Kanske det skrivs historia ikväll. President Hosni Mubarak lämnar sin post i Egypten. Det som var "omöjligt" har blivit möjligt.
Jodå, jag minns samma känsla 1989. Visst visste vi att en del kommunistdiktaturer i Östeuropa börjat liberalisera sin politik något. Men hösten 1989 föll diktaturerna som dominobrickor. Rumänien sist av dem det året. Bara Sovjetdiktaturen var kvar men den försvann några år senare.
Vi som i Västeuropa och USA var antikommunister kunde inte annat än häpna. Och glädjas.
Jag har inte haft de här "historiska vibbarna" sedan 1989 när jag ikväll konstaterar att Egyptens protesterande verkar nått sitt mål. Jag är medvetet försiktig i min bedömning. För det här är slutet på den första delen i dramat. Nu börjar del 2. Och vi vet inte om Egypten senare blir en fungerande demokrati med respekt för mänskliga rättigheter inklusive HBT-rättigheter. Men låt oss hoppas. Att de precis som Sydafrika i den södra delen av kontinenten tar mänskliga rättigheter för alla grupper på allvar i sin konstitution och sin politik i vardagen.
Om det här, mot förmodan, skulle sprida sig till arabländerna generellt har vi en situation som är jämförbar med hösten 1989. Jag skriver "mot förmodan" därför att jag inte är naiv. Jag vet att flera länder i Östeuropa hade haft demokratiska traditioner på 1920- och 1930-talet. En sådan tradition saknar arabländerna. Men internet gör ibland saker som betraktas som "omöjliga" till något möjligt. Låt oss hoppas.
För det är ingen tvekan om att demokratiska arabländer på sikt även betyder HBT-vänligare samhällen. Den utvecklingen är lätt att konstatera i Latinamerika. Vem hade för några decennier kunnat gissa att militärdiktaturen Argentina med sin machokultur några decennier senare skulle införa en könsneutral äktenskapslag? Med stöd av ca 70 % av befolkningen.
Vad tycker då HBT-personer i Egypten om situationen? Det vet vi givetvis inte. Och HBT-personer i Egypten har olika åsikter precis som bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner i Sverige inte är ense om allt inom politiken. Men det är intressant att konstatera att en bög som är läkarstudent i Egypten skriver om sin iakttagelser på sin blogg Icequeer.
Han blir också intervjuad i tyska gaytidningen Siegessäule. Den 22-årige studenten berättar där bl.a. att Tahrirtorget förutom att ha varit centrum för de senaste veckornas protester även är ett träffställe för bögar i Kairo. Och att han varit med i protesterna de senaste veckorna och tycker att Muslimska brödraskapet, även om han själv ogillar dem, bör få vara en del av demokratiseringsprocessen. Han förtydligar också att det är först när Egypten fått en stabil demokratisk struktur som HBT-rättigheter på allvar hamnar på agendan, något som nog är en vettig analys.
På frågan om hur ungdomar i Egypten tycker om homosexuellas rättigheter svarar han.
Kanske Ricky Martin ger en bra summering i sin nya video. Till låten The best thing about me is you från hans nya album Musica + Almo + Sexo. Hans första album sedan han berättade offentligt att han är bisexuell. Jag ska ärligt förtydliga att musikaliskt är inte Ricky Martin en av mina favoriter. Jag är inte så förtjust i latinlåtar. Men jag rekommenderar er att kolla videon till
The best thing about me is you (från Youtube)
Ricky Martin är där så tydligt engagerad för gayrättigheter, equality (jämlikhet) är centralt i videon, och det är så mycket homoerotik (både manlig och kvinnlig) att Jonas Gardell närmast verkar vara en pryd kd-politiker i jämförelse. :-)
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Jodå, jag minns samma känsla 1989. Visst visste vi att en del kommunistdiktaturer i Östeuropa börjat liberalisera sin politik något. Men hösten 1989 föll diktaturerna som dominobrickor. Rumänien sist av dem det året. Bara Sovjetdiktaturen var kvar men den försvann några år senare.
Vi som i Västeuropa och USA var antikommunister kunde inte annat än häpna. Och glädjas.
Jag har inte haft de här "historiska vibbarna" sedan 1989 när jag ikväll konstaterar att Egyptens protesterande verkar nått sitt mål. Jag är medvetet försiktig i min bedömning. För det här är slutet på den första delen i dramat. Nu börjar del 2. Och vi vet inte om Egypten senare blir en fungerande demokrati med respekt för mänskliga rättigheter inklusive HBT-rättigheter. Men låt oss hoppas. Att de precis som Sydafrika i den södra delen av kontinenten tar mänskliga rättigheter för alla grupper på allvar i sin konstitution och sin politik i vardagen.
Om det här, mot förmodan, skulle sprida sig till arabländerna generellt har vi en situation som är jämförbar med hösten 1989. Jag skriver "mot förmodan" därför att jag inte är naiv. Jag vet att flera länder i Östeuropa hade haft demokratiska traditioner på 1920- och 1930-talet. En sådan tradition saknar arabländerna. Men internet gör ibland saker som betraktas som "omöjliga" till något möjligt. Låt oss hoppas.
För det är ingen tvekan om att demokratiska arabländer på sikt även betyder HBT-vänligare samhällen. Den utvecklingen är lätt att konstatera i Latinamerika. Vem hade för några decennier kunnat gissa att militärdiktaturen Argentina med sin machokultur några decennier senare skulle införa en könsneutral äktenskapslag? Med stöd av ca 70 % av befolkningen.
Vad tycker då HBT-personer i Egypten om situationen? Det vet vi givetvis inte. Och HBT-personer i Egypten har olika åsikter precis som bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner i Sverige inte är ense om allt inom politiken. Men det är intressant att konstatera att en bög som är läkarstudent i Egypten skriver om sin iakttagelser på sin blogg Icequeer.
Han blir också intervjuad i tyska gaytidningen Siegessäule. Den 22-årige studenten berättar där bl.a. att Tahrirtorget förutom att ha varit centrum för de senaste veckornas protester även är ett träffställe för bögar i Kairo. Och att han varit med i protesterna de senaste veckorna och tycker att Muslimska brödraskapet, även om han själv ogillar dem, bör få vara en del av demokratiseringsprocessen. Han förtydligar också att det är först när Egypten fått en stabil demokratisk struktur som HBT-rättigheter på allvar hamnar på agendan, något som nog är en vettig analys.
På frågan om hur ungdomar i Egypten tycker om homosexuellas rättigheter svarar han.
Die Meinung und Haltung gegenüber Schwulen und Lesben variiert stark von Person zu Person, man kann es also nicht eindeutig sagen. Einigen ist die sexuelle Orientierung anderer einfach egal, andere begründen ihre Haltung auf Religion ... Ich kann nur von meinen eigenen Erfahrungen berichten und glaube, dass diese neue Generation offener und liberaler ist.Han svarar här att ungdomar i Egypten har olika åsikter om det här, vissa struntar i vilken sexualitet andra människor har medan andra är påverkade av sin religion. Hans personliga bedömning är dock att ungdomar generellt har en öppnare och liberalare attityd till homosexualitet än äldre i Egypten.
Kanske Ricky Martin ger en bra summering i sin nya video. Till låten The best thing about me is you från hans nya album Musica + Almo + Sexo. Hans första album sedan han berättade offentligt att han är bisexuell. Jag ska ärligt förtydliga att musikaliskt är inte Ricky Martin en av mina favoriter. Jag är inte så förtjust i latinlåtar. Men jag rekommenderar er att kolla videon till
The best thing about me is you (från Youtube)
Ricky Martin är där så tydligt engagerad för gayrättigheter, equality (jämlikhet) är centralt i videon, och det är så mycket homoerotik (både manlig och kvinnlig) att Jonas Gardell närmast verkar vara en pryd kd-politiker i jämförelse. :-)
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Uppdatering 1.
En del socialdemokratiska politiker, bl.a. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin (ni vet han som tydligen avslöjade en massa för USA-ambassadören i Sverige enligt Wikileaksdokument)
Man kan anklaga utrikesminister Carl Bildt (m) för mycket, jag är också kritisk emot honom ibland. Men jag vill säga följande.
Ni s-politiker som anklagar Bildt för att inte ha gjort tillräckligt mot Mubaraks diktatur borde skämmas ögonen ur er (och det gäller även Ahlin). Socialdemokraterna i Sverige har i decennier varit med i Socialistinternationalen tillsammans med Mubaraks diktaturparti. Vad jag vet har ingen s-politiker i Sverige gjort något som helst för att få bort diktaturpartiet från Socialistinternationalen.
Skriver jag det här för att jag är liberal? Ni s-politiker som antyder sådant borde återigen skämmas ögonen ur er, det visar att ni inte har någon som helst självkritik. Det mesta av min kritik på bloggen riktar sig mot kd (ett borgerligt parti) och sd.
Men nu förtjänar ni s-politiker kritiken. Acceptera det och skärp er inför förhandlingarna med andra diktaturpartier i Socialistinternationalen.
Uppdatering 2.
En av de främlingsfientliga bloggarna, Klartexten, har trots anmodan att berätta sin identitet vägrat det. Vederbörandes motivering är att han eller hon känner sig "hotad" om vederbörande avslöjar sin identitet.
Men "lartexten" har nu framfört ett hot mot mig ikväll. Ja, det är absurt. Som vanligt är det fega sd-bloggare som gömmer sig anonymt för att de anser sig hotade som sedan hotar mig här. Men "klartexten", jag vill vara tydlig mot dig. Det här är ett hot. Jag skriver det igen, det här är ett hot.
Om du någonsin igen skriver någon kommentar här eller till min mailadress lovar jag att kontakta de av mina vänner som är mycket internetkunniga så att vi ska kunna spåra dig. Vanligen sysslar jag inte med sånt men då ska jag göra ett undantag. Jag vill vara tydlig, får jag reda på vem du är kommer jag att publicera fullständigt namn, adress och telefonnummer till dig. Så kan du ta debatten direkt med de som vill debattera med dig.
Bra att sd-bloggarna avslöjar sig i god tid före valet 2014.
En del socialdemokratiska politiker, bl.a. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin (ni vet han som tydligen avslöjade en massa för USA-ambassadören i Sverige enligt Wikileaksdokument)
Man kan anklaga utrikesminister Carl Bildt (m) för mycket, jag är också kritisk emot honom ibland. Men jag vill säga följande.
Ni s-politiker som anklagar Bildt för att inte ha gjort tillräckligt mot Mubaraks diktatur borde skämmas ögonen ur er (och det gäller även Ahlin). Socialdemokraterna i Sverige har i decennier varit med i Socialistinternationalen tillsammans med Mubaraks diktaturparti. Vad jag vet har ingen s-politiker i Sverige gjort något som helst för att få bort diktaturpartiet från Socialistinternationalen.
Skriver jag det här för att jag är liberal? Ni s-politiker som antyder sådant borde återigen skämmas ögonen ur er, det visar att ni inte har någon som helst självkritik. Det mesta av min kritik på bloggen riktar sig mot kd (ett borgerligt parti) och sd.
Men nu förtjänar ni s-politiker kritiken. Acceptera det och skärp er inför förhandlingarna med andra diktaturpartier i Socialistinternationalen.
Uppdatering 2.
En av de främlingsfientliga bloggarna, Klartexten, har trots anmodan att berätta sin identitet vägrat det. Vederbörandes motivering är att han eller hon känner sig "hotad" om vederbörande avslöjar sin identitet.
Men "lartexten" har nu framfört ett hot mot mig ikväll. Ja, det är absurt. Som vanligt är det fega sd-bloggare som gömmer sig anonymt för att de anser sig hotade som sedan hotar mig här. Men "klartexten", jag vill vara tydlig mot dig. Det här är ett hot. Jag skriver det igen, det här är ett hot.
Om du någonsin igen skriver någon kommentar här eller till min mailadress lovar jag att kontakta de av mina vänner som är mycket internetkunniga så att vi ska kunna spåra dig. Vanligen sysslar jag inte med sånt men då ska jag göra ett undantag. Jag vill vara tydlig, får jag reda på vem du är kommer jag att publicera fullständigt namn, adress och telefonnummer till dig. Så kan du ta debatten direkt med de som vill debattera med dig.
Bra att sd-bloggarna avslöjar sig i god tid före valet 2014.
Instämmer i din kritik mot s. Deras politiker har i decennier frotterat sig med Mubaraks partikamrater på Socialistinternationalens möten. Vem var det förresten som var utrikesminister i Sverige då två egyptier under de mest förödmjukande former man kan tänka sig utvisades till Mubaraks tortyrkammare?
SvaraRaderaChristian.
SvaraRaderaJo, det är ännu ett exempel på hyckleriet från en del s-politiker nu. Göran Persson (s) och Anna Lindh (s) var ansvariga för att skicka flera människor direkt till tortyrcellerna i Egypten.
Bengt
Det verkar vara ett påtagligt problem att komma ihåg hur man själv har agerat.
SvaraRaderaNaturligtvis skall regerande politiker ha kritik om de har misskött sig. Jag tycker att fördömandet av Mubaraks regim har varit på tok för tyst (kände inte ens till honom innan detta uppdagades).
Nathaniel
SvaraRaderaEn orsak kan vara att alla arabländerna är diktaturer. Då blir det ofta fokus på de värsta. Och Egypten har, trots en brutal regim inte varit lika vidrig som bl.a. Hussein i Irak eller nuvarande situation i länder som Iran och Saudiarabien. Jämför med Marocko eller Jordanien idag, hur ofta rapporteras det att även de har brutala regimer precis som Egypten haft?
Ungefär samma situation var det i Latinamerika på 1970-talet. Mycket fokus hamnade på Pinochet i Chile eller Castro på Kuba eller regimen i Argentina. Men det var många diktaturer som media i Europa sällan skrev om.
Jag håller med om att svenska politiker (oavsett partifärg och regeringar) har varit för tysta om regimen i Egypten.
Men ett betydligt större ansvar har USA som faktiskt investerat miljardtals kronor varje år med militär och ekonomisk hjälp till Mubarak i Egypten som var USA:s främste allierade i Mellanöstern vid sidan av Israel.
Visst var det strategiska fördelar för USA och det är mycket enklare för ett land som Sverige att alltid försöka ha "sina händer rena" än för en stormakt som försöker balansera andra länders påverkan (Iran, Kina, Ryssland etc).
Och visst har Republikanerna varit värst när det gäller att krasst genomföra realpolitik och ofta strunta i mänskliga rättigheter (om brott mot dem begåtts i USA-vänliga länder). President Barack Obama och utrikesminister Hillary Clinton har mer än de flesta USA-regeringar fört en idealistisk politik för mänskliga rättigheter. Generellt.
Men i Egypten blir det pinsamt även för dem. Hillary Clinton sa i en intervju några dagar före revolutionen startade i Egypten att "Mubarak är en nära vän till min familj". När hon fick frågan om en rapport från USA:s utrikesdepartement som riktat kritik mot brott mot mänskliga rättigheter i Egypten försökte hon tona ner det med en kommentar typ "vi i USA har saker som vi kan bli bättre på och det har Egypten också".
Yeah, right. Visst har USA också problem, Guantanamo är ett av dem. Men man får verkligen hoppas att USA inte systematiskt fängslar och torterar en del oppositionella politiker som Egypten gjort. Eller har media som är propagandaapparater för regeringen. Även Barack Obama hade i början svårt att säga att målet bör vara demokrati i Egypten.
Bengt
Hej Bengt!
SvaraRaderaOff topic här...
Jag vill bara säga att det nu är andra gången jag läser din blogg och även gått igenom gamla inlägg och deras kommentarer.
Du är fullständigt lysande och ytterligare en anledning till att jag står fast i min övertygelse som socialliberal. Mycket tydliga ställningstaganden mot både nationalistiskt och socialistiskt kollektivtänkande, samtidigt som din kritik mot religiösa samfund kickar ass!
Kommer med nyfikenhet följa denna blogg även i framtiden.
peace
Hej
SvaraRaderaTack. :-)
Bengt