Vi gör en resa i en tidsmaskin. Tillbaka till början av augusti 1984. För exakt 30 år sedan.
Det är sommar och varmt. Precis som nu. RFSL-Stockholm anordnar som vanligt homosexuella frigörelseveckan, den enda gayfestivalen i Sverige. Det har senaste åren blivit fler och fler som är med i demonstrationen på lördagen, det här året hoppas arrangörerna att det ska bli rekordmånga, kanske mer än 1000 personer men förmodligen når man inte det målet.. Några övriga tusen (främst homosexuella som inte vågar gå med i paraden men vill kolla) står på trottoarerna. En del homofober lär också finnas där, kanske några från den kristna sekten Maranata med plakat om att "homosex är en synd". Men de flesta i Stockholm struntar helt i det, faktum är att de flesta där inte ens vet om demonstrationen, media skriver nästan inget om den. På kvällen blir det fest i Kungsträdgården, en del homosexuella i Stockholm får en viss känsla när de övriga året gör förbi där, "där samlades vi homosar efter senaste demonstrationen". En blandning av "tabu" och "spännande".
Det är sommar och varmt. Precis som nu. RFSL-Stockholm anordnar som vanligt homosexuella frigörelseveckan, den enda gayfestivalen i Sverige. Det har senaste åren blivit fler och fler som är med i demonstrationen på lördagen, det här året hoppas arrangörerna att det ska bli rekordmånga, kanske mer än 1000 personer men förmodligen når man inte det målet.. Några övriga tusen (främst homosexuella som inte vågar gå med i paraden men vill kolla) står på trottoarerna. En del homofober lär också finnas där, kanske några från den kristna sekten Maranata med plakat om att "homosex är en synd". Men de flesta i Stockholm struntar helt i det, faktum är att de flesta där inte ens vet om demonstrationen, media skriver nästan inget om den. På kvällen blir det fest i Kungsträdgården, en del homosexuella i Stockholm får en viss känsla när de övriga året gör förbi där, "där samlades vi homosar efter senaste demonstrationen". En blandning av "tabu" och "spännande".
Högervindar i väst.
Sveriges statsminister heter Olof Palme (s) och Socialdemokraterna styr landet med Vänsterpartiet kommunisterna (idag v) som stödparti. Palme är en kontroversiell politiker men sossarna brukar vinna valen (undantagen var 1976 och 1979). Senaste åren har det dock varit ordentliga högervindar i samhället. Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien är bästisar. Men även de är kontroversiella i Sverige, i synnerhet Thatcher. På andra sidan järnridån finns Sovjetunionen och andra kommunistdiktaturer som nästan alltid går i Sovjets ledband. Där finns garanterat ingen gayrörelse, den är förbjuden. Men också homorörelsen i väst har det tufft.
Även i Sverige finns det högervindar. Opinionsmätningar visar det när det gäller folks attityder. Oppositionsledaren, nyliberalen Ulf Adelsohn (m), har medvind och leder i Sifomätningarna, kanske Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet vinner valet 1985 men ingen är säker, när sossarnas kampanjer startar brukar de till sist få statsministerposten efter valet.
Att försvara transvestiter - där går gränsen.
Men de flesta vid frigörelseveckan, det är flest bögar (säkert 80 % är män där), är något desillusionerade. Borgerlig- eller sosseregering, när det är allvar så bryr sig få om homorättigheter. Palme gör det inte och inte heller Adelsohn. Homorättigheter är helt enkelt en "icke-fråga". När politiker pratar om "de homosexuella" förklarar de att vi ska vara "toleranta", att "vad folk gör i sina sovrum är deras ensak". Men nästan aldrig att de skulle tycka homorättigheter är politik.
Bisexuella har i princip aldrig ens nämnts i media och oftast inte ens från RFSL trots att de formellt jobbat för gruppen i drygt 10 år. Sedan finns det dragshowartister (och de kan vara kul ibland, After dark har blivit en succé i Stockholm) och konstiga transvestiter som enligt de flesta tydligen blir sexuellt upphetsade av att bära kvinnokläder (det är givetvis män som är transvestiter). Inte ens Palme eller Adelsohn skulle vilja gå ut med att de ska få leva sitt liv som de vill. Där går gränsen.
Några tidningar har börjat rapportera om en mystisk sjukdom som tydligen heter aids. Men här i Sverige bryr sig nästan ingen, "det är något där borta i USA". Och de flesta vid Homosexuella frigörelseveckan försöker att inte bry sig, de har nog med problem med homofobi i sin vardag. Även om några få homosexuella dött av sjukdomen. Sveriges radio har haft några reportage om det och intervjuat homosexuella.
Self control av Laura Branigan toppar singellistan, plastskivor med en låt på vardera sidan, medan Bruce Springsteens senaste album, plastskivor med många låtar, är först på albumlistan. På gaydiscon i Stockholm senaste våren är det dock Relax av Frankie goes to Holywood som spelats flitigt.
En hjälte.
Men i den här situationen träder en verklig hjälte fram. Det är Bengt Held som är 18 år och bor i Simrishamn på Österlen. Han är osäker på sin egen sexuella läggning. Han önskar att han vore hetero (eftersom det vore enklare, senare skulle han bli stolt homoaktivist) men gissar att han kanske är homo. Men kanske bisexuell blir en bra kompromiss? Han känner dock att han blir mer attraherad av killar.
Bengt Held har dock gjort något som är helt nytt. Han har granskat vad partierna har för åsikter om homoreformer och t.o.m. skickat brev till dem (och ibland ringt). Det här blir extra intressant eftersom Homosexutredningen just i samband med Homosexuella frigörelseveckan lämnat sin rapport om förbättringar för homosexuella människor.
Efter de första breven svarar inget parti. Efter en påminnelse så kommer Vpk med ett svar. Några andra partier skickar ett artigt svar "vi har ingen speciell politik för homosexuella, men här får du en broschyr om vår socialpolitik". Bengt tycker att de tydligen inte fattat något, att inte ta ställning är också ett ställningstagande. Det handlar ibland om så enkla saker som att ta ställning emot diskriminering
Tveksam till homoäktenskap.
Det här betyder inte att Bengt helt håller med RFSL, han är emot homoadoptioner (han förstår att homosexuella vill kunna få barn men här är barnets bästa i fokus och vad han vet finns det ingen forskning om deras situation) och tveksam till om homosexuella par ska få ingå äktenskap (han är påverkad av de attityder som funnits med i hans barndom). Men det senare är ändå ok bara man inte tvingar de religiösa samfunden att göra det. Bengt är för att juridiskt rättsligt erkänna samkönade relationer och ge homopar samma rättigheter (förutom adoptioner) även om det kanske inte måste kallas just äktenskap. Hans attityd är radikal, bara en minoritet av svenska folket tycker att homorelationer ska juridiskt erkännas. Bengt ogillar starkt homofobi och diskriminering i övrigt emot homosexuella.
Det här en påhittad berättelse som jag gjort utifrån min forskning om HBT-rättigheter historiskt. Allt om mig själv stämmer och flera andra fakta men har ni som var med 1984 invändningar emot min redogörelse (jag kom inte med i gayrörelsen förrän 1990) får ni gärna maila mig eller kommentera här.
Vad partierna svarade Bengt i den här fiktiva berättelsen berättar jag i en senare bloggpost.
Uppdatering 1.
Artiklar i media om HBT och Stockholm pride.
Sveriges statsminister heter Olof Palme (s) och Socialdemokraterna styr landet med Vänsterpartiet kommunisterna (idag v) som stödparti. Palme är en kontroversiell politiker men sossarna brukar vinna valen (undantagen var 1976 och 1979). Senaste åren har det dock varit ordentliga högervindar i samhället. Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien är bästisar. Men även de är kontroversiella i Sverige, i synnerhet Thatcher. På andra sidan järnridån finns Sovjetunionen och andra kommunistdiktaturer som nästan alltid går i Sovjets ledband. Där finns garanterat ingen gayrörelse, den är förbjuden. Men också homorörelsen i väst har det tufft.
Även i Sverige finns det högervindar. Opinionsmätningar visar det när det gäller folks attityder. Oppositionsledaren, nyliberalen Ulf Adelsohn (m), har medvind och leder i Sifomätningarna, kanske Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet vinner valet 1985 men ingen är säker, när sossarnas kampanjer startar brukar de till sist få statsministerposten efter valet.
Att försvara transvestiter - där går gränsen.
Men de flesta vid frigörelseveckan, det är flest bögar (säkert 80 % är män där), är något desillusionerade. Borgerlig- eller sosseregering, när det är allvar så bryr sig få om homorättigheter. Palme gör det inte och inte heller Adelsohn. Homorättigheter är helt enkelt en "icke-fråga". När politiker pratar om "de homosexuella" förklarar de att vi ska vara "toleranta", att "vad folk gör i sina sovrum är deras ensak". Men nästan aldrig att de skulle tycka homorättigheter är politik.
Bisexuella har i princip aldrig ens nämnts i media och oftast inte ens från RFSL trots att de formellt jobbat för gruppen i drygt 10 år. Sedan finns det dragshowartister (och de kan vara kul ibland, After dark har blivit en succé i Stockholm) och konstiga transvestiter som enligt de flesta tydligen blir sexuellt upphetsade av att bära kvinnokläder (det är givetvis män som är transvestiter). Inte ens Palme eller Adelsohn skulle vilja gå ut med att de ska få leva sitt liv som de vill. Där går gränsen.
Några tidningar har börjat rapportera om en mystisk sjukdom som tydligen heter aids. Men här i Sverige bryr sig nästan ingen, "det är något där borta i USA". Och de flesta vid Homosexuella frigörelseveckan försöker att inte bry sig, de har nog med problem med homofobi i sin vardag. Även om några få homosexuella dött av sjukdomen. Sveriges radio har haft några reportage om det och intervjuat homosexuella.
Self control av Laura Branigan toppar singellistan, plastskivor med en låt på vardera sidan, medan Bruce Springsteens senaste album, plastskivor med många låtar, är först på albumlistan. På gaydiscon i Stockholm senaste våren är det dock Relax av Frankie goes to Holywood som spelats flitigt.
En hjälte.
Men i den här situationen träder en verklig hjälte fram. Det är Bengt Held som är 18 år och bor i Simrishamn på Österlen. Han är osäker på sin egen sexuella läggning. Han önskar att han vore hetero (eftersom det vore enklare, senare skulle han bli stolt homoaktivist) men gissar att han kanske är homo. Men kanske bisexuell blir en bra kompromiss? Han känner dock att han blir mer attraherad av killar.
Bengt Held har dock gjort något som är helt nytt. Han har granskat vad partierna har för åsikter om homoreformer och t.o.m. skickat brev till dem (och ibland ringt). Det här blir extra intressant eftersom Homosexutredningen just i samband med Homosexuella frigörelseveckan lämnat sin rapport om förbättringar för homosexuella människor.
Efter de första breven svarar inget parti. Efter en påminnelse så kommer Vpk med ett svar. Några andra partier skickar ett artigt svar "vi har ingen speciell politik för homosexuella, men här får du en broschyr om vår socialpolitik". Bengt tycker att de tydligen inte fattat något, att inte ta ställning är också ett ställningstagande. Det handlar ibland om så enkla saker som att ta ställning emot diskriminering
Tveksam till homoäktenskap.
Det här betyder inte att Bengt helt håller med RFSL, han är emot homoadoptioner (han förstår att homosexuella vill kunna få barn men här är barnets bästa i fokus och vad han vet finns det ingen forskning om deras situation) och tveksam till om homosexuella par ska få ingå äktenskap (han är påverkad av de attityder som funnits med i hans barndom). Men det senare är ändå ok bara man inte tvingar de religiösa samfunden att göra det. Bengt är för att juridiskt rättsligt erkänna samkönade relationer och ge homopar samma rättigheter (förutom adoptioner) även om det kanske inte måste kallas just äktenskap. Hans attityd är radikal, bara en minoritet av svenska folket tycker att homorelationer ska juridiskt erkännas. Bengt ogillar starkt homofobi och diskriminering i övrigt emot homosexuella.
Det här en påhittad berättelse som jag gjort utifrån min forskning om HBT-rättigheter historiskt. Allt om mig själv stämmer och flera andra fakta men har ni som var med 1984 invändningar emot min redogörelse (jag kom inte med i gayrörelsen förrän 1990) får ni gärna maila mig eller kommentera här.
Vad partierna svarade Bengt i den här fiktiva berättelsen berättar jag i en senare bloggpost.
Uppdatering 1.
Artiklar i media om HBT och Stockholm pride.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar