Mångfald. Del 1. Muslimskt samfund i Malmö vägrar kritisera sina homohatande kolleger i Irak.

Jag ska de närmaste dagarna skriva några bloggposter om HBT-rättigheter, homofobi, rasism och mångfald. Det här är första delen.

Skånska Dagbladet hade en viktig artikelserie för ungefär en vecka sedan. Om muslimska homofientliga samfund i Malmö och att en del centrala socialdemokratiska kommunpolitiker har nära samarbete med dem bl.a. kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu.

Al-Muntadars religiöse ledare spred en fatwa med innebörden att homosexuella bör dödas. Organisationens företrädare i Malmö vill inte ta avstånd från den. Däremot har man en klar åsikt om homosexualitet.

"Förbjudet. Straffas, i själva verket dödas. De människor som är inblandade bör dödas på det värsta, allra smärtsammaste sättet att dö på.". Det var 2006 som en fatwa från storayatolla Ali al-Sistani fick uppmärksamhet inom den globala gayrörelsen. Den shiamuslimske andlige ledaren, med säte i staden Najaf i Irak, besvarade då en fråga om homosexualitet på sin hemsida. Frågan var: Vad är straffet för sodomi och lesbianism?

I Sverige berättade tidningen QX och organisationen RFSL (riksförbundet för sexuellt likaberättigade) om förföljelser och mord på homosexuella som följde i fatwans spår. Senare togs fatwan bort från hemsidan.

Al-Muntadar-moskén i Malmö är en del av just ayatolla Ali al-Sistanis organisation. Moskén ägs av den europeiska grenen av rörelsen, vilket också bekräftas av församlingen. Det var hit kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S) och kommunstyrelseledamot Jamal El-Haj förlade ett strategiskt valmöte i september förra året. Enligt ett officiellt dokument som spridits bland irakiska shiiter i Malmö handlade mötet om vikten av att gå och rösta i valet. Det var i huvudsak företrädare från församlingen som ställde frågor till Ilmar Reepalu under mötet. Om kommunstyrelsens ordförande ställde frågor om församlingens värderingar när det gäller homosexualitet är ovisst. Ilmar Reepalu har inte velat medverka i Skånskans artikelserie om Socialdemokraternas röstjakt.

Företrädare för församlingen hävdar att de inte känner till den aktuella fatwan. Detta, säger de, gör det svårt att förhålla sig till fatwan eller att ta avstånd från den*. Men generellt varierar fatwors betydelse från ett samhälle till ett annat. Det förklarar Yaser Mashkour, som bland annat står för församlingens kontakter med svenska myndigheter.
– Men shiiter i Sverige måste rätta sig efter svenska lagar och regler. Homosexuella kan leva här som alla andra....

Varken Yaser Mashkour eller Ali Laibi vill ta avstånd från fatwans innebörd.
– Först och främst vill vi inte ge någon ursäkt för någonting. Alla fatwor tillkommer vid en tidpunkt, i ett läge och i en miljö. Om doktorn har gett alvedon betyder inte det att den botar huvudvärk på alla platser och i alla tider, säger Yaser Mashkour.
– Vem är jag att säga att ayatolla Ali al-Sistani har gjort fel? Fatwan har aldrig varit avsedd för shiiter eller homosexuella i Sverige, säger Ali Laibi. Men om en andlig ledare uppmanar till mord på homosexuella, då faller det ju tillbaka på hans anhängare. Bör ni inte ta ställning mot den?
– Det gäller inte oss och det gäller inte i Sverige. Det är vår inställning, säger Yaser Mashkour....

Yaser Mashkour har svårt att förstå varför homosexuella vill få en religiös välsignelse.
– Varför är det så viktigt för en homosexuell att viga sig i en kyrka eller i en moské? Man kan inte vara demokrat och diktator samtidigt. Det är skilda vägar. Det är en form av konfrontation, säger han.
– Antingen är man troende muslim eller homosexuell. Man kan inte vara både och. Det går inte.
Ordförande Ali Laibi har ett mer koncist sätt att förklara sin syn på homosexualitet:
– Det är ett förlöjligande av själva religionen.
Får två homosexuella irakiska shiiter i Malmö vara ett par?
– Om de är troende, nej. Du kan inte vara nykterist samtidigt som du dricker alkohol, säger Yaser Mashkour.
– Om du är troende får du följa islams regler. Att vara homosexuell betyder att man slutat vara troende muslim.

Resonemanget är givetvis fruktansvärt. Att samfundet vägrar acceptera samkönade relationer är illa nog. Men tyvärr är det även en del kristna och judiska samfund som har samma policy. (Att Ali Laibi kallar samkönade relationer för ett "förlöjligande av religionen" avslöjar hur absurt han resonerar). Men att inte kunna reservationslöst fördöma en rekommendation till mord och tortyr (från en religiös kollega) är fegt och helt oacceptabelt.

Kritik bör också hamna på centrala socialdemokratiska politiker i Malmö som tydligen har nära samarbete med folk med de här vidriga åsikterna. Inte för att Ilmar Reepalu (s) skulle hålla med dem. Han har visserligen varit ganska ointresserad av att förbättra HBT-personers situation i Malmö men har också något år varit med i Regnbågsparaden. Och Malmös stads politik när det gäller HBT har blivit bättre de senaste åren.

Reepalu är nog inte homofob. Men kanske han accepterar att samarbeta med homofientliga extremister för att få fler s-röster. Det är fruktansvärt om det är sant och efter Skånska Dagbladets artikelserie utgår jag från att han byter sin relation till samfundet. Annars ska han skarpt fördömas.

Skånskan har också en intervju med en bög som flytt från Irak.

När Brahim får höra vilken inställning som församlingen Al-Muntadar har till homosexuella blir han bekymrad. Han anser att påståendet att tro och homosexualitet inte går ihop är felaktigt.
– Gud är stor och älskar alla, även homosexuella. Jag vet det. Gud har hjälpt mig eftersom jag är snäll. Jag har bråkat med syskon såklart men jag försöker alltid att vara snäll.
Borde religiösa församlingar som Al-Muntadar ompröva sin inställning till homosexuella?
– Ja, det är klart. Jag kom hit för att söka frihet och trygghet. De måste väl ha kommit av samma orsak? När Skånskan berättar om Al-Muntadars uttalanden om homosexuella avbryter Brahim. Det är smärtsamt att lyssna, säger han.
– Jag vill inte höra sådana åsikter igen. Jag orkar inte höra vad de säger om homosexuella.

Han anser att politiker har ett stort ansvar när det gäller att motverka homofientliga värderingar bland konservativa religiösa grupper i Sverige.
– Besöker de församlingar borde de be dem att inte sprida dåliga uppfattningar om homosexuella. För vad händer om jag får nya problem på grund av min sexuella läggning? Ska jag fly till ett nytt land igen? Brahim är djupt religiös och ber varje dag. Han ber även för sin icke-troende pojkvän, som också kommer från Mellanöstern.
Hans pojkvän bekymrar sig inte särskilt för homofientlighet bland religiösa församlingar.
– Är du inte religiös är det lättare. Är du religiös, då är det svårt.
Finns det en plats för dig i ett religiöst sammanhang?
– Nej. Sanningen är att gaymänniskor inte är accepterade.

Islamologen Jens Otterback rekommenderar politiker att börja debattera med muslimska samfund om attityden till samkönade relationer. Det gör även Jon Voss, redaktör för HBT-siten Qx.

Stefan Bergmark kommenterar i en krönika i SkD situationen. Han har tydligen själv vänstersympatier och jag håller inte med honom om allt i hans krönika vill jag förtydliga. Att skylla på "västerländsk imperialism" som den främsta orsaken till islamismen blir synnerligen problematiskt. Som om västerländsk undfallenhet skulle få islamister att bli färre och mer medgörliga. Tvärtom är det i deras världsbild ett tecken på svaghet om någon vill kompromissa. Men Bergmark har flera viktiga poänger trots det.

Men myndiga medborgare, oavsett religion och livsstil, måste också kunna kritiseras. Inom vänstern, och för övrigt den liberala högern, är rädslan för att framstå som intolerant så stark att den ofta handlingsförlamar. Fältet har därmed länge legat öppen för sverigedemokrater och andra främlingsfientliga....

Ja, den muslimska minoriteten är marginaliserad och det är förstås bra att socialdemokratin i sitt folkrörelsearbete bygger broar. Men om man tullar på sitt egna fundament blir det ett skraltigt bygge. Att lyssna och samtala är en sak. Att stryka grundläggande idéer för att bredda organiseringen något helt annat. De som inte vill sträva mot en värld utan ojämlikheter på grund av exempelvis sexuell läggning har inget i arbetarrörelsen att göra.

För det är inte som Yaser Mashkour säger. Alvedon fungerar inte olika beroende var på jorden vi befinner oss. Vi är alla människor av kött och blod och varenda en av oss har samma fri- och rättigheter.

Hade politiker från Socialdemokraterna (eller Vänsterpartiet och Miljöpartiet för den delen) accepterat ett nära samarbete med något frikyrkligt samfund som vägrat fördöma rekommendationer från kolleger i andra länder till mord och tortyr mot HBT-personer. Givetvis inte. Varför ska då attityden vara annorlunda till muslimska samfund?

Det ska också förtydligas att även Moderaterna har en del av motsvarande problem. Abdirizak Waberi fick en av de främsta platserna på partiet riksdagslista för Göteborg. Trots att han tidigare avslöjat extrema islamistiska attityder. Idag försöker han distansera sig från dem. Men det är synnerligen problematiskt att vederbörande kan bli riksdagsledamot för ett HBT-vänligt parti som Moderaterna.

I nästa bloggpost i serien Mångfald ska jag kommentera bl.a. en brittisk kampanj emot rasism inom HBT-rörelsen.

Uppdatering 1.

Sydsvenska Dagbladet berättar idag att Islamic Center, det största muslimska samfundet i Malmö, ägs av en förening startad av Libyens blodbesudlade diktator Gadaffi.

Sedan 2008 ägs moskén Islamic Center i Malmö av en libysk organisation grundad av Muammar Gaddafi. FN har utfärdat sanktioner mot den libyske ledaren och folk i hans närhet. Men moskéns vd Bejzat Becirov räknar med att detta inte ska påverka verksamheten i Malmö och säger att församlingen inte varit utsatt för någon form av påtryckningar från Libyen....

På organisationen World Islamic Call Societys hemsida finns dock många bilder av "ledaren Gaddafi".

Islamic Center är för demokrati och emot islamism. De är dock, presis som bl.a. Judiska församlingen i Malmö , Katolska kyrkan och flera frikyrkosamfund i staden, emot samkönade relationer.

Det är viktigt att fördöma islamofobi och främlingsfientlighet som är allvarliga problem i samhället. Men det får aldrig hindra att muslimska samfund kritiskt ska granskas precis som kristna och andra. Om någon katolsk fascistdiktatur som Spanien eller Chile på 1970-talet indirekt hade sponsrat katolska kyrkor i Sverige hade det nog, med rätta, blivit debatt. Då bör det cokså bli det när vidriga diktaturer som Saudiarabien och Libyen sponsrar moskéer i Sverige.