Först vill jag förtydliga att jag lämnade Folkpartiet (idag Liberalerna) 2007. Sedan dess är jag inte medlem i något parti även om jag ännu har socialliberala värderingar. Här på bloggen granskar jag l lika kritiskt som andra partier.
Men 2002-2006 var jag bl.a. ledamot för fp i kommunfullmäktige i Malmö och regionfullmäktige i Skåne, integrationspolitisk talesperson för partiet i Malmö, ledamot i stadens arbetsmarknads- och integrationsberedning, gruppledare för fp i Rosengårds stadsdelsnämnd och med i partiets integrationsråd på central nivå. Då var partiet Sveriges tredje största.
Fokus i svensk media har idag hamnat på en konflikt inom Liberalerna som förmodligen till sist handlar om nuvarande ordföranden Jan Björklund ska leda partiet 2018 eller riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson. Det finns många aspekter av konflikten i partiet som jag inte ska kommentera, delvis för att jag inte följer den interna debatten idag eftersom jag inte är medlem i l. Har för övrigt inte avgjort vilket parti jag ska rösta på 2018.
Två partistyrelseledamöter gav mig beröm.
Istället ska jag fokusera på vilka reaktionerna blev från partistyrelsen när jag ibland nådde ut i riksmedia (främst om HBT-politik) 2002-2006 och det kommenterades att jag var fp-politiker. Dåvarande partiledaren Lars Leijonborg, partisekreteraren Johan Jakobsson och partistyrelseledamoten Jan Björklund brydde sig aldrig om att kommentera "bra det där". De enda som gav mig beröm var främst Birgitta Ohlsson men även Erik Ullenhag från dåvarande partistyrelsen.
Någon kanske invänder att Ohlsson och Ullenhag var (och är) betydligt mer engagerade för HBTQ-rättigheter än de tre övriga. Det är sant och har säkert spelat en roll. Men jag var tydlig med att jag var för språkkrav för medborgarskap, något som både Ohlsson och Ullenhag var negativa till. De var för kvotering av föräldraförsäkringen, jag var emot (där har jag dock ändrat mig delvis senare).
Oense om flyktingpolitiken.
Även idag är jag och Birgitta Ohlsson oense om flera saker, har tagit ställning för en restriktiv flyktingpolitik närmaste åren. Jag är för att Sverigedemokraterna inte bör stängas ute om övriga riksdagspartier blir inbjudna till dialog - för att minska deras roll som "outsidern".
Men det är inte förvånande att så många idag förklarar att de gillar Birgitta Ohlsson som politiker.
Jag minns jag mötte henne i samband med Stockholm Pride 2003. "Hej, vilken bra artikel du hade i Dagens nyheter" var det första hon kommenterade innan vi gav varann en kram.
Men 2002-2006 var jag bl.a. ledamot för fp i kommunfullmäktige i Malmö och regionfullmäktige i Skåne, integrationspolitisk talesperson för partiet i Malmö, ledamot i stadens arbetsmarknads- och integrationsberedning, gruppledare för fp i Rosengårds stadsdelsnämnd och med i partiets integrationsråd på central nivå. Då var partiet Sveriges tredje största.
Fokus i svensk media har idag hamnat på en konflikt inom Liberalerna som förmodligen till sist handlar om nuvarande ordföranden Jan Björklund ska leda partiet 2018 eller riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson. Det finns många aspekter av konflikten i partiet som jag inte ska kommentera, delvis för att jag inte följer den interna debatten idag eftersom jag inte är medlem i l. Har för övrigt inte avgjort vilket parti jag ska rösta på 2018.
Två partistyrelseledamöter gav mig beröm.
Istället ska jag fokusera på vilka reaktionerna blev från partistyrelsen när jag ibland nådde ut i riksmedia (främst om HBT-politik) 2002-2006 och det kommenterades att jag var fp-politiker. Dåvarande partiledaren Lars Leijonborg, partisekreteraren Johan Jakobsson och partistyrelseledamoten Jan Björklund brydde sig aldrig om att kommentera "bra det där". De enda som gav mig beröm var främst Birgitta Ohlsson men även Erik Ullenhag från dåvarande partistyrelsen.
Någon kanske invänder att Ohlsson och Ullenhag var (och är) betydligt mer engagerade för HBTQ-rättigheter än de tre övriga. Det är sant och har säkert spelat en roll. Men jag var tydlig med att jag var för språkkrav för medborgarskap, något som både Ohlsson och Ullenhag var negativa till. De var för kvotering av föräldraförsäkringen, jag var emot (där har jag dock ändrat mig delvis senare).
Oense om flyktingpolitiken.
Även idag är jag och Birgitta Ohlsson oense om flera saker, har tagit ställning för en restriktiv flyktingpolitik närmaste åren. Jag är för att Sverigedemokraterna inte bör stängas ute om övriga riksdagspartier blir inbjudna till dialog - för att minska deras roll som "outsidern".
Men det är inte förvånande att så många idag förklarar att de gillar Birgitta Ohlsson som politiker.
Jag minns jag mötte henne i samband med Stockholm Pride 2003. "Hej, vilken bra artikel du hade i Dagens nyheter" var det första hon kommenterade innan vi gav varann en kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar