Jag ska för första gången på bloggen recensera några barnböcker med HBTQ-tema. Det finns vissa komplikationer här. Jag är inte litteraturvetare eller har någon sådan utbildning. Trots det vill jag hävda, det kan låta skrytsamt, att jag är hyfsat bra på att bedöma en boks litterära värde. Om det är böcker för vuxna - för barn blir det möjligen annorlunda. För vi vet att barnpedagogik är ett ämne i sig. När jag nu kommenterar böckerna vill jag framföra den reservationen. Men jag hävdar trots det att mina recensioner av böckerna har ett värde. Barnböcker är för viktiga för att bara överlåtas åt "barnexperterna".
Välkommen Tango skrevs redan 2005 men har i år äntligen kommit ut i en svensk version. Från en beskrivning av boken.
På zoo finns det många sorters familjer. Här finns kattbjörnsfamiljer, apfamiljer, paddfamiljer, tukanfamiljer och många andra familjer. Men det finns en familj som inte är som någon annan. Roy och Silo bygger ett bo precis som de andra pingvinparen på Zoo. Men stenen vill inte kläckas, och deras skötare ger dem ett ägg som behöver tas om hand. Ur ägget kliver Tango, som blir den första pingvinungen med två pappor. Berättelsen om Tango är sann. Hakremspingvinerna Roy och Silo hade levt sida vid sida i Central Park Zoo i New York i många år, när de plötsligt fick upp ögonen för varandra 1998 och sedan dess har de varit ett par. Tango är deras enda unge, och hon föddes ur ett ägg som hade lagts av ett annat pingvinpar.
Nyanserad berättelse om manligt pingvinpar.
Författarna Peter Parnell och Justin Richardsson berättar nyanserat och fint om "bögparet" bland pingvinerna i Central Park Zoo i New York. De konstaterar att de flesta pingvinpar är olikkönade men att det finns två "pojkpingviner" som blev ett par. Trots det kan man hitta följande info på Wikipedia.
Författarna Peter Parnell och Justin Richardsson berättar nyanserat och fint om "bögparet" bland pingvinerna i Central Park Zoo i New York. De konstaterar att de flesta pingvinpar är olikkönade men att det finns två "pojkpingviner" som blev ett par. Trots det kan man hitta följande info på Wikipedia.
The book has won many awards but also been at the center of numerous censorship and culture war debates on same-sex marriage, adoption and homosexuality in animals. The American Library Association reports that And Tango Makes Three was the most challenged book of 2006 to 2010, except for 2009 when it was the second most challenged.
En annan bok jag rekommenderar är Pinsamt värre Krille av Åsa Karsin från 2010. En pojke som bor med sina två mammor och det är inte något som problematiseras i berättelsen. Det skulle lika gärna kunna vara ett bögpar eller ett olikkönat par. Men som de flesta barn tycker Krille ibland att de vuxna som har ansvar för honom är pinsamma.
"Propagandaböcker" för barn blir fåniga.
Nu kanske det låter som jag hyllar varje barnbok med HBTQ-tema. Men det gör jag definitivt inte. En del böcker inom genren bör närmast bettraktas som "propaganda". Någon typ av "politisk pamflett" för barn (något som var vanligt på 1970-talet men dessbättre är sällsynt idag). Anette Ståhlberg är ansvarig för Jösta och Johan (2010) om två giraffer som söker ett barn. De hittar det också till slut men berättelsen känns krystad. Det göra också Kalle som Lucia (2009), även den av Annette Ståhlberg. Temat är det inget fel på, en pojke som vill bli Lucia. Men när alla pappor till klassens barn i slutscenen också tar på sig Luciakronor blir det bara fånigt.
Barn vet precis som vuxna hur samhället är, eller de kommer att veta det senare. Välkommen Tango och Pinsamt värre Krille visar respekt för hur samhället är utan att för den skull ge avkall på den fantasi och det äventyr som givetvis måste finnas i barnböcker.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
"Propagandaböcker" för barn blir fåniga.
Nu kanske det låter som jag hyllar varje barnbok med HBTQ-tema. Men det gör jag definitivt inte. En del böcker inom genren bör närmast bettraktas som "propaganda". Någon typ av "politisk pamflett" för barn (något som var vanligt på 1970-talet men dessbättre är sällsynt idag). Anette Ståhlberg är ansvarig för Jösta och Johan (2010) om två giraffer som söker ett barn. De hittar det också till slut men berättelsen känns krystad. Det göra också Kalle som Lucia (2009), även den av Annette Ståhlberg. Temat är det inget fel på, en pojke som vill bli Lucia. Men när alla pappor till klassens barn i slutscenen också tar på sig Luciakronor blir det bara fånigt.
Barn vet precis som vuxna hur samhället är, eller de kommer att veta det senare. Välkommen Tango och Pinsamt värre Krille visar respekt för hur samhället är utan att för den skull ge avkall på den fantasi och det äventyr som givetvis måste finnas i barnböcker.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar