Sd får runt 10 % i höstens riksdagsval. Det är mitt tips. Bli inte "chockad" om det blir resultatet. Jag har redan här "förvarnat" dig.
Vadslagningsfirman Unibet ger bara 1,15 tillbaka på pengarna för att sd ska få mer än 9,5 % i valet. Däremot får du tillbaka 4,60 om du satsar på att partiets resultat blir lägre än 9,5 %. Oddset för att sd:s ordförande Jimmie Åkesson blir statsminister efter valet är dock högt, det ger 1001 gånger pengarna. I senaste Sifo-mätningen, som publicerades för några veckor sedan, fick partiet 9,0 %, oförändrat jämfört med juni. I ett genomsnitt från TT av olika senaste mätningar från diverse opinionsinstitut blev då partiets resultat drygt 9 %. Eftersom det ännu finns en viss "skämmighetsfaktor" för en del som sympatiserar med partiet lär deras stöd idag vara ca 10 %.
En del har blivit "chockade" av sd:s resultat.
Efter varje val sedan 2002 har en del blivit "chockade" över Sverigedemokraternas framgångar. "Jag träffar sällan folk som hävdar de ska rösta på partiet" har ibland varit kommentaren. Men är det så konstigt att sd-sympatisörer inte alltid berättar det inför sin omgivning när de av många i media kallas "idioter", buntas ihop som "rasister" (en del är verkligen det men många röstar på partiet som protest emot övriga partier) eller bisarrt nog även kallas för "fascister".
Vadslagningsfirman Unibet ger bara 1,15 tillbaka på pengarna för att sd ska få mer än 9,5 % i valet. Däremot får du tillbaka 4,60 om du satsar på att partiets resultat blir lägre än 9,5 %. Oddset för att sd:s ordförande Jimmie Åkesson blir statsminister efter valet är dock högt, det ger 1001 gånger pengarna. I senaste Sifo-mätningen, som publicerades för några veckor sedan, fick partiet 9,0 %, oförändrat jämfört med juni. I ett genomsnitt från TT av olika senaste mätningar från diverse opinionsinstitut blev då partiets resultat drygt 9 %. Eftersom det ännu finns en viss "skämmighetsfaktor" för en del som sympatiserar med partiet lär deras stöd idag vara ca 10 %.
En del har blivit "chockade" av sd:s resultat.
Efter varje val sedan 2002 har en del blivit "chockade" över Sverigedemokraternas framgångar. "Jag träffar sällan folk som hävdar de ska rösta på partiet" har ibland varit kommentaren. Men är det så konstigt att sd-sympatisörer inte alltid berättar det inför sin omgivning när de av många i media kallas "idioter", buntas ihop som "rasister" (en del är verkligen det men många röstar på partiet som protest emot övriga partier) eller bisarrt nog även kallas för "fascister".
Det första valet där få blev "chockade" men däremot "bekymrade" var EU-valet i år. Men då blev en förklaring istället det låga valdeltagandet. "Hade fler röstat hade sd inte fått fått 9,7 %" har varit en hyfsat vanlig tes. Men det förutsätter ju att sd hade högre mobilisering bland sina sympatisörer än övriga partier. Inget tyder på det. Tvärtom visar forskning att sd traditionellt varit det parti som haft svårast att få folk att tycka det är viktigt att rösta fram parlamentsledamöter i en union partiet hävdar är hemsk. Men förmodligen nådde de upp till samma mobiliseringsnivå som bland partier generellt. Hade valdeltagandet varit ca 80 % är mitt tips att sd fått ungefär samma resultat.
Att generalisera om etniskt svenska heterosexuella män leder ingenvart.
Finns det strukturer som på ett generellt plan (inte för varje individ) gynnar grupperna män, heterosexuella och etniska svenskar? Det är klart att det gör. Och de strukturerna bör enligt mig bekämpas. Men det gagnar inte debatten att generalisera om någon grupp. Många sd-sympatisörer är just etniskt svenska heterosexuella män men många har dålig ekonomi, är arbetslösa, sjukskrivna, känner att politiker i etablerade partier inte lyssnar på dem etc. Att kritisera dem för att de är privilegierade kommer förmodligen att driva dem ännu längre i armarna hos sd.
Istället bör ett samtal föras om värderingar och mänskliga rättigheter, de positiva sidorna med invandring men också resonemang om hur de negativa sidorna bäst motverkas, om HBTQ-rättigheter och jämställdhet och att det behövs mer, inte mindre, samarbete i Europa och internationellt.
Sd:s bildaffischer är en orgie i estetisk fulhet.
Sd har på sin hemsida avslöjat sina valaffischer. Hade jag hittat dem på en sd-kritisk site hade jag utgått från att de måste vara fejkade i syfte att svärta ner partiet. Jimmie Åkesson är en bildmässig person och kan se förtroendeingivande ut (nu lämnar jag därhän att jag starkt ogillar partiets främlingsfientliga, HBT-negativa och EU-negativa politik). Men i år ska partiet tydligen inte använda den tillgången (för dem) utan "skoja till det".
På första bildaffischen smyger han sig in och ser ut som någon som planerar att lura av någon pensionär pengar. Men det blir ännu värre på andra affischen. Där förvandlas han till en man som raggar "flirtigt" på en annan kvinna på affischen. Och kvinnan i mitten har tagit på sig typ 3 hekto läppstift. Och då har jag ändå inte kommenterat Åkessons fula strumpor och att de blandar färger som om det vore producerat av ett förskolebarn.
Det enda smarta av sd är att de kallar sig "Sveriges enda oppositionsparti" på flera affischer. Det räcker nog för de flesta sd-sympatisörer.
Att generalisera om etniskt svenska heterosexuella män leder ingenvart.
Finns det strukturer som på ett generellt plan (inte för varje individ) gynnar grupperna män, heterosexuella och etniska svenskar? Det är klart att det gör. Och de strukturerna bör enligt mig bekämpas. Men det gagnar inte debatten att generalisera om någon grupp. Många sd-sympatisörer är just etniskt svenska heterosexuella män men många har dålig ekonomi, är arbetslösa, sjukskrivna, känner att politiker i etablerade partier inte lyssnar på dem etc. Att kritisera dem för att de är privilegierade kommer förmodligen att driva dem ännu längre i armarna hos sd.
Istället bör ett samtal föras om värderingar och mänskliga rättigheter, de positiva sidorna med invandring men också resonemang om hur de negativa sidorna bäst motverkas, om HBTQ-rättigheter och jämställdhet och att det behövs mer, inte mindre, samarbete i Europa och internationellt.
Sd:s bildaffischer är en orgie i estetisk fulhet.
Sd har på sin hemsida avslöjat sina valaffischer. Hade jag hittat dem på en sd-kritisk site hade jag utgått från att de måste vara fejkade i syfte att svärta ner partiet. Jimmie Åkesson är en bildmässig person och kan se förtroendeingivande ut (nu lämnar jag därhän att jag starkt ogillar partiets främlingsfientliga, HBT-negativa och EU-negativa politik). Men i år ska partiet tydligen inte använda den tillgången (för dem) utan "skoja till det".
På första bildaffischen smyger han sig in och ser ut som någon som planerar att lura av någon pensionär pengar. Men det blir ännu värre på andra affischen. Där förvandlas han till en man som raggar "flirtigt" på en annan kvinna på affischen. Och kvinnan i mitten har tagit på sig typ 3 hekto läppstift. Och då har jag ändå inte kommenterat Åkessons fula strumpor och att de blandar färger som om det vore producerat av ett förskolebarn.
Det enda smarta av sd är att de kallar sig "Sveriges enda oppositionsparti" på flera affischer. Det räcker nog för de flesta sd-sympatisörer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar