Moderaterna har allvarliga transproblem.

Ja, kanske rubriken provocerar en del. Det är givetvis inte så att transpersoner generellt beter sig illa mot m-politiker. Däremot så konstaterar jag efter flera års kontakt med moderata politiker att de flesta är ointresserade av transpersoners mänskliga rättigheter.

Det gäller även för de som själva är homosexuella i partiet och föreningen Öppna moderater. Visserligen snackar de om HBT men den sista bokstaven blir ofta inte annat än ett alibi för att låtsas vara transvänliga.

Moderaterna har på sin hemsida en del som de kallar för HBT-frågor. Infon där är bra - förutom att det i princip bara handlar om bögars och lesbiskas rättigheter och inget om transpersoner situation.

Partiet har en HBT-förening som kallar sig Öppna moderater där landstingsrådet Christer G Wennerholm är ordförande. Men när man granskar deras hemsida så blir det återigen tydligt att de aldrig jobbat för någon reform för transpersoner. Förutom att resonera generellt om HBT så handlar det konkreta arbetet om en könsneutral äktenskapslag, inseminationer för lesbiska etc.

Moderaterna har två öppet homosexuella riksdagsledamöter, Tomas Tobé och Olof Lavesson. De har engagerat sig i riksdagen för homosexuellas och bisexuellas rättigheter vilket givetvis är positivt. Men ingen av dem har lämnat någon motion om transpersoners rättigheter.

Jag brukar varje sommar göra sammanställningar om de olika partiernas åsikter när det gäller HBT-politiken. Sedan får de poäng efter hur många reformer de är för respektive emot. Varje "ja" ger 2 p, "möjligen" 1p och "nej" 1p. Varje HBT-reform som ett parti vill avskaffa ger -1p.

Ett problem som inte blir redovisat när man buntar ihop ett partis politik för homosexuella, bisexuella och transpersoner är att partiet kan vara positivt när det gäller rättigheter för bögar och lesbiska men inte för transpersoner. Och vice versa givetvis. Därför ska jag här redovisa hur poängen blir för partierna om jag delar in reformerna i två grupper, dels homorättigheter och dels transrättigheter.

Det är 16 reformer som partierna får poäng efter, homoäktenskap, homoadoptioner, lagen om hets mot folkgrupp och lagar mot diskriminering ska skydda homosexuella och bisexuella respektive transpersoner, avskaffa kraven att den som juridiskt byter kön måste vara ogift och svensk medborgare. Etc.

Homorättigheter 9 reformer maxpoäng 18

Socialdemokraterna 18p
Moderaterna 18p
Centerpartiet 18p
Folkpartiet 18p
Vänsterpartiet 18p
Miljöpartiet 18p
Kristdemokraterna 7p
Sverigedemokraterna 7p

Transrättigheter 7 reformer maxpoäng 14

Centepartiet 14p
Folkparteti 14p
Vänsterpartiet 14p
Miljöpartiet 14p
Socialdemokraterna 13p
Kristdemokraterna 9p
Moderaterna 8p
Sverigedemokraterna 7p

Sex av riksdagspartierna (även Moderaterna) är alltså för alla homoreformer. Men när det gäller transreformer så är m t.o.m. sämre än kd och nästan lika dåliga som sd.

Jag ska förtydliga att jag haft många telefonsamtal med m-politiker. Det har aldrig varit någon som kommenterat transpersoner som några som är fel eller udda. Det främsta problemet är inte att m-politiker ogillar transpersoner (även om nog några gör det). Istället är ointresse främsta orsaken till Moderaternas dåliga transpolitik.

Kanske för att det är få som är transpersoner. Men sedan när är det antalet i en grupp som ska avgöra deras juridiska rättigheter. För övrigt är det sällan någon m-politiker använder argumentet att antalet judar är få som en ursäkt för att inte argumentera emot antisemitism.

Christer G Wennerholm, Tomas Tobé och Olof Lavesson har engagerat sig för att deras parti ska bli homovänligt. De ska de ha en eloge för. Men om de och övriga i partiet tiger om transpersoners rättigheter, då bör de inte kalla sig för HBT-vänliga. Transpersoner förtjänar att vara något annat än ett alibi för att ett parti ska använda ordet HBT.