Den är ett hot mot yttrandefriheten. Det håller på att bli en hyfsad borgerlig enighet om att konflikten är destruktiv. Arbetsgivarna håller på att vinna "propagandakriget" i samhället.

De strejkande arbetarnas ekonomi är mycket svår när de tvingas vara utan lön. I den situationen väljer också många arbetsgivare att vräka arbetarna från deras bostäder. På många bruksorter är arbetsgivarna ofta också hyresvärdar för de bostäder som arbetarna hyr. Och 1909 är det inte någon som helst lag som skyddar hyresgäster från att bli vräkta. På många orter kan man se flyttlass med arbetare som blivit vräkta och inte har någon bostad. Syftet är att straffa och förödmjuka dem för att de strejkat.

Men det här får också opinionen i samhället att svänga. Många liberaler reagerar med avsky på vräkningarna (oavsett vad man tyckt om själva strejkerna). Visserligen förlorar arbetarna konflikten senare men erfarenheten från den kan vara en orsak till att även borgerliga partier sa ja till det skydd för hyresgäster som blev lagreglerat så småningom.

Vad är då poängen i den historien och vad har den med "demonstrationen emot sd" att göra? Jo, att folk ofta har en tendens att känna sympati för de som blir förföljda och får problem. Och att opinionen kan svänga ganska snabbt.

En tidning avslöjade att på en konferens med Sverigedemokraterna förra året berättade Jimmie Åkesson vilket favoritcitat han har som politiker Det är hämtat från filmen Rocky med Sylvester Stallone som boxare.

Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen, och fortsätta röra dig framåt. Det är så du vinner.

Är det någon som på allvar tror att man kan vinna över sd och bekämpa främlingsfientlighet genom att skräna som en pöbel och använda våld mot deras lokalpolitiker?

Jag har själv de senaste åren talat med många sd-sympatisörer. Om invandring, muslimer och värderingar i samhället. Vi har givetvis varit oense om en del men de har ofta varit hyfsat resonabla. När jag sagt till dem att alla muslimer inte är likadana har de hållt med. Men sagt de vill rösta på sd "för att visa de etablerade partierna att de inte hanterat problemen med invandringen".

Aldrig trodde jag att jag skulle längta till mina samtal med sd-sympatisörer. Men det var nästan det jag gjorde när jag igår var på "mötet emot rasism och Sverigedemokraterna" igår kväll. Jag mötte hat, inte bara emot sd utan även emot Alliansen. Det var vänsterextremister som inte hade den förmåga att resonera som de sd-sympatisörer jag talat med haft.

Jag konstaterar att mina värderingar delvis förändrats efter mötet igår. Här på bloggen har jag ofta fokuserat på kritik emot främst kd och sd. Givetvis ska jag fortsätta kritisera deras HBT-negativa politik.

Men i syftet att vara partipolitiskt neutral här på bloggen har jag ofta undvikit att skriva för mycket kritik emot vänsterextrema grupper. Visst har jag fördömt när de med våld attackerat sd-möten. Men inte tillräckligt tydligt deras partier och föreningar i sig.

Efter mötet igår konstaterar jag att vänsterextrema grupper nog är ett större hot mot ett fungerande Malmö än vad Sverigedemokraterna är. Trots att jag inte gillar någon av dem.

Jag besökte ett "antirasistiskt" möte igår. Och mötte hat.

Aldrig att jag någonsin igen de närmaste fyra åren ska besöka någon demonstration emot Sverigedemokraterna igen. Det fick mig att nästan känna sympati med ett parti jag egentligen ogillar.

Uppdatering 1.

För mig har det varit viktigt att när den här bloggen varit ny (startade den maj 2009) att den inte ska vara partipolitisk. Jag glädjer mig åt att notera att bland de som följer min blogg är det folk både från Alliansen och Röd-Gröna.

Och min ambition är att den ska förbli icke-partipolitisk. Det är tillräckligt med andra bloggar för de som vill läsa att allt ont har sitt ursprung i Alliansen eller Röd-Gröna. Jag konstaterar att verkligheten är mer komplicerad än så.

Men jag kan väl avslöja, och det är väl egentligen inte någon hemlighet för de som följer min blogg, att jag kan hitta liberala delar inom flera partier. Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet givetvis men även Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Och Kristdemokraterna även om de ännu har en dålig HBT-politik. Det betyder givetvis inte att alla de sex partierna är lika liberala. Vissa är det mer och andra mindre.

Däremot har jag svårt för Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, två partier som jag uppfattar som anti-liberala. Men jag respekterar givetvis deras rätt att argumentera för sin sak.

Nya artiklar om Sverigedemokraterna och situationen i riksdagen.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 SvD3 Sds1 Sds2 Sds3 Dagen1 Dagen2 Dagen3

Uppdatering 2.

Fler nya artiklar om Sverigedemokraterna.

DN1 DN2

Svenska Dagbladet skriver om att andelen kvinnor minskar i riksdagen. Det har bara hänt två gånger sedan vi fick en enkammarriksdag 1970. Dels 1991 bl.a. för att Ny demokrati då blev riksdagsparti och i år bl.a. för att Sverigedemokraterna hamnat i samma parlamentariska församling. Båda partierna med extrem mansdominans bland sina ledamöter. I den nya riksdagen är ca 55 % män och ca 45 % kvinnor.

Men även HBT-rörelsen har orsak att vara självkritisk som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Tack var att Maria Ferm från Miljöpartiet blev personkryssad blir könsfördelningen något jämnare men trots det är det 10 män (77 %) och 3 kvinnor (23 %).

Intressant är att Moderaterna ökat sin andel kvinnor till 46 % utan varvade listor. Som engagerad för jämställdhet men emot kvotering som metod gillar jag det.

Kanske kan börsbolagen, som ofta har mycket dålig könsfördelning, inspireras av Moderaterna. Kan det partiet, som fram till för några år sedan nästan helt struntade i jämställdhet och inte erkände några patriarkala strukturer, bli bättre borde även konservativa börsbolag kunna förändra sig.

Venezuela får kanske partnerskapslag.

Venezuela höll parlamentsval igår berättar Dagens Nyheter.

Chávez parti PSUV har vunnit en majoritet av platserna i parlamentsvalet, uppger valmyndigheten enligt Reuters. Oppositionen har ändå nått minst en tredjedel av platserna vilket gör att Chávez inte längre lika lätt kan driva igenom sina beslut. PSUV har stöttats av över 80 procent av ledamöterna i det avgående parlamentet.

Oppositionsalliansen Mesa de la Unidad Democrática (MUD) hävdar att den har fått 52 procent av rösterna i valet, rapporterar Reuters.

MUD säger sig dock inte ha vunnit flest platser i parlamentet, även om man hävdar att man har fått flest röster totalt.

- Det här ger oss en massa politisk makt. Vi är väldigt glada, sade Armando Briquett, talesman för MUD.

Enligt valmyndigheterna får PSUV åtminstone 90 platser och MUD minst 59.

Hugo Chávez och PSUV har lovat att införa en partnerskapslag inom de närmaste åren. Om även oppositionsalliansen är för det vet jag inte. Det är en blandning av både liberaler och konservativa i oppositionen. Men även vänstern i landet har ännu problem med heteronormativitet. När Chávez tidigare i år blev "anklagad" för att vara bög svarade han "jag är för macho för att vara bög men jag respekterar homosexuella". Han blandar helt absurt ihop sexuell läggning och könsidentitet. Många bögar är betydligt mer macho än en del heterokillar.

Venezuela har av vissa högerdebattörer i Sverige kallats för diktatur medan en del vänsterdebattörer oreserverat hyllat systemet där. Jag menar att båda versionerna är förenklade och att landet närmast kan jämföras med Ryssland, Italien och Israel. Alltså demokratiska länder som har allvarliga demokratiska brister. Att jämföra Venezuela med Kuba som verkligen är en diktatur är inte rättvist.

Även Svd och Dagen skriver om situationen i Venezuela.

Brittiska HBT-siten Pinknews berättar att Ed Miliband valts till ny ordförande för socialdemokratiska Labour i Storbritannien. Miliband har förtydligat att han är för en könsneutral äktenskapslag. Alla de tre största partierna i landet, Labour, konservativa Tory och Liberal Democrats, svarar "möjligen" till om landet ska tillåta homoäktenskap. Liberalernas ordförande Nick Clegg är även han för reformen och hans parti väntas på en kongress i höst säga ja till en könsneutral äktenskapslag.

I USA blev röstsiffrorna 56-43 när senaten röstade om att avskaffa lagen som förbjuder öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret. Även om det alltså var en majoritet var det inte tillräckligt eftersom det krävdes 60 ja-röster för att förslaget skulle bli verklighet. Nu avgörs därför ärendet efter kongressvalet i november i år.

President Barack Obama lämnade bl.a. följande kommentar i ett pressmeddelande 23 september.

The President was disappointed earlier this week when a majority of the Senate was willing to proceed with National Defense Authorization Act, but political posturing created a 60 vote threshold.

RFSL tiger om muslimsk homofientlighet.

Svenska Dagbladet har en artikel om Sverigedemokraterna och minoritetsgrupper i Sverige.

Från artikeln.

Enligt Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, har Sverigedemokraterna på senare tid försökt modifiera bilden av sig själva som HBT-fientliga. Argumentationen har varit att SD:s restriktiva invandringspolitik och partiets islamfientliga hållning skulle gynna Sveriges HBT-personer.

–Det är en rasistisk retorik som HBT-rörelsen aldrig får ställa upp på. För att värna om HBT-personer måste man vara för reformer som stärker deras ställning i samhället, och det är man inte. Att ställa minoriteter mot varandra är en livsfarlig väg att gå, säger hon.....

Leo Sundberg är en före detta aktiv SD-medlem som idag lever tillsammans med en ”utländsk kvinna i ett invandrartätt område”. För drygt ett år sedan gick han ur på grund av vad han upplevde som ”utbredd rasism i partiet”.

–Tyvärr fanns det ett motstånd även mot adopterade, det hade jag inte förväntat mig. En kille som hade en flickvän som var adopterad från Indien kallades för rasförrädare, minns han.

Även mot homosexuella fanns ett utbrett missnöje.

–Det finns en latent underström som är homofobisk men som man håller inne med eftersom man inte kan vinna särskilt många poäng där.

Ordet rasism är tyvärr devalverat till att betyda nästan vilken kritik som helst mot invandring. Jag menar att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti idag eftersom de officiellt lämnat hudfärgsdiskussionen om vem som är svensk. Istället kräver de att invandrare helt ska lämna sin gamla kultur och "bete sig svenskt" för att bli accepterade. Illa nog givetvis och främlingsfientligt men inte rasistiskt.

Muslimer är inte någon etnisk grupp och islamofobi är därmed inte rasism. Trots det är islamofobi oacceptabelt givetvis. Att kalla islamofobi för rasism är ungefär som att kalla homofobi för rasism. Båda typerna av intolerans är fel men varje sak som är fel är inte rasism.

Inte heller skulle jag kalla partiet för HBT-fientligt eftersom de nyanserat sig de senaste åren och bl.a. accepterat en könsneutral äktenskapslag (även om de principiellt är emot lagen ännu) och är för närståendeadoptioner för samkönade par. Jag kallar sd för ett HBT-negativt parti, de vill avskaffa homoadoptioner (förutom närståendeadoptioner) och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn. Sverigedemokraternas politik är diskriminerande av samkönade par vilket är oacceptabelt. Det är tydligt att sd inte har något genuint engagemang för HBT-rättigheter.

Det RFSL och en del andra i HBT-rörelsen dock nogsamt undviker att säga i den offentliga debatten är att alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga. Det är många kristna och en del judiska samfund också men där är situationen varierad och en del är för samkönade relationer. Det hade varit positivt om en del (ofta till vänster men även en del borgerliga) lämnar det fega tigandet om problemet med muslimsk homofientlighet. Sedan är det givetvis en del muslimska individer som är homovänliga men inget av samfunden.

Någon kanske frågar varför jag som liberal och engagerad för tolerans nyanserar kritiken emot sd. Orsaken är att jag menar det är för mycket floskler i debatten där en del hellre försöker vara politiskt korrekta än att använda relevant kritik emot sd. Risken är då att sd gynnas eftersom kritiken inte blir trovärdig.

För övrigt är det en del invandrare och HBT-personer som röstat på partiet och som är engagerade i sd. Det betyder givetvis inte att dess politik är tolerant för den skull. Leo Sundberg berättar i artikeln att många politiker i partiet är rasister och homofober även om sd officiellt inte är det.

Något parti för humanism och rätten att vara annorlunda är sd inte.

Uppdatering 1.

Var för en stund sedan och kollade "demonstrationen mot rasism och Sverigedemokraterna" som enligt en notis i Sydsvenskan idag kanske skulle få fler än 2000 besökare.

På Möllevångstorget var det ca 200 vänsterextremister (med svarta dödsskalleflaggor) som skränade ut sitt hat inte bara mot sd utan även mot Alliansen. En ung tjej sa att både sd och de borgerliga partierna måste bort från riksdagen och publiken jublade. Ungefär som att idealet för dem vore om riksdagen bara hade ett parti (det är det för övrigt också för en del vänsterextremister som även ogillar s och mp)

Riktigt otrevlig stämning. Jag ogillar Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och HBT-negativa politik men hur kan någon vänta sig att rätt metod är att sprida hat? Det bara ökar sympatierna för sd.

Ett betydligt bättre alternativ hade varit att arrangera en partipolitiskt neutral manifestation för tolerans. Och emot hat.

Bög blir ledande kd-politiker i Stockholm.

Erik Slottner (bilden) är öppet homosexuell och har tidigare varit ordförande för ungdomsförbundet kdu. Eftersom han hade plats 2 i hälften av valkretsarna (3 av 6) inför årets kommunfullmäktigeval är det möjligt att han får en ordinarie plats. Kd minskade från 3,8 % till 3,5 % i årets kommunval i Stockholm och behåller nog de tre mandat partiet har idag.

En annan öppet homosexuell politiker i Stockholm är Fredrik Möller som är lokalavdelningsordförande för kd i stadsdelen Hägersten. I partiets distriktsstyrelse för Stockholm stad är Möller ordinarie ledamot och Slottner ersättare. Det här är givetvis inte samma nivå som en del öppet HBT-politiker nått i en del andra riksdagspartier men det visar att det hänt något med Kristdemokraterna i Stockholm i alla fall.

I somras var partiets avdelning för första gången med vid Stockholm Pride där de arrangerade ett seminarium. Nu är det ju tyvärr inte alla i Kristdemokraterna som är lika nyanserade. Partiet har en homofientlig falang och bland de som tillhör den är Annelie Enochson, riksdagsledamot från Göteborgs kommun. Hon kryssade sig till en riksdagsplats även i årets val.

Erik Slottner skrev dock en mycket bra debattartikel i partiets tidning Kristdemokraten i augusti i år i samband med den debatten. Den är så välskriven så jag publicerar den i sin helhet. Enligt tidningen hade Annelie Enochson avböjt att skriva en egen artikel som svar. Kanske hon saknade argument.

I artikeln skriver Slottner att han hoppas att kd deltar i paraden och har eget tält vid nästa års Stockholm Pride. Och omöjligt är det inte. Givetvis ovisst om det blir tält (det är ju även en ekonomisk fråga där partiet kanske resonerar som att de vinner få sympatisörer i relation till kostnaden). Men däremot kanske partiet blir med i paraden. För att det ska bli trovärdigt måste dock den utveckling mot en bättre HBT-politik som startats inom partiet de senaste åren fortsätta. Och att partiets ordförande Göran Hägglund är tydlig emot homofoberna i partiet.

Annelie Enochson (riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Göteborg, red:s anm) gick i sin blogg 29 juli 2010 till hårt angrepp mot Stockholm Pride. Angreppet gjorde mig inte särskilt förvånad men väldigt beklämd. 2010 års Pride var mitt sjunde som jag deltog i. Aldrig förr har heller så många kristdemokrater varit på plats som i år. Den bild som Enochson ger om löspenisar som sprids och ekivoka budskap som fyller staden är ett angrepp som är både osakligt och kraftigt överdrivet.

Mig veterligen har Enochson aldrig deltagit på Pride. Det tycks dock inte hindra henne från att ha en rad åsikter och fördomar om evenemanget.

Viktig tillställning

Jag tycker att Pride är en fantastisk och viktig tillställning. Här kan människor med helt olika bakgrunder, livsstilar och politiska åsikter samlas. Här blandas politik med fest, glädje och stolthet. Publiken är långt ifrån homogen.

Här behöver ingen låtsas vara någon, här kan alla vara sig själva. Pride är särskilt viktigt för alla dem som ännu inte kommit ut – för dem är Pride både en trygghet och en tillflykt.

Att vara med under Pride är som att vara med om ett skådespel. Här samlas Stockholms innerstadsbögar tillsammans med gay-aktivister från landsorten. Här kan man se transor som sprider feststämning tillsammans med välpumpade killar som ägnar stor del av sina liv på gymmet. Här finns de extremt fåfänga som kan spendera timmar framför en spegel tillsammans med dem som tar första bästa plagg och sen går till fest. Här möts alla sorter. Alla får komma precis som de är. Polisen har mycket lite att göra. Våld förekommer i princip inte trots att öltälten och champagnebarerna samlar mycket folk.

Så vad är problemet? Vad är det som provocerar? Uppenbart är det något. Av rädsla att bli överfallen eller visa sin läggning öppet döljer många sitt prideband som de har om handleden. Fortfarande oroar sig många när de lämnar en gay­klubb i rädsla att bli överfallna. Fortfarande råder tystnad på många arbetsplatser av rädsla för vad kollegorna ska tycka.

Beskrivs som cancersvulst

Fortfarande misshandlas och mördas homosexuella av sina egna familjer. Trots att det är 2010 används ord som cancer­svulst för att beskriva homosexualitet och fortfarande ifrågasätts tjejer och killar som bryter könsroller. Denna verklighet är en anledning till att sexuell läggning finns med i lagen om hets mot folkgrupp. Då har Enochson mage att raljera över att brott mot heterosexuella inte redovisas i statistiken. Om Enochson kan ge mig ett enda exempel där en heterosexuell utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning tar jag gärna emot det. Jag tror knappast att det existerar.

Visst kan man föra en intellektuell diskussion om hetslagstiftningens vara eller inte vara. Men det blir väldigt osmakligt att göra det samtidigt som man spyr galla och kommer med osakliga angrepp mot hela Pride. Hetslagstiftningen kom till 1948 och har en historia från andra världskrigets förföljelser av bland annat judar och homosexuella. Med en sådan allvarlig historia är hetslagen alltför komplex för att avfärdas på en blogg där man samtidigt ondgör sig över påstådda löspenisar som sprids över Stockholm.

I Annelie Enochsons hemstad Göteborg deltog flera kristdemokrater i HBT-festivalen. I år var det första gången som Kristdemokraterna hade ett eget arrangemang på Stockholm pride. Jag hoppas att vi ska synas i större omfattning kommande år. Samtliga riksdagspartier går i paraden och deltar med egna tält. Det kommer självklart att finnas åsikter och uttryck som inte gillas av alla. Men att delta i Pride betyder inte man står bakom allt som sägs eller uttrycks.. Men om Kennelklubben, Svenska kyrkan och Stolta föräldrar går med i paraden, ska väl också Kristdemokraterna kunna göra det.

Alla är unika

Nästa år är Annelie Enochson precis som alla andra välkomna att delta på Stockholm Pride. Där kan man prata politik, socialisera sig, delta på seminarier, lyssna på konserter, festa eller bara njuta av det skådespeleri som blandningen av människor erbjuder. En blandning av stilar, åsikter och uttryck. En blandning som visar på att alla människor är unika.

Välkomna till Pride 2011!

Erik Slottner, vice gruppledare, KD Stockholms stad

Svensk.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Imorgon har Ingvar! En musikalisk möbelsaga premiär på Malmö stadsteater. Som titeln antyder handlar pjäsen, som ursprungligen visats i Hamburg i Tyskland, om Ingvar Kamprad. Jag var och kollade den öppna repetionen av pjäsen för nästan två veckor sedan.

I början verkade det vara något taffligt men det blev bättre senare. Det som är fascinerande med teateruppsättningen är egentligen två saker. Dels att den är satirisk emot kapitalism, det är mycket ironi om hur viktigt det är att tjäna pengar. Även om jag som liberal är för kapitalism som system var det svårt att låta bli att konstatera att "kritiken" var ganska begåvat framförd. Senare har jag läst att ansvariga för pjäsen egentligen hyllar Ingvar Kamprad och så kan man givetvis också tolka det. Kalla det kritik med kärlek.

Den andra aspekten är att svensk folkmusik spelar en central roll i pjäsen där det är ofta är folk som sjunger och inte pratar. Jag har själv en blandad relation till svensk folkmusik eftersom jag främst gillar pop och disco men även en del klassisk musik. Och när det gäller klassisk musik är det ibland en koppling till folkmusik.

Det har de senaste dagarna varit mycket debatt om att Sverigedemokraterna blivit ett riksdagsparti. Jag har själv ofta kritiserat partiets främlingsfientliga och HBT-negativa politik och det ska jag givetvis fortsätta göra. Men samtidigt kan jag ibland tycka att en del människors bemötande av sd är problematisk.

Folk som säger att det är bra med mångkultur och snackar om "turkisk kultur" eller "japansk kultur" kan också låtsas som att det inte existerar någon "svensk kultur". Vilket givetvis är nonsens, inkonsekvent och kontraproduktivt som argument i debatten med sd-politiker.

Vi i Sverige har en kultur. Som i de flesta andra länder har den blivit influerad från andra kulturer. Men influenser är successiva. Att några svenskar flyttar till Istanbul och spelar svensk folkmusik betyder inte att den direkt blir en del av den turkiska kulturen. Men om många svenskar flyttar dit och så småningom influerar musiken i Turkiet blir det ett sådant resultat.

Jag kritiserar ofta konservativa här på bloggen. De förtjänar den kritiken enligt mig. Men jag vill ge dem ett erkännande. De konstaterar att vi människor har ett kulturarv som är viktigt att förvalta. Det borde även vi liberaler (eller de som är socialister eller gröna för den delen) kunna hålla med om.

Många liberaler har i all välmening låtsas som att individer är det vi ska fokusera på (vilket jag håller med om) och att grupptillhörigheter som nationalitet är ointressant eller något negativt. Det man då glömmer bort är att individer inte lever i ett vacuum. Vi har alla olika identiteter. Även om jag är internationalist är jag också Malmöbo, Skåning, Svensk och Europé. Och den typen av identiteter ska människor få ha. De är ofta viktiga. Givetvis ska det inte leda till intolerans och främlingsfientlighet. Men min tes är att människor som är trygga i sin egen identitet (det må gälla sexuellt eller kulturellt) har lättare att respektera andra.

Vi i Sverige har ett kulturarv värt att förvalta. Det kan handla om musik, konst, teater, arkitektur eller något annat. Vi ska vara tacksamma för att människor på 1960-talet och 1970-talet jobbade emot det man idag kallar "rivningsraseriet". Av den enkla orsaken att många av de gamla husen som är kvar har ett kulturellt värde.

Vi kan fixa saker så rationellt och praktiskt som möjligt. Ofta är det bra också att göra det. Men rationalism är inte allt. Identitet och trivsel är också viktigt.

Till sist måste varje människa avgöra vad som är typiskt svenskt. Men för den skull ska vi inte förneka att det existerar en typisk svensk kultur. Med många individuella variationer givetvis.

Jag har själv ursprung i tre länder. Min farmor och farfar är från Sverige, min morfar från Österrike och min mormor från Finland. Så är det för många som bor i Sverige. Men trots det känner många av oss som svenskar när det gäller nationalitet. Vi identifierar oss med svensk kultur. De flesta av oss har ett behov av identitet.

Identitetslösa människor blir sällan de som är bäst på att bekämpa intolerans.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Positivt för HBT-personer om Hägglund bytte ministerpost.

Dagens Nyheter skriver idag om att den borgerliga regeringen förbereder regeringsförklaringen och propositioner (regeringsförslag) trots att det inte är avgjort hur man ska säkra majoritet för sin politik de närmaste åren. En del kanske tycker det är nonchalant men jag har svårt att se något alternativ. Oavsett vad som händer måste någon försöka vara förberedd.

HBT-politiskt är det kanske mest intressant vad som händer med de ministerposter kd har idag. Paradoxalt nog orsakar den mest HBT-negative kd-ministern, Mats Odell, minst skada. Orsaken är givetvis att han ansvarar för ett område med få eller inga kopplingar till HBT-rättigheter. Nu är det möjligt han försvinner från regeringen även om det inte är avgjort.

Maria Larsson har fått en del kritik från bl.a. RFSL för att vara ointresserad av HBT-reformer. Jag tycker själv den kritiken är till viss del orättvis. Även om de tre kd-ministrarna är politiskt nära varandra är hon nog den av dem som är minst HBT-negativ. I debatter om hiv har hon varit tydlig med att det är fel att placera ansvaret bara på vissa grupper som män som har sex med män. Hon kan givetvis kritiseras för att ha gjort otillräckligt inom HBT-området men det är inte säkert situationen hade varit bättre om t.ex. någon moderat haft jobbet. Ibland är det en tröghet i regeringskansliet, så var det också när Sverige hade s-regeringar som även de fick kritik från RFSL.

Det största problemet i nuvarande regering är Göran Hägglund. Det är mycket olyckligt att en konservativ kristdemokrat är socialminister och därmed effektivt blockerat bl.a. en ny frihetlig könstillhörighetslag. Han har också varit måttligt intresserad av att kritisera de landsting (där tre av fyra för övrigt har röd-grön majoritet) som diskriminerar lesbiska kvinnor när det gäller inseminationer.

Tyvärr tyder nog inte mycket på att Hägglund byter ministerpost men för HBT-rörelsen hade det varit synnerligen positivt om det hamnat någon annan människa där. Ulf Kristersson (m) Kenneth Johansson (c) eller Barbro Westerholm (fp) hade haft en radikalt annorlunda attityd till många av de aktuella HBT-reformerna om någon av dem blivit socialminister.

Nu har det annars inte bara varit vissa riksdagsledamöter från kd som varit homofientliga. Även en socialdemokratisk ledamot, Karl-Gustav Abramsson från Västerbottens län, har gjort homofientliga kommentarer i media. Han har inte kandiderat för omval och försvinner från riksdagen. Vad jag vet är det inte någon tydligt homofob ledamot från något annat parti än kd i den nya riksdagen. Två riksdagsledamöter från Moderaterna, Patrick Reslow från Malmö kommun och Gustav Nilsson. har dock i en enkät i Dagen sagt att de vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen och återinföra partnerskapslagen för samkönade par. Reslow är ny ledamot i riksdagen medan Nilsson varit där sedan tidigare.

Fler artiklar om den politiska situationen.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 Exp1 Exp2 AB1 AB2

Uppdatering 1.

Rättelse. Jag skrev i bloggposten.

"Vad jag vet är det inte någon tydligt homofob ledamot från något annat parti än kd i den nya riksdagen."

Jag konstaterar att jag när jag skrev det tydligen glömt bort att riksdagen har ett nytt parti. Rätt ska vara att riksdagen fått många nya homofientliga ledamöter som inte är kristdemokrater. Bland Sverigedemokraternas riksdagsledamöter är Björn Söder, Mikael Jansson, Margareta Sandberg HBT-fientliga. Och säkert ännu fler men vars värderingar jag ännu inte känner till när det gäller homopolitiken.

Jag vet ingen bland de 20 sd-ledamöterna som är homovänlig. Här är en skillnad jämfört med kd där en minoritet i partiet jobbar för en HBT-vänlig politik.

Homofob kryssar sig förbi kd:s HBT-politiske talesperson.

Visserligen försvinner den riksdagsledamot som de senaste åren varit mest homofientlig, Lennart Sacrédeus (kd). Partiet fick inte tillräckligt med röster för att behålla mandatet i hans hemlän, Dalarnas län. Men det betyder inte att Kristdemokraternas riksdagsgrupp blir mer HBT-vänlig generellt. Tvärtom. Det kan man konstatera när valresultatet och personkryssen till riksdagen definitivt är avgjort.

I Skåne läns norra och östra kryssar sig homofientlige Tuve Skånberg förbi förstanamnet, Michael Anefur. Den senare har i sommar blivit partiets HBT-politiske talesperson och har försökt få det att skaffa en mer tolerant politik. Bl.a. var han engagerad när partiet i juni i år sa ja till närståendeadoptioiner för samkönade par. Han har också sagt sig vara för att hetslagen ska skydda transpersoner trots att kd ännu tvekar om reformen.

Anefur ersätts nu av Skånberg som tidigare varit riksdagsledamot och då blev ökänd för flera homofientliga kommentarer. I en insändare i Ystads Allehanda i samband med partnerskapsdebatten jämförde han homosexualitet med "tredje rikets orgier" vilket givetvis är vidrigt eftersom många homosexuella blev förföljda av nazisterna.

Han spred också okunskap när han låtsades att acceptans för homosexualitet skulle vara orsaken till "Romarrikets fall". Sanningen är att när Romarriket hade en liberal attityd till bisexualitet inom överklassen blomstrade landet medan det rasade ihop efter att det blev kristet. Skulle jag använda samma ovetenskapliga argumentation som Skånberg skulle jag kunna låtsas som att det var kristendomen som orsakade "Romarrikes fall" men så enkla är inte orsakssambanden.

I Göteborgs kommun kryssar sig nuvarande riksdagsledamoten Annelie Enochson förbi förstanamnet på listan, homovänlige David Lega. Enochson har gjort flera homofientliga kommentarer i debatten om en könsneutral äktenskapslag och senast i somras när hon kritiserade Stockholm Pride med absurda argument.

Det betyder att precis som förra mandatperioden blir det i alla fall fyra kd-ledamöter som är homofientliga. De två andra, Mikael Oscarsson från Uppsala län och Yvonne Andersson från Östergötlands län, är kvar som ledamöter.

Däremot minskar antalet homovänliga kd-ledamöter från fem till tre. Dels försvinner alltså Michael Anefur och Rosita Runegrund har sagt nej till att kandidera för omval. De tre HBT-vänliga kd-ledamöter som är kvar är Emma Henricsson och Désirée Pethrus-Engström som kandiderat i Stockholms kommun och Stockholms län och Otto von Arnold från Skåne läns södra.

Jag ska förtydliga att det är några av de nya ledamöterna för kd som jag inte har koll på men mycket tyder på att partiets nya riksdagsgrupp blir något mer konservativ än den gamla. Allvarligast är att deras HBT-politiska talesperson Michael Anefur försvinner.

Partiets ordförande Göran Hägglund har ofta försökt ducka i kontroversiella debatter som om att införa en ny lag om "könsbyten" och att avskaffa tvångsteriliseringar av transsexuella. Risken är det duckandet utnyttjas av riksdagsledamöter som är emot en frihetlig könstillhörighetslag.

Jag skrev tidigare att sd:s inträde i riksdagen nog inte medför något negativt för HBT-politiken i sak eftersom övriga partier inte vill samarbeta med dem, däremot kan kd:s nya riksdagsgrupp bli ett problem.

Nu måste Göran Hägglund visa ledarskap och vara tydlig om bl.a. att könstillhörighetslagen bör förändras. Att det sedan är kontroversiellt inom delar av hans eget parti är en annan sak.

Givetvis ska valresultatet respekteras både när det gäller sd och personkryss inom kd. Men det betyder inte man ska respektera att intoleranta politiker ska få blockera reformer.

Artiklar om att Skånberg och Enochson kryssat sig till riksdagsledamöter.

DN SvD Dagen1 Dagen2

12 öppet HBT-människor blir riksdagsledamöter.

Alla valkretsar är inte helt färdigräknade men redan nu går det nog att hyfsat säkert säga att 12 kandidater som är öppet HBT har blivit valda till riksdagsledamöter 2010-2014.

Men det var mycket när att det blev en ledamot till. Maria Ferm (mp) som är andranamnet på partiets riksdagslista i Malmö kommun har fått 7,97 % av kryssen och det krävs 8 % för att någon ska kunna kryssa sig förbi.

De 12 HBT-kandidater som med all sannolikhet blivit riksdagsledamöter är följande.

Tobias Billström (m) Malmö kommun
Olof Lavesson (m) Malmö kommun
Tomas Tobé (m) Gävleborgs län
Andreas Carlgren (c) Stockholms kommun
Fredrick Federley (c) Stockholms kommun (Maud Olofsson är förstanamnet på listan och lär vara kvar som minister, då tar Fredrick Federley hennes riksdagsplats)
Ulf Holm (mp) Skåne läns södra
Börje Vestlund (s) Stockholms kommun
Hans Ekström (s) Södermanlands län
Jonas Gunnarsson (s) Värmlands län
Josefin Brink (v) Stockholms kommun eller Stockholms län
Hans Linde (v) Göteborgs kommun
Marianne Berg (v) Malmö kommun

Två av de 12 är helt nya som riksdagsledamöter, de både socialdemokraterna Hans Ekström och Jonas Gunnarsson. Å andra sidan har en partikamrat, Elisebeht Markström, inte kandiderat för omval i år och lämnar riksdagen.

Av de 12 är 10 män och 2 kvinnor (med reservation för att någon kanske inte identifierar sig som sitt juridiska kön). Paradoxalt nog är könsfördelningen mer sned bland HBT-ledamöter än i riksdagen som helhet. Trots att jämställdhet mellan könen ofta är ett centralt tema i HBT-rörelsen.

Problemet är givetvis inte att det finns för många öppet homosexuella och bisexuella män bland ledamöterna utan för få öppet homosexuella och bisexuella kvinnor.

Uppdatering 1.

Det är givetvis inte rättvist att jämföra könsfördelningen i Sverigedemokraterna och den grupp ledamöter som är öppet HBT i riksdagen. När det gäller HBT-ledamöter är de från olika partier och olika valkretsar. Därför blir det inte någon samordning för att könsfördelningen totalt ska bli hyfsat jämställd. Sd har däremot haft en gemensam rikslista och därför haft bättre möjlighet än något annat parti i riksdagen att påverka könsfördelningen för riksdagsgruppen.

Men med de reservationerna kan vi konstatera att bland 20 sd-ledamöter i riksdagen är 85 % män, bland 12 öppet HBT-ledamöter är 83 % män. Riksdagen i sin helhet hade en sådan sned könsfördelning 1973, för 37 år sedan.

Det är ju också tydligt att det idag inte är svårt att rekrytera folk till riksdagen jämställt generellt, bland heterosexuella ledamöter har det senaste mandatperioden bara varit några procentenheter från lika fördelning.

Det här är något som HBT-rörelsen borde debattera. Varför är vi tillsammans med sd kvar på en nivå från 1970-talet medan heterosexuella i övriga partier än sd ofta är jämställda. Jag vill förtydliga att jag är emot kvotering och "varvade listor". Det är för oflexibelt. Men är det en tydlig snedfördelning har vi ett problem när det gäller representativitet och det bör försöka åtgärdas. Här är det många partier som har saker att göra de närmaste åren. Det är bara öppet homosexuella och bisexuella kvinnor från ett parti, Vänsterpartiet, medan fem partier har öppet homosexuella och bisexuella män, Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet.

Uppdatering 2.

Nya artiklar om riksdagsvalet, Sverigedemokraterna och rösträkningen om mandaten.

DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 Sds1 Sds2 Dagen Exp1 Exp2 AB1 AB2

Jag kan även rekommendera en bra debattartikel i Dagens Nyheter idag.

"Vi efterlyser en debatt om invandringens problem".

Det är något jag hävdat i flera år, kanske det blir verklighet nu när fler nog känner sig tvingade till det efter senaste riksdagsvalet.

Jag vill passa på att skriva att jag är helt emot att riksdagen ska ändra antalet platser i utskotten i syfte att stänga ute ett parti. Det är fel av två orsaker. Dels är det odemokratiskt, man ska inte trixa med spelreglerna för att gynna eller missgynna ett visst parti. Det är ungefär som att ett fotbollsförbund ändra sina regler för matcher i syfte att förenkla eller försvåra för ett visst lag. För det andra ger det sd ännu mer sympatier som "motarbetade av etablissemanget".

Påverkar sd i riksdagen HBT-politiken negativt?

Ni som följer min blogg konstaterar att jag inte skrivit något här de senaste dagarna. Orsaken är att jag jobbade intensivt med mitt bloggande fram till riksdagsvalet förra helgen. Det har varit många timmar jag ägnat åt granskning av manifest, kandidater etc. För mig var det därför viktigt med några dagars "semester" från bloggen.

Men nu är det dags att granska vilka effekter valresultatet får när det gäller rättigheter för HBT-personer.

Siffrorna från sammanräkningen på valnatten är följande för partierna. (utlandrösterna och sena förtidsröster är inte medräknade och kan förändra resultatet något).

Socialdemokraterna 30,9 %
Moderaterna 30,0 %
Miljöpartiet 7,2 %
Folkpartiet 7,1 %
Centerpartiet 6,6 %
Sverigedemokraterna 5,7 %
Kristdemokraterna 5,6 %
Vänsterpartiet 5,6 %
Övriga partier 1,4 %

Trots att Alliansen ökade med 1,2 % jämfört med 2006 och kanske får fler röster än övriga riksdagspartier tillsammans riskerar de förlora majoriteten i riksdagen (det avgörs definitivt onsdagkväll eller torsdag). Orsaken är att Sverigedemokraterna hamnar i riksdagen och det valsystem som avgör hur många ledamöter respektive parti får.

Vad betyder då Sverigedemokraternas inträde i riksdagen för utvecklingen av HBT-rättigheter? När man ska besvara den frågan måste man hålla isär två delar, politiken och samhällsdebatten. När det gäller HBT-politiken bedömer jag att sd inte påverkar den något som helst de närmaste åren. Givet att alla övriga riksdagspartier håller sina löften att inte ha något som helst samarbete med sd.

Men även om de skulle börjat ett sådant samarbete hade det varit mycket osannolikt att sd skulle få igenom några försämringar av juridiska HBT-rättigheter t.ex. när det gäller adoptioner och inseminationer. Möjligen hade sd kunna blockera en del nya reformer bl.a när det gäller att transsexuella ska få spara könsceller för att efter "operationen" kunna bli biologiska föräldrar. Men återigen, övriga partier har kategoriskt sagt nej till samarbete med sd och politiker bör ge samma budskap före och efter ett val.

Vilken effekt Sverigedemokraterna får på samhällsdebatten när det gäller HBT-rättigheter är mer otydligt. Det avgörs bl.a. av vilka frågor de prioriterar i sitt arbete i riksdagen. I sitt valmanifest skrev inte sd något om att de vill avskaffa samkönade pars möjlighet att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa lesbiska kvinnors möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Mitt tips är att sd i höst vid den allmänna motionstiden lämnar motioner (förslag) om att avskaffa de reformerna men det gjorde också kd i flera år när de var ett oppositionsparti. Utan att det för den skull blev någon tydlig offentlig debatt om de motionerna. Det avgörande är om sd skriver debattartiklar och gör pressmeddelanden om att de vill försämra HBT-personers juridiska rättigheter.

Mer tydligt är det att Sverigedemokraterna fokuserar på ett främlingsfientligt budskap. Att de nu är ett riksdagsparti ökar givetvis deras legitimitet bland en del människor. Men deras inträde i riksdagen kan också orsaka ökad mobilisering emot främlingsfientlighet och intolerans.

När Kristdemokraterna fick valframgångar 1998 var det många i RFSL som trodde att det skulle orsaka en mer konservativ debatt i riksdagen när det gäller homosexuellas rättigheter. Istället blev 1998-2002 den period när det verkligen blev ett politiskt genombrott för bögars och lesbiskas rättigheter. Givetvis hade det främst andra orsaker som inte hade något som helst med kd att göra. Men faktum är att kd fick en del politiker i andra partier att bli tydligare i kampen mot homofientlighet. Så kan det även bli när det gäller sd:s främlingsfientliga och HBT-negativa politik idag.

Men det avgörande är hur de andra partierna förhåller sig till sd:s politik.

Uppdatering 1.

Nya artiklar om Sverigedemokraterna, riksdagsvalet och rösträkningen idag.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 Sds1 Sds2 Dagen1 Dagen2 Exp1 Exp2 AB1 AB2

Utröstad.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

På söndag är det riksdagsval. Då avgör vi politiken för fyra år framåt.

Men först ska vi bege oss till en ö. Robinsontävling. Ni vet kanske hur det började. På 1990-talet. Ett program i SVT. Människor på en ö. De människor vi främst ogillar ska vi rösta bort. Vi kallar det för ö-rådet. Rösta bort de där som inte passar in. Som inte är "livsdugliga". Som inte är "effektiva" och "passar in". Från den där ön. Bort med vederbörande. Enkelt. Eller hur?

Hur är det på svenska arbetsplatser 2010. Är det inte någon kollega som är sådär annorlunda? Som inte passar in? Skulle vi inte spontant önska att vi skulle ha någon Robinsontävling? Jamen sådär på fikarasten? Det vore väl enkelt att rösta bort någon. Kul eller hur? Om det inte är du själv som röstas bort eller hur? Eller är det kul även då? Vinka till publiken innan du försvinner efter att du röstats bort.

Söndagen 19 september röstar Sveriges befolkning återigen fram vilka som ska bli ledamöter i riksdagen. Det vore mig fjärran att rekommendera folk att rösta på ett visst parti. Den här bloggen är inte partipolitisk. Däremot har jag liberala värderingar och det står jag för.

Om vi skulle arrangera en nationell Robinsontävling i Sverige 2010. Hur skulle resultatet bli? Mitt tips är att följande minoritetsgrupper främst skulle "röstas bort".

1. Muslimer
2. Araber
3. Romer (zigenare)

Jag vet att muslimer och araber delvis är samma grupper men min bedömning är att en muslim från Indonesien är mer "impopulär" än en kristen människa från Irak.

Vi som tillhör HBT-gruppen kan kanske känna oss trygga. Vi skulle vara kvar till en början. Vi är 2010 populärare än muslimer, araber, romer etc. Men det där vilka grupper som är "inne" och "ute" varierar.

Om det varit en omröstning i Sverige 1980 gissar jag att följande grupper främst skulle "röstats bort".

1. Romer (zigenare)
2. Homosexuella och bisexuella
3. Svarta.

1932 var Berlin förmodligen den stad i världen där bögar och lesbiska var mest fria att besöka klubbar och hitta någon partner. Fyra år senare startade naziregimen en förföljelse som gjorde Berlin till den stad i världen där homosexuella blev mest förföljda. Ni som läser det här kanske konstaterar att visst, det där är historia. Och det är nog sant. Men låt oss konstatera följande inte helt osannolika händelser.

En skandal avslöjas inom RFSL 2010. Ledande företrädare inom föreningen har utnyttjat minderåriga. Vuxna bögar som sexuellt utnyttjat minderåriga pojkar. Vissa i föreningen har vetat om det men inte protesterat. Det avslöjas i media och det startas en kampanj. Kvällstidningar vill främst tjäna pengar och nu har de hittat en story att skriva om. Många homofober reagerar och försöker utnyttja det här för att sprida antihomosexuella värderingar.

En karismatisk politiker i Sverigedemokraterna, som även har profilerat sig som konservativt kristen, får dramatiskt högre förtroendesiffror efter att han attackerat HBT-rörelsen. Både Socialdemokraterna och Moderaterna minskar dramatiskt i opinionsmätningarna och i valet 2014. Både s och m beslutar därefter att de varit för "homovänliga", att de givetvis är för allas lika värde men inte ska stödja RFSL eftersom det är ett "särintresse". De tiger och homofientliga grupper argumenterar utan problem emot bögar och lesbiska.

Det här händer inte i Sverige? Nej, kanske inte. Men poängen är att det inte är omöjligt. Det kan svänga ganska snabbt i samhällsdebatten.

Jag är för att man inte ska undvika konflikter. Man ska ta debatter om saker som är viktigt. Men jag ogillar instinktivt när folk ägnar sig åt mobbing på sina arbetsplatser. Mot de där som är "annorlunda". Jag kan inte garantera att jag aldrig själv ägnat mig åt sådant. Sådana är vi människor. Men jag försöker att låta bli att placera någon skuld ensamt på någon som är "annorlunda".

För till sist är Robinsontävlingar ett problem. Jag hyllar individens frihet, tävlingar och kapitalism. Men då ska man fokusera på vem som är bäst och inte på vem som är sämst. Om vi gör det senare då är det egentligen mobbing vi ägnar oss åt.

Arbetsplatser är inte någon Robinsontävling.

Inte riksdagsval heller.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

17 HBT-kandidater har hyfsad chans bli riksdagsledamöter.

Riksdagen har idag 9 öppet homosexuella och bisexuella ledamöter, Olof Lavesson (m), Tomas Tobé (m), Fredrick Federley (c), Ulf Holm (mp), Börje Vestlund (s), Elisebeht Markström (s), Hans Linde (v), Marianne Berg (v) och Josefin Brink (v). I den borgerliga regeringen miljöminister Andreas Carlgren (c) och migrationsminister Tobias Billström (m).

Totalt 6 från Röd-gröna och 5 från Alliansen. De kandiderar alla i riksdagsvalet i höst, förutom Elisebeht Markström som lämnar riksdagen.

Hur många öppet HBT-ledamöter får då riksdagen efter valet på söndag? Det avgörs av flera saker. Dels valresultatet givetvis men också vilka ledamöter som hamnar i regeringen som ministrar och därmed får ersättare i riksdagen. Sedan har svenska folket möjlighet att personkryssa vilket kan ändra rangordningen från listorna för vilka som blir ledamöter.

Jag granskar här de människor som anmält sig som HBT-kandidater till Qx sammanställning och fokuserar då på de som har bäst chans att bli ledamöter från sin placering på listorna. Men teoretiskt kan vem som helst som är med på en riksdagslista bli ledamot tack vare personkryss.

Socialdemokraterna

Börje Vestlund har plats 6 i Stockholm stad. Även om partiet ser ut att få ett sämre resultat än 2006 enligt opinionsmätningarna är det är ganska säker plats eftersom s idag har 10 mandat i valkretsen. Men med reservationen att det inte är flera andra kandidater som blir inkryssade före Vestlund.

Linnea Björnstam har plats 13 i Stockholm stad. Det kan tyckas vara nästan omöjligt att bli riksdagsledamot i den situationen men om Socialdemokraterna skulle få samma resultat som i valet 2006 och Röd-gröna bildar regering i höst är det möjligt hon blir ledamot. Mona Sahlin, Veronica Palm och Ylva Johansson som är med på samma lista lär bli ministrar om det blir en sådan regering.

Hans Ekström har plats 1 i Södermanlands län. Partiet har 5 mandat från valkretsen så det lär vara en säker plats för honom.

Jonas Gunnarsson har plats 4 i Värmlands län. Partiet har 4 mandat från valkretsen. Om partiet får ungefär samma resultat som 2006 och ingen kryssar sig förbi blir han alltså ledamot. Om däremot nuvarande opinionssiffror blir resultatet kanske inte.

Moderaterna

Christoffer Järkeborn har plats 16 i Stockholm kommun. Partiet har idag 11 mandat från valkretsen men enligt opinionsmätningarna kan det blir fler. Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Lena Adelsohn-Liljerot som är med på listan lär bli ministrar om det blir en borgerlig regering även efter valet. I en sådan situation och om partiet får ett bra resultat kan Christoffer Järkeborn alltså bli riksdagsledamot.

Tobias Billström har plats 1 i Malmö kommun. Partiet har 3 mandat från valkretsen och det lär vara en säker plats.

Olof Lavesson har plats 3 i Malmö kommun. Det här är också en hyfsat säker plats om ingen kryssar sig förbi. Partiet har bra resultat i opinionsmätningarna.

Tomas Tobé har plats 1 i Gävleborgs län. Partiet har 2 mandat från valkretsen och det lär vara en säker plats.

Centerpartiet

Fredrick Federley har plats 3 i Stockholms kommun och plats 2 i Malmö kommun. 2006 fick partiet 2 mandat i Stockholms kommun. Sedan har dock Solveig Ternström lämnat partiet. Centerpartiet har inte något mandat från Malmö kommun. Federley lär få svårt att bli omvald om han inte blir inkryssad vilket givetvis inte är omöjligt.

Andreas Carlgren har plats 2 i Stockholms län. Eftersom partiet har 3 mandat och Carlgren är känd vilket gör att han nog får hyfsat många kryss lär det vara en säker plats.

Folkpartiet

Martin Andreasson har plats 7 i Stockholms län. Jan Björklund och Nyamko Sabuni som är med på listan lär bli ministrar om det blir en borgerlig regering även efter valet. Om partiet också får ett bättre resultat än i valet 2006 är det möjligt att Martin Andreasson blir ledamot.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna har inte någon kandidat som är öppet HBT och som har chans att bli ledamot utan att ha kryssat sig in. Partiet har visserligen en kandidat som är öppet homosexuell, Erik Slottner, men han har plats 10 i Stockholms kommun där partiet idag har ett mandat.

Vänsterpartiet

Josefin Brink har plats 2 i Stockholms kommun och plats 2 i Stockholms län. Partiet har 2 ledamöter från respektive valkrets och det lär vara en säker plats.

Hans Linde har plats 1 i Göteborgs kommun. Partiet har idag 2 mandat och det lär vara en säker plats.

Marianne Berg har plats 1 i Malmö kommun. Partiet har 1 mandat i valkretsen och det lär vara en säker plats om ingen kryssar sig förbi henne.

Miljöpartiet

Ulf Holm har plats 1 i Skåne läns södra och plats 16 i Skåne läns västra. I Skåne läns södra lär det vara en säker plats om ingen kryssar sig förbi honom. Partiet har idag ett mandat från den valkretsen. Mp har inte något mandat idag från Skåne läns västra.

Maria Ferm har plats 2 i Malmö kommun, plats 5 i Stockholms kommun och plats 5 i Värmlands län. Partiet har idag 1, 3 respektive 0 ledamöter från de valkretsarna. Men enligt opinionsmätningarna får partiet ett bättre resultat än 2006 och om det blir en Röd-grön regering lär Maria Wetterstrand bli minister, hon är med på listan för Stockholms kommun. Det är alltså möjligt att Maria Ferm i en sådan situation blir ledamot.

Cheryl Jones Fur har plats 1 Kronobergs län. Partiet har idag inget mandat från valkretsen men får partiet ett bättre resultat än 2006 är det möjligt för Cheryl Jones Fur att bli ledamot.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har vad jag vet inte någon som är öppet HBT på sin riksdagslista.

Tillsammans är det 17 riksdagskandidater som är HBT och har hyfsad chans att bli ledamöter efter valet på söndag. Det betyder givetvis inte att det nog blir så många.

10 av dem är från Röd-gröna och 7 från Alliansen.

12 är män och 5 kvinnor. Alla från Alliansen är män. Från Röd-gröna är 5 män och 5 kvinnor.

Återigen vill jag förtydliga att vem som helst på riksdagslistorna kan bli riksdagsledamot efter att ha blivit inkryssade.

Uppdatering 1.

Novus presenterar en ny opinionsmätning idag som ger Alliansen egen majoritet i riksdagen om det skulle bli resultatet i valet på söndag. De två HBT-negativa partierna, kd och sd, får tillsammans 11 % jämfört med 9,5 % i riksdagsvalet 2006.

Ikväll debatterar riksdagspartiernas ledare i TV4 och imorgon i SVT. Ska bli intressant att kolla om någon av dem refererar något till HBT-rättigheter. Visserligen väljer de nog inte själva ämnena för debatterna men det är möjligt att inom flera områden att hänvisa till HBT-personers situation, familjepolitiken, diskriminering inom arbetsmarknaden, hatbrott inom rättspolitiken, HBT-rättigheter inom utrikespolitiken etc. Tyvärr saknas dock ofta viljan att göra sådana referenser i partiledardebatter. Däremot tävlar partierna om vem som är mest engagerade för HBT-rättigheter när det är Stockholm Pride.

En annan aspekt är att främst oppositionspartierna vid Stockholm Pride ofta kritiserar kd men sällan i den här typen av debatter.

Programmet Debatt i SVT har ikväll debatter mellan politiker från Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Piratpartiet. De möter vardera en politiker från något riksdagsparti, alltså tre debatter.

Är det någon som säger något om HBT i någon av partiledardebatterna i år? Följ dem ikväll i TV4 och imorgon i SVT.

Tider.

Torsdagen 16 september

TV4 partiledardebatt 21.00
SVT Debatt 22.00

Fredagen 17 september

SVT partiledardebatt 20.00.

Uppdatering 2.

Efter att ha följt en spännande, och ovanligt engagerad, partiledardebatt ikväll på TV4 kan jag konstatera att det inte kommenterades något om HBT i själva sakdebatterna. Däremot i de sista minuterna av programmet när partiledarna fick i uppdrag att säga något positivt om någon från det andra blocket. Fredrik Reinfeldt (m) berömde Mona Sahlin (s) för hennes HBT-engagemang och hon kontrade senare med att ge samma eloge till Reinfeldt, bl.a. att han var den förste statsministern som besökt någon gaygala.

Det var välförtjänt beröm både för Reinfeldt och Sahlin. Och jag konstatera att det här hade varit en omöjlig situation i valdebatten 2002 när Göran Persson (s) och Bo Lundgren (m) var ordförande i s respektive m.

Man kan tycka att den här typen av artigt beröm mellan Reinfeldt och Sahlin inte har någon betydelse. Men det ger en signal till politiker i och sympatisörer till Moderaterna och Socialdemokraterna att rättigheter för HBT-personer är något viktigt. Även om man givetvis inte ska överdriva betydelsen kan det förändra attityder hos en del människor.

Även om HBT ännu inte syns tillräckligt i mainstreamdebatter har det trots allt blivit bättre de senaste åren.

Sverigedemokraternas politik försvårar för HBT-personer i förorterna.

Som jag redovisat i min "Guide inför riksdagsvalet" i förra bloggposten är sd inte för några nya HBT-reformer, tvärtom vill de försämra situationen juridiskt när det gäller adoptioner och inseminationer. Sd brukar då kontra med att de är det bästa partiet för HBT-personer när det gäller att värna gruppen mot islamister. Något som de kallar den "viktigaste frågan" för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner.

Det är fakta att alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga d.v.s. vägrar acceptera samkönade relationer. Även de flesta kristna och en del judiska samfund är homofientliga men där är situationen mer varierad. Sedan har muslimska individer olika åsikter precis som kristna och judar, en del muslimer är HBT-vänliga.

Problemet för Sverigedemokraterna är att de själva har ungefär samma policy som de muslimska samfunden när partiets politiker engagerar sig i Svenska kyrkan. De jobbade envist emot att samfundet 2009 sa ja till homovigslar. Även när det gäller saker som kärnfamilj och könsroller har sd ofta samma värderingar som de imamer de säger sig ogilla.

Men Sverigedemokraterna har trots det till viss del en poäng. I vissa förorter är homofientlighet vanligare än i Sverige som helhet. Det är kontraproduktivt och fel att förneka det. Sverigedemokraterna säger då att de bekämpar det genom att kraftigt begränsa invandringen. Problemet med den metoden är att den inte löser några av de problem som existerar bland de som bor i Sverige idag. Förutom att den även riskerar att skicka tillbaka fler HBT-personer (och andra människor) till förföljelse i länder som Iran.

Det sd-politiker lätt glömmer bort (eller inte låtsas om) är att officiella värderingar i ett samhälle påverkar attityder bland befolkningen. Att Sverige idag har en könsneutral äktenskapslag och att samkönade par har lika rättigheter till bl.a. adoptioner och inseminationer påverkar folk även i Rinkeby och Rosengård. Inte varje människa där direkt men det skickar en signal.

Precis som HBT-personer i media förändrar attityder. Det är enkelt att konstatera i USA där Hollywoods mer liberala attityder de senaste 20 åren så småningom även påverkat de konservativa delarna av landet.

Problemet med Sverigedemokraternas (och Kristdemokraternas) HBT-politik är att det skickas motstridiga signaler till områden som Rosengård och Rinkeby. Visserligen kritiserar sd homofientliga islamister. Och både Göran Hägglund (kd) och Jimmie Åkesson (sd) säger sig vara för respekt för HBT-personer.

Men de vill också diskriminera samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. De är ännu båda principiellt emot homoäktenskap. Skulle deras åsikter avgöra Sveriges lagar hade det försvårat för de HBT-vänliga människorna i förorterna. De känner att de har stöd av de nuvarande lagarna när de argumenterar för lika rättigheter för HBT-personer som för andra.

Sd (och kd) lämnar ett blandat budskap till förorterna. Både respekt och diskriminering för HBT-personer. Det gynnar inte HBT-personer i förorterna och inte heller i Sverige generellt.

Uppdatering 1.

En annan debatt där sd försöker vara "progressiva" i relation till muslimer är jämställdhet. Trots att sd är mest konservativa bland partier av betydelse i Sverige och ofta raljerar om försök att uppmuntra barn och och ungdomar att lämna traditionella könsroller.

Frankrike inför förbud mot heltäckande slöjor på offentlig plats. Det efter att senaten med siffrorna 246-1 har röstat ja till ett sådant förbud. Ett antal ledamöter måste antingen ha avstått vid omröstningen eller varit frånvarande eftersom kammaren har 343 ledamöter. Jag vet att många franska politiker till vänster, med rätta, varit kritiska emot förbudet. Tidigare har Belgien i politisk enighet infört samma typ av förbud.

Jag önskar att ingen kvinna skulle känna att hon måste dölja ansiktet. Kläderna är också heteronormativa eftersom de är till för att "skydda kvinnor från att bli sexualiserade av män". Varför har inga muslimska män slöjor för att skydda sig mot att bli sexualiserade av bögar? Och varför har inte muslimska kvinnor slöjor ibland när de bara är tillsammans med kvinnor, de kan ju vara lesbiska?

Men i ett fritt samhälle måste det till sist vara varje människas ensak att ha vilka kläder han eller hon vill på offentliga platser. Däremot ska givetvis skolor och arbetsgivare kunna neka folk med heltäckande slöjor om det är sakliga orsaker till det bl.a. att man ska kunna se varandra vid utbildning och kontakter med kunder och klienter.

Den här typen av förbud mot heltäckande slöjor riskerar också att ännu mer polarisera debatten och, tvärtemot avsikterna med förslaget, gynna extrema islamister. I Sverige är dessbättre Sverigedemokraterna ensamma bland partier av betydelse att vilja förbjuda heltäckande slöjor på offentlig plats generellt. Mer konstruktivt vore om partiet oftare fokuserade på jämställdhet generellt i samhället.

Uppdatering 2.

Fler artiklar om sd.

Sd:s förstanamn i Trollhättan gör ett rasistiskt uttalande om att en del invandrare har "en aggresiv gen".

SvD Sds

Uppdatering 3.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) kommenterar i Expressen idag attacken mot en sd-politiker i Malmö.

Efteråt fick han frågan om senaste dagarnas attacker mot SD-politiker.

- Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer, sa Fredrik Reinfeldt.

Han anklagade också SD-politiker för att ofta försöka framställa sig som "värnlösa" och endast agera "i egna syften".

Det är bra men egentligen givet att Reinfeldt ska ta avstånd från attacken. Något annat vore en skandal. Och i sak kan han ha rätt i att sd med sin politik förvärrar konflikterna mellan grupper i samhället. Men att säga det direkt efter att en sd-politiker blivit torterad och fått ett hakkors inristat i ansiktet riskerar skicka en signal om att vederbörande får skylla sig själv. Vanligtvis brukar det vara typ folk i Vänsterpartiet eller de som är ännu mer till vänster som omdömeslöst bagatelliserar våld mot sd-politiker. Här är det en moderat som också är statsminister. Och som vanligen är omdömesgill.

Skärp dig Reinfeldt!

Fler artiklar om sd.

DN Exp

HBT-guide inför riksdagsvalet.

Vilka partier har bäst respektive sämst HBT-politik? Här är info om vad partierna har för åsikter om 8 viktiga aktuella reformer. Jag redovisar också vilka partier som vill avskaffa HBT-reformer som riksdagen redan sagt ja till. Qx har idag en artikel om guiden.

Den här snabbguiden skickar jag även i mitt HBT-nyhetsbrev för september 2010. Det är drygt 600 individer som får nyhetsbrevet, folk inom media, RFSL och andra föreningar, riksdagsledamöter, bloggare och andra engagerade. Vill även du få nyhetsbrevet är det bara att maila mig om det.

heldbengt@hotmail.com


Guide inför riksdagsvalet 19 september 2010.

Förklaring av partibeteckningar

s = socialdemokraterna
m = moderaterna
c = centerpartiet
fp = folkpartiet
kd = kristdemokraterna
v = vänsterpartiet
mp = miljöpartiet
sd = sverigedemokraterna
fi = feministiskt initiativ
spi = sveriges pensionärers intresseparti

Partiernas åsikter idag om 8 viktiga aktuella HBT-reformer

1. Avskaffa kravet att en person måste vara ogift för att få juridiskt byta kön.

Ja: s, m, c, fp, v, mp, fi, spi
Möjligen: kd, sd
Nej:

2. Avskaffa kravet att en person måste vara svensk medborgare för att få juridiskt byta kön.

Ja: s, m, c, fp, v, mp, fi, spi
Möjligen: kd, sd
Nej:

3. Avskaffa kravet att en person måste vara steriliserad för att få juridiskt byta kön.

Ja: s, m, c, fp, v, mp, fi, spi
Möjligen: kd, sd
Nej:

4. Inför ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i grundlagen (regeringsformen kapitel 2).

Ja: s, m, c, fp, kd, v, mp, fi, spi
Möjligen: sd
Nej:

5. Inför ett förbud i grundlagen (regeringsformen) mot diskriminering av transpersoner.

Ja: c, fp, v, mp, fi, spi
Möjligen: s, m, kd, sd
Nej:

6. Lagen om hets mot folkgrupp ska kompletteras så att det blir förbjudet att hetsa mot transpersoner.

Ja: s, c, fp, v, mp, fi, spi
Möjligen: m, kd, sd
Nej:

7. Straffskärpningslagen ska explicit skydda även transpersoner.

Ja: s, c, fp, kd, v, mp, fi, spi
Möjligen: m, sd
Nej:

8. Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Ja: s, m, c, fp, v, mp, fi, spi
Möjligen: kd, sd
Nej:

Jag har sedan gett partierna poäng enligt följande modell. Varje "ja" ger 2p, varje "möjligen" 1p och varje "nej" 0p. Jag har gett minuspoäng till de partier som vill avskaffa HBT-reformer.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill båda avskaffa två HBT-reformer, möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Det blir -2p.

Kristdemokraterna vill visserligen avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen men eftersom deras alternativ, en könsneutral giftermålslag, är lika för samkönade och olikkönade par får de inte något minuspoäng för det. Sverigedemokraterna är ännu principiellt emot en könsneutral äktenskapslag men har accepterat lagen som den är och vill inte avskaffa den. Därför får de inte heller något minuspoäng för det.

När det gäller HBT-flyktingar är partierna (även sd) för nuvarande lag om att de ska kunna få asyl som konventionsflyktingar. Sverigedemokraterna vill dock generellt göra det betydligt svårare att få asyl vilket givetvis även skulle drabba en del HBT-flyktingar.

Partierna får då följande poäng september 2010. (Maxpoäng 16)

Centerpartiet 16p
Folkpartiet 16p
Vänsterpartiet 16p
Miljöpartiet 16p
Feministiskt initiativ 16p
Sveriges pensionärers intresseparti 16p
Socialdemokraterna 15p
Moderaterna 13p
Kristdemokraterna 8p (10p-2p)
Sverigedemokraterna 6p (8p-2p)

Uppdatering 1.

Synovate presenterar idag en ny opinionsmätning där Alliansen skulle få egen majoritet i riksdagen om resultatet skulle bli verklighet. De två HBT-negativa partierna, kd och sd, får tillsammans 13.4 % jämfört med 9,5 % i riksdagsvalet 2010.

Vänsterpartiets politiker gillar bögporr.

Vänsterpartiet har hyrt in en kvinna som i söndags strippade och till sist bara hade trosor, nylonstrumpor och v-klistermärken för sina bröstvårtor. Det har hände på ett arrangemang som v i Södertälje kallade för "familjefest" med barn i publiken.

– Vi gillar inte censur, säger Lennart Rendik, Vänsterpartiets föreningsordförande i Södertälje.

Kvinnan som uppträdde under artistnamnet Miss Cookie lät plagg efter plagg falla tills hon stod inför den hundrahövdade publiken i trosor, nylonstrumpbyxor och partiets logotyper för bröstvårtorna.

– Det ingick en stripteasescen som en del i en burlesk – det var underhållning för alla, säger Lennart Rendik.

Han gav tummen upp till att engagera Miss Cookie, liksom en handfull cirkusartister från Cirkus Cirkör som också deltog i ”V-Cabaré”. Festen hade en budget på cirka 30 000 kronor.....

Finns det inte en risk att ni objektifierar kvinnor när ni bjuder på striptease?

– Nej. Vad är det för fel på att en kvinna tar av sig kläderna?

Jag ska inte moralisera för mycket om att strippan visade sig lättklädd för barn. I den här situationen var det nog inget problem för dem. Men däremot är det möjligen olämpligt med strippor när man bjuder in folk till ett partimöte som man kallar familjefest. Kanske inte så seriöst.

Det främsta problemet är annars inte lättkläddheten i sig. Sverige har, trots vår sexfrigjorda självbild, ofta skaffat en puritanism de senaste åren. "Vi måste bekämpa sexualiseringen av det offentliga rummet" är en vanlig lätt fånig klyscha i en politiska debatten. Och värst är oftast politiker från s, v och mp. Men ibland har även borgerliga politiker ägnat sig åt sådant. Det är nog den där hysteriska debatten som gör att många i v känner sig besvärade av avslöjandet om att en kvinna strippat vid ett av partiets möten.

Som kuriosa kan jag avslöja att en av de mp-politiker i Stockholm som lämnade en motion (förslag) till kommunfullmäktige om att "bekämpa sexualisering av det offentliga rummet" något år senare blev dömd för att ha haft sex med 14-åriga pojkar och han fick givetvis lämna sina uppdrag. Vilket som helst parti kan drabbas av sådant. Problemet det visar är hur populistiskt argumentet om att "bekämpa sexualisering" ofta är.

Ännu tydligare blir det när Vänsterpartiet närmast hysteriskt kritiserar porr och striptease som något som alltid är ett fruktansvärt problem. Argumenten är två.

Argument 1. "Det är fel att exploatera och tjäna pengar på människors sexualitet". Svaret på det är givet. Är det alright att tjäna pengar på folks behov av mat och kläder (vilket t.o.m en del socialister i v är för) borde det vara acceptabelt att tjäna pengar på folks sexualitet där porren är en del. Det betyder inte att branschen är utan problem. Många porrskådisar , både män och kvinnor, far illa men så är det även i många andra branscher. Problem får man åtgärda som man brukar, genom att förbättra arbetsmiljön för yrkesgruppen. Inte genom hysteriska reaktioner och generaliseringar. Eller ännu värre - förbud.

Argument 2. "Porr och striptease är kvinnoförtryck". Det är ett sanslöst heteronormativt argument. Som om det inte existerar bögporr och män som strippar. Ironiskt nog är det ofta samma politiker från Vänsterpartiet som när de besöker Stockholm Pride beklagar sig över heteronormen. Men alltså själva ägnar sig åt den normen när de annars debatterar porr och striptease.

Det är mycket som tyder på att konsumtion av porr och striptease är lika vanligt bland homosexuella som heterosexuella män. (Vissa menar att det är ännu vanligare bland bögar även om det givetvis också är många bögar som ogillar porr). För övrigt är det både män och kvinnor som gillar konsumera porr och striptease.

Varje vettig människa borde då kunna konstatera att den främsta orsaken till att vissa gillar porr inte är att förtrycka en viss grupp. Syftet är främst att folk vill bli upphetsade. Eller när det gäller striptease möjligen som en kul grej.

Jag har själv talat om porr med flera bögar som är politiker i Vänsterpartiet. Då talar vi alltså inte om vanliga sympatisörer utan om folk med förtroendeuppdrag inom partiet. I princip alla har då sagt att de själva kollar porr. En del av dem är även engagerade i SLM (läder- och fetishförening för män som gillar män). En förening som oftast visar porrfilmer när man har fester.

Aldrig har jag hört att någon v-politiker på något möte i SLM (som har lokaler i Stockholm, Göteborg och Malmö) skulle ha jobbat för att verksamheten ska bli "porrfri". Det tycker man annars vore logiskt om nu porr är "oacceptabel exploatering" av människor. Det som är Vänsterpartiets policy.

Visst existerar det patriarkala strukturer inom porren och striptease-branschen. Verksamheterna måste problematiseras och diskuteras, extra viktigt är det bland ungdomar. Men hela samhället har patriarkala strukturer och det påverkar givetvis även porren.

Vänsterpartiet spelar dubbelt när det gäller porr och striptease. De flesta av partiets politiker tiger om bögporren och det är vanligt att de i v som är bögar själva kollar på porr. Det här antyder möjligen att problemet inom delar av heteroporren främst har som orsak de patriarkala strukturerna i samhället. Logiskt vore då att fokusera på att bekämpa de strukturerna och inte moralisera om porr.

Vänsterpartiets nuvarande policy om porr är heteronormativ. Och inkonsekvent.


Fler tidningar om strippandet vid Vänsterpartiets möte.

AB Dagen


Uppdatering 1.

En ny opinionsmätning från Skop visar att Alliansen skulle få egen majoritet i riksdagen om resultatet skulle bli verklighet. De två HBT-negativa partierna, kd och sd, får tillsammans 11,4 % jämfört med 9,5 % i riksdagsvalet 2006.