Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Visst blir man besviken ibland. Blir vi inte alla det?
Den brittiska HBT-siten Pinknews berättar att Lisa Nolland från den Anglikanska kyrkan i Storbritannien anklagat gayaktivisten Peter Thatchell för att vara ett hot mot barnen vid en kristen ungdomsfestival. Han skulle med sina sexliberala åsikter vara farlig för barn som sökte sig till festivalen. Min första reaktion var givetvis att jag vänder mig emot den här typen av udda propaganda.
Och visst. När man kollar snabbt kan det tyckas vara en galen konservativt kristen som utan orsak kritiserar Thatchell som gjort massor av viktiga saker för HBT-rättigheter de senaste decennierna. Och givetvis är det bisarrt att Thatchells närvaro vid festivalen skulle vara ett hot mot barn och ungdomar där. Men låt oss granska en del av det hon skriver.
Jag är själv helt emot sexuella övergrepp på barn och vänder mig emot det som Thatchell tydligen skrivit på 1980-talet. Vuxna har alltid ansvaret för sex med barn yngre än 15 år. Om barnet sagt ja till det är helt ointressant, det är den som är vuxen som har ansvaret att säga nej till en sexuell relation med ett barn yngre än 15 år. Men jag är ärligt talat inte helt förvånad. Även i Sverige var det en del gayaktivister, bl.a. inom RFSL, som hade liknande åsikter. Jag är kritisk emot även dem.
Jag har i många år haft respekt för Peter Thatchell. Hur ska jag göra nu? Ska jag konstatera att Thatchell kanske inte är värd beröm?
Utan att förringa den här debatten bör vi konstatera att både personer som Per Albin Hansson och John F Kennedy vänsterprasslade utanför sina respektive äktenskap. Winston Churchill var för kolonialismen. Många av de militärer från väst som befriade Nazi-Tyskland var själva antisemiter och homofober. Ännu värre var de från Sovjetunionen som brutalt mördade och våldtog i Tyskland men det är väl mer förväntat att en kommunistdiktatur ägnar sig åt sådant.
Ska vi för den skull fördöma Churchill, Kennedy, Hansson etc. och säga att de inte gjorde något som helst positivt?
Har vi inte alla ett behov av att dela in folk i hjältar och skurkar? Varför gör vi det? När vi vet att alla människor egentligen har både positiva och negativa sidor. Kanske det är så enkelt att vi inte vill acceptera hur komplexa människor är. Hur komplexa vi själva är. För visst är det så att vi inte själva alltid följer de ideal vi egentligen vill följa?
Då blir det enklare att projicera våra önskningar på "idoler". De ska vara perfekta. Utan fel. Trots att vi givetvis vet att sådana människor inte existerar.
Och vill vi att andra ska acceptera oss med våra fel och brister måste vi väl göra detsamma mot andra? Eller hur? Det existerar inte några "hjältar" eller "skurkar". Vi är alla komplexa.
Människor har de senaste decennierna kunnat konstruera datorer och annat. Som kunnat kvantitativt göra fler saker än människor. Men ännu har ingen kunnat göra något så komplext som en människa med dess mångsidighet, med dess självständighet och med dess känslor.
Vi människor vägrar reduceras till att bara vara goda eller onda. Det är därför jag ännu hyllar Peter Thatchell för hans arbete. Och berömmer Churchill, Kennedy, Hansson etc. för de bra saker de gjorde. Trots att jag vet om deras negativa sidor.
Komplext. Givetvis.
Det är därför vi är människor.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Visst blir man besviken ibland. Blir vi inte alla det?
Den brittiska HBT-siten Pinknews berättar att Lisa Nolland från den Anglikanska kyrkan i Storbritannien anklagat gayaktivisten Peter Thatchell för att vara ett hot mot barnen vid en kristen ungdomsfestival. Han skulle med sina sexliberala åsikter vara farlig för barn som sökte sig till festivalen. Min första reaktion var givetvis att jag vänder mig emot den här typen av udda propaganda.
Och visst. När man kollar snabbt kan det tyckas vara en galen konservativt kristen som utan orsak kritiserar Thatchell som gjort massor av viktiga saker för HBT-rättigheter de senaste decennierna. Och givetvis är det bisarrt att Thatchells närvaro vid festivalen skulle vara ett hot mot barn och ungdomar där. Men låt oss granska en del av det hon skriver.
The North American Man/Boy Love Association, NAMBLA, cited Middleton’s volume along with others titles such as Paedophilia: The Radical Case; Sexual Experience Between Men and Boys and The Age Taboo.[ii] In Middleton’s volume, Peter contributed the chapter, ‘Questioning Ages of Majority and Ages of Consent’, in which he encourages his readers to re-examine fundamental assumptions and concepts about acceptable sexual behaviour for the young:Jag vill givetvis lämna reservationen att jag inte vet om Thatchell verkligen skrivit något sådant. Men jag har kollat många kommentarer till artikeln på Pinknews och ingen av dem förnekar att han haft de här åsikterna på 1980-talet.
Shouldn’t we be preparing and educating children for greater rights and responsibilities at an earlier age; perhaps critically re-examining our concept of childhood and viewing children more as young citizens? Certainly, in the realm of sexual ages of consent, we need to ask whether the law has any legitimate role to play in criminalising consenting, victimless sexual activity. [p. 118]
Peter also argues the primary protection the young require (as do their elders) is against coercion and rape, a situation which is already dealt with legally. Moreover, he asserts that young people are ‘usually’ damaged more by the social opprobrium attached to consenting under-age sex than they are by the sex itself.
It gets worse. On page 157, Middleton declares that
True liberation is contingent upon the right to say no to sex as well as yes. In this context the authors of this book firmly believe that when the time comes for the ages of consent to be abolished, the potential for exploitation – itself an overworked term – would be drastically reduced, since with greater freedom there would be less need for subterfuge.
Moreover, on page 179 Middleton assures us that
All the contributors to this study agree that we should be working towards the day when children’s sexual and social rights are both recognised and accepted.
Jag är själv helt emot sexuella övergrepp på barn och vänder mig emot det som Thatchell tydligen skrivit på 1980-talet. Vuxna har alltid ansvaret för sex med barn yngre än 15 år. Om barnet sagt ja till det är helt ointressant, det är den som är vuxen som har ansvaret att säga nej till en sexuell relation med ett barn yngre än 15 år. Men jag är ärligt talat inte helt förvånad. Även i Sverige var det en del gayaktivister, bl.a. inom RFSL, som hade liknande åsikter. Jag är kritisk emot även dem.
Jag har i många år haft respekt för Peter Thatchell. Hur ska jag göra nu? Ska jag konstatera att Thatchell kanske inte är värd beröm?
Utan att förringa den här debatten bör vi konstatera att både personer som Per Albin Hansson och John F Kennedy vänsterprasslade utanför sina respektive äktenskap. Winston Churchill var för kolonialismen. Många av de militärer från väst som befriade Nazi-Tyskland var själva antisemiter och homofober. Ännu värre var de från Sovjetunionen som brutalt mördade och våldtog i Tyskland men det är väl mer förväntat att en kommunistdiktatur ägnar sig åt sådant.
Ska vi för den skull fördöma Churchill, Kennedy, Hansson etc. och säga att de inte gjorde något som helst positivt?
Har vi inte alla ett behov av att dela in folk i hjältar och skurkar? Varför gör vi det? När vi vet att alla människor egentligen har både positiva och negativa sidor. Kanske det är så enkelt att vi inte vill acceptera hur komplexa människor är. Hur komplexa vi själva är. För visst är det så att vi inte själva alltid följer de ideal vi egentligen vill följa?
Då blir det enklare att projicera våra önskningar på "idoler". De ska vara perfekta. Utan fel. Trots att vi givetvis vet att sådana människor inte existerar.
Och vill vi att andra ska acceptera oss med våra fel och brister måste vi väl göra detsamma mot andra? Eller hur? Det existerar inte några "hjältar" eller "skurkar". Vi är alla komplexa.
Människor har de senaste decennierna kunnat konstruera datorer och annat. Som kunnat kvantitativt göra fler saker än människor. Men ännu har ingen kunnat göra något så komplext som en människa med dess mångsidighet, med dess självständighet och med dess känslor.
Vi människor vägrar reduceras till att bara vara goda eller onda. Det är därför jag ännu hyllar Peter Thatchell för hans arbete. Och berömmer Churchill, Kennedy, Hansson etc. för de bra saker de gjorde. Trots att jag vet om deras negativa sidor.
Komplext. Givetvis.
Det är därför vi är människor.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar