Kollar man deras hemsida vet man inte om det är allvar eller satir. Göteborgs Queerinstitut beskriver själva sitt mål så här.
Att våld och hat inte bara är något symboliskt för Göteborgs Queerinstitut avslöjades vid Regnbågspromenaden i maj i år i samband med HBT-festivalen i Göteborg. Ansvariga för föreningen skriver själva följande i en artikel på vänsterhemsidan Motkraft.
Givetvis är Göteborgs Queerinstitut en löjlig sekt. Få borgerliga politiker lär för övrigt bli oroade av att vänsterextremister inte gillar dem. Mer besvärade blir nog politiker från Socialdemokraterna och Miljöpartiet för det här "stödet" emot den borgerliga regeringen. Även om de ansvariga för Heterohatets dag egentligen ogillar parlamentarismen och alla riksdagspartier.
Givetvis kan man konstatatera att de länder som var först med att säga ja till homosexuellas och bisexuellas rättigheter alla var västerländska marknadsekonomier och demokratier. Ingen planekonomi har accepterat någon juridisk reform för att förbättra situationen för bögar och lesbiska även om Kuba kanske blir först i den gruppen eftersom de planerar en partnerskapslag.
Men min principiella huvudinvändning emot evenemanget är att jag menar att det är destruktivt att påföra någon grupp i samhället kollektiv skuld. Det orsakar bara försvarsreaktioner och konflikter som inte leder till något positivt. Det är alltså ofta kontraproduktivt. Ingen grupp har kollektiv skuld, inte heller etniskt svenska heterosexuella män. Vi är alla individer och är ansvariga för vad vi själva gör, inte för någon annan bara för att vederbörande tillhör samma grupp.
Ni kan aldrig läsa att jag här på bloggen skriver saker som "problemet med heterosexuella" eller "heterosexuella är inskränkta". Det är lika fel som att generalisera om bögar, lesbiska, judar och svarta. Någon kanske invänder att man måste också ta hänsyn till vilken makt en grupp har i samhället. Och det är i sig sant att det existerar maktstrukturer. Fördomar från heterosexuella vita män får ofta värre konsekvenser än fördomar från homosexuella svarta kvinnor.
Men vad det till sist handlar om är ett försök att skapa legitimitet för "kollektiv skuld". Även om avsikten inte är att det ska spridas blir det lätt den effekten. Om man kan generalisera om män för att ett visst problem är överrepresenterat i gruppen då orsakar det lätt att det blir legitimt att göra detsamma i debatter om problem som är överrepresenterade i grupper som homosexuella, invandrare och muslimer.
Vi har alla ett kollektivt ansvar att respektera lika rättigheter oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder, könsidentitet, religion etc. Oavsett vilken grupp vi själva tillhör.
Men någon kollektiv skuld existerar inte för någon grupp.
Föreningens målsättning är att störta heterosamhället i gruset. På dess ruiner ska vi bygga en ny värld där jämlikhet råder.Sedan 2007 anordnar föreningen Heterohatets dag, i år datumet 28 augusti. De förklarar syftet med "firandet".
Syftet med Heterohatets Dag är att överbrygga den skenbara motsättningen mellan kärlek och hat.Programmet för 28 augusti är enligt hemsidan. (nöjesfält är felstavat)
förmiddag: Kriget mot alliansenDen "alternativa" tidningen Göteborgs Fria hade förra sommaren en intervju med folk från teatergruppen Scum. De menar att användandet av ordet heterohat delvis är till för att få uppmärksamhet.
eftermiddag: Heterohatiskt nöjesfällt
De menar att känslor och frustration måste få uttryckas, inte med våld, men det finns andra sätt.Det är fascinerande att Göteborgs Fria helt okritiskt länkar till och lämnar info till något som heter Heterohatets dag. Jag hade reagerat tydligt även om några med invandrarursprung startat Svenskhatets dag och Göteborgs Fria okritiskt haft en artikel om det.
Att våld och hat inte bara är något symboliskt för Göteborgs Queerinstitut avslöjades vid Regnbågspromenaden i maj i år i samband med HBT-festivalen i Göteborg. Ansvariga för föreningen skriver själva följande i en artikel på vänsterhemsidan Motkraft.
Vid Bältesspännarparken dök en motdemonstration från Livets Ord upp, som snabbt och effektivt oskadliggjordes medelst direkt aktion från driftiga queeraktivister.Per Gudmundsson på Svenska Dagbladets ledarsida kommenterar idag Göteborgs Queerinstitut och deras festival.
Skådespelaren Sven Wollters parti Kommunistiska partiet har fortfarande kommunala mandat där. På 1970-talet, de hette KFML(r) då, ansåg de att homosexualitet var ”en produkt av klassamhället – ett av dess sjukdomssymptom”. Den förekom följaktligen främst i ”de härskande utsugarklasserna”, personifierade av ”dekadenta parasiter som kejsar Nero och Gustav V.”Det är bra att Gudmundsson berättar att Kmpl (r) var ett homofientligt parti på 1970-talet. I rättvisans namn ska det sägas att de idag är för en könsneutral samlevnadslag och lämnat homofientligheten. Absurt nog skriver de dock ännu att det är fel att prioritera HBT-rättigheter i det politiska arbetet eftersom det "splittrar arbetarklassens enhet" d.v.s. man ska inte fördöma homofientlighet för tydligt för då blir de arbetare som är homofoba besvikna. Ibland är det som om ränderna inte går helt ur vissa partier. För övrigt har jag fått info om att Kommunistiska partiet i år inte kandiderar till riksdagsvalet, bara till kommunfullmäktige i några kommuner.
Kamp för homosexuellas likaberättigande ansågs lika absurt som krav på ”bärbara stegar åt fönstertittare” och ”djupfrysta lik åt nekrofiler”. Det klasslösa samhället gav inte plats åt bögar, och de som fanns var ett bekymmer. ”Socialismen får ärva de homosexuella liksom en hel mängd andra sjuka beståndsdelar från det gamla samhället och det tar givetvis tid att övervinna dessa.”
Så hette det i Klasskampen (5-73), med anledning av en enkät från RFSL. För att skingra alla tvivel besvarades även en icke ställd fråga om medlemskap. ”KFML(r) är de politiskt avancerade arbetarnas organisation, som står i spetsen för arbetarklassen i Sverige. Med tanke på att homosexualitet är ett uttryck för det undergångsdömda klassamhällets dekadens är det självklart att de homosexuella inte har någon plats i vår organisation.”
Så mycket för vänstertolerans.
Givetvis är Göteborgs Queerinstitut en löjlig sekt. Få borgerliga politiker lär för övrigt bli oroade av att vänsterextremister inte gillar dem. Mer besvärade blir nog politiker från Socialdemokraterna och Miljöpartiet för det här "stödet" emot den borgerliga regeringen. Även om de ansvariga för Heterohatets dag egentligen ogillar parlamentarismen och alla riksdagspartier.
Givetvis kan man konstatatera att de länder som var först med att säga ja till homosexuellas och bisexuellas rättigheter alla var västerländska marknadsekonomier och demokratier. Ingen planekonomi har accepterat någon juridisk reform för att förbättra situationen för bögar och lesbiska även om Kuba kanske blir först i den gruppen eftersom de planerar en partnerskapslag.
Men min principiella huvudinvändning emot evenemanget är att jag menar att det är destruktivt att påföra någon grupp i samhället kollektiv skuld. Det orsakar bara försvarsreaktioner och konflikter som inte leder till något positivt. Det är alltså ofta kontraproduktivt. Ingen grupp har kollektiv skuld, inte heller etniskt svenska heterosexuella män. Vi är alla individer och är ansvariga för vad vi själva gör, inte för någon annan bara för att vederbörande tillhör samma grupp.
Ni kan aldrig läsa att jag här på bloggen skriver saker som "problemet med heterosexuella" eller "heterosexuella är inskränkta". Det är lika fel som att generalisera om bögar, lesbiska, judar och svarta. Någon kanske invänder att man måste också ta hänsyn till vilken makt en grupp har i samhället. Och det är i sig sant att det existerar maktstrukturer. Fördomar från heterosexuella vita män får ofta värre konsekvenser än fördomar från homosexuella svarta kvinnor.
Men vad det till sist handlar om är ett försök att skapa legitimitet för "kollektiv skuld". Även om avsikten inte är att det ska spridas blir det lätt den effekten. Om man kan generalisera om män för att ett visst problem är överrepresenterat i gruppen då orsakar det lätt att det blir legitimt att göra detsamma i debatter om problem som är överrepresenterade i grupper som homosexuella, invandrare och muslimer.
Vi har alla ett kollektivt ansvar att respektera lika rättigheter oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder, könsidentitet, religion etc. Oavsett vilken grupp vi själva tillhör.
Men någon kollektiv skuld existerar inte för någon grupp.
Uppdatering 1.
Dagens Nyheter berättar att en appelationsdomstol i San Fransisco stoppat nya homovigslar i väntan på att domstolen med start i december 2010 ska avgöra om samkönade par har rätt att ingå äktenskap. En mer positiv nyhet är att Högsta domstolen i Mexico med röstsiffrorna 9-2 avgjort att Mexico city har rätt att tillåta samkönade par att adoptera och att det är förenligt med landets konstitution.
När jag kontaktat Socialistiska partiet om dess åsikter om 16 HBT-reformer (de reformer jag hade med i min HBT-rapport i juli i år) svarar Kristina Martinsson från partistyrelsen följande.
Dagens Nyheter berättar att en appelationsdomstol i San Fransisco stoppat nya homovigslar i väntan på att domstolen med start i december 2010 ska avgöra om samkönade par har rätt att ingå äktenskap. En mer positiv nyhet är att Högsta domstolen i Mexico med röstsiffrorna 9-2 avgjort att Mexico city har rätt att tillåta samkönade par att adoptera och att det är förenligt med landets konstitution.
– Att neka homosexuella par möjligheten att adoptera barn skulle bli att "grundlagsfästa diskriminering", sade domaren Arturo Zaldivar under måndagens överläggningar.Jag berättade i den här bloggposten att Kommunistiska partiet inte kandiderar till riksdagsvalet. Det gör inte heller Socialistiska partiet som även de bara kandiderar till kommunfullmäktige i vissa kommuner.
När jag kontaktat Socialistiska partiet om dess åsikter om 16 HBT-reformer (de reformer jag hade med i min HBT-rapport i juli i år) svarar Kristina Martinsson från partistyrelsen följande.
Socialistiska partiet har inte behandlat alla de enskilda punkterna och uttryckt en speciell hållning kring dem, däremot är det en grundläggande självklarhet för oss att vara för alla reformer som stärker HBTQ-personerns rättigheter. Som medlem av verkställande utskottet anser jag att alla nämnda punkter är okontroversiella och att svaret på alla frågor därför är ja.Rättvisepartiet socialisterna kandiderar däremot till riksdagsvalet i höst. John Tumpane berättar att partiet är för alla de 16 HBT-reformerna, könsneutral äktenskapslag, homoadoptioner, inseminationer för lesbiska, att HBT-personer ska ha skydd av lagar mot diskriminering och hets, avskaffande av tvångssteriliseringar av transsexuella etc. När det gäller en HBT-konvention i FN lämnar partiet följande kommentar.
Vi har inget förtroende för eller illusioner i FN. Befintliga konventioner för barn, kvinnor, mänskliga rättigheter m m följs inte alls eller tillämpas slumpmässigt av vissa länder. RS är inte emot en HBT-konvention och skulle i princip stödja det, men anser att det inte skulle gynna HBT-kampen i stort.
Han skriver även om partiets listor inför valet.
Rättvisepartiet socialisterna som bildades 1997 har samlat information om sin HBT-politik på sin hemsida "Upp till HBT kamp".
Vissa av RS kandidater ställer upp som "hbt-socialist" på valsedeln för att uppmärksamma att partiets aktivism i hbt-frågor, och att det är väldigt viktigt för oss att kandidaterna avspeglar Sveriges alla invånare och att vi driver dessa frågor.Inte för att jag menar att partier måste ha den här typen av information på sina valsedlar men om ni bloggbesökare känner till något annat parti som har eller haft det kan ni lämna en kommentar om det.
Rättvisepartiet socialisterna som bildades 1997 har samlat information om sin HBT-politik på sin hemsida "Upp till HBT kamp".
Planekonomin var faktiskt vägledande när det gäller homosexuallas rättigheter (och rösträtt för kvinnor). Ryssland var en av de första länderna att avkriminalisera homosexualitet efter revolutionen 1917. Denna reform kom i samband med ökade demokratiska rättigheter under planekonomin men drogs tillbaka under Stalins diktatur.
SvaraRaderaAnonym
SvaraRaderaDet där är faktiskt inte sant. Det land som först avkriminaliserade homorelationer var Frankrike 1791 och på 1800-talet följde flera länder efter, bl.a. Spanien och Österrike-Ungern.
Visst avkriminaliserades homorelationer även i Sovjet 1918 men då hade alltså flera andra länder redan gjort det. Och faktum är att inget kommunistiskt land någonsin har infört lagar mot diskriminering och hets som skyddar homosexuella och bisexuella. Inte heller någon partnerskapslag eller annat juridiskt erkännande av samkönade relationer.
Din tes om att planekonomier skulle gynna kvinnors rösträtt bli något udda eftersom det aldrig hållts några fria val i någon planekonomi. Det var ett antal kapitalistiska länder som först införde allmän rösträtt för både män och kvinnor i fria och demokratiska val.
Tsarsystemets förtryck följdes först av att Ryssland några månader började demokratiseras med bl.a. liberal och socialdemokratiska politiker. Men efter att det genomförts ett parlamentsval där kommunisterna bara fick 24 % genomförde Lenin och hans kompisar en statskupp i praktiken det de själva kallar revolutionen. Lenin störtade alltså inte tsaren utan en regering som försökt införa demokrati.
Bengt
1934 återinförde Stalin förbudet mot homorelationer och startade en allvarlig förföljelse av homosexuella som systematiskt placerades i fängelse och på mentalsjukhus för att de var homosexuella. Den politiken stannade kvar fram till Sovjet försvann som land 1993.
SvaraRaderaBengt
Ungefär lika dumt för HBT-personers kamp för acceptans som "Alla män är djur"-feministernas tokigheter varit för jämställdhet mellan könen.
SvaraRadera"Din tes om att planekonomier skulle gynna kvinnors rösträtt bli något udda eftersom det aldrig hållts några fria val i någon planekonomi."
SvaraRaderaFaktafel, exempelvis höll Indien åtta fria och demokratiska val under den planekonomiska tiden.
Det är dock inget argument för att planekonomi skulle gynna kvinnors rösträtt. Någon sådan känd korrelation existerar ej. Snarare var exempelvis valen i Indien demokratiska oavsett planekonomin, inte på grund utav den. Denna tes styrks av att Indien fortfarande efter övergång till marknadsekonomi är en demokrati.
Fredrik
SvaraRaderaAtt Indien var en planekonomi visste jag faktiskt inte, trodde det var mer av blandekonomi ungefär som i Sverige på 1960-talet. Men kollar man Wikipedia är det tydligt att de hade femårsplaner i Indien fram till 1991.
http://en.wikipedia.org/wiki/Economy_of_India
Däremot håller trots det tesen om att ingen planekonomi infört homovänliga lagar eftersom Indien hade totalförbud för samkönade manliga relationer när landet tillämpade (främst) planekonomi från 1947 till 1991.
Och som du själv skriver var det ju inte planekonomin i sig som orsakade rösträtten.
Anonym
Ja, det är destruktivt. Tyvärr är det en del som (medvetet eller omedvetet) låtsas att de representerar hela HBT-rörelsen. Det är ungefär som när främlingsfientliga grupper hittar de mest extrema invandrarna och muslimerna och låtsas att de representerar hela grupperna.
Bengt
Ska bara förtydliga att man vanligtvis räknar den planekonomiska fasen av Indiens historia som perioden mellan ungefär 1950 och 1985, då regeringen Rajiv Gandhi började demontera systemet. Femårsplanerna fanns dock kvar några år till, men under ett mer blandekonomiskt system. Det hölls ju ytterligare ett par val under perioden 1985-1991. Sedan 1991 är ju dock Indien en marknadsekonomi, och har också förmodligen oberoende av detta på senare år börjat arbeta med HBTQ-rättigheter...
SvaraRaderaFör några år sedan hamnade Uppsala Pride i blåsväder efter att arrangörerna (eller åtminstone delar av arrangörerna) gått ut med en proklamation att festivalen förutom att agitera mot patriarkat och heteronormativitet också skulle agitera mot kapitalism. Framför allt Folkpartiet i Uppsala och Liberala Ungdomsförbundet var skarpt kritiska till denna sammanblandning av olika politiska frågor. Om jag inte missminner mig slutade det hela med att stora grupper liberalt orienterade HBT-aktivister uteblev från evenemanget.
SvaraRaderaFredrik
SvaraRaderaFolk får givetvis arrangera vilka festivaler de vill men jag tycker själv det är problematiskt och fel om någon låtsas fixa en generell festival för HBT-rättigheter när den i verkligheten är vänstervriden eller högervriden.
Hur många vänsterfolk hade velat vara med om en HBT-festival haft som paroller "Skatt är stöld. Staten ska hålla sig borta både från folks plånböcker och sovrum"?
Bengt
"Folk får givetvis arrangera vilka festivaler de vill men jag tycker själv det är problematiskt och fel om någon låtsas fixa en generell festival för HBT-rättigheter när den i verkligheten är vänstervriden eller högervriden."
SvaraRaderaAbsolut, men det här var innan detta utspel frågan om en föregivet allmän HBT-parad, såsom man vanligtvis brukar tänka sig att Prideparader borde arrangeras. Folkpartisterna ifråga var till exempel redan anmälda till paraden, vilket torde ha gjort deras irritation i hög grad berättigad.
Avsåg den tidigare omtalade Uppsala Pride ovan.
SvaraRadera