måndag 11 augusti 2014

HBT-kultur. Global gay.



Global gay (2014) av franske regissören Rémi Lainé är en synnerligen intressant dokumentär om situationen för HBT-rättigheter senaste åren. Den börjar dramatiskt med att varva citat från Ban Ki-moon, generalsekreterare i FN, som förklarar att HBT-rättigheter är mänskliga rättigheter med situationer där folk blir trakasserade. Sedan blir det videoklipp från främst Kamerun, Ryssland, Kuba och Sydafrika.

I många länder i Afrika hävdar politiska och religiösa ledare att tillåtande av samkönade relationer är något "västerländskt". När det tvärtom är så att repressiva lagar ofta är importerade till länderna när de var kolonier (främst gäller det där Storbritannien styrde). Det betyder inte att Afrika före kolonialismen och kristendomen kom dit var homovänliga samhällen, det var inte norra Europa heller före länderna här fick kristendomen som den vanligaste religionen. Men kolonialismen förvärrade de homofientliga attityderna i många länder i Afrika och Asien.

Kuba har blivit HBT-vänligare men är en kommunistdiktatur ännu.

Ett sakfel finns dock när en advokat i Kamerun hävdar att samkönade relationer avkriminaliserades först 1981. Homorelationer har varit tillåtna i Frankrike sedan 1791 (det var första landet i världen i modern tid att förklara att samkönade relationer var en privatsak), däremot var det även där socialt stigmatiserat fram till för några decennier sedan. Dock har advokaten en poäng generellt, när västländer infört repressiva lagar har det blivit en modell för många länder i Afrika, när samma västländer sedan förändrat sina attityder åt det HBTQ-vänliga hållet har det nonchalerats.

En del av dokumentären som är problematisk är vad som berättas om Kuba. Visserligen avslöjar de att homosexuella på 1960- och 1970-talet av kommunistregimen placerades i arbetsläger (homosexualitet betraktades som "borgerlig dekadens") men Kuba av idag förklaras vara ett land där t.o.m. den politiska ledningen gjort en helomvändning och idag accepterar HBT-personer (även om landet trots flera års debatt inte infört några som helst HBT-vänliga lagar, inte ens en partnerskapslag finns där). Det som inte kommenteras något som helst är att Kuba ännu är en diktatur där det är förbjudet med regimkritiska protester. President Raúl Castros dotter Mariel, som jobbar för HBTQ-rättigheter, är även för diktatursystemet. I ett fritt samhälle ska folk givetvis få leva som de vill när det gäller samlevnad men även få rösta fritt på vilka partier de vill och kunna byta ut sin regering, det är inte möjligt på Kuba.

Men med de reservationerna vill jag verkligen rekommendera den här filmen.

Filmen i sin helhet finns här.
Trailern (Youtube).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar