Eftersom en del, främst sd-sympatisörer, ifrågasatt mina nya bloggregler vill jag förtydliga följande.
De nya bloggreglerna betyder att anonyma kommentarer bara accepteras om de inte innehåller personangrepp eller sprider negativa generaliseringar om minoriteter. Jag planerar att behålla de reglerna hela 2011. Först därefter ska jag eventuellt ompröva dem men det mest sannolika är att jag behåller dem även därefter.
Det kvittar hur många som beklagar mina nya bloggregler eller vilka argument som framförs. De kommer inte att ändras det här året.
Min erfarenhet är att det ofta är folk som publicerar anonyma kommentarer som sprider den värsta rasismen, antisemitismen, islamofobin, homofobin och de värsta personangreppen. Det är ofta också de som är oemottagliga för sakargument.
En del skyller på att de blir hotade om de inte skulle vara anonyma. För det första får man konstatera att som debattör handlar det om att ha ett visst civilkurage. I många länder riskerar folk att bli fängslade, misshandlade och avrättade för att de framför sina argument. Varför skulle då något hot stoppa en människa i ett demokratiskt land som Sverige? Givetvis är hot helt oacceptabelt men det är också en debatt där de flesta som sprider intolerans gömmer sig anonymt.
Sedan kanske de som blir hotade borde konstatera att det ibland, men inte alltid, är ett samband mellan att sprida hat och att bli hotad. Folk som resonerar sakligt och nyanserat blir nog mer sällan hotade än de som kallar alla homosexuella för perversa, alla muslimer för terrorister eller alla judar för tjuvar. Återigen det är ingen ursäkt för hoten men en rekommendation att försöka debattera sakligt.
Sedan blir ofta argumentet (att eventuellt bli hotad) också en förevändning för en del. De saknar civilkurage att ha med namn och bild och när de blir pressade varför de beter sig så börjar de snacka om hot och trakasserier trots att de kanske aldrig varit med om det. Men det låter bättre än att de är fega.
Ibland är anonymitet verkligen befogad. Det kan handla om folk som avslöjar missförhållande på sin arbetsplats, i någon förening, det kan vara något som skulle vara integritetskränkande emot dem själva om de avslöjade sin identitet när de skriver om något personligt problem. Men den typen av anonymitet är en sak. Att gömma sig anonymt för att enklare kunna vräka ur sig hat mot homosexuella, svarta, invandrare, judar, muslimer etc. är en annan sak.
Vad det egentligen handlar om är att ta ansvar för vad man skriver. Och att inte skriva annat än sådant man kan stå för med sitt namn. Svårare än så är det inte.
Bloggreglerna stannar kvar. Punkt. Slut.
De nya bloggreglerna betyder att anonyma kommentarer bara accepteras om de inte innehåller personangrepp eller sprider negativa generaliseringar om minoriteter. Jag planerar att behålla de reglerna hela 2011. Först därefter ska jag eventuellt ompröva dem men det mest sannolika är att jag behåller dem även därefter.
Det kvittar hur många som beklagar mina nya bloggregler eller vilka argument som framförs. De kommer inte att ändras det här året.
Min erfarenhet är att det ofta är folk som publicerar anonyma kommentarer som sprider den värsta rasismen, antisemitismen, islamofobin, homofobin och de värsta personangreppen. Det är ofta också de som är oemottagliga för sakargument.
En del skyller på att de blir hotade om de inte skulle vara anonyma. För det första får man konstatera att som debattör handlar det om att ha ett visst civilkurage. I många länder riskerar folk att bli fängslade, misshandlade och avrättade för att de framför sina argument. Varför skulle då något hot stoppa en människa i ett demokratiskt land som Sverige? Givetvis är hot helt oacceptabelt men det är också en debatt där de flesta som sprider intolerans gömmer sig anonymt.
Sedan kanske de som blir hotade borde konstatera att det ibland, men inte alltid, är ett samband mellan att sprida hat och att bli hotad. Folk som resonerar sakligt och nyanserat blir nog mer sällan hotade än de som kallar alla homosexuella för perversa, alla muslimer för terrorister eller alla judar för tjuvar. Återigen det är ingen ursäkt för hoten men en rekommendation att försöka debattera sakligt.
Sedan blir ofta argumentet (att eventuellt bli hotad) också en förevändning för en del. De saknar civilkurage att ha med namn och bild och när de blir pressade varför de beter sig så börjar de snacka om hot och trakasserier trots att de kanske aldrig varit med om det. Men det låter bättre än att de är fega.
Ibland är anonymitet verkligen befogad. Det kan handla om folk som avslöjar missförhållande på sin arbetsplats, i någon förening, det kan vara något som skulle vara integritetskränkande emot dem själva om de avslöjade sin identitet när de skriver om något personligt problem. Men den typen av anonymitet är en sak. Att gömma sig anonymt för att enklare kunna vräka ur sig hat mot homosexuella, svarta, invandrare, judar, muslimer etc. är en annan sak.
Vad det egentligen handlar om är att ta ansvar för vad man skriver. Och att inte skriva annat än sådant man kan stå för med sitt namn. Svårare än så är det inte.
Bloggreglerna stannar kvar. Punkt. Slut.
Ännu ett Bra beslut genomtänkt, logiskt & välformulerat.
SvaraRadera// Andre'
André
SvaraRaderaTack.
Jag vill förresten inte undanhålla dig och andra bloggbesökare en människa skrev en kommentar (som jag raderade för att den inte följde bloggreglerna) om att min blogg blivit anmäld.
Yes, du läste rätt. Men till vilket forum vet jag inte.
Men jag hoppas att FN:s säkerhetsråd ska granska min blogg och publicera en kommentar om hur jag hanterar den. Oavsett vad de skulle skriva hade nog min bloggbesökstatistik blivit hundrafalt bättre. :-)
Ni som ogillar min blogg får göra det men glöm inte att länka till den. :-)
Bengt
Anmäld, det var ju vad man kallade en recension förr i världen. Det kan ju knappast vara farligare än vissa av de anonyma dårar som yrat tidigare här på bloggen.
SvaraRadera