Sveriges pensionärers intresseparti (Spi) säger ja till alla HBT-reformer. Könsneutral äktenskapslag, homoadoptioner, inseminationer för lesbiska kvinnor, avskaffande av tvångssteriliseringar av transsexuella etc.
Det avslöjar partiets vice ordförande Leif Svensson (som i praktiken jobbar som partiledare nu eftersom Spi:s ordinarie ordförande Leif Ekström är sjukskriven). Att partiet blivit så tydligt HBT-vänligt får närmast betraktas som sensationellt. När jag kontaktade Spi inför valen 2002 och 2006 svarade de att de inte skaffat sig åsikter om några HBT-reformer. Ännu har partiet inte med rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner i sitt partiprogram från 2009.
Men idag mailade jag deras partistyrelse och fick svar efter några timmar. Från mitt mail.
Det här visar återigen vilket brett stöd principen om lika rättigheter för samkönade och olikkönade par och rättigheter för transpersoner fått i Sverige. Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Spi, Junilistan, Rättvisepartiet socialisterna och Socialistiska partiet är ideologiskt HBT-vänliga.
Kommunistiska partiet är för lika rättigheter för samkönade och olikkönade par men har också gjort kommentarer om att man inte ska "förstöra arbetarklassens enhet" genom att prioritera homorättigheter politiskt. Det är bara fyra partier som är emot lika rättigheter för samkönade och olikkönade par, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti.
Tre av de partier som vill försämra HBT-rättigheter är "nationalistiska" och främlingsfientliga. Jag är emot att man slentrianmässigt ska tillämpa "guilt by association". Givetvis har kd nästan inget gemensamt ideologiskt med rasistiska Nationaldemokraterna och nazistiska Svenskarnas parti. Däremot har kd ungefär samma värderingar som sd inom familjepolitiken.
Men kanske kd bör konstatera att i princip alla andra "icke-nationalistiska" partier i Sverige är för lika rättigheter för samkönade och olikkönade par. Medan Kristdemokraterna nu är ensamma kvar tillsammans med främlingsfientliga partier i den andra gruppen.
Uppdatering 1.
Info om Spi. Partiet startades 1987. Spi är idag representerat i Landstinget i Halland och i ett antal kommuner.
Det avslöjar partiets vice ordförande Leif Svensson (som i praktiken jobbar som partiledare nu eftersom Spi:s ordinarie ordförande Leif Ekström är sjukskriven). Att partiet blivit så tydligt HBT-vänligt får närmast betraktas som sensationellt. När jag kontaktade Spi inför valen 2002 och 2006 svarade de att de inte skaffat sig åsikter om några HBT-reformer. Ännu har partiet inte med rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner i sitt partiprogram från 2009.
Men idag mailade jag deras partistyrelse och fick svar efter några timmar. Från mitt mail.
Eftersom Spi kandiderar till riksdagsvalet i höst vill jag fråga om ni har några åsikter om reformer för HBT-personer. Jag hittar ingen sådan info på er hemsida. Men jag hoppas att ni kan förtydliga det via mail. Om inte annat kanske ni har något styrelsemöte eller presidiemöte inom de närmaste veckorna där ni kan diskutera de här frågorna.Leif Svensson från Spi svarade följande.
Homosexuella, bisexuella och transpersoner finns givetvis i alla åldrar. Det är nog även en del HBT-personer som planerar att i höst rösta på ert parti. Jag tycker ni då också har en skyldighet att försöka ärligt redovisa för dem om ni vill förbättra eller försämra deras juridiska rättigheter....
Vad är Spi:s åsikter om följande 16 HBT-reformer. Svarsalternativen är "ja", "möjligen" och "nej".
Nya HBT-reformer.
1. Avskaffa kravet att en person måste vara steriliserad för att få juridiskt byta kön.
2. Avskaffa kravet att en person måste vara ogift för att få juridiskt byta kön.
3. Avskaffa kravet att en person måste vara svensk medborgare för att få juridiskt byta kön.
4. Inför ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i grundlagen (regeringsformen 2 kapitlet)
5. Inför ett förbud i grundlagen mot diskriminering av transpersoner.
6. Lagen om hets mot folkgrupp ska kompletteras så att det blir förbjudet att hetsa mot transpersoner.
7. Straffskärpningslagen ska explicit även skydda transpersoner.
8. Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.
För alla.Sedan frågade jag vad Spi har för åsikter om HBT-reformer som riksdagen redan sagt ja till. Från mitt mail där jag inom parantes angett vilket år riksdagen röstade ja till reformerna.
1. Könsneutral äktenskapslag, alltså gemensam lag för samkönade och olikkönade par. Religiösa samfund väljer dock själva vilka par de vill viga. (2009)Leif Svensson från Spi svarade följande.
2. Samkönade kan adoptera sin partners barn, s.k. närståendeadoptioner. (2002).
3. Samkönade har möjlighet att adoptera barn internationellt. (2002)
4. Lesbiska kvinnor kan bli inseminerade vid kliniker. (2005)
5. Lag mot diskriminering skyddar bl.a. homosexuella, bisexuella och transpersoner inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster etc. (2008)
6. Lagen om hets mot folkgrupp skyddar bl.a. homosexuella och bisexuella. (2002)
7. Förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen. (2002)
8. Människor som blir förföljda p.g.a. sin sexuella läggning har rätt att få asyl som konventionsflyktingar. (2006)
Inte negativ till någon av punkterna.Inte nog med det. Spi har tydligen också varit med i Prideparaden i år. Johan Wouters, ordförande för Spi i Nacka, skriver bl.a. följande i ett mail.
Vi anser alla människor har lika värde, att ingen grupp skall diskrimineras (vi äldre lider själv av der) och att åtgärder skall tas om orättvisa i detta avseende finns. (Det sista utesluter inte ytterligare åtgärder än de som ni redan nämner i reformerna. t.ex. på EU-plan.)En del kanske avfärdar Spi som ett betydelselöst parti. Och visst har de betydligt sämre opinionssiffror än Sverigedemokraterna, ett annat parti utanför riksdagen. Men i riksdagsvalet 2006 fick Spi 0,5 % av rösterna. Något fler än Junilistan och nästan lika många som Piratpartiet. Vad partierna utanför riksdagen har för åsikter säger också något om attityderna i samhället.
På mitt initiativ tog vi från SPI del i årets Pride- parade med banderoller ”GREY POWER” (årets tema var makt) och en med texten: ”Vi älskar ALLA barnbarn”.
Vi fick mycket applåd och hejarop.
Det här visar återigen vilket brett stöd principen om lika rättigheter för samkönade och olikkönade par och rättigheter för transpersoner fått i Sverige. Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Spi, Junilistan, Rättvisepartiet socialisterna och Socialistiska partiet är ideologiskt HBT-vänliga.
Kommunistiska partiet är för lika rättigheter för samkönade och olikkönade par men har också gjort kommentarer om att man inte ska "förstöra arbetarklassens enhet" genom att prioritera homorättigheter politiskt. Det är bara fyra partier som är emot lika rättigheter för samkönade och olikkönade par, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti.
Tre av de partier som vill försämra HBT-rättigheter är "nationalistiska" och främlingsfientliga. Jag är emot att man slentrianmässigt ska tillämpa "guilt by association". Givetvis har kd nästan inget gemensamt ideologiskt med rasistiska Nationaldemokraterna och nazistiska Svenskarnas parti. Däremot har kd ungefär samma värderingar som sd inom familjepolitiken.
Men kanske kd bör konstatera att i princip alla andra "icke-nationalistiska" partier i Sverige är för lika rättigheter för samkönade och olikkönade par. Medan Kristdemokraterna nu är ensamma kvar tillsammans med främlingsfientliga partier i den andra gruppen.
Uppdatering 1.
Info om Spi. Partiet startades 1987. Spi är idag representerat i Landstinget i Halland och i ett antal kommuner.
Uppdatering 2.
Den kristna tidningen Dagen kritiserar i en ny ledarartikel Kristdemokraterna för att ha bytt fokus inom politiken.
Kristdemokraterna har svängt en del när det gäller bögars och lesbiskas rättigheter de senaste åren. Det är faktiskt bara fyra reformer för homosexuella och bisexuella som kd ännu inte är för.
En könsneutral äktenskapslag.
Samkönade pars möjlighet till adoptioner (förutom närståendeadoptioner)
Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.
En HBT-konvention i FN.
Å andra sidan är de tre första av de fyra reformerna centrala för att samkönade och olikkönade par i Sverige ska ha samma rättigheter. All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Det är inte heller några sakargument emot en könsneutral äktenskapslag, ingen har blivit förlorare sedan Sverige sa ja till den lagen 2009. Ett än tydligare sekulärt kd hade utan problem kunnat säga ja till reformerna. Precis som bl.a. kristdemokratiska CDA i Nederländerna och det flamländska kristdemokratiska CDV i Belgien redan gjort.
Kd bör bli än tydligare sekulärt om de ska ha trovärdighet som demokratiskt parti för allas lika värde. Och som "frihetsparti" som de det senaste året kallat sig. En konsekvens av en sådan policy blir att säga ja till att samkönade och olikkönade par ska ha samma rättigheter när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. Den alternativa strategin är att partiet marginaliserar sig och behåller en politik där vissa grupper ska ha en sämre situation än andra. Men då blir partiets kritik mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet givetvis inte trovärdig.
Fler nya artiklar om Kristdemokraterna och Göran Hägglund.
SvD Dagen
Den kristna tidningen Dagen kritiserar i en ny ledarartikel Kristdemokraterna för att ha bytt fokus inom politiken.
Successivt har det skett en omdaning av Kristdemokraterna från en kristen och social profil till alltmer av ett allmänborgerligt och sekulärt parti. Det är en process som pågått en längre tid....Att kd blivit ett mer sekulärt parti gillar nog de flesta svenskar. Det är en liten minoritet som är för att blanda ihop politik och religion och att Sverige ska ha en "kristen" politik. I ett fritt och demokratiskt samhälle är det inte religiösa böcker som Bibeln eller Koranen som avgör landets lagar. Men tyvärr har kd inte helt lämnat Bibelargumenten även om de inte redovisar dem explicit idag som för 30 år sedan när partiet hette kds.
Inte minst blir detta tydligt vid genomläsningen av det valmanifest med 89 punkter som Kristdemokraterna presenterade i veckan. Förutom första punkten kring familjernas betydelse är det väldigt mycket som skulle kunna återfinnas i vilket som helst av de borgerliga partiernas manifest....
Äktenskapsfrågan, och barns rätt till sina biologiska föräldrar, kämpade partiet hårt för, men lyckades ändå inte genomdriva i Alliansen. Någon uppföljning finns inte i manifestet.
Kristdemokraterna har svängt en del när det gäller bögars och lesbiskas rättigheter de senaste åren. Det är faktiskt bara fyra reformer för homosexuella och bisexuella som kd ännu inte är för.
En könsneutral äktenskapslag.
Samkönade pars möjlighet till adoptioner (förutom närståendeadoptioner)
Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.
En HBT-konvention i FN.
Å andra sidan är de tre första av de fyra reformerna centrala för att samkönade och olikkönade par i Sverige ska ha samma rättigheter. All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Det är inte heller några sakargument emot en könsneutral äktenskapslag, ingen har blivit förlorare sedan Sverige sa ja till den lagen 2009. Ett än tydligare sekulärt kd hade utan problem kunnat säga ja till reformerna. Precis som bl.a. kristdemokratiska CDA i Nederländerna och det flamländska kristdemokratiska CDV i Belgien redan gjort.
Kd bör bli än tydligare sekulärt om de ska ha trovärdighet som demokratiskt parti för allas lika värde. Och som "frihetsparti" som de det senaste året kallat sig. En konsekvens av en sådan policy blir att säga ja till att samkönade och olikkönade par ska ha samma rättigheter när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. Den alternativa strategin är att partiet marginaliserar sig och behåller en politik där vissa grupper ska ha en sämre situation än andra. Men då blir partiets kritik mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet givetvis inte trovärdig.
Fler nya artiklar om Kristdemokraterna och Göran Hägglund.
SvD Dagen
Jag har ännu inte hunnit färdigställa min exposé över slutdebatten om lagen om partnerskap 1994, men det är en intressant slutsats man kan dra av den, att samtliga i den debatten som åberopar kristendoms-/bibelrelaterade argument är förespråkare av lagen. Många inom Kds var emot partnerskapet på bibelideologisk grund, om det kan knappast något tvivel råda, men det var inte så man till slut debatterade.
SvaraRaderaIntressant iakttagelse Fredrik.
SvaraRaderaOm jag själv ska gissa på varför det är så blir det att de kristna som var för lagen ville få med sig sådana kristna ledamöter som tvekade, att man kunde vara kristen och för homosexuellas rättigheter (något som många då menade inte var möjligt). De som var emot partnerskapslagen försökte å andra sidan att nå tveksamma ledamöter med argument som skulle få dem att verka sakliga och inte kristna extremister. Det är nog därför det blev den paradox du beskriver.
Man ska komma ihåg att det var mycket osäkert om det skulle bli majoritet för reformen, det är nog enda gången i en omröstning om en HBT-reform som det varit det. Även om det till sist blev tydlig majoritet för partnerskapslagen eftersom Socialdemokraterna beslutade att inte ha fri röstning bland sina ledamöter utan att de alla måste rösta för lagen. S hade nog två motiv för det. Dels var det de i riksdagsgruppen som tyckte reformen i sig var viktig, medan andra främst såg det som en metod att få tre av regeringspartierna att förlora en omröstning.
Jämför med debatten om en könsneutral äktenskapslag där ledamöterna i debatten främst vände sig till media när de argumenterade och inte till sina riksdagskolleger främst.
Bengt
Förespråkarnas motiv var helt säkert just detta. Det finns ju inget skäl att tvivla på äktheten hos de religiösa känslorna hos exempelvis de bekännande kristna folkpartister eller socialdemokrater som uttalade sig till förmån för lagen. Alla kristna är inte HBT-negativa, varken nu eller 1994, även om det förekommer HBT-vänliga debattörer som förespråkar en så förenklad världsbild.
SvaraRaderaDet har också, som man förhoppningsvis kommer att kunna se när jag blir klar, att motståndarsidan i huvudsak, och detta gällde för såväl Kds som C, M och Nyd, hade bestämt sig för att fokusera på juridiska teknikaliteter i slutdebatten för att få lagen att framstå som mindre trovärdig även bland de breda skikt av väljarkåren som varit något mindre intresserat av de teologiska spörsmålen... Något annat skäl till allt tal om "hushållsgemenskaper", som förekom i nästan alla motståndarsidans inledningsanföranden, kan knappast finnas på ett så sent stadium som slutdebatten. Det är bland annat den retoriken som fick Maj-Lis Lööw (s) att tala om "101 sätt att förhala en fråga man egentligen inte vill ta ställning till".
Jag har det senaste året funderat på om man inte skulle skriva C-uppsats i historia med en jämförande studie av debatterna 1994 respektive 2009 som grund. Men tyvärr (nåja, "tack och lov" är kanske ett rimligare valt ord) var debatten 2009 mycket tråkigare och saknade de hysteriska utbrott, både i riksdagen och ute i landet, som Sverige utsattes för femton år tidigare. Och det skulle vara billigt att sitta på Södertörns högskola och göra en uppsats som skulle bli ett slags dokument specifikt mot Kristdemokraterna. Om Kristdemokraterna börjar förneka sin HBT-fientliga historia om tio, femton år kommer det att finnas anledning för någon ambitiös historiestuderande att göra precis det då. Kanske kommer det också att finnas mer intressanta infallsvinklar i ljuset av den framtida efterklokheten.
För att kommentera inlägget ifråga måste jag säga att det var väldigt glädjande att se SPI i Pride-paraden. Särskilt eftersom SPI, som ju är ett pensionärsfokuserat parti, lätt uppfattas som konservativt av många unga (det riktar ju sig till ÄLDRE, herreminje), varför det för många nog legat nära till hands att tro att partiet skulle ställt sig negativt till åtminstone några av reformerna. (Naturligtvis har det aldrig funnits något rationellt skäl att förutsätta att äldre personer i regel är mindre HBT-vänliga. HBT-personer torde vara lika vanliga i de äldre befolkningsgrupperna som i de yngre, och som bekant är det ju fullständigt orimligt att anta att det skulle vara regel snarare än undantag att unga öppet-HBT-personer skulle ringaktas för detta av åtminstone någon far- eller morförälder.)