Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss.
Det är kanske dags att reda ut mitt förhållande till kristendomen. Om någon frågar mig om jag är kristen är det ungefär som om en person ber mig avslöja om jag är queer. Det går inte att besvara med ett enkelt ja eller nej.
1. Jag tvekar om det finns en kristen Gud. Är agnostiker. Jag har läst hela Bibeln (och hela Koranen). Det tog några år men jag tyckte det var intressant. Jag är negativ till den straffande Gud som finns främst i Gamla testamentet. Jag vet att goda människor inom judendomen och kristendomen omtolkar citaten. Men det handlar inte bara om att omtolka citat utan även om en Gud som accepterar och är positiv till stamkrig, accepterar slaveri och detaljkontrollerar människor. Samma sak med Paulus i Nya testamentet. Och Gud i Koranen är densamma. Det är de abrahamitiska religionernas förbannelse. Att delar av deras skrifter inte prioriterar kärlek och fred.
2. Jag tvekar om Den helige ande finns. Med risk för att vara vanvördig verkar han vara ungefär som Olof Johansson (tidigare ordförande i Centerpartiet). Diffus och få vet vad han egentligen tycker.
3. Jag tror däremot på Jesus. Det kan tyckas vara en paradox. Eftersom jag är mycket musikintresserad resonerade jag idag (när jag visste jag skulle skriva den här krönikan ikväll) att om Bibeln vore ett album hade nog de fyra evangelierna (berättelserna om Jesus) släppts som den första singeln och blivit "den största hiten". Jag hade köpt singeln men inte albumet.
Jesus - besviken både på sig själv och andra.
Jag har resonerat med mig själv. Om Bibeln bara bestod av de fyra evangelierna om Jesus, hade jag då varit kristen? Kanske. För där finns ett kärleksbudskap som ofta saknas i de andra delarna. Mest tydligt är givetvis "den gyllene regeln", att behandla andra som man vill bli behandlad". Något vi människor kan ha som ideal men också bör erkänna att vi aldrig kan leva upp till 100 %. Men även när Jesus framför till folk (med modern svenska) "när du såg någon som var hungrig och gav personen mat så hjälpte du även mig" och "när du såg någon som var hemlös och gav personen tak över huvudet så hjälpte du även mig".
För några år sedan kollade jag nästan varje dag brittiska HBT-siten Pinknews. När de hade artiklar med koppling till HBT och religion illustrerade de den ofta med bilden till den här bloggposten. Jesus på korset. En del kanske tror han är död där. Men det är inte min tolkning. Han ser ledsen ut. Besviken. Inte hatisk. Inte uppgiven. Men besviken. Kanske både över sig själv (hade han kunnat göra något annorlunda innan han hamnade på korset) och på andra (inte främst på Judas som redan från början var förutbestämd att bli "förrädaren" utan de som han väntat sig skulle besöka honom när han var på korset men av feghet inte gick dit).
Inte förakta svaghet.
Det kan tyckas pretentiöst men jag har sett det där även när jag mött människor senaste åren. Nära där jag bor finns Värnhemstorget där "a-lagarna" ofta håller till. De kan vara bullriga men jag ser också deras sorg. Deras besvikelse. Precis som bilden här av Jesus. Många människor försöker hålla masken utåt men man ser deras sorg. Det kan vara folk som har invandrarursprung, HBT-personer, funktionshindrade etc. och blivit diskriminerade. Folk som blivit drabbade av s.k. hedersrelaterat våld. Människor som är ensamma. Folk med allvarliga sjukdomar.
Bilden på Jesus som Pinknews har publicerat har i vissa situationer följt mig senare åren. Den har gett mig själv tröst inför att alla är ofullkomliga, även Jesus, men också att inte visa förakt för svaghet. För visst är det så, oavsett vilken politisk eller religiös hemvist vi har, att vi ibland har lätt att göra det. Jag har senaste åren blivit mer ödmjuk inför att det inte är enkelt att döma människor, och att vi inte vet vilken historia som är orsaken till att människor är a-lagare, hemlösa eller annat. Bibeln är närmast övertydlig där, Jesus föddes i en enkel krubba i en fattig familj och dog relativt ensam på ett kors. Jag betraktar det som essensen i evangelierna, att inte förakta svaghet.
Ingmar Bergman, den välkände regissören, hade en film där Jesus på korset kom igen och igen. Jag känner igen det. Jag har respekt för folk från Ostasien men för mig är buddism ett omöjligt alternativ förutom att jag är kritisk även mot den religionen, deras negativa syn på livet. Jag vet att jag är en del av ett kristet kulturarv som funnits i hundratals år i Sverige. När jag var ung mötte jag goda människor inom Svenska kyrkan. Före 18 års ålder träffade jag nästan inte någon som jag visste tillhörde något annat religiöst samfund än Svenska kyrkan. Var de inte kristna i det samfundet var de ateister eller agnostiker. Det här var på Österlen på 1970- och och början av 1980-talet.
Staten ska vara sekulär.
Det betyder inte jag likt en kd-politiker vill att "kristen etik" (vad det nu är) ska avgöra Sveriges politik. Staten ska vara sekulär, men vi är många som har ett kulturarv som det inte är enkelt att radera och få av oss vill nog inte heller det. När jag resonerar om etik blir det nästan ofrånkomligt, precis som för Ingmar Bergman, hur vi ska förhålla oss till Jesus.
Visst är det en paradox att jag tror på Jesus men inte på Gud och Den helige ande. I flera år var det bara en intuition. Men häromåret försökte jag analysera det. Och kom fram till det egentligen tydliga.
Att jag främst gillar Jesus är för han är - mänsklig.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Det är kanske dags att reda ut mitt förhållande till kristendomen. Om någon frågar mig om jag är kristen är det ungefär som om en person ber mig avslöja om jag är queer. Det går inte att besvara med ett enkelt ja eller nej.
1. Jag tvekar om det finns en kristen Gud. Är agnostiker. Jag har läst hela Bibeln (och hela Koranen). Det tog några år men jag tyckte det var intressant. Jag är negativ till den straffande Gud som finns främst i Gamla testamentet. Jag vet att goda människor inom judendomen och kristendomen omtolkar citaten. Men det handlar inte bara om att omtolka citat utan även om en Gud som accepterar och är positiv till stamkrig, accepterar slaveri och detaljkontrollerar människor. Samma sak med Paulus i Nya testamentet. Och Gud i Koranen är densamma. Det är de abrahamitiska religionernas förbannelse. Att delar av deras skrifter inte prioriterar kärlek och fred.
2. Jag tvekar om Den helige ande finns. Med risk för att vara vanvördig verkar han vara ungefär som Olof Johansson (tidigare ordförande i Centerpartiet). Diffus och få vet vad han egentligen tycker.
3. Jag tror däremot på Jesus. Det kan tyckas vara en paradox. Eftersom jag är mycket musikintresserad resonerade jag idag (när jag visste jag skulle skriva den här krönikan ikväll) att om Bibeln vore ett album hade nog de fyra evangelierna (berättelserna om Jesus) släppts som den första singeln och blivit "den största hiten". Jag hade köpt singeln men inte albumet.
Jesus - besviken både på sig själv och andra.
Jag har resonerat med mig själv. Om Bibeln bara bestod av de fyra evangelierna om Jesus, hade jag då varit kristen? Kanske. För där finns ett kärleksbudskap som ofta saknas i de andra delarna. Mest tydligt är givetvis "den gyllene regeln", att behandla andra som man vill bli behandlad". Något vi människor kan ha som ideal men också bör erkänna att vi aldrig kan leva upp till 100 %. Men även när Jesus framför till folk (med modern svenska) "när du såg någon som var hungrig och gav personen mat så hjälpte du även mig" och "när du såg någon som var hemlös och gav personen tak över huvudet så hjälpte du även mig".
För några år sedan kollade jag nästan varje dag brittiska HBT-siten Pinknews. När de hade artiklar med koppling till HBT och religion illustrerade de den ofta med bilden till den här bloggposten. Jesus på korset. En del kanske tror han är död där. Men det är inte min tolkning. Han ser ledsen ut. Besviken. Inte hatisk. Inte uppgiven. Men besviken. Kanske både över sig själv (hade han kunnat göra något annorlunda innan han hamnade på korset) och på andra (inte främst på Judas som redan från början var förutbestämd att bli "förrädaren" utan de som han väntat sig skulle besöka honom när han var på korset men av feghet inte gick dit).
Inte förakta svaghet.
Det kan tyckas pretentiöst men jag har sett det där även när jag mött människor senaste åren. Nära där jag bor finns Värnhemstorget där "a-lagarna" ofta håller till. De kan vara bullriga men jag ser också deras sorg. Deras besvikelse. Precis som bilden här av Jesus. Många människor försöker hålla masken utåt men man ser deras sorg. Det kan vara folk som har invandrarursprung, HBT-personer, funktionshindrade etc. och blivit diskriminerade. Folk som blivit drabbade av s.k. hedersrelaterat våld. Människor som är ensamma. Folk med allvarliga sjukdomar.
Bilden på Jesus som Pinknews har publicerat har i vissa situationer följt mig senare åren. Den har gett mig själv tröst inför att alla är ofullkomliga, även Jesus, men också att inte visa förakt för svaghet. För visst är det så, oavsett vilken politisk eller religiös hemvist vi har, att vi ibland har lätt att göra det. Jag har senaste åren blivit mer ödmjuk inför att det inte är enkelt att döma människor, och att vi inte vet vilken historia som är orsaken till att människor är a-lagare, hemlösa eller annat. Bibeln är närmast övertydlig där, Jesus föddes i en enkel krubba i en fattig familj och dog relativt ensam på ett kors. Jag betraktar det som essensen i evangelierna, att inte förakta svaghet.
Ingmar Bergman, den välkände regissören, hade en film där Jesus på korset kom igen och igen. Jag känner igen det. Jag har respekt för folk från Ostasien men för mig är buddism ett omöjligt alternativ förutom att jag är kritisk även mot den religionen, deras negativa syn på livet. Jag vet att jag är en del av ett kristet kulturarv som funnits i hundratals år i Sverige. När jag var ung mötte jag goda människor inom Svenska kyrkan. Före 18 års ålder träffade jag nästan inte någon som jag visste tillhörde något annat religiöst samfund än Svenska kyrkan. Var de inte kristna i det samfundet var de ateister eller agnostiker. Det här var på Österlen på 1970- och och början av 1980-talet.
Staten ska vara sekulär.
Det betyder inte jag likt en kd-politiker vill att "kristen etik" (vad det nu är) ska avgöra Sveriges politik. Staten ska vara sekulär, men vi är många som har ett kulturarv som det inte är enkelt att radera och få av oss vill nog inte heller det. När jag resonerar om etik blir det nästan ofrånkomligt, precis som för Ingmar Bergman, hur vi ska förhålla oss till Jesus.
Visst är det en paradox att jag tror på Jesus men inte på Gud och Den helige ande. I flera år var det bara en intuition. Men häromåret försökte jag analysera det. Och kom fram till det egentligen tydliga.
Att jag främst gillar Jesus är för han är - mänsklig.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
HUR MÄNSKLIG ÄR JESUS?
SvaraRaderaHej Bengt!
Visst finns det sympatiska kärleksbudskap hos Jesus, men också hotelser och förbannelser. Har du inte glömt de senare? Ofta framstår han i evangelierna som en primitiv helvetespredikant, och han är direkt föraktfull och t o m hatisk mot oliktänkande. ("I huggormars avföda!" t ex.)Denna starka intolerans gör hans förkunnelse farlig, vill jag mena. Han lever inte själv efter den gyllene regel som han lär ut till andra.
En del av den gyllene regeln hos Jesus är att man ska vända andra kinden till, när man blir attackerad. D v s inte så det onda emot. Det är en direkt förkastlig princip, som underlättar ondskan. Bakgrunden är att Jesus levde i villfarelsen att jorden snart skulle gå under, och gudsriket infinna sig. Då skulle Gud skipa rättvisa, och människorna behövde därför inte bry sig. Men som vi vet uteblev världsundergången, och i den jordiska tillvaro som är vår finns det all anledning att göra motstånd mot de onda krafterna.
Undergångstron hos Jesus förklarar också andra skadliga villfarelser hos honom, som föreställningen att man ska leva som liljorna på marken, utan att bekymra sig för morgondagen. Praktiskt taget ingen kristen lever så, av uppenbara skäl. Ändå vill man låta påskina att Jesu etik är överlägsen.
Skadlig är också livsfientligheten hos Jesus, också förenad med sexualfientlighet. Man ska, menar han, vända sig bort från "världen" och inrikta sig helt på det himmelska. Världen är nämligen i djävulens våld, och räddningslöst förlorad. Att försöka förbättra den, exempelvis genom politiska åtgärder, är enligt detta synsätt ett hopplöst företag, som bara hjälper djävulen. (Lägg t ex ned denna blogg! ;-) )
Det är alltså Gud och hans oförtjänta nåd som är människornas hopp, enligt Jesus. Han glorifierar också genomgående sin himmelske fader, trots att denne enligt Bibeln har begått upprepade massmord och krigsförbrytelser. Som alltså inte stöter Jesus. Även det skämmer hans förkunnelse.
Uppenbarelseboken förutsäger dessutom att Jesus, kallad Lammet, vid tidens slut kommer att iscensätta världsundergången, det yttersta folkmordet, genom att utsända krig, hungersnöd, farsoter och andra plågor över jorden. Något mer omänskligt har jag svårt att föreställa mig.
Och någon självkritik kan jag inte se hos Jesus. Snarare en måttlös självförgudning.
Om man tror att Jesus finns idag så har man vidare problemet att förklara hur det gick till. Då måste man ta till övernaturligt hokus pokus. Ty att uppstå från de döda strider ju mot naturlagarna.
Hej Lars!
SvaraRaderaEgentligen är det nog bäst att de som är kristna bemöter dina kommentarer. Eftersom de är sen lördagkväll vill jag bara framföra att jag välkomnar debatten.
En av mina poänger i min bloggpost, notera det, var att Jesus inte var fullkomlig, att han var mänskliga handlade just om att inte alltid leva upp till sin ideal.
"En del av den gyllene regeln hos Jesus är att man ska vända andra kinden till, när man blir attackerad. D v s inte så det onda emot. Det är en direkt förkastlig princip, som underlättar ondskan."
Jag håller inte med Jesus om att folk generellt bör vända andra kinden till. Men följer man kristendomens, judendomens och islams historia är ju verkligen inte problemet att de för ofta vänt andra kinden till. Tvärtom. Men en del kristna har en teori om det där citatet. För 2000 år sedan var det vanligt att folk bestraffade andra genom att slå till vederbörande med högerhanden. Att vända andra kinden till handlade enligt en teori om att förödmjuka den som slog som tvingades använda vänsterhanden eller använda högerhanden "fel". Det kan låta galet för oss idag men kulturen var ofta annorlunda för 2000 år sedan. Trots det håller jag med dig om att rådet generellt inte är bra. Men för mig uppväger de positiva delarna av Jesus budskap de negativa. Jag bara beklagar att övriga delarna av Bibeln (och även Koranen) har så många kärleks- och fredsfientliga budskap.
Men det är en intressant debatt.
"Om man tror att Jesus finns idag så har man vidare problemet att förklara hur det gick till. Då måste man ta till övernaturligt hokus pokus. Ty att uppstå från de döda strider ju mot naturlagarna."
Om Gud finns har hen givetvis inga som helst problem med att bryta naturlagar.
Bengt