Fackförbundet SSR sprider myter om lagen mot diskriminering.

Akademikerförbundet SSR framför i en artikel på DN Debatt kritik mot hur lagen mot diskriminering (från 2009) fungerar. Inget fel i det. Tvärtom. Det är bra att fackföreningar engagerar sig emot diskriminering och för allas lika rättigheter.

Men SSR, fjärde största förbund inom fackföreningen SACO, slarvar med både fakta och argumentation. Det är inte seriöst om syftet är att påverka politiker och andra.

Från debattartikeln.

DO är enligt lagen skyldig att granska hur arbetsgivare sköter sitt jämställdhets- och jämlikhetsarbete. Men någon tillsynsverksamhet har överhuvudtaget inte bedrivits, vilket borde ha varit ett prioriterat område i en situation då lagens redskap för att bedriva det proaktiva arbetet ute på arbetsplatserna både har utökats och försvagats. Utökats genom att diskriminering ska motverkas på samtliga diskrimineringsgrunder, inte bara kön, etnisk tillhörighet och religion. Försvagats genom att endast arbetsgivare med minst 25 arbetstagare behöver upprätta jämställdhetsplan och göra lönekartläggning – och då endast vart tredje år.

Det borde vara något pinsamt för Christin Johansson, förbundsordförande för SSR, och Lena Svenaeus, chefsjurist för SSR och f.d. Jämställdhetsombudsman att de på allvar fått för sig att arbetsgivare från 2009 är skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering i lagen. Det är inte sant.

Här är fakta, Johansson och Svenaues.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari 2010, alltså för drygt ett år sedan. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter eniga om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat. Hittills har inga arbetsgivare haft någon skyldighet att jobba med aktiva åtgärder och program när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Här betyder utredningsförslaget ett tydligare skydd.

Sex av åtta riksdagspartier är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga förebygga alla typer av diskriminering i lagen. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna tvekar ännu. Men m är som bekant det största regeringspartiet och det bör vara i fackföreningars intresse att lobba emot partiet och inte sprida myter om att alla grupperna redan har samma skydd juridiskt.

I sin egen "värdegrund" skriver SSR bl.a. följande.

Ett jämlikt arbetsliv för alla, oberoende av kön, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller funktionshinder.

Man kan ju tycka att en fackförening som själv argumenterar emot diskriminering borde kunna få med i sin egen policy att arbetslivet ska vara jämlikt även oberoende av könsidentitet, ålder och religion. Men det är i och för sig en anmärkning i marginalen, förmodligen har SSR haft sin formulering i värdegrunden i flera år och struntat i att ändra den när lagarna blivit annorlunda.

Men SSR skriver att de vill jobba för alla oavsett sexuell läggning och funktionshinder. Då är det besynnerligt att de slarvar med fakta i en debattartikel och låtsas att bl.a. bögar, lesbiska och bisexuella har ett bättre skydd än hur det är i verkligheten.

Deras konkreta förslag om två DO, en för arbetsmarknaden och en för övriga områden i samhället förtjänar en seriös debatt. Men SSR försämrar sin egen trovärdighet i den debatten genom att inte ens bry sig om att ta reda på hur lagen är idag.

Skärpning!