Absurt att jämföra transpersoner med teaterfolk.

I förra bloggposten berättade jag att en utredning idag har föreslagit att arbetsgivare ska få skyldighet att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Sedan 1 januari 2009 är det arbetsgivare med fler än 25 anställda som ska ansvara för aktiva åtgärder och lämna program skriftligt om det vart tredje år. Det föreslår utredningen ska behållas som det är.

Men en sak som rör transpersoner förtjänar också en kommentar. Utredningen vill nämligen byta ut nuvarande formulering i lagen mot diskriminering när det gäller den gruppen. Från "könsöverskridande identitet och utryck" till "könsidentitet och könsuttryck".

Så här motiveras förslaget till förändring.

Enligt Diskrimineringsombudsmannen beror diskriminering inte på egenskaper hos den utsatta personen utan på samhälleliga strukturer samt de könsnormer och föreställningar som på en och samma gång är en konsekvens av och reproducerar dessa strukturer. Ombudsmannen understryker därför vikten av att anlägga ett normkritiskt perspektiv på diskrimineringslagstiftningen. Det som utmärker normkritiken är att det just är könsnormen som anses vara problemet och som måste förändras.

Med könsöverskridande identitet eller uttryck avses i den nu gällande diskrimineringslagen att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön. Mot bakgrund av att alla människor har könsidentitet och könsuttryck, inte bara transpersoner, är det problematiskt att i definitionen av diskrimineringsgrunden gällande denna grupp av personer ställa krav på ett könsöverskridande moment. Just detta könsöverskridande är i själva verket synonymt med ett normbrott.

Resonemanget verkar vettigt. Det vore också konsekvent i förhållande till de andra typerna av förbud mot diskriminering, sexuell läggning, etnicitet etc.

Eva Kovar från Svenskt Näringsliv är kritisk emot förändringen. Hon skriver i en kommentar till utredningsförslaget.

Den föreslagna definitionen av diskrimineringsgrunden könsidentitet är synnerligen vidsträckt. Med könsidentitet avses, kort uttryckt, en persons otraditionella identitet, utseende eller beteende med avseende på kön. Det krävs dock inte att denna identitet eller detta utseende eller beteende har någon beständighet i tiden eller att könsidentiteten i denna bemärkelse på något sätt är medicinskt eller psykologiskt fastställd. En person som i samband med en fest eller en teaterpjäs klär ut sig till någon av det motsatta könet omfattas av definitionen, vilket knappast torde ha varit avsikten.

Med en sådan formulering får man snarast fråga sig vilka som inte kan åberopa diskrimineringsförbudet. Det kommer att bli mycket svårt att avgränsa vilka personer som omfattas av definitionen och vilka som inte gör det. Resultatet blir sannolikt stora tillämpningssvårigheter och onödiga tvister och processer.

Kanske Svenskt Näringsliv känner att de vill det ska vara så få regler som möjligt. Men den här kommentaren är något udda. För utredningen förtydligar i förslaget följande.

Den diskrimineringsgrund som hittills benämnts som könsöverskridande identitet eller uttryck ska benämnas som könsidentitet eller könsuttryck....Avsikten är inte att förändra innebörden i benämningarna.

Att i den situationen börja snacka om att folk som ägnat sig åt teater ska orsaka många tvister är närmast ett desperat argument. Som om någon domstol skulle tolka lagen som att folk som klär sig annorlunda en kväll är i samma skydd mot diskriminering som transpersoner.