Därför bör nazister få demonstrera.

I en debattartikel hävdar piratpartisterna Niklas Starow och Torbjörn Jerlerup att polisen inte bör skydda nazistiska demonstrationer emot våld från motdemonstranter. Dessbättre har Piratpartiet officiellt  tagit avstånd från innehållet i artikeln.

Från Vänsterpartiet är det samma typ av resonemang. Christina Höj-Larsson, anti-rasistisk talesperson för v framför följande resonemang i en debattartikel i Aftonbladet.

Även grupper med vidriga åsikter har mötesfrihet. Men det innebär inte att polisen i varje läge måste säga ja när någon vill hålla ett torgmöte eller demonstrera. Polisen behöver inte ge tillstånd om det finns goda skäl att tro att brott kommer att begås, till exempel hets mot folkgrupp genom tal eller nazistiska symboler. De måste inte heller ge de som söker tillståndet precis den plats eller det upplägg de själva önskar. Det har skett en glidning där tillståndsgivningen idag är mer generös än den var tidigare. För några år sedan var det otänkbart att nazister skulle demonstrera på årsdagen av kristallnatten. Den senaste årsdagen var det just vad som skedde.

De tre språkrören i Feministiskt initiativ, bl.a. Gudrun Schyman och partiets HBT-politiske talesperson Sissela Nordling Blanco, vill tydligen helt förbjuda nazistpartier från att demonstrera. Från en artikel på deras hemsida.

För bara ett halvår sedan, på internationella kvinnodagen, blev feminister och antirasister i Malmö knivhuggna och svårt skadade av nazister från Svenskarnas Parti. Att polisen ett halvår senare ger tillstånd till Svenskarnas Parti att manifestera sitt hat offentligt på Malmös gator är under all kritik. Vi har yttrandefrihet i Sverige, men vi har också begränsningar av yttrandefriheten när det kommer till hets mot folkgrupp. Tyvärr har lagen i praktiken helt förlorat sitt syfte eftersom polisen ändå väljer att ge utrymme åt nazistisk propaganda.

Mina kommentarer.

1. Nazismen är en totalitär avskyvärd ideologi precis som kommunismen och islamismen (politisk islam). 

Högerextremister har i Sverige senaste 15 åren varit ansvariga för flera förfärliga mord. SÄPO måste ha koll på extremistgrupper och polisen bör effektivt jobba emot hatbrott.

2. I en demokrati är yttrandefriheten en grundbult.

Yttrandefriheten handlar inte bara om att få framföra åsikter som har stöd av de flesta i befolkningen, att få diskutera om skattenivån ska vara 44 % eller 46 % av BNI eller fina fraser om allas lika värde. Även det intoleranta, skitiga och okunniga måste få framföras. Annars är inte yttrandefriheten värd sitt namn.

3. Yttrandefriheten är extra viktig för just åsikter som få i ett land har, etablerade attityder behöver nämligen sällan skydd, de är en del av etablissemanget.

I många länder i världen försöker politiker stoppa gayparader och demonstrationer för HBT-rättigheter just med argumentet att de "är provocerande" för majoriteten av befolkningen. Kampen för HBT-rättigheter är givetvis något helt annorlunda än för en totalitär ideologi men principen bakom inskränkningarna är desamma, vissa attityder betraktas av majoriteten av befolkningen som så udda att de inte får framföras i en demonstration.

4. Att hävda att en person får ha vilken åsikt de vill (hur skulle en stat kunna stoppa det för övrigt?) men inte ha rätten att få framföra det till andra blir absurt.

"Du får tycka vad du vill men inte berätta för andra vad du tycker". Diktaturvibbar någon?

5. Vi har en lag om hets emot folkgrupp.

Den kan vi tycka vad vi vill om (själv vill jag behålla den del som handlar om förbud att hota vissa minoritetsgrupper och att transpersoner ska få skydd av den, men ta bort förbudet att "missakta" grupper). Men oavsett vad vi tycker om hetslagen så kan den aldrig användas för att på förhand stoppa en demonstration "de där kanske begår brott och därför ska de inte få demonstrera": I en demokrati kallas det förhandscensur och är inte tillåtet, det är först efter att folk publicerat saker som kan betraktas vara juridisk hets som de eventuellt kan bli åtalade och dömda (och stoppade av polis på plats vid en demonstration). Svenskarnas parti lär nog vara så smarta att de inte hetsar just vid sina demonstrationer.

6. Har en grupp ansökt och beviljats demonstrationstillstånd är det givetvis polisens skyldighet, att om det bedöms vara en hotbild emot demonstranterna, skydda deltagarna från att bli misshandlade av motdemonstranter.

Alternativet är att polisen tyst ska stå bredvid och titta på när en grupp av människor blir sönderslagna (det var för övrigt just så tyska polisen gjorde vid Kristallnatten 1938).

7. Att närma sig diktaturanhängares metoder gör inte samhället mer demokratiskt.

En viktig aspekt är den som Anna Troberg, partiledare i Piratpartiet, kommenterar i en bloggpost. Att när vi som är för demokrati inskränker diktaturanhängares yttrandefrihet närmar vi oss dem ideologiskt, att censur är att föredra framför en fri debatt. Visst är det så att nazistpartierna aldrig skulle respektera yttrandefriheten för oss demokrater om de fick makten, många av oss skulle hamna i arbetsläger.

Ibland hörs argumentet att stoppande av nazistdemonstrationer, eller att kasta saker på dem, är en mild åtgärd jämfört med hur de skulle bete sig emot oss demokrater om de fått makten. Argumentet är synnerligen problematiskt. Och där bör vi granska USA:s historia. Ett land som trots allvarlig diskriminering av vissa grupper, bl.a. HBT-personer och svarta, varit en ledande demokrati i kampen emot fascism, kommunism och islamism.

När den mediala häxjakten emot verkliga och inbillade kommunister pågick som värst på 1950-talet i USA var ett resonemang att det som drabbade människor, att de förlorade jobb,  var mycket milt jämfört med Sovjetunionens brutala förföljelse av icke-kommunister, mord och placerande i arbetsläger. När vissa skulle försvara placerande av verkliga eller inbillade islamister i Guantanamolägret var ibland argumentationen densamma. I islamisternas samhälle skulle politiska motståndare bli avrättade, i USA:s läger blev de bara fängslade utan rättegång..

Men stärkte häxjakten på kommunister och placerande av islamister i Guantanamolägret USA som land och som ett bättre alternativ till diktaturer?  Stärks en demokrati genom att närma sig diktaturer om än bara marginellt?

Där någonstans är faktiskt debattens kärna.