Olyckligt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

 

Agnetha Fältskog , från ABBA, i en intervju 2004.

- Vi sa alltid till media att det var en lycklig skilsmässa. Men det var bara för att hålla masken utåt.

- Det finns inga lyckliga skilsmässor. De är smärtsamma, särskilt när barn är inblandade.

Vissa citat noterar man. Det här är ett sådant. Mina föräldrar skilde sig 1978, när jag var 12 år.  Bland mina klasskamrater blev jag den förste med skilda föräldrar. Det har var på skånska landsbygden, Österlen, när kärnfamiljen ännu var norm även om den blivit något uppluckrad i större städer. På 1960-talet både fascinerades och förfasades folk i Sverige över att skådespelarna i Hollywood skilde sig och gifte om sig, ibland flera gånger. Att vara sambo som olikkönat par, och få barn, var då ännu bara accepterat i Stockholm, därav att det då kallades "Stockholmsäktenskap". Idag, 2012, är det vanligt även på skånska landsbygden.

Men annorlunda var det 1978. Givetvis var jag och min bror oskyldiga till våra föräldrars skilsmässa men även vi blev inblandade. Jag vill förtydliga att ingen någonsin sa något negativt om att våra föräldrar skilt sig men man har trots det en subjektiv känsla. Vi var inte "som andra." Det värsta var att det förväntades man skulle "ta ställning" för en av föräldrarna. Jag kan efteråt konstatera att jag borde kanske haft en annan attityd, men jag var bara 12 år. Och de som främst hade ansvaret var mina föräldrar.

En skilsmässa är alltid ett misslyckande.

Men trots att vi har idag har betydligt liberalare attityder till att folk skiljer sig, tack och lov, så har barn samma situation idag. Ni vet att ungar ska bo en vecka hos ena föräldern, nästa vecka hos den andre. Att det inte är enkelt för barn måste man inte vara Einstein för att konstatera. Jag vänder mig emot de som försöka få skilsmässor till att var något oproblematiskt eller t.o.m. positivt. Snacka om att ha vuxenperspektiv och inte barnperspektiv.

En skilsmässa är ibland det minst dåliga alternativet men alltid ett misslyckande. Den som resonerar annorlunda kan aldrig ha älskat sin partner eller brytt sig om sina barn. Men det var egentligen inte det som är syftet med den här bloggposten, att avslöja hur problematiska skilsmässor är.

Utan att resonera om min farmor. Som dog för några år sedan. Hon var nog den elakaste släkting jag haft. Jag ogillade henne instinktivt. Hon var inte vänlig. Hon talade ofta illa om andra. De sista åren hon fanns i livet fick vi dock bättre kontakt. Där hon visade en annan sida. Visst var hon även då ibland kall men vi hade det ofta trevligt när jag besökte henne. Jag gav henne en chans, jag struntade i hur hon varit tidigare utan konfronterade henne genom att ta för givet att hon skulle vara intresserad av att behålla kontakten.

Mörker och ljus.

Min farmor "hade problem med nerverna" (vilket jag visste redan som barn) och var säkert ofta också deprimerad. Det kan låta naivt men jag gjorde för någon månad sedan, vid 46 års ålder, för första gången kopplingen till att hon varit ofta "elak" men också visat andra sidor senare. Att det kanske var hennes egna problem som gjort att hon inte visat vänlighet. Eller att hon skvallrat om andra. Men att det fanns en annan del inom henne.

Det är givetvis ingen ursäkt för hennes beteende men möjligen en delförklaring. Hon har säkert inte haft det lätt med sina problem. Det ger också en möjlighet till försoning. Vid hennes begravning började prästen med att vi samlats för att "viga henne till griftero". Först tyckte jag det var udda att ha med ordet viga i ett negativt sammanhang som en begravning. Men efter en stund konstaterade jag att det var ganska vackert. Att det förvandlas till något positivt.

Det finns inga elaka människor, bara olyckliga, var ett citat jag kollade på 1970-talet. Kanske det är sant. Eller som en präst sa vid en Regnbågsmässa i Malmö för ca 10 år sedan "låt oss gå ut i vardagen med vårt mörker och vårt ljus". Först fattade jag inte vad han menade men senare konstaterar jag att min människosyn är densamma. Ingen människa är så ond att det inte finns något gott inom vederbörande. Och inte heller är någon av oss 100 % god. Mörkret och ljuset finns inom oss alla.