fredag 17 augusti 2012

En queer och grön Malmöfestival.

Idag startar Malmöfestivalen och kommer att pågå fram till nästa fredag. Malmö var faktiskt först i Sverige att börja arrangera någon stadsfestival, 1985. Av princip har jag i flera år varit något skeptisk mot den här typen av evenemang där folk ska trängas för att få betala för mat eller kolla någon gratiskonsert. Men Malmöfestivalen har utvecklats. Jag ska förklara det senare i den här bloggposten.

Men hur är då utbudet när det gäller specifikt HBT-relaterade saker i år? Tyvärr synnerligen magert. Men ett evenemang finns det torsdagen 23 augusti 18.00. i Palladium (nära Gustav Adolfs torg):
En musikföreställning om Karin Boye. Föreställningen handlar om strävan efter att ha ett värde, om våndan att uttrycka sig, om gränslös kärlek och skapande. Det är en föreställning om Karin Boye och Margot Hanel - hennes livskamrat de sista sju åren av hennes liv. En annorlunda berättelse om poetens liv berättad ur synvinkeln från den som stod i hennes skugga. Med dans och tonsättningar av Karin Boyes dikter växer föreställningen fram, där musikerna och skådespelaren på scenen byter roller och letar efter ett sätt att berätta historien.
Men om vi breddar HBT till HBTQ så blir bilden betydligt mer positiv. För Malmöfestivalen genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Dazl boys, cheerleadingkillar från brittiska staden Leeds framträder, Stockholm konstsim herr ger en scenversion av sitt VM-guldprogram, Nördcafe berättar om manlig fåfänga och refererar bl.a. till Oscar Wilde, Malmö feministiska nätverk håller en debatt och fredagen 24 augusti "facewalk", för att få folk att "dansa genom Malmö tillsammans mot diskriminering och ojämlikhet.".

Sedan hålls det seminarier om antisemitism, islamofobi, kristofobi och "om bara svenskar kan vara rasister".

Krav på vegetariskt alternativ.

Ett annat tema som ännu tydligare är en del av Malmöfestivalen 2010 är miljöengagemang. Att Way out west-festivalen i Göteborg krävt att all mat inom festivalens område ska vara vegetarisk har orsakat mycket debatt där. Malmöfestivalen har en annan, och enligt mig klokare, strategi, Det är från och med i år ett krav att alla matförsäljare ska servera minst en vegatarisk rätt och de motiverar det med att "den storskaliga köttproduktionen utgör en extrem belastning för klimatet och miljön". Värt att notera är att svenska folket idag per invånare äter dubbelt så mycket kött som på 1950-talet trots att experter är hyfsat ense om att vi generellt äter för mycket kött och för lite grönsaker från ett hälsoperspektiv. Jag är själv köttätare och moraliserar inte över det men det är bra det blir debatt.

Festivaltidningen har också "tips för en bättre miljö": Det hade lätt kunnat bli förmyndaraktigt men blir inte det. Kanske orsaken är att Malmöfestivalen lever som de lär. De ansvariga har trovärdighet. Programpunkterna med koppling till miljö är så många i programmet att det nästan blir enklare att berätta om vad som inte har något samband med klimatdebatten.

Malmö ligger igen i framkant i Sverige i miljödebatten, staden har fått flera priser för det tidigare. Det är också politisk enighet om det lokalt. Moderaterna är visserligen kritiska mot en del åtgärder för att begränsa bilismen men i allt väsentligt är partierna här ense.

Malmöfestivalen är så queer och miljövänlig att en del politiker från Miljöpartiet i andra kommuner säkert hade blivit gröna (no pun intended) av avund om de hade sett programmet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar