Den här boken utspelar sig i New York. Ni vet staden där Stonewallupproret startade 1969. Innan jag recenserar själva boken kan det vara lämpligt att kommentera något om gaymetropolen.
Första staden att bli något som vi idag kallar gaymetropol var Berlin i Tyskland på 1920-talet. Egentligen är det fantastiskt och värt en eloge att bögar och lesbiska fixade att skapa ett community som då var unikt i världen. Och i ett land där samkönade relationer var förbjudna i lag. Inte ens i det antika Grekland eller i Romarriket fanns det det en kultur där samkönade relationer mellan jämställda vuxna av samma kön var accepterat. Men så var det till viss del i Berlin på 1920-talet.
Sedan dröjde det flera decennier innan någon del av världen återigen skulle kunna kalla sig gaymetropol. Visst startades det ett kommersiellt gayliv i Amsterdam på 1950-talet men det var först på 1960-talet någon stad återigen fick ett community värt att tala om. Det var New York på 1960-talet. Och om man ska vara ärlig, och det ska man väl vara, handlade det först främst om sex. Till en början. För män som har sex med män.
Stolta HBT-personer i gayparader på 1970-talet.
Det startades gaybarer och sexklubbar för bögar i New York igen och igen. Visst försökte polisen stoppa dem och gjorde ofta razzior. Polisen i USA var mycket mer antihomosexuell än i Sverige då. Men i New York fick de ett omöjligt arbete. När en klubb stängdes startades nästa dag flera barer i andra delar av staden.
Visst kan vi ha olika åsikter om det är bra att besöka sexklubbar eller inte men det är ett faktum att det lockade många bögar till staden. Och gjorde att det fanns tillräckligt många homosexuella och bisexuella där för att 1969 starta Stonewallupproret. Och det handlade givetvis inte bara om sex. Stadens gayparader blev kända på 1970-talet för att ha massor av bögar, lesbiska och transpersoner som stolt visade sig i den typen av demonstrationer när de flesta andra homosexuella och bisexuella i världen försökte dölja vem de var.
Perspektiv.
Det är i den här staden som Naomi och Ely, två människor som varit kompisar sedan de varit barn ska försöka hantera sina liv. Naomi är en heterosexuell tjej och Ely en homosexuell kille. De har en plojgrej som de kallar kyssförbudslista. D.v.s. en lista på människor de inte ska kyssa. Men vad händer när Ely blir ihop med Naomis kille? Det blir en brytning som är svår för dem båda. De f.d. vännerna bli fiender.
Hur hanterar men en kyssförbudslista? Måste man följa den även om man bli attraherad av någon på listan. Och hur är det med de som inte är med på listan för att en av de båda tyckt det varit så självklart att den andre inte skulle kyssa vederbörande att det inte behövdes?
Den här boken har en specifik egenskap som gör den både annorlunda och även intressant. Bokens "jag-person" är olika i kapitlen. Ibland är det Ely, ibland Naomi, ibland någon av deras kompisar eller pojkvänner. Det gör innehållet intressant för det placerar fokus på vad som är sanning.
Vi kan väl alla själva rannsaka oss med vem som har objektivt rätt perspektiv. Ofta tror vi oss ha det. Även personerna i boken. Men andra kan tolka samma situation helt annorlunda. Där en person ser ett kul skämt kan någon annan bli besviken.
Det är mycket besvikelser och känsla av osäkerhet. Oavsett om de som känner så är killar eller tjejer, hetero eller homo. Men det är också mycket reflektioner och vilja att förändra sin situation.
Inte några hjältar och skurkar.
I Naomis & Elys kyssförbudslista är det inte några hjältar och skurkar. Karaktärerna är som du och jag. Försöker hantera sin situation. Vad är sanning och lögn? Och är det bra att vara ärlig?
Boken är i princip befriad från homofobi. Men att slippa homofobi i sin vardag betyder inte att livet är enkelt. För bögen Ely möter svårigheter som människa. Och försöker hantera dem.
Av den orsaken kanske boken främst handlar om hur det är att vara människa och söka kärlek oavsett kön och sexualitet.
Nog så viktigt.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Första staden att bli något som vi idag kallar gaymetropol var Berlin i Tyskland på 1920-talet. Egentligen är det fantastiskt och värt en eloge att bögar och lesbiska fixade att skapa ett community som då var unikt i världen. Och i ett land där samkönade relationer var förbjudna i lag. Inte ens i det antika Grekland eller i Romarriket fanns det det en kultur där samkönade relationer mellan jämställda vuxna av samma kön var accepterat. Men så var det till viss del i Berlin på 1920-talet.
Sedan dröjde det flera decennier innan någon del av världen återigen skulle kunna kalla sig gaymetropol. Visst startades det ett kommersiellt gayliv i Amsterdam på 1950-talet men det var först på 1960-talet någon stad återigen fick ett community värt att tala om. Det var New York på 1960-talet. Och om man ska vara ärlig, och det ska man väl vara, handlade det först främst om sex. Till en början. För män som har sex med män.
Stolta HBT-personer i gayparader på 1970-talet.
Det startades gaybarer och sexklubbar för bögar i New York igen och igen. Visst försökte polisen stoppa dem och gjorde ofta razzior. Polisen i USA var mycket mer antihomosexuell än i Sverige då. Men i New York fick de ett omöjligt arbete. När en klubb stängdes startades nästa dag flera barer i andra delar av staden.
Visst kan vi ha olika åsikter om det är bra att besöka sexklubbar eller inte men det är ett faktum att det lockade många bögar till staden. Och gjorde att det fanns tillräckligt många homosexuella och bisexuella där för att 1969 starta Stonewallupproret. Och det handlade givetvis inte bara om sex. Stadens gayparader blev kända på 1970-talet för att ha massor av bögar, lesbiska och transpersoner som stolt visade sig i den typen av demonstrationer när de flesta andra homosexuella och bisexuella i världen försökte dölja vem de var.
Perspektiv.
Det är i den här staden som Naomi och Ely, två människor som varit kompisar sedan de varit barn ska försöka hantera sina liv. Naomi är en heterosexuell tjej och Ely en homosexuell kille. De har en plojgrej som de kallar kyssförbudslista. D.v.s. en lista på människor de inte ska kyssa. Men vad händer när Ely blir ihop med Naomis kille? Det blir en brytning som är svår för dem båda. De f.d. vännerna bli fiender.
Hur hanterar men en kyssförbudslista? Måste man följa den även om man bli attraherad av någon på listan. Och hur är det med de som inte är med på listan för att en av de båda tyckt det varit så självklart att den andre inte skulle kyssa vederbörande att det inte behövdes?
Den här boken har en specifik egenskap som gör den både annorlunda och även intressant. Bokens "jag-person" är olika i kapitlen. Ibland är det Ely, ibland Naomi, ibland någon av deras kompisar eller pojkvänner. Det gör innehållet intressant för det placerar fokus på vad som är sanning.
Vi kan väl alla själva rannsaka oss med vem som har objektivt rätt perspektiv. Ofta tror vi oss ha det. Även personerna i boken. Men andra kan tolka samma situation helt annorlunda. Där en person ser ett kul skämt kan någon annan bli besviken.
Det är mycket besvikelser och känsla av osäkerhet. Oavsett om de som känner så är killar eller tjejer, hetero eller homo. Men det är också mycket reflektioner och vilja att förändra sin situation.
Inte några hjältar och skurkar.
I Naomis & Elys kyssförbudslista är det inte några hjältar och skurkar. Karaktärerna är som du och jag. Försöker hantera sin situation. Vad är sanning och lögn? Och är det bra att vara ärlig?
Boken är i princip befriad från homofobi. Men att slippa homofobi i sin vardag betyder inte att livet är enkelt. För bögen Ely möter svårigheter som människa. Och försöker hantera dem.
Av den orsaken kanske boken främst handlar om hur det är att vara människa och söka kärlek oavsett kön och sexualitet.
Nog så viktigt.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar