Luciano Astudillo (s) försvarar homohatande s-politiker.

För några dagar sedan berättade jag här på bloggen att jag skickat ett mail till Socialdemokraterna i Malmö.

Från mailet.

"TV4 Nyheterna Malmö hade lördagen 12 mars en intervju med den socialdemokratiske nämndemannen Ayoub Chibli som avslöjar sin homofientlighet. Han framför bl.a. att "homosexualitet inte är tillåtet enligt Koranen" och har i både en bok och en tidningsartikel kallat homosexualitet för "onda begär". Det är givetvis groteskt att Socialdemokraterna som HBT-vänligt parti nominerat en sådan människa. Man hade säkert inte gjort det om det varit någon kristen med samma homofoba attityder. Det här visar återigen att många till vänster bedömer folk annorlunda om de är muslimer jämfört med andra. Något som är oacceptabelt."

Hittills är det en socialdemokratisk politiker som svarat. Luciano Astudillo som tidigare försökte blir ordförande i Ssu men förlorade. Han har sedan varit riksdagsledamot och varit ansvarig för bl.a. företagspolitiken inom Socialdemokraterna för några år sedan. I valet 2010 försvann han dock som riksdagsledamot. Han är idag dock åter ledamot som tillfällig ersättare för en av sina kolleger som är ledig.

Luciano Astudillo har idag mailat följande.

Jag föreslår att du söker upp Ayoub och pratar med honom. Att fortsätta sprida dynga utan att veta vad han står för är inte schysst.

/L
Sänt från mobiltelefon genom riksdagens mobila e-posttjänst

Ett absurt och patetiskt svar givetvis. Som om inte Ayoubis homofientlighet vore väldkänd efter att han själv spridit den. Jag har idag svarat Astudillo och mailat följande.

Hej Luciano!

Som om det inte blir tydligt vad Ayoub står för. Han har ju själv avslöjat det i både TV och tidningsartiklar. Det låtsas du inte om. Han har inte hållt inne med vad han tycker.Tvärtom. Det blir också tydligt i mitt nyhetsbrev där jag lämnar länkar både till TV-intervjun och en nyhetsartikel i Sds. Att du sprider sådan dynga, ja skit, att han inte skulle framfört sin homofobi drabbar dig själv.

Att du kallar det att sprida dynga att kritisera Ayoub blir närmast patetiskt, du ska tydligen försvara en homofob muslim som är partikamrat till dig oavsett hur groteska attityder vederbörande än framför. Härmed försvinner all din trovärdighet i debatten mot rasism och främlingsfientlighet. Din inkonsekvens är absurd.

Själv kallade du i en debatt för flera år (2002) sedan sd-politiker för "kriminella". Hade du ringt upp varenda en av dem då och kollat om de verkligen var kriminella? Du spred då lögner. Sd är ett främlingsfientligt parti men alla dess politiker är verkligen inte kriminella, tvärtom är det en minoritet som i andra partier och så var det även 2002.

Och ringer du idag upp varje sd-politiker som i media citeras ha framfört något homofientligt innan du kommenterar det? Förmodligen inte. Återigen du är absurt inkonsekvent.

När du var engagerad i kommunalpolitiken Luciano gjorde du inte ett dugg för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Tvärtom så argumenterade du emot att RFSL skulle få samma stöd som invandrarföreningar. Trots att föreningar för HBT-personer ofta är ännu viktigare än för invandrare. De senare kan få stöd oftast av sin familj medan de flesta HBT-personer inte kan vara säkra på det.

Är du representativ för Socialdemokraterna i Malmö när det gäller din kommentar? Det vore intressant att få reda på så jag kan publicera det i mitt nästa nyhetsbrev.

Du borde skämmas ögonen ur dig Luciano för att du försvarar någon partikamrat som kallar homosexualitet "onda begär" och argumenterar för sin homofientliga attityd i TV.

Socialdemokraterna har de senaste åren ofta attackerat en del i m och kd för att vara konservativa. Jag noterar att ni är många sossar som inte är bättre själva.

Bengt

Uppdatering 1.

Jag ska förtydliga att jag vanligtvis inte publicerar innehållet i mail. Men min policy är att ta mig den friheten när det gäller riksdagsledamöter som gör det via sin riksdagsmailadress. De ska aldrig på den skriva något som de inte kan stå för offentligt. Där kan man ställa andra krav än på "vanliga medborgare".

Kanske någon tycker det är orättvist att jämföra s-politikern Ayoub Chibli med sd-politiker som jag gör i mitt senaste mail. Egentligen håller jag med. Det är orättvist. Mot sd-politikerna. För få av partiets kyrkopolitiker har sagt så fruktansvärda saker om homosexuella som att det är "onda begär". En av få som gjort motsvarande kommentarer är Björn Söder, gruppledare för partiet i riksdagen.

Jag argumenterar konsekvent mot intolerans oavsett om det är främlingsfientliga och islamofoba sd, homohatande s-politiker i Malmö eller Lennart Sacrédeus (kd) som är ansvariga för det. Eller för den delen m-politiker i Vellinge som inte är rasister men där deras egoism blandas med en mindre dos främlingsfientlighet och förakt mot fattiga.

Uppdatering 2.

För några dagar sedan berättade jag att prästerna Johanna Andersson och Annika Borg skrivit en debattartikel som blivit publicerad i Svenska Dagbladet. De kritiserade att Sofia församling i Svenska kyrkan anställt en imam för att jobba emot "fördomar emot islam" bland ungdomar på Fryshuset. Argumenten var främst två. Dels att det är principiellt problematiskt att ett samfund anställer en människa från någon annan religion. Det har av vissa försökt tolkas som islamofobi vilket givetvis är patetiskt.

Mahmoud Albebe, generalsekreterare i Sveriges muslimers riksförbund, kommenterar i Dagen.

Men kyrkan har sina präster och moskén har sina imamer, någonstans måste det finnas en gräns. Det måste finnas andra sätt att bedriva dialog utan att behöva anställa en imam.

Pudelns kärna är just det, menar Mahmoud Aldebe, att arbetsgivaren är Svenska kyrkan. Vore det samma arbetsuppgifter inom Fryshuset, men med dem som arbetsgivare i stället, skulle kritiken dö ut.

- Man ska hålla sig till sina egna. En moderat skulle väl aldrig tillåta att en socialdemokrat jobbade för dem? Hur ska man kunna vara neutral?...

Tror du att motsatsen skulle vara möjlig, att en moské anställer en präst?

- Jag tror det skulle skapa debatt, precis som nu, kanske ännu hätskare. Ordet imam är subjektivt med moské och det måste finnas någon gräns till kyrkorna. Den naturliga arbetsplatsen för en imam är en moské och för en präst är det en kyrka. Man kan ha en dialog, men man bör alltid ha sin egen religions värderingar bakom sig.

Albebe är homofientlig och ska ha skarp kritik för det. Men jag håller med honom i hans resonemang i artikeln om präster och imamer. Och skulle aldrig få för mig att kalla honom kristofob.

Det andra argumentet från Johanna Andersson och Annika Borg är att Sofia församling inte bör anställa någon imam som inte följer Svenska kyrkans människosyn om allas lika värde oavsett kön, sexuell läggning och könsidentitet. För Svenska kyrkan betyder det att man tydligt sagt ja till präster av båda könen och även förrättar vigslar av samkönade par. Alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga. Ingen imam i Sverige har lämnat någon homovänlig kommentar.

Bo Larsson, stiftsprost i Stockholms stift, har idag ett svar i Svenska Dagbladet där han kritiserar de två prästerna.

Deras artikel publicerades på SvD.se 13/3 och när detta skrivs har över 1100 kommentarer publicerats, många av dem islamfientliga.

Redan här börjar "guilt by association-resonemanget". Trots att de två prästerna givetvis inte har något ansvar för vad islamofoba kommentarer sysslar med.

Jag är själv emot att tvinga religiösa samfund att viga samkönade par och kritisk emot att bl.a. RFSL och Vänsterpartiet är för det tvånget. Om jag framfört den kritiken i en debattartikel i SvD hade nog en del av kommentarerna till artikeln varit homofoba. Men det hade inte gjort min kritik och framförande i sakdebatten homofob i någon som helst mening. Det hade ju varit en absurd tolkning. Och även om en del kommentarer varit homofoba hade jag inte ångrat artikeln för den skull. Debatten med homofober tar jag i många andra sammanhang.

Om kyrkans brottning med sitt historiska arv alltid bara utmynnat i att allt var bättre förr, så skulle vi fortfarande leva med slaveri, barnaga, dödsstraff och förföljelse av oliktänkande. Alla sådana föreställningar har mist sin makt i vår kyrka därför att den kristna trostolkningsgemenskapen underkänt dem utifrån sin samtida tolkning av Jesu sätt att leva och möta människor. Svenska kyrkans identitet blir hela tiden till på nytt och på nytt i mötet mellan tron på en levande och närvarande Kristus och en lyssnande, lyhörd och dialogisk öppenhet för nya utmaningar.

Som om Johansson och Borg framfört att man ska behålla något för att det varit så. Tvärtom argumenterar de i sak och försvarar den historiskt nya policy SvK har när det gäller jämställdhet och HBT-rättigheter. Men om det säger stiftsprosten Bo Larsson inte något. Han vill inte bemöta deras kritik när det gäller människosynen och allas lika värde. Det är avslöjande.