Ibland är det som att bara för att man är homosexuell förväntas man gilla Jonas Gardell. Därför vill jag förtydliga redan från början.
Hade jag gjort en lista med mina 10 favoritförfattare hade Gardell inte varit en av dem. Visserligen var Passionsspelet, debutboken av Gardell, en av de första böckerna jag läste sedan jag börjat besöka gayställen 1990, och jag gillade boken, men de andra böckerna av Gardell som jag kollat har varit sådär.
Inte heller är han en av mina favoritkomiker. Ibland är han kul, i vissa stunder bara halvt vulgär. Men visst har Gardell varit viktig för homokampen i Sverige. Han har påverkat många heterosexuella. För det ska han ha en eloge.
Därför var det med visst intresse jag kollade hans bok Om Jesus som blev publicerad 2009. Men det är med viss besvikelse jag konstaterar att det här är inte någon bok jag entydigt rekommenderar. Faktum är den ofta har upprepningar som gör att den skulle kunnat gjorts betydligt tunnare och trots det behållt det viktigaste innehållet. Inte heller för den fram några revolutionerande resultat.
Det betyder inte att Om Jesus är ointressant. Den avslöjar att Gardell är genuint engagerad som kristen och verkar kunnig. För den som vill veta mer om Gardells tolkning av kristen teologi är boken perfekt. Och visst problematiserar den en del "sanningar" om Jesus.
Gardell skriver själv i sin bok att alla har en agenda med det de skriver, även han själv. Det är befriande att en författare är så ärlig. Det är sällan konservativt kristna konstaterar att de är subjektiva. Och visst blir det tydligt att Gardell försöker argumentera för sina teorier. Han refererar sällan till homosexuella relationer i sin bok men när han gör det är det som väntat kritiskt mot de som är negativa till sådana relationer.
Intressantast blir annars Gardell när han är mer personlig. När han gör en koppling från teologin till sin egen situation. Det kan handla både om positiva och negativa saker. Till de senare är att han avslöjar att han som 14-åring blev våldtagen. Det här är inte något nytt, Gardell har berättat om det förr. Men det blir desto tydligare när han resonerar om kristen förlåtelse.
Från hans bok sid 195.
Av de viktigaste citaten i boken är kanske annars följande. Från sid 356.
Föräldrar som mår dåligt när de oroas för att de inte ska ha pengar till vad deras barn behöver. Homoflyktingar från Irak som oroas för att de imorgon kanske får ett beslut om avvisning. Människor som är hemlösa och fryser. Människor som bor i fina villor men mår dåligt.
Visst är det väl så att varje människa har det där "vilddjuret"? Oron, ångesten. I varje del av samhället. Från Östermalm till Rinkeby i Stockholm. Från Bellevue till Rosengård i Malmö. Den här typen av problem är "demokratiska" i meningen att de påverkar folk från alla grupper.
Det kan låta som en klyscha. Att det är som mörkast före gryningen. Men ofta är det sant. Som Gardell skriver i sin bok.
Hade jag gjort en lista med mina 10 favoritförfattare hade Gardell inte varit en av dem. Visserligen var Passionsspelet, debutboken av Gardell, en av de första böckerna jag läste sedan jag börjat besöka gayställen 1990, och jag gillade boken, men de andra böckerna av Gardell som jag kollat har varit sådär.
Inte heller är han en av mina favoritkomiker. Ibland är han kul, i vissa stunder bara halvt vulgär. Men visst har Gardell varit viktig för homokampen i Sverige. Han har påverkat många heterosexuella. För det ska han ha en eloge.
Därför var det med visst intresse jag kollade hans bok Om Jesus som blev publicerad 2009. Men det är med viss besvikelse jag konstaterar att det här är inte någon bok jag entydigt rekommenderar. Faktum är den ofta har upprepningar som gör att den skulle kunnat gjorts betydligt tunnare och trots det behållt det viktigaste innehållet. Inte heller för den fram några revolutionerande resultat.
Det betyder inte att Om Jesus är ointressant. Den avslöjar att Gardell är genuint engagerad som kristen och verkar kunnig. För den som vill veta mer om Gardells tolkning av kristen teologi är boken perfekt. Och visst problematiserar den en del "sanningar" om Jesus.
Gardell skriver själv i sin bok att alla har en agenda med det de skriver, även han själv. Det är befriande att en författare är så ärlig. Det är sällan konservativt kristna konstaterar att de är subjektiva. Och visst blir det tydligt att Gardell försöker argumentera för sina teorier. Han refererar sällan till homosexuella relationer i sin bok men när han gör det är det som väntat kritiskt mot de som är negativa till sådana relationer.
Intressantast blir annars Gardell när han är mer personlig. När han gör en koppling från teologin till sin egen situation. Det kan handla både om positiva och negativa saker. Till de senare är att han avslöjar att han som 14-åring blev våldtagen. Det här är inte något nytt, Gardell har berättat om det förr. Men det blir desto tydligare när han resonerar om kristen förlåtelse.
Från hans bok sid 195.
Jesus säger. Förlåt din nästa och du själv ska bli förlåten. Det låter så enkelt när han säger det, så självklart. Och så är det så fruktansvärt svårt. Likafullt sant. I förlåtelsen gömmer sig nyckeln till din frihet.
Någon frågade mig om jag kunde tänka mig att gå till nattvard tillsammans med den man som våldtog mig när jag var barn. Jag valde att inte svara på den frågan. Men jag vet att så länge jag inte är beredd att göra det är inte heller jag fri....
Det Jesus begär av oss är det allra svåraste. Han frågar mig: Kan du dela nattvard med den man som våldtog dig när du var liten?
Han frågar: Är du fortfarande inlåst i samma lägenhet med samme man som då?
Av de viktigaste citaten i boken är kanske annars följande. Från sid 356.
Vilddjuret rasar, för han vet att hans tid är kort.De senaste åren har Sverige haft en ekonomisk kris. Jag är själv som liberal för marknadsekonomi och frihandel. Men det är oundvikligt att en del drabbas när företag försvinner. I väntan på att det startas nya företag.
Föräldrar som mår dåligt när de oroas för att de inte ska ha pengar till vad deras barn behöver. Homoflyktingar från Irak som oroas för att de imorgon kanske får ett beslut om avvisning. Människor som är hemlösa och fryser. Människor som bor i fina villor men mår dåligt.
Visst är det väl så att varje människa har det där "vilddjuret"? Oron, ångesten. I varje del av samhället. Från Östermalm till Rinkeby i Stockholm. Från Bellevue till Rosengård i Malmö. Den här typen av problem är "demokratiska" i meningen att de påverkar folk från alla grupper.
Det kan låta som en klyscha. Att det är som mörkast före gryningen. Men ofta är det sant. Som Gardell skriver i sin bok.
Vilddjuret rasar, för han vet att dess tid är kort.Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Tycker att det är intressant, jag som har Gardell som favoritförfattare, att den enda bok jag inte orkat ta mig igenom, är just Passionsspelet som du tar upp. Kul att vi tycker precis tvärtom.
SvaraRaderaJag ska faktiskt se honom och hans nya show den 26:e.
Bra recension! Har du läst "Om Gud" också?
Hej!
SvaraRaderaTack för kommentaren.
Ja, ibland så tycker man tvärtom. Nej, inte läst "Om Gud". Har du? Gillade den?
Bengt