För en vecka sedan publicerade jag en bloggpost om att jag är tveksam till s-mp-regeringens plan att Sverige ska få en jämställdhetsmyndighet 2018. Efter att ha googlat om riksdagspartiernas åsikter konstaterar jag att s-mp-regeringen får stöd av Vänsterpartiet och Liberalerna. Det visste jag dock redan. Däremot trodde jag att Centerpartiet och kanske också Moderaterna skulle vara positiva till förslaget vilket de inte är. Som väntat är även Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna emot.
Att Alliansen är oense om reformen är inte dramatiskt i sig. Skulle de alltid tycka likadant hade de kunnat varit ett parti och inte fyra. Men det här tydliggör igen att kontroversen om en jämställdhetsmyndighet inte främst handlar om ett parti betraktar bekämpande av patriarkala strukturer som viktigt (det gör även m och c) utan om en ny myndighet är en bra metod. Förslaget om en jämställdhetsmyndighet kommer dock gå igenom i riksdagen med stöd från l. Och det finns säkert en del borgerliga sympatisörer som är positiva till reformen precis som det som finns röd-gröna sympatisörer som är emot. Jag förstår att l vill profilera sig som det borgerliga jämställdhetspartiet men en ny myndighet är verkligen inte självklar som metod.
Reformen orsakar säkert intern debatt i flera riksdagspartier.
Själv har jag oftast inga problem att vara tydlig. Är för att vårdnadsbidraget avskaffats, att en tredje öronmärkt månad införts i föräldraförsäkringen och att hedersrelaterat våld ska bekämpas tydligt. Är emot att staten ska besluta om könskvotering i bolagsstyrelser. Men när det gäller inrättande av en jämställdhetsmyndighet är jag genuint tveksam. Det finns bra argument både för och emot, vilket jag redovisade i den tidigare bloggposten.
När det närmar sig ett riksdagsbeslut om reformen tror jag att den ambivalensen också blir tydlig internt i s, m, c och l.
Att Alliansen är oense om reformen är inte dramatiskt i sig. Skulle de alltid tycka likadant hade de kunnat varit ett parti och inte fyra. Men det här tydliggör igen att kontroversen om en jämställdhetsmyndighet inte främst handlar om ett parti betraktar bekämpande av patriarkala strukturer som viktigt (det gör även m och c) utan om en ny myndighet är en bra metod. Förslaget om en jämställdhetsmyndighet kommer dock gå igenom i riksdagen med stöd från l. Och det finns säkert en del borgerliga sympatisörer som är positiva till reformen precis som det som finns röd-gröna sympatisörer som är emot. Jag förstår att l vill profilera sig som det borgerliga jämställdhetspartiet men en ny myndighet är verkligen inte självklar som metod.
Reformen orsakar säkert intern debatt i flera riksdagspartier.
Själv har jag oftast inga problem att vara tydlig. Är för att vårdnadsbidraget avskaffats, att en tredje öronmärkt månad införts i föräldraförsäkringen och att hedersrelaterat våld ska bekämpas tydligt. Är emot att staten ska besluta om könskvotering i bolagsstyrelser. Men när det gäller inrättande av en jämställdhetsmyndighet är jag genuint tveksam. Det finns bra argument både för och emot, vilket jag redovisade i den tidigare bloggposten.
När det närmar sig ett riksdagsbeslut om reformen tror jag att den ambivalensen också blir tydlig internt i s, m, c och l.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar