I förra bloggposten åkte vi allihop i en tidsmaskin till början av augusti för exakt 30 år sedan. Det här är den andra delen i den fiktiva berättelsen.
Bengt som är 18 år har inte berättat för någon att han har känslor för en del andra killar. Det är inte ens något han funderar på att göra. Det en hemlighet, tabu. Bengt känner inte, vad han vet, någon annan som är homosexuell. Att det finns homosexuella i Stockholm vet han, där är några sådana där gayställen, det har media haft några reportage om. En del homosexuella finns det också i Malmö, RFSL-Malmö har haft några insändare i lokaltidningen Ystads allehanda, där de bemött en kristen homofob präst.
När Bengt ringer till partierna berättar han givetvis inte att han själv kanske är homo. Skulle någon fråga hade han förmodligen kommenterat det med "jag gör det här för att jag har liberala värderingar (vilket är sant) och tror på människors samma värde". I sin granskning tar han givetvis med de fem riksdagspartierna, situationen där är stabil, senast ett nytt parti kom in i riksdagen var 1917, alltså för 67 år sedan. I senaste riksdagsvalet, 1982, fick dock Kds (idag kd) och det då nybildade Miljöpartiet båda närmare 2 % av rösterna, därför bör de också granskas tycker Bengt.
Han kollar Homosexutredningen och de reformer som behandlas där men kontaktar också RFSL för kompletterande information. När Bengt ringer svarar en man som verkar vara i 30-årsåldern, han verkar mer "vanlig" än vad Bengt trott, kanske vanliga människor också kan vara homos. Han kan givetvis inte se mannen hos RFSL men tror att han har en mustasch, nästan alla bögar han sett bilder av har mustasch, i synnerhet de som är från USA.
Här är sammanställningen (Bengt håller inte med om reformerna om adoptioner och inseminationer men vill kolla trots det)
1. Homosexuella par ska få ingå äktenskap
Ja:
Möjligen: vpk, mp
Nej: s, m, c, fp, kds
Det enklaste att placera är de partier som är emot reformerna. Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet förklarar att "vi blandar oss inte i vad vuxna frivilligt gör sexuellt i sina sovrum, men äktenskapet betraktar vi som något mellan en man och en kvinna och det tycker också de flesta svenskar". Kds blir närmast provocerade av att få frågan "att vårt parti startades var just för att stoppa sådana här familjefientliga och extrema förslag, i Bibeln är det tydligt vad äktenskapet handlar om".
Vpk (nu v) var svåra att placera, en riksdagsledamot vill placera partiet på "ja" med hänvisning till att vpk-ledamoten i Homosexutredningen lämnat ett förslag om det. Men Bengt ville pressa dem om partiet officiellt stod bakom förslaget, hade partistyrelsen eller riksdagsgruppen behandlat ärendet? Nej, erkände riksdagsledamoten. Efter en del förhandlingar enades vi om att när det gäller de konkreta förslagen om äktenskap och adoptioner hade partiet inte slutgiltigt tagit ställning men var principiellt positiva till "ett likställande av de familjerättsliga reglerna". (några år senare, 1986, skulle partiet lämna en motion i riksdagen med just de formuleringarna men de undvek nogsamt orden äktenskap, adoption och insemination). En annan vpk-ledamot förklarade att "äktenskapet är en borgerlig institution som bör avskaffas" och fattade inte varför homosar ville imitera en patriarkal institution. Det blev alltså "möjligen" men många i partiet var för reformen.
Miljöpartiet hade inga åsikter inom sexualpolitiken. Partiets ombudsman förklarade att samhället nog inte var moget för den reformen, inget annat land i världen hade genomfört den, att mp var internt oense om sexualpolitiken men att det säkert fanns en del i mp som var försiktigt positiva. Det var ett "alternativt" parti. Till slut enades vi om att placera partiet på "möjligen".
Först 1996 tog vpk ställning för en könsneutral äktenskap och mp 1997.
2. Homosexuella par ska kunna adoptera och lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker.
Ja:
Möjligen: vpk
Nej: s, m, c, fp, kds, mp
Här var budskapet från nej-partierna (förutom mp) synnerligen tydligt, "nej". "Folk får leva som de vill men barn är ingen rättighet, det är barnets bästa som gäller". Kds gick längst och jämförde homoadoptioner med "barnmisshandel" och antydde att delar av "homosexlobbyn" skulle kunna sexuellt utnyttja barn om det blev tillåtet. ("jag hävdar verkligen inte att alla homosexuella är pedofiler men visst finns det problem", sa den centrale ombudsmannen från kds). En moderat riksdagsledamot kommenterade "alltså två homosexuella kan ju inte få barn ihop, hade naturen velat de skulle få det hade de redan haft det". Även om Bengt själv var negativ till reformen reagerade han över den extrema argumenteringen. Att man borde kunna föra en värdig debatt oavsett vad man tycker om reformen.
När det gäller vpk var det samma sak som med äktenskapet, partiets ledamot i Homosexutredningen hade lämnat förslag om att tillåta homosexuella att adoptera men det fanns inget konkret officiellt beslut från partiet (det skulle dröja till 1996 innan partiet blev tydligt blev för att samkönade par ska kunna få adoptera). Dock fanns det flera vpk-ledamöter som tydligt tagit ställning för reformerna.
Mp förklarade igen att partiet inte har några sexualpolitiska åsikter men han bedömde att partiet nog bör placeras på "nej", "det här är inget vi skulle jobba för om vi kommer in i riksdagen nästa år, biologiskt är heterosexualitet det naturliga, sedan bör homosexualitet vara socialt accepterat".
Bengt som är 18 år har inte berättat för någon att han har känslor för en del andra killar. Det är inte ens något han funderar på att göra. Det en hemlighet, tabu. Bengt känner inte, vad han vet, någon annan som är homosexuell. Att det finns homosexuella i Stockholm vet han, där är några sådana där gayställen, det har media haft några reportage om. En del homosexuella finns det också i Malmö, RFSL-Malmö har haft några insändare i lokaltidningen Ystads allehanda, där de bemött en kristen homofob präst.
När Bengt ringer till partierna berättar han givetvis inte att han själv kanske är homo. Skulle någon fråga hade han förmodligen kommenterat det med "jag gör det här för att jag har liberala värderingar (vilket är sant) och tror på människors samma värde". I sin granskning tar han givetvis med de fem riksdagspartierna, situationen där är stabil, senast ett nytt parti kom in i riksdagen var 1917, alltså för 67 år sedan. I senaste riksdagsvalet, 1982, fick dock Kds (idag kd) och det då nybildade Miljöpartiet båda närmare 2 % av rösterna, därför bör de också granskas tycker Bengt.
Han kollar Homosexutredningen och de reformer som behandlas där men kontaktar också RFSL för kompletterande information. När Bengt ringer svarar en man som verkar vara i 30-årsåldern, han verkar mer "vanlig" än vad Bengt trott, kanske vanliga människor också kan vara homos. Han kan givetvis inte se mannen hos RFSL men tror att han har en mustasch, nästan alla bögar han sett bilder av har mustasch, i synnerhet de som är från USA.
Här är sammanställningen (Bengt håller inte med om reformerna om adoptioner och inseminationer men vill kolla trots det)
1. Homosexuella par ska få ingå äktenskap
Ja:
Möjligen: vpk, mp
Nej: s, m, c, fp, kds
Det enklaste att placera är de partier som är emot reformerna. Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet förklarar att "vi blandar oss inte i vad vuxna frivilligt gör sexuellt i sina sovrum, men äktenskapet betraktar vi som något mellan en man och en kvinna och det tycker också de flesta svenskar". Kds blir närmast provocerade av att få frågan "att vårt parti startades var just för att stoppa sådana här familjefientliga och extrema förslag, i Bibeln är det tydligt vad äktenskapet handlar om".
Vpk (nu v) var svåra att placera, en riksdagsledamot vill placera partiet på "ja" med hänvisning till att vpk-ledamoten i Homosexutredningen lämnat ett förslag om det. Men Bengt ville pressa dem om partiet officiellt stod bakom förslaget, hade partistyrelsen eller riksdagsgruppen behandlat ärendet? Nej, erkände riksdagsledamoten. Efter en del förhandlingar enades vi om att när det gäller de konkreta förslagen om äktenskap och adoptioner hade partiet inte slutgiltigt tagit ställning men var principiellt positiva till "ett likställande av de familjerättsliga reglerna". (några år senare, 1986, skulle partiet lämna en motion i riksdagen med just de formuleringarna men de undvek nogsamt orden äktenskap, adoption och insemination). En annan vpk-ledamot förklarade att "äktenskapet är en borgerlig institution som bör avskaffas" och fattade inte varför homosar ville imitera en patriarkal institution. Det blev alltså "möjligen" men många i partiet var för reformen.
Miljöpartiet hade inga åsikter inom sexualpolitiken. Partiets ombudsman förklarade att samhället nog inte var moget för den reformen, inget annat land i världen hade genomfört den, att mp var internt oense om sexualpolitiken men att det säkert fanns en del i mp som var försiktigt positiva. Det var ett "alternativt" parti. Till slut enades vi om att placera partiet på "möjligen".
Först 1996 tog vpk ställning för en könsneutral äktenskap och mp 1997.
2. Homosexuella par ska kunna adoptera och lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker.
Ja:
Möjligen: vpk
Nej: s, m, c, fp, kds, mp
Här var budskapet från nej-partierna (förutom mp) synnerligen tydligt, "nej". "Folk får leva som de vill men barn är ingen rättighet, det är barnets bästa som gäller". Kds gick längst och jämförde homoadoptioner med "barnmisshandel" och antydde att delar av "homosexlobbyn" skulle kunna sexuellt utnyttja barn om det blev tillåtet. ("jag hävdar verkligen inte att alla homosexuella är pedofiler men visst finns det problem", sa den centrale ombudsmannen från kds). En moderat riksdagsledamot kommenterade "alltså två homosexuella kan ju inte få barn ihop, hade naturen velat de skulle få det hade de redan haft det". Även om Bengt själv var negativ till reformen reagerade han över den extrema argumenteringen. Att man borde kunna föra en värdig debatt oavsett vad man tycker om reformen.
När det gäller vpk var det samma sak som med äktenskapet, partiets ledamot i Homosexutredningen hade lämnat förslag om att tillåta homosexuella att adoptera men det fanns inget konkret officiellt beslut från partiet (det skulle dröja till 1996 innan partiet blev tydligt blev för att samkönade par ska kunna få adoptera). Dock fanns det flera vpk-ledamöter som tydligt tagit ställning för reformerna.
Mp förklarade igen att partiet inte har några sexualpolitiska åsikter men han bedömde att partiet nog bör placeras på "nej", "det här är inget vi skulle jobba för om vi kommer in i riksdagen nästa år, biologiskt är heterosexualitet det naturliga, sedan bör homosexualitet vara socialt accepterat".
3. Sambolag för homosexuella par
Ja: vpk
Möjligen: s, c, fp, mp
Nej: m, kds
Här är vpk tydligt för. "Det här har vi jobbat för sedan början av 1970-talet och vi vill ha en sambolag för heterosexuella par också" förklarar en riksdagsledamot. Kds är tydligt emot, "folk får leva som de vill som vuxna men vi menar att lagarna tydligt ska framhålla äktenskapet mellan man eller kvinna som idealet, främst för barnens skull, att införa sådana där sambolagar oavsett om det är till normala eller homosexuella par förstör äktenskapets värde" förklarar ombudsmannen från partiet. Men homosexuella kan ju inte ingå äktenskap, borde det då inte finnas något alternativ? invänder Bengt. "Nej, de har gjort sitt val och lever onormalt och får följa konsekvenserna av det" hävdar kd-politikern. Moderaterna är inte lika extrema i sin argumentation men även de förklarar att "äktenskapet mellan man och kvinna är det som politiker ska reglera, inget annat".
Socialdemokraterna har inte tagit ställning till förslaget "vi har noterat att Homosexutredningen lämnat sitt förslag och vi kommer nu bereda ärendet i regeringskansliet, det finns olika åsikter inom vårt parti om det här". Folkpartiet är försiktigt positiva "det här kan vara ett alternativ för ett mer tolerant samhälle men vi har som parti inte tagit ställning". Centerpartiet är däremot mer skeptiska "vi är positiva till en sambolag som reglerar situationen mellan man och kvinna, men det är för barnens skull och eftersom homosexuella inte har barn blir det inte lika angeläget, men vi har inte slutgiltigt avgjort vad vi tycker". Bengt vet inte om att barn finns i vissa homosexuella familjer och invänder inte. Miljöpartiet förklarar att partiet inte har tagit ställning "men troligtvis kommer partiet att stödja förslaget om partiet kommer in i riksdagen.
Alla människors lika värde?
1987 beslutade riksdagen att införa en sambolag för homosexuella par (det kallades så, inte samkönade par). S, fp och vpk var positiva till någon typ av sambolag för homopar och fick stöd av en minoritet av ledamöterna från m och c som avvek från de två partiernas officiella åsikter att vara emot reformen. Hade mp suttit i riksdagen hade de förmodligen röstat ja.
Den kristdemokratiske ombudsmannen avslutar sitt samtal med "men givetvis har alla samma människovärde enligt våra värderingar baserade i Bibeln, vi är inget samfund men vår politik är baserad på gamla hederliga kristna värderingar". Bengt blir förvånad, han är ju själv tveksam till om ordet äktenskap ska användas för homorelationer, han förstår att tiden nog inte är mogen för den reformen, men här handlar det om att lösa praktiska problem för homosexuella, hur det ska bli om två av samma kön separerar etc. att införa en lag som reglerar samkönade relationer skulle enligt Bengt också skicka en signal till övriga samhället att det är ok att vara homo.
Han minns när han konfirmerade sig, "behandla andra som du själv bli behandlad" sa Jesus enligt Bibeln. Svensk media har haft några reportage om att den kristna högern har stärkts senaste åren i USA och attackerar gayrörelsen. Bengt reagerar över det. Homosar har ingen absolut rätt att gifta sig men få sitt privatliv respekterat och sina relationer erkända, tycker han.
Det här är den andra av tre delar om situationen 1984. I den tredje och sista delen kommer jag att "avslöja" hur partierna resonerar om bl.a. homoflyktingar och lagar emot diskriminering av homosexuella.
.
Inte en helt tossig åsikt från kommunisterna, faktiskt. :) Personligen tycker jag att definitionen av "äktenskap" inte är något staten skall blanda sig in i, det räcker med att man får ingå registrerat partnerskap oavsett kön (och antal partners) så kan man få kalla det vad tusan man vill.
SvaraRaderaFascinerande tidsresa, det här. Jag undrar vad som kommer ses som självklart om 30 år som vi i dag ser som helknäppt eller otänkbart.
Personligen hoppas jag att poly-förhållanden kommer att ses som naturliga då, även när det gäller sådana saker som äktenskap (eller vad vi kallar det), insemination och adoptering. Jag törs även drista mig till att tro att vi inte kommer se det där med en gräns på 15 år för sexuell myndighet som en helig regel, men ren sexualmoral brukar förstås gå upp och ned i perioder.
Har du några spekulationer du vill dela med dig av? Vilka strider tror du kommer utkämpas år 2044?
Vill förtydliga att vpk aldrig i riksdagen officiellt (vad jag vet, har kollat många protokoll om familjepolitik) på 1970- och 1980-talet framförde att äktenskap är en borgerlig institution som bör avskaffas. Strategin var istället att i förslag och debatter helt undvika att använda ordet äktenskap och istället argumentera för "en likställd familjepolitik", "en familjepolitik som inte förtrycker kvinnor" etc. (sedan kunde vpk-folk tolka in lite vad de ville i det begreppet) Vissa riksdagsledamöter i vpk hade ingått äktenskap med någon av motsatt kön och hade nog inga problem med ordet egentligen, medan andra var mer kritiska och betraktade det som en patriarkal institution, man ska komma ihåg också att både Svenska kyrkan och samhället generellt var mer patriarkalt då än idag.
SvaraRaderaHomorörelsen var också oense på 1970- och 1980-talet om de skulle sträva efter att få möjlighet att ingå äktenskap. Bland engagerade homoaktivister var de flesta lesbiska som på 1970-talet och delvis på 1980-talet synnerligen negativa till att RFSL skulle jobba för homoäktenskap, men även många bögar med politiska åsikter till vänster var skeptiska. Att äktenskapet bara "främjar patriarkatet".
Först 1996 tog Vänsterpartiet (som vpk då hade bytt namn till) ställning för en könsneutral äktenskapslag och 1998 började partiet i riksdagen motionera för det. Sedan dess har den ideologiska kritiken från Vänsterpartiet emot äktenskapet som institution i princip helt försvunnit.
Det närmaste idag är väl Feministiskt initiativ som är för en köns- och antals-neutral samlevnadslag. I deras argumentation för den brukar de dock sällan eller aldrig argumentera explicit emot äktenskapet som institution.
"Fascinerande tidsresa, det här. Jag undrar vad som kommer ses som självklart om 30 år som vi i dag ser som helknäppt eller otänkbart."
Precis, mitt syfte med den här trilogin är dels att ge (yngre eller nyutkomna i övrigt) HBT-historia, dels att visa att värderingar inte är statiska. De flesta som levde då, även om jag bara var 18 år, betraktade Sverige som ett modernt samhälle i synnerhet i relation till nästan alla icke-nordiska länder, Och så var det också Men när vi nu granskar "moderniteten" 1984 kan vi se att den trots allt inte kommit lika långt som den är idag.
Mina spekulationer om 2044.
SvaraRaderaNär det gäller vad som är självklart 2044 är det svårt att sia om. Jag tror dock precis som du gör, att polyrelationer kommer vara mycket mer accepterade då. Folk kommer att hitta citat från 2014 där det raljerades om polyrelationer och även progressiva politiker blev stressade (eller fnissade generat) när någon frågade vad de tycker om juridisk reglering av fler än 2 i en relation.
Jag tror att Sverige har ett tredje juridiskt kön. Avskaffat könssiffran i personnumren. Kanske helt avskaffat juridiska kön men ibland gör enkäter där folk kan själv kryssa i sitt kön (som de tycker sig ha, inklusive tredje kön som alternativ) för att få fram könsbaserad statistik.
Jag tror att samhället 2014 kommer vara mycket mer jämställt än idag, folk kommer betrakta radikalfeminister precis som vi idag betraktar militanta Black panthers i början av 1970-talet, man kan ha viss förståelse för varför de fanns men de har spelat ut sin roll.
Jag tror inte åldersgränsen för sexuella relationer kommer sänkas, däremot kommer det bli en mycket friare attityd till att även barn har en sexualitet (vilket inte betyder att de ska ha sex med vuxna). Att berätta för förskolebarn att två farbröder eller två tanter kan ha sex med varann kommer inte orsaka rabalder. Genuspedagogik finns inte som begrepp eftersom det för länge sedan blev introducerat (men modifierat från avarterna från radikalfeminister). Att dela in barn i pojkar-flickor kallas för "1900-talsmentatlitet"
Men det intressanta är ju att vi idag inte vet vilka reformer som kommer diskuteras 2044. Vi tycker juridiskt erkännande av polyrelationer (det måste inte vara äktenskap) är en oehört radikal reform men det tyckte folk om homoäktenskap också.
2014 är debatten om en könsneutral äktenskapslag färdig, tom Åkesson (sd) försäkrar att han givetvis inte vill avskaffa lagen.
Många av de reformer vi diskuterar idag, ett tredje juridiskt kön, att barn ska få byta kön juridiskt, att transpersoner ska få skydd av hets emot folkgrupp, att FN ska införa en HBT-konvention diskuterades överhuvudtaget inte av någon för 30 år sedan. Det var så extrema förslag då att ingen, inte ens RFSL, hade fått för sig att driva det politiskt.
På samma vis kan nog många av oss inte föreställa oss (hur radikala vi än kan vara HBTQ-politiskt) vilka reformer som främst kommer diskuteras 2044.
Jag gillar din vision av 2040-talet! Ett annat begrepp som jag tror mycket väl kan försvinna är sexuell läggning. Inte att olika personer är attraherade av olika kön, men hela idén om att man absolut "är" det ena eller det andra, homo eller hetero eller bi. Med undantag av de jag vill ha sex/ett romantiskt förhållande med så är vilka jag föredrar sexuellt inte mer relevant för resten av samhället än om jag föredrar hundar eller katter. Ingen "kommer ut" som kattmänniska, och i ett vettigt samhälle tycker jag inte att man skulle behöva "komma ut" som homosexuell, heller. Men jag är själv inte homo, och man kan förstås få ett annat perspektiv på frågan om man själv är lagd åt det håller.
RaderaSamtidigt vill jag varna för den tendens till "whighistoria" som många av oss HBTQ-typer/vänner ibland gör oss skyldiga till. Utvecklingen går framåt, men det finns en påtaglig risk att någon form av motreaktion kommer få stor genomslagskraft i både Europa och resten av världen. Reaktionära/konservativa i olika länder ser redan upp till Putin som en slags moralens beskyddare mot västerländsk dekadens (har vi hört den förut...), samtidigt som patriarkala islamister och "vi som säger negerboll men inte hen på Facebook"-patrullen tycks förenas i tron att allt var bättre när kvinnor och bögar höll käft. Sedan har vi naturligtvis alla mer eller mindre hakkors-doftande nationalistiska partier runt om i Europa.
Tolerans är inte ett naturligt tillstånd för människan. I grund och botten vill vi bara slå ihjäl alla som inte är som oss själva med närmaste mammutben (eller metallrör). Så trots att jag till stor del delar din optimism så har jag inte tillräckligt stor tilltro till min art för att se fram emot en lössläppt cyberpunk-framtid med ett halvdussin kön och polyfamiljer överallt. Vi kanske vaknar upp i Tsar Jimmies patriotiskt blågula kärnfamiljsutopi, eller ett Festung Europa med transnationell moralpolis och ett sönderövervakat internet fritt från snusk och avvikelser. Vi har gott om tid på oss att fucka up de friheter vi åtnjuter i dag.
Jag tror inte sexuell läggning försvinner som begrepp, precis som kön, könsidentitet och etnicitet inte heller gör det. Däremot kommer det få mindre betydelse.
SvaraRaderaDu har rätt i att min "vision" är optimistisk. För att den ska bli verklighet krävs att "nationalistiska" partier och andra extremgrupper hålls på en begränsad nivå när det gäller befolkningsstöd.