HBT-kultur. Mannen som älskade Yngve.

För flera år sedan jobbade jag på en skola. En eftermiddag så var det en elev med invandrarursprung som var besviken. Han sa "det är inte lätt att vara invandrare". En lärare var i rummet. Han svarade "det är inte lätt att vara människa". Det kan tyckas vara ett nonsenssamtal men visst är det så. Både jag här på bloggen och många andra argumenterar för de problem som normer orsakar för minoriteter. Det är ett viktigt arbete. Men alla har givetvis problem.

Igår visade Malmö stadsbibliotek filmen Mannen som älskade Yngve. En norsk film som utspelar sig 1989 men är från 2008. Jag var där eftersom det verkade var en intressant film. Jag förväntade mig en historia om en kille som har problem med att acceptera sin homosexualitet men till sist konstaterar att han är stolt att vara bög.

Men den här filmen var så mycket mer. Tack och lov höll jag på att skriva. För filmen har många perspektiv. Huvudrollsinnehavaren Jarle spelas nyanserat av skådespelaren Rolf Kristian Larsen (på bilden till den här bloggposten). Han är bisexuell. Eller rättare sagt han gissar först att han är hetero. Jarle har flickvän, spelar i ett rockband och är som de flesta ungdomar. När han träffar den nye killen på skolan, Yngve, så förändras allt.

Yngve är en kille som gillar synthpop, bor i en fin villa medan Jarle är från ett arbetarhem. Jarle förändras. Han börjar gillar Yngve men har till en början svårt att acceptera det.

Jag är inte okritisk emot filmen. För mig som var ung på 1980-talet är mycket i filmen igenkännande men ofta verkar det vara mer 1984 än 1989. Men det är möjligt Norge var några år efter. Kanske filmen i början blir något schabloniserad men den blir nyanserad senare.

Ett centralt tema är att man kopplar ihop rivandet av Berlinmuren hösten 1989 med en sång som Jarle skriver om murar rivs när han älskar någon. Till sist älskar han både en kille och en tjej.

Det här en "ungdomsfilm" som har med de flesta aspekter. Kärlek, relationer, musik, droger, sociala problem etc. Filmen har mycket humor. Men även mycket svärta. För det här är ingen "när jag accepterade jag var bisexuell blev allt positivt". Till sist bor en av killarna på en psykiatrisk klinik.

När man lämnar filmen så är det inte ett konstaterande "det är inte lätt att vara bisexuell" som Jarle är i filmen. Det är ett konstaterande "det är inte lätt att vara människa".

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Uppdatering 1

Tore Renberg är författare till boken Mannen som elsket Yngve (2003) som senare blev film. Boken publicerades i Sverige 2004 med titeln Mannen som älskade Yngve.