Granskning av Feministiskt initiativ. Del 1. Hyckleriet om könsfördelning.

Feministiskt initiativ fick 5. 5 % i det svenska valet till EU-parlamentet i maj. I Demoskops senaste mätning, publicerad i fredags, inför riksdagsvalet blev siffran för partiet 4,4 %, alltså över 4-%-spärren. Det betyder verkligen inte att partiet hamnar i riksdagen i höst men omöjligt är det inte, de kan även bli "stödparti" till en ny regering. Det finns alltså verkligen orsak att granska partiet och givetvis även kritiskt göra det. Tyvärr har media generellt varit dåliga på det senaste månaden

Jag kommer i flera bloggposter kommentera Feministiskt initiativ, deras fixering vid biologiska kön, negativa generaliseringar om män, kulturrelativism, undfallenhet emot reaktionära attityder inom islam, heteronormativa resonemang när det gäller pornografi och prostitution etc.

Jag är emot patriarkala strukturer.

Först vill jag förklara att jag inte kallar mig feminist. Definierar mig som socialliberal och humanist. Men har inte heller problem om någon kallar mig feminist. Jag konstaterar att det finns patriarkala strukturer i samhället som generellt gynnar män (men ibland kvinnor) och att de patriarkala strukturerna bör bekämpas. För övrigt kallar jag mig inte heller för queer trots att jag är en del av HBTQ-rörelsen.

Det finns en bristande logik bland en del från Feministiskt initiativ. När det gäller könsidentitet, etnicitet, sexuell läggning så berättar de, med rätta, hur viktigt det är att varje människa själv ska välja identitet, men respekten för att folk inte vill kalla sig feminister och ändå vara för jämställdhet verkar synnerligen begränsad. I en intervju för någon vecka sedan hävdade Soraya Post, nyvald ledamot i EU-parlamentet, att den som inte kallar sig feminist inte tror på allas lika värde. Det visar bara på intolerans och bristande respekt för folks rätt att definiera sig själva från hennes del. Med samma typ av argument skulle jag kunna hävda att hon inte är för frihet om hon inte kallar sig liberal.

Fi hycklar om könsfördelning.

Ska man granska Feministiskt initiativs sakpolitik kan man först konstatera något positivt, de är för alla de HBT-reformer jag har med i granskningen av partierna. Jämställdhet och att bekämpa patriarkala strukturer är viktigt. Förmodligen får fi:s framgångar en positiv sidoeffekt, att jämställdhet prioriteras tydligare i etablerade partier. Det måste dock inte bara leda till positiva resultat inom HBTQ-politiken. Feministiskt initiativ har ibland försökt få med ett transperspektiv i en del partidokument men ofta argumenterar de från en två-köns-norm.

Partiet hycklar något absurt när det gäller kravet på jämn könsfördelning. Fi vill tvinga börsbolag att ha minst 40 % av vardera juridiska könet i sina styrelser. Även i övrigt är de positiva till kvotering. Då kan man ju förvänta sig att de ska leva som de lär. För att själva få kompetens från både män och kvinnor. Men det gör de inte. Fi har tre talespersoner, allihop är kvinnor. I styrelsen finns 13 kvinnor och 1 man.  Kanske de ursäktar det med att de väljer sin styrelse "efter kompetens" och inget annat, men det är ju exakt samma dåliga ursäkt som en bolagsstyrelse som har 13 män och 1 kvinna.

Nu är jag inte för kvotering i lag varken till bolagsstyrelser eller partistyrelser. Men de som är det bör faktiskt följa sina egna råd. Alla svenska partier av betydelse har hyfsat jämn könsfördelning i sin styrelse - förutom Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.