Egypten, bögar och frihet.

Förra året recenserade jag Yacoubians hus av Alaa al-Aswani. En bok som återigen blivit aktuell i och med de senaste dagarnas händelser i Egypten. Vill nog hävda att jag förstår situationen i landet något bättre tack vare den här boken. Ibland kan skönlitteratur bättre än faktaböcker förmedla perspektiv.

Här är recensionen jag publicerade april 2010.

En bok om bl.a. bögsex i Egypten har blivit den mest sålda arabiskspråkiga romanen, översatt till 15 språk. Ja, det är faktiskt sant. Nu ska jag förtydliga att Yacoubians hus av Alaa al-Aswani innehåller berättelser om flera karaktärer varav en del är bögar och bisexuella.

Men språket är förvånande fritt för att vara en bok som blivit accepterad i arabländer. Visserligen använder man inte könsord men de sexuella antydningarna är många, även i de delar som handlar om homorelationer.

En avgörande del i boken handlar om islamister. Jag har tidigare här hyllat De välvilliga av Jonathan Litell. Jag vill förtydliga att Yacoubians hus enligt min bedömning inte har samma litterära värde som Litells bok. Men trots det är det vissa saker som är gemensamma.

Litell försökte beskriva tyska nazister på 1940-talet, att få dem att vara människor. Alaa al-Aswani gör detsamma om islamister i Egypten. Det vore givetvis dumt att därmed anklaga al-Aswani för att hylla islamister. Av samma orsak som det vore fel att anklaga Litell för att hylla tyska fascister.

Det som det handlar om är istället att inte beskriva människor svart-vitt. Politiskt ska vi fördöma fascister, islamister och andra som är emot demokrati. Och al-Aswani gör det mycket tydligt i boken att de här människorna är emot ett demokratiskt politiskt system.

Men det han tillför, som Litell i sin bok, är att även fiender till demokratin är människor. Med både positiva och negativa egenskaper. Det blir ingen bok med stereotyper.

Men om jag ska vara ärlig är det ibland inte enkelt att bedöma den här boken. Den är annorlunda än de flesta som är producerade i Europa och USA. Visserligen är det några av karaktärerna i boken som är kristna men de flesta är muslimer. Eftersom det är få böcker i Sverige från det området så blir det ibland svårt att jämföra om den här boken är bra eller dålig. För visst är den annorlunda i sina referenser till islam.

Men boken är därför, eller trots det, även intressant. Man skulle ibland kalla den för cynisk. Den avslöjar korruptionen i samhället i Egypten. Människors iver att gynna sig själva. Svek. Men även kärlek.

Även om kulturen är något annorlunda än i Europa så är det även mycket som är gemensamt. Strebrar som vill gynna sig själva och är opportunistiska existerar tyvärr i alla länder. Men även människors engagemang att försöka hitta någon att älska.

Människors kamp för att bli älskade och respekterade är egentligen densamma i alla länder. Det är kanske det viktigaste konstaterandet i den här boken. Visst är kulturer olika, det ska vi inte dölja i någon politisk korrekthet. Egypten har haft och har mycket problem där man inte respekterar centrala mänskliga rättigheter. Det ska landet ha allvarlig kritik för.

Men människor försöker hantera sin egen situation där som här. Sedan kvittar det om de är bögar, lesbiska, heterosexuella eller något annat.

Uppdatering 1.

Senaste nytt om situationen i Egypten.

Trots att Sverige generellt är radikalt annorlunda än Egypten när det gäller attityder till samkönade relationer är det ännu allvarliga problem även här. Också bland blonda ungdomar som är kristna eller ateister.

Dagens Nyheter skriver om hur svårt det kan vara att komma ut som bög som 13-åring i en småstad, Filipstad i Värmland. Erik Rosqvist, idag 19 år, förtjänar en eloge för sitt mod. Han är med i Rädda Barnens antologi Annorlunda och kommenterar varför.

– Jag känner mig inte mer annorlunda är någon annan nu när jag bor i Stockholm. Men jag ville berätta hur det kan vara på en mindre ort.

Tyvärr är det också en (omedvetet) komisk kommentar från Peter Åhling, verksamhetschef på Ungdomens hus i Filipstad.

Hur är det att vara gay i Filipstad?

– Det är klart att det är svårt på ett sådant här litet ställe med bara fem tusen invånare i innerstadskärnan (tio tusen i hela kommunen). Jag har pratat med en kille som var gay och han sa att han tyckte det var svårt.

Av tiotusen invånare, är han den enda du träffat?

– Han är den enda jag pratat med. Om det finns andra vet jag inte.

Hallå? Om 10 % av befolkningen är homo- eller bisexuella betyder det 1000 människor i kommunen. Men även om vi gör en extremt försiktig beräkning, att bara 1 % i Filipstads kommun är homo eller bi blir det 100 individer.

Det kanske finns fler än en....