HBT-kultur. Beautiful Boxer.

Malmö Stadsbibliotek visade filmen Beautiful Boxer i maj i år. Jag hade planerat att kolla filmen då men det blev inte möjligt. Därför blev jag glad när SVT visade filmen igår kväll (eller natt kanske man ska säga, filmen startade 00.15).

Info från Wikipedia om filmen.

It tells the life story of Nong Thoom, a famous kathoey (trans woman), Muay Thai fighter, actress and model. She was portrayed by male kickboxer Asanee Suwan.

Det handlar alltså om en film baserad på en sann historia. Om en biologisk pojke som känner sig som en flicka. Rollen spelas fint och nyanserat av Sarawuth Tangchit precis som Nong Thoom som tonåring av Asanee Suwan.

Filmen följer Nong från att han är ung pojke som redan då känner sig annorlunda, gillar att sminka sig och bära kvinnokläder. Hans mamma accepterar det men hans pappa har svårare för det. Senare placerar de honom i ett buddistiskt kloster (där även många andra pojkar är av olika orsaker). Till sist måste han dock lämna klostret eftersom han har svårt att anpassa sig till de strikta reglerna där.

Hans pappa har tidigare blivit allvarligt misshandlad av poliser och blivit sjuk och hans mamma fängslad. Orsaken är falska anklagelser om att de ägnat sig åt bedrägerier när de skaffade sitt hus. Nong jobbar då extra för att tjäna ihop pengar till mat och mediciner åt familjen trots att det är förbjudet för pojkarna som bor i kloster. Och trots att han då bara är ca 8 år.

Av en slump börjar Nong flera år senare att boxas trots att han ogillar våld. Till sin egen förvåning vinner han sin första match. Det som får honom att efter mycket tvekan försöka bli proffsboxare är möjligheten att tjäna pengar, först för att hjälpa sin familj som är fattig, senare för att få ihop pengar till en "könsbytesoperation".

Filmen skildrar sedan fint Nongs försök att skaffa en egen identitet. Framgångar och besvikelser. Om homofobi och transfobi. Men också stöd och tolerans, ibland från oväntat håll. Förändringen där Nong så småningom börjar identifiera sig som kvinna.

Även om filmen är gjord i Thailand med en regissör från Singapore är den "västerländsk" i sitt tempo och sin stil. Det är dock ingen förenklad "du kan bli vad du vill bara du kämpar"-film. Den visar också problemen och baksidan av Nongs framgångar som sminkad boxare. Känslan av att till sist vara någon typ av cirkusdjur och inte främst människa.

Efter att jag sett filmen är det en scen som stannar kvar. Den kanske mest rörande delen där Nong äntligen får kontakt med sin pappa. Nong och hennes föräldrar är hos läkaren och ska skriva på papperen om att godkänna operationen för könsbyte. Mamman skriver på men pappan tvekar. Han har aldrig egentligen accepterat att hans son varit transperson. Delvis är det givetvis fördomar. Men nog också en oro för att operationen och det juridiska könsbytet ska göra Nong illa.

Pappan ser besvärad ut när han håller i pennan. "Jag vill inte att Nong kanske ska bli handikappad"säger han. Läkaren som är i rummet förklarar lugnt "Nong är handikappad idag. Om inte kroppen och själen fungerar tillsammans blir Nong aldrig harmonisk". Då är det som om insikten når även pappan. Han skriver på. Men lämnar därefter bordet och ska gå ut.

Precis innan han når dörren säger Nong "pappa". Hon går fram till honom. Tackar inte med ord. Utan som traditionen är i Thailand placerar handflatorna ihop framför ansiktet och bugar. Pappan räcker tafatt ut handen och klappar henne lätt på huvudet. Inte ett ord sägs. Men kanske just därför blir symboliken så tydlig.

Till sist har även pappan accepterat vem Nong egentligen är.