Utmattningsdepression.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....

Jag mår bättre än någonsin sedan den där sommardagen 2004 när allt, precis allt, förändrades.

När jag fick en utmattningsdepression. 

Det förrädiska var att jag mådde bra t.o.m månaderna före sommaren. Min arbetsvecka var ofta 60 timmar med jobb och politiska uppdrag. Jag som tidigare inte tjänat mycket hade senaste åren blivit höginkomsttagare och hade mer pengar än jag hann göra av med. Det var nästan ingen helg våren 2004 där jag bara stannade hemma och tog det lugnt.  En helg var jag i Oslo, en annan i Göteborg, en tredje i Stockholm. Folk berömde mig för att jag var en sådan duktig försäljare på jobbet (där lönesystemet var främst provisionsbaserat och jag var en av de skickligaste). "Du är en sådan bra debattör" var en vanlig kommentar.

Viktigt människor ger sig plats att återhämta sig.

Visst kom det varningssignaler den där våren. Jag började bekymra mig ibland för saker som jag inte brytt mig om förut. Men jag avfärdade det. Förstod inte att det jag då hade behövt hade varit att vara hemma och tagit det lugnt. Trots att när jag sommaren 2003 reste runt i Norrland hittade en viss balans. Det händer inte mycket i Norrland (jämfört med södra delarna av landet) och det kan precis vara det som behövs för stressade storstadsbor som riskerar få en utmattningsdepression.

Mitt råd till er som är situationen som jag var i 2004 är att lyssna på varningssignalerna. Även om folk runt dig hävdar du är så bra (det är smickrande få beröm och nya uppdrag i partier och andra organisationer). Ge dig plats att återhämta dig. Stäng av ljudet från mobilen ibland (om det är något extremt viktigt lär du få ett sms). Kolla inte senaste mailen varje timme.  Avsätt vissa helger till att du bara ska vara hemma och ta det lugnt. Göra något praktiskt i din bostad, slö-kolla på TV eller läsa skönlitteratur.

Depressioner är en folksjukdom.

Känner du akut av en utmattningsdepression så kan bästa metoden till sist vara att sjukskriva dig. Jag borde  gjort det någon vecka hösten 2004 - då hade situationen kanske blivit annorlunda så småningom. Men jag vet inte - och det lönar sig inte att ångra sig. Det viktiga för människor som håller igång och har utmattningssymptom är dock att sjukskrivningen blir kortvarig, max någon vecka om det är möjligt. och att det finns en tydlig plan för att återgå till jobbet.

Just psykiska problem och depressioner är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Det är ett folkhälsoproblem. Vi måste lämna situationen där vi ännu inte talar öppet om psykiska problem. Det är inte mer skamligt att ha psykiska problem än fysiska problem. Ingen människa är för övrigt 100 % psykiskt frisk - eller 100 % fysiskt frisk.

Alliansen och Röd-gröna har ofta låst sig i debatter om sjukskvirningar.

Ett annat problem är att "arbetslinjen" ofta ställs emot "det är synd om sjukskrivna och sjukpensionärer". Alliansen och Röd-gröna har ofta låst sig vid sina positioner. Som om det inte finns en grå-skala. Där fokus bör vara att ge möjlighet till människor att närma sig den reguljära arbetsmarknaden. Men där ideellt arbete, lönebidrags-anställningar och praktikplatser också värderas.

Jag vet att det kommer dystra stunder igen men jag gläds åt att jag mår hyfsat bra idag. Den glädjen tar jag med mig även i de dystra stunderna - och det värmer.

Och jag kommer tillbaka - det har jag alltid gjort. ;-)