Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Häromdagen såg jag äntligen Nyfiken Gul. Eller rättare sagt den första timmen av filmen. Ni vet den där kultfilmen från 1967 som chockade en del människor då för sina nakenscener där Börje Ahlstedt och Lena Nyman förberedde att de skulle ha sex (porren släpptes fri i Sverige först 1971).
Förvånande nog var det annars ganska få saker med koppling till sex och kärlek i filmen jämfört med dess rykte. Istället var det mycket fokus på politik. Den scen som stannar kvar kanske mest (återigen vill jag förtydliga att jag bara kollade första timmen av filmen) är när Lena Nyman, som nyss avlidit, intervjuar människor som ska resa till Spanien.
"Man ska inte blanda ihop politik och nöjen".
Det var män i kostym och slips och kvinnor i dräkt som Lena Nyman 1967 frågade "När du nu ska åka till Spanien funderar du då på att Franco styr landet som diktator?". Det blev närmast komiskt att betrakta resenärerna. Nästan alla såg besvärade ut. En del svarade att man inte ska blanda ihop politik och nöjen. En del kontrade bara med att de inte funderat på Franco och inte visste något om politiken där. Vissa menade att Spaniens folk hade det bra och gillade Franco.
Det här visar väl hur "omoralisk" välbeställda var i Sverige på 1960-talet eller hur? Nej, så enkelt är det verkligen inte. Senare, i början av 1970-talet, blev Francos fascistdiktatur även ett populärt resmål från många från arbetaryrken i Sverige. D.v.s. de betedde sig ungefär likadant som de välbeställda tidigare gjort. Det är lätt att av moraliska orsaker säga nej till sådant man inte har råd med. Men svårare när man faktiskt kan betala för det.
Spanien (med Franco som fascistdiktator) var det land i Europa, vid sidan av kommunistdiktaturen Sovjetunionen, där förföljelsen av homosexuella var värst från 1950-talet till början av 1970-talet.
Men när jag kollar filmen blir det tydligt hur aktuell den här debatten ännu är. Diktatorn Mubarak försvann från styret i Egypten för någon vecka sedan. Men i decennier har Egypten varit ett populärt resmål för svenskar. Ni som åkt dit. Eller ni som haft vänner och släktingar som åkt dit och inte velat ställa de där "besvärliga" frågorna om hur de kan åka och gynna en diktatur. Vilken rätt har ni att fördöma de män och kvinnor som på 1960-talet åkte till Spanien?
Misstolka mig inte. Det är inte enkelt att vara människa i varje situation. Den som alltid har "rena händer" är oftast någon som aldrig gör något utan bara protesterar emot vad andra sysslar med. Men vi har alla ett ansvar.
Malmö museer visar utställningen "Spelar roll".
Malmö museer har det senaste året visat en utställning kallad "Spelar roll". När jag besökte den i december blev det tydligt att mycket av den riktar sig mot skolklasser för att starta diskussioner. Berömvärt. Fokus är främst på Tysklands nazistiska regim och hur folk reagerade mot förföljelsen av diverse grupper. Men även det egna ansvaret i vår vardag.
En av de mest centrala delarna av utställningen är ett koncentrationsläger i Österrike. Fångar blir slagna och ibland skjutna. Ibland låter lägeransvariga de döende fångarna ligga i fler timmar. Några som reagerade mot det var grannar till koncentrationslägret. Det måste givetvis varit en vånda för dem hur de skulle bete sig.
Att skicka ett kritiskt brev till regimen kunde betyda att du själv placerades i koncentrationsläger. Trots det skickade en kvinna ett brev till de ansvariga för koncentrationslägret. Hon förklarade att hon ville få ett stopp på dödande av fångar "eller om det är möjligt att det i alla fall inte är framför vårt hus".
Idag vet man inte om hon var genuint engagerad eller bara ville slippa att själv se förföljelsen. Men som det konstateras i infon från utställningen, brevet fick resultat. Kvinnan blev inte bestraffad, däremot så slutade lägeransvariga att döda fångar offentligt. Det bör konstateras att naziregimen var populär bland folk i Österrike (som 1938 blev en del av Tyskland) precis som i (övriga) Tyskland. Den populariteten var nog en viktig orsak till att lägeransvariga inte brydde sig om att dölja sin verksamhet för civilbefolkningen.
Oavsett vilka motiv kvinnan hade krävdes det mod. Hon konstaterade att hon kanske kunde göra något. Det kan vi oftast göra.
Fram till för några veckor sedan åkte många svenskar till diktaturregimen Egypten som brutalt torterade och misshandlade många politiska fångar.
Hur hade folk idag reagerat om någon som Lena Nyman ställt motsvarande fråga till dem.
Kanske de sett besvärade ut. Kanske en del svarat att man inte ska blanda ihop politik och nöjen. Kanske en del kontrat bara med att de inte funderat på Mubarak och inte visste något om politiken där. Vissa kanske menat att Egyptens folk hade det bra och gillade Mubarak.
Vilket ansvar har vi idag?
Häromdagen såg jag äntligen Nyfiken Gul. Eller rättare sagt den första timmen av filmen. Ni vet den där kultfilmen från 1967 som chockade en del människor då för sina nakenscener där Börje Ahlstedt och Lena Nyman förberedde att de skulle ha sex (porren släpptes fri i Sverige först 1971).
Förvånande nog var det annars ganska få saker med koppling till sex och kärlek i filmen jämfört med dess rykte. Istället var det mycket fokus på politik. Den scen som stannar kvar kanske mest (återigen vill jag förtydliga att jag bara kollade första timmen av filmen) är när Lena Nyman, som nyss avlidit, intervjuar människor som ska resa till Spanien.
"Man ska inte blanda ihop politik och nöjen".
Det var män i kostym och slips och kvinnor i dräkt som Lena Nyman 1967 frågade "När du nu ska åka till Spanien funderar du då på att Franco styr landet som diktator?". Det blev närmast komiskt att betrakta resenärerna. Nästan alla såg besvärade ut. En del svarade att man inte ska blanda ihop politik och nöjen. En del kontrade bara med att de inte funderat på Franco och inte visste något om politiken där. Vissa menade att Spaniens folk hade det bra och gillade Franco.
Det här visar väl hur "omoralisk" välbeställda var i Sverige på 1960-talet eller hur? Nej, så enkelt är det verkligen inte. Senare, i början av 1970-talet, blev Francos fascistdiktatur även ett populärt resmål från många från arbetaryrken i Sverige. D.v.s. de betedde sig ungefär likadant som de välbeställda tidigare gjort. Det är lätt att av moraliska orsaker säga nej till sådant man inte har råd med. Men svårare när man faktiskt kan betala för det.
Spanien (med Franco som fascistdiktator) var det land i Europa, vid sidan av kommunistdiktaturen Sovjetunionen, där förföljelsen av homosexuella var värst från 1950-talet till början av 1970-talet.
Men när jag kollar filmen blir det tydligt hur aktuell den här debatten ännu är. Diktatorn Mubarak försvann från styret i Egypten för någon vecka sedan. Men i decennier har Egypten varit ett populärt resmål för svenskar. Ni som åkt dit. Eller ni som haft vänner och släktingar som åkt dit och inte velat ställa de där "besvärliga" frågorna om hur de kan åka och gynna en diktatur. Vilken rätt har ni att fördöma de män och kvinnor som på 1960-talet åkte till Spanien?
Misstolka mig inte. Det är inte enkelt att vara människa i varje situation. Den som alltid har "rena händer" är oftast någon som aldrig gör något utan bara protesterar emot vad andra sysslar med. Men vi har alla ett ansvar.
Malmö museer visar utställningen "Spelar roll".
Malmö museer har det senaste året visat en utställning kallad "Spelar roll". När jag besökte den i december blev det tydligt att mycket av den riktar sig mot skolklasser för att starta diskussioner. Berömvärt. Fokus är främst på Tysklands nazistiska regim och hur folk reagerade mot förföljelsen av diverse grupper. Men även det egna ansvaret i vår vardag.
En av de mest centrala delarna av utställningen är ett koncentrationsläger i Österrike. Fångar blir slagna och ibland skjutna. Ibland låter lägeransvariga de döende fångarna ligga i fler timmar. Några som reagerade mot det var grannar till koncentrationslägret. Det måste givetvis varit en vånda för dem hur de skulle bete sig.
Att skicka ett kritiskt brev till regimen kunde betyda att du själv placerades i koncentrationsläger. Trots det skickade en kvinna ett brev till de ansvariga för koncentrationslägret. Hon förklarade att hon ville få ett stopp på dödande av fångar "eller om det är möjligt att det i alla fall inte är framför vårt hus".
Idag vet man inte om hon var genuint engagerad eller bara ville slippa att själv se förföljelsen. Men som det konstateras i infon från utställningen, brevet fick resultat. Kvinnan blev inte bestraffad, däremot så slutade lägeransvariga att döda fångar offentligt. Det bör konstateras att naziregimen var populär bland folk i Österrike (som 1938 blev en del av Tyskland) precis som i (övriga) Tyskland. Den populariteten var nog en viktig orsak till att lägeransvariga inte brydde sig om att dölja sin verksamhet för civilbefolkningen.
Oavsett vilka motiv kvinnan hade krävdes det mod. Hon konstaterade att hon kanske kunde göra något. Det kan vi oftast göra.
Fram till för några veckor sedan åkte många svenskar till diktaturregimen Egypten som brutalt torterade och misshandlade många politiska fångar.
Hur hade folk idag reagerat om någon som Lena Nyman ställt motsvarande fråga till dem.
Kanske de sett besvärade ut. Kanske en del svarat att man inte ska blanda ihop politik och nöjen. Kanske en del kontrat bara med att de inte funderat på Mubarak och inte visste något om politiken där. Vissa kanske menat att Egyptens folk hade det bra och gillade Mubarak.
Vilket ansvar har vi idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar