HBT-kultur. Amado Mio - Pier Paolo Pasolini.

I Sverige är Pier Paolo Pasolini (1922-1975) främst känd som filmregissör men i Italien var han i decennier också en författare som ofta orsakade kontroverser med sina böcker från debuten 1955 och framåt.

Amado Mio skrev han egentligen redan 1948 men valde då att aldrig försöka få den publicerad. Det blev den först 1982 och förra året kom den i svensk översättning, utgiven av Italienska Kulturinstitutet.

Det som är fascinerande med Amado Mio är att den utan omskrivningar berättar om kärlek och längtan mellan män. Sex också men fokus är främst på de känslomässiga relationerna, både glädje och problem.

Pasolini var här flera decennier före sin tid. Hade jag inte visst att boken är från 1948 hade jag gissat att den kanske skrivits på 1980-talet, det är tydligt och explicit men med vissa reservationer om att det är "annorlunda" att vara homosexuell och inget man ska berätta om för andra.

Boken i sig är annorlunda jämfört med mycket annan litteratur med gaytema. Säkert givetvis för att den som sagt skrevs på 1940-talet. Men Pasolini har en egen stil, han blandar friskt erotik och kärlek med skildringar av Italien och dess människor. Han sa, med viss självironi, att han måste blanda erotiken med citat av kända författare för att hans böcker inte skulle klassas som pornografi utan som något kulturellt.

Han beskriver väl känslor både av lycka när man möter någon man blir förälskad i som besvikelse när känslorna inte är besvarade. En del av boken är dock något problematisk, det är när han berättar om att huvudpersonen Desiderio (förmodligen delvis ett självporträtt) bjuder två unga tonårkillar, 13 och 15 år, på glass för att sedan få möjlighet att gå in i skogen med dem och kyssa dem och smeka dem. Även om de inte klär av sig och inte har sex är det på tvärs mot den etik jag och de flesta har idag.

Men det är också viktigt att konstatera att Pasolini levde i ett samhälle där alla samkönade relationer var förbjudna. Det kvittade om det var mellan vuxna eller mellan en vuxen och en ung tonårskille, det var tabu. Viktigt är även konstaterandet att det blev först på 1990-talet det blev ett tydligt tabu i samhället i Sverige och många andra länder att t.e.x. en 26-årig man och en 13-årig tjej hade en kärleksrelation med varann. Visst var det udda även tidigare men för delar av samhället accepterat.

Det är ingen ursäkt, men en förklaring. Ironiskt nog blev Pasolini arresterad 1949 för att ha "fördärvat minderåriga" och ägnat sig åt "obscena handlingar" offentligt. Han blev därefter utesluten från den lokalavdelning av kommunistpartiet PCI där han var engagerad.

Inget fråntar dock Pasolini för hans mod att utmana homofoba attityder i Italien. Och som vanligt gäller att de som skapar den bästa kulturen inte alltid är de som är mest sympatiska i varje del de ägnar sig åt.

Amado Mio är en intressant bok och jag kan rekommendera den.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.