Debatt i riksdagen om HBT och diskriminering.

Igår var det debatt i riksdagen om arbetet mot diskriminering. Jag har här på bloggen tidigare rapporterat att en utredning föreslagit att arbetsgivare ska vara skyldiga att även förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag gäller den skyldigheten bara för kön, etnicitet och religion.

De tre partierna i den röd-gröna oppositionen är för det men de fyra borgerliga partierna ännu tvekar. Nu blev det annars inte så mycket debatt om det här igår. Men kristdemokraten Désirée Pethrus-Engström (som talade för hela alliansen i sitt anförande) lämnade följande kommentar.

Från riksdagens protokoll torsdagen 25 april § 6.

I februari i år kom betänkandet SOU 2010:7, Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter – ett systematiskt målinriktat arbete på tre samhällsområden. Utredningen föreslår att alla arbetsgivare ska ha ett ständigt pågående arbete med att själva inventera och analysera vilka hinder som finns i verksamheten mot att främja lika rättigheter och möjligheter. Arbetet ska gälla alla diskrimineringsgrunder, det vill säga kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Utredningen är nu under beredning i Regeringskansliet varför vi inte här nu specifikt kommer att behandla dessa motionsyrkanden.

Pethrus-Engström sa också följande om HBT-personers situation i sitt anförande.

En grupp som ofta diskrimineras och som är drabbad är gruppen homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Därför är det bra att alliansregeringen de senaste åren har stärkt skyddet mot diskriminering av den här gruppen. För gruppen hbt-personer kan tre av sju diskrimineringsgrunder vara aktuella, nämligen kön, könsöverskridande identitet eller uttryck och sexuell läggning.

Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att verka för att diskriminering inte förekommer på dessa områden, att informera, utbilda, överlägga och ha andra kontakter med myndigheter, företag, enskilda och organisationer och att ta initiativ till lämpliga åtgärder.

Även Forum för levande historia har fått i uppdrag att prioritera arbetet mot homofobi. Syftet är att fylla de historiska kunskapsluckorna från bland annat Förintelsen och göra kopplingar till dagens arbete med frågor som rör homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har också fått ett uppdrag att särskilt försöka hitta motiv som har bäring på hatbrott i sina utredningar. Sida och Statens skolverk har tittat på läroböcker som används i skolan. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram ett utbildningsmaterial riktat till personer som arbetar i vården, i socialtjänsten, på ungdomsmottagningar, i skyddat boende med mera.

Ulf Holm från Miljöpartiet var mer tydligt för att arbetsgivare ska vara skyldiga att jobba aktivt även mot diskriminering av HBT-personer.

Enligt dagens regler har arbetsgivaren skyldighet att vidta aktiva åtgärder vad gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Detta innebär att arbeta målinriktat och i samverkan med arbetstagarorganisationerna med att genomföra rimliga åtgärder för att säkerställa att arbetsförhållandena lämpar sig för alla arbetstagare. Vidare ska arbetsgivaren verka för att alla ges möjlighet att söka lediga tjänster. Miljöpartiet menar att dessa aktiva åtgärder, i enlighet med Diskrimineringskommitténs förslag, ska omfatta samtliga diskrimineringsgrunder.

Ingen från Vänsterpartiet kommenterade i debatten förslaget om aktiva åtgärder mot alla typer av diskriminering i lagen. Men v hade reserverat sig i Arbetsmarknadsutskottet (som är det riksdagsutskott som har ansvar för politiken emot diskriminering) för det. Däremot inte Socialdemokraterna, men det är möjligt att de accepterade den borgerliga majoritetens kommentar att förslaget nu ska ut på remiss till olika myndigheter och föreningar.

Vänsterpartiet hade lämnat ett eget förslag i Arbetsmarknadsutskottet, om en HBT-förordning för alla myndigheter. Torbjörn Björlund sa bl.a. följande i debatten.

Vänsterpartiet menar att det behövs en speciell hbt-förordning om myndigheterna ska kunna redovisa mål och resultat på ett ändamålsenligt sätt. Den ska innehålla konkreta utvärderingsbara mål för att undanröja diskriminering av hbt-personer. Hittills visar erfarenheterna att hbt-kompetensen är bristfällig från statens sida och att diskriminering förekommer. Det tydligaste exemplet är nog Migrationsverket som vi menar diskriminerar homosexuella, bisexuella och transpersoner. Vi tror att en särskild hbt-förordning skulle säkerställa att hbt-frågorna integreras fullt ut i alla myndigheters arbete.

Ett annat sätt – om hbt-förordningen inte antas av riksdagen, vilket nog är troligt i dag – är att i myndigheternas regleringsbrev ställa krav på hbt-kompetens i verksamheten och bland personalen.

Vänsterpartiet menar nog väl med sitt förslag men jag är något skeptisk till att en separat förordning är bäst metod att jobba emot diskriminering i samhället. Dels riskerar det att bli centralstyrt och byråkratiskt. Dels kan man ju invända att man då också skulle kunna ha motsvarande förordningar för etniska minoriteter, funktionshindrade etc.

Paradoxen är också att han refererar till Migrationsverket som dåligt exempel. Men faktum är att när regeringen lämnade regleringsbrev (direktiv) till myndigheterna för 2010 var HBT bara tydligt med i ett av dem, regleringsbrevet till Migrationsverket. Det här visar att direktiv och förordningar i sig inte är någon garanti för bra resultat.

Men även om man ska undvika för mycket byråkrati är det viktigt att ha med HBT i en del regleringsbrev (även om det inte är realistiskt att kräva att alla av dem ska innehålla det). Dels till Migrationsverket men även för rättsväsendets arbete emot hatbrott. Tyvärr har HBT varken varit med i Rikspolissstyrelsens eller Åklagarmyndighetens regleringsbrev de senaste åren.