Ondska.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


De möts utanför kyrkan. På kyrktrappan. Dr Jekyll och prästen. De snackar om hur man ska skapa en god människa. Så startar en klassisk version av Dr Jekyll och Mr Hyde.

De flesta, även de som aldrig sett filmen, vet att Mr Hyde var "ond" och förföljde och plågade en kvinna. Det inte alla vet är att Dr Jekylls syfte med sitt experiment var att få ihop någon substans som gjorde människor bara "goda". Som bekant misslyckades projektet totalt med ödesdigra konsekvenser.

Det är nog ingen slump att filmen startar på kyrktrappan. I århundraden har kristendomen i Europa varit en symbol för människors sökande efter vad som är etiskt. Att inte vara ond. Precis som för Dr Jekyll har det ibland orsakat konsekvenser som är förfärliga.

Prästen tackade Jesus för att kvinnan brändes på bål.

För några månader sedan läste jag en bok som beskrev vad som hände en kvinna i södra Tyskland på 1400-talet. Hon "erkände" att hon haft sex med djävulen. Om bekännelsen var orsakad av tortyr eller det var en kvinna med mentala problem som dragits med av samhällets hysteri avslöjades inte.

Däremot att hon fördes från fängelset till ett torg där en man hade placerat en kniptång i glödande kol i flera timmar. Därefter drogs hennes blus av och han klippte av hennes bröst med den glödande tången. Att de knep av brösten var nog symboliskt för att markera att hon inte var en kvinna.

Skrikande av smärta och med blodet rinnande nerför kroppen fördes hon sedan i vagnen till bålet strax utanför stadsporten. Tusentals människor hade samlats där. När hon var fastbunden vid bålet tändes elden. Några minuter senare hade hennes skrik tystnat.

Det är en förfärlig sann berättelse. Men något som jag reagerade för ännu tydligare var en annan sak. Prästen som deltog när kvinnan brändes på bål. Han sjöng en lovsång till Jesus och fick publiken att sjunga med. Lovsången tackade Jesus för att han fått en kvinna som haft sex med djävulen att få sitt välförtjänta straff.

Bibelcitat för att förtrycka.

När jag ikväll kollat filmen Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson så blir de två händelserna åter tydliga. Jag har aldrig skrivit någon recension av boken trots att den utan tvekan är bra. Orsaken är att jag tyckt att rollfiguren Lisbeths Salanders (Noomi Rapace) bisexualitet inte varit central för dess innehåll. Och på något vis är det väl ett positivt tecken att det blir en integrerad del i en roman.

Även i boken och filmen är det kopplingar till kristendomen. Bibelcitat med rekommendationer att döda människor. Citat som har använts i århundraden för att döda både män och kvinnor. Men också i ett patriarkalt system där vissa män använt Bibeln för att förtrycka kvinnor. Andra delar har varit förföljelsen av homosexuella och judar. Korstågen mot muslimer. Men också som en förtrycksapparat mot alla som opponerat sig emot kyrkan. Och senare som förevändning för kolonialismen.

Trots det är som vanligt verkligheten mer komplicerad än att kristendomen bara orsakat "onda" saker. Den har inspirerat många människor till att dela med sig och känna ansvar för människor som varit fattiga och haft det svårt. Präster och biskopar har ibland mildrat förtrycket från andra och sökt försoning.

Kanske religionerna, oavsett om det är kristendom, judendom eller islam, fungerar som Dr Jekyll och Mr Hyde. Oftast menar man nog väl, men ibland blir resultatet förfärligt.

Massmördaren är queer.

I en avgörande scen i Män som hatar kvinnor är Mikael Blomgvist (Michael Nyqvist) fången av den psykopatiske massmördaren. Han som mördat massor av kvinnor efter att haft sex med dem. I bokversionen säger Martin Vangner (Peter Haber) när Mikael Blomqvist hänger naken framför honom att han aldrig testat att göra det med någon man, nu ska det bli första gången. Filmen däremot gör den här scenen till att Mikael Blomqvist är påklädd och det är inte några sexuella antydningar.

Kanske man ska vara glad i någon mening. Förr var ofta homosexuella i filmer "skurkar". Men jag tycker trots det att bokversionen var intressantare. Massmördaren var inte bara en typisk heterosexuell vit man. I en avgörande stund kan han få ett intresse för en man också. Om det är genuint sexuellt eller bara fascinationen att få makt över honom är en annan sak. Men det blir nästan bisexuellt. Queer. (För övrigt har Stieg Larsson med en "god" bög i filmen, en journalistkollega till Mikael Blomqvist och inte heller att han är gay är med i filmen).

För det är hur enkelt som helst att låtsas som att det bara är heterosexuella vita män som utnyttjar andra sexuellt. Som använder en maktrelation till att få fördelar. Då kan vi som är homosexuella och bisexuella förfäras. Åt dem. Men när den där massmördaren kanske är lätt queer då blir det närmare oss själva. Inte för att de flesta av oss skulle få för sig att ägna sig åt att mörda sexualritualt. Det är dessbättre en synnerligen sällsynt hobby.

Men det avslöjar kanske att vi alla har "gott" och "ont" inom oss. Ungefär som Dr Jekyll och Mr Hyde.