Ny lag förbättrar för funktionshindrade - men undantagen är (kanske för) många.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har nu behandlat regeringens proposition (förslag) om att bristande tillgänglighet för funktionshindrade ska betraktas som diskriminering. Även om jag främst fokuserar på HBT-rättigheter här på bloggen har jag varit tydlig med att varje typ av diskriminering givetvis är oacceptabel.

För ca två år sedan beslutade majoriteten (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet) i riksdagen att den borgerliga regeringen skulle återkomma med ett konkret lagförslag. Även tre av de fyra regeringspartierna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, var i sak för reformen. Bara Moderaterna tvekade. Granskar man regeringsförslaget blir det tydligt att det här är en kompromissprodukt inom Alliansen. Det är positivt att det äntligen ska bli en lag om bristande tillgänglighet som diskriminering men undantagen (där lagen inte ska gälla) är många (ni hittar vilka undantagen är i början av arbetsmarknadsutskottets rapport). Kanske för många.

Visst behövs det en skälighetsbedömning (att åtgärder inte får bli för dyra för bl.a mindre företag och att kostnader ska vara i proportion med nyttan) och det är också med i regeringens förslag. Men undantagen förutom det får inte bli så många att lagen bara får synnerligen begränsad effekt. Majoriteten i arbetsmarknadsutskottet (s, mp, sd och v) har enats om att föreslå en ändring av regeringens förslag, att även sjukvårdsföretag med mindre än 10 anställda ska omfattas av lagen. Olika oppositionspartier har förutom det diverse alternativa förslag.

Förslaget är att reformen ska träda i kraft 1 januari 2015.

Mp och v föreslår obligatoriska mångfaldsplaner för företag med mer än 10 anställda.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att företag med mer än 10 anställda ska vara skyldiga göra mångfaldsplaner för att motverka diskriminering. Från reservation (alternativt förslag) 12.

Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för att motverka och förebygga diskriminering i arbetslivet. Diskrimineringslagen ställer krav på att arbetsgivare ska främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Det finns också starka skäl för att arbetsgivare bör arbeta förebyggande för att förhindra diskriminering som har samband med könsidentitet eller könsuttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Vi anser att alla arbetsgivare med fler än tio anställda bör omfattas av skyldigheten att upprätta likabehandlings- och mångfaldsplaner i fråga om samtliga diskrimineringsgrunder.

Jag är själv skeptisk till om fler obligatoriska dokument är rätt metod. Däremot bör arbetsgivare bli skyldiga att förebygga alla diskrimineringsgrunder, alltså även bl.a. sexuell läggning och könsidentitet. Om det sedan resulterar i mångfaldsplaner eller någon annan metod tycker jag bör avgöras på respektive arbetsplats.

Bland riksdagspartierna är alla, förutom m och sd som tvekar, för skyldighet för arbetsgivare att förebygga diskriminering p.g.a. alla grunder i lagen. En utredning om just det här ska lämna sin rapport senast på söndag, 15 juni.

 
Uppdatering 1.

Dagens nyheter har ännu en artikel om surrogatmödraskap, om ett bögpar och två barn.