HBT-kultur. How to Survive a Plague.

Filmen How to Survive a Plague (2012) handlar om "aids-aktivister" i USA. Fokus riktas i synnerhet på gruppen Act Up som startade i mitten av 1980-talet i New York. Ca hälften av homosexuella män i vissa stadsdelar hade hiv.

Nyare intervjuer varvas med autentiskt gammalt material. Och det är det senare som gör filmen till något extra. Mycket av det visar konflikter. Utåt emot majoritetssamhället som ofta visade ointresse att på allvar bekämpa spridningen av sjukdomen. Men även interna konflikter inom Act up. Men här finns också gemenskap och vilja till att förändra.

Även om en del metoder de här aktivisterna använde kan tyckas vara tvivelaktiga i sin militans kan jag förstå att många av dem var arga. Och just aktionerna med civil olydnad förändrade säkert samhället. Media rapporterade om demonstrationerna och det offentliga började tydligare tilldela medel för bekämpa spridningen av hiv. Filmen, regisserad av David France, blev nominerad för att få en Oscar i kategorin Bästa dokumentär. 

How to Survive a Plague finns i sin helhet här.
Trailer (Youtube).

Är Kristdemokraterna homofientliga ännu?

Det är Kristdemokraternas "dag" vid Almedalsveckan. Ett parti som historiskt röstat nej till de flesta reformer för bögar och lesbiska. När folk från kd argumenterat för "människovärdet" har det varit absurt hycklande eftersom de själva ägnat sig åt diskriminering av HBT-personer i den praktiska politiken. Orsaken är givetvis deras ursprung i den homofientliga delen av frikyrkorörelsen.

När den s.k. Homosexutredningen 1981 skickade ut sina förslag på remiss så svarade Kds (senare Kristdemokraterna) i ett officiellt remissvar.

Eftersom vi tror att universum har en formgivare och en skapare tror vi också att han har en avsikt och en bruksanvisning för mänskligt liv. Det är vår övertygelse att de bibliska värderingarna står i djupaste samklang med våra mänskliga behov. Liksom utredningen är vi övertygade om att lagstiftningen har starkt normativ genomslagskraft.

Vår slutsats är emellertid en annan - vi vill att lagstiftningen klart markerar att äktenskapet och den heterosexuella familjen är dess grundläggande enhet. Vi menar också att samhället inte får vidta åtgärder som kan förleda personer med svag könsidentitet, framför allt unga, till homosexualitet. 

Kd har oftast röstat nej till viktiga reformer.

Då var Alf Svensson ordförande i partiet, Hans efterträdare, Göran Hägglund, blev 1982 kommunfullmäktigeledamot i Jönköping. Att partiet blandade ihop sexuell läggning med könsidentitet avslöjar hur obildade de var - förutom intoleransen. Och så höll det på. När riksdagen 1987 beslutade om en sambolag för samkönade par och en lag emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning var Kds emot. Partiet var i riksdagen 1993 emot att skolor skulle ge saklig information om homosexuella relationer, röstade nej till partnerskapslagen 1994, nej till jämlik adoptionslag 2002, nej till inseminationer för lesbiska vid kliniker 2005, nej till att vigselförrättare skulle bli skyldiga att även förrätta partnerskap 2006, nej till en könsneutral äktenskapslag 2009.

Någon kanske invänder att partiet har förändrat sig. Och det är delvis sant. Idag är kd för de flesta HBT-reformer. Partiet generellt är inte HBT-fientligt, även om en betydande minoritet av dess politiker är det. Riksdagsledamöter som Tuve Skånberg, Anneli Enochson och Mikael Oscarsson. Partiet är dock ännu homonegativt och konservativt. Kd förtjänar ännu 2014 skarp kritik när det gäller deras attityder till flera HBT-reformer..

Könsneutral äktenskapslag.

De vill ersätta den med en "civilrättslig samlevnadslag". Orsaken är att partiet inte tycker att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap och vill därför avskaffa ordet "äktenskap" i lagen. T.o.m. Sverigedemokraterna har accepterat nuvarande könsneutrala äktenskapslag, när ska kd göra detsamma och bara erkänna att lagen fungerar bra?

Adoptioner och inseminationer.

Partiet är ännu principiellt emot att samkönade par ska kunna adoptera (förutom närståendeadoptioner som de är för) och emot att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn och att alla organisationer för barns rättigheter är för nuvarande jämlika lagar. För några månader sedan förklarade visserligen kd att de nu accepterar reformerna och inte vill avskaffa dem. Men deras attityd till samkönade familjer bygger på fördomar och inte fakta.

Men det handlar också om nya HBT-reformer.

En könsneutral föräldraskapspresumtion.

Det skulle förbättra tryggheten för barnet som då snabbt får två juridiska föräldrar. En utredning föreslog redan januari 2007 det, Föräldraskap vid assisterad befruktning SOU 2007:3. Utredningen rekommenderar även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det. Idag är lagarna olika när det gäller föräldraskapspresumtion. Om kvinnan är gift med en man blir han automatiskt juridisk förälder vid en insemination. Samma gäller däremot inte om kvinnan däremot är gift med en annan kvinna Då blir det idag i en del situationer istället en domstol som avgör det juridiska föräldraskapet. Hittills har kd i regeringen blockerat reformens genomförande.

Sänkning av nuvarande 18-års-gränsen för att få byta kön juridiskt.

Kd är emot en sänkning av åldersgränsen även om senare ska utvärdera den utredning som ska lämna sin rapport senast 31 december 2014. Det är en borgerlig regering och socialminister Göran Hägglund (kd) som tillsatt utredningen. Vanligen brukar regeringspartier tillsätta utredningar för att de är för eller i alla fall intresserade av att förändra någon lag. Att kd berättat att de principiellt är emot reformen är något udda. Förhoppningsvis kommer utredningens resultat att sprida mer kunskap.

Kristdemokraterna är också emot införande av ett tredje juridiskt kön.

Partiet tvekar om följande reformer.

Att 12-17-åringar får välja könskonträra namn
Att transpersoner ska skyddas av lagen om hets emot folkgrupp
Att det i regeringsformen bör införas förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet.
Att Sverige i EU ska jobba för att svenska samkönade äktenskap ska bli juridiskt erkända i alla andra länder i unionen om ett homopar flyttar dit.


Uppdatering 1.

Flirtar ideologiskt med nazistiska ideal om familjen - och varnar sedan för nazism.

Reaktionäre Siewert Öholm har idag en debattartikel hos SVT debatt om att kd bör bli ett tydligt homofientligt  igen. Han attackerar bl.a. användandet av ordet "hen" och tycker det är hemskt om könsroller bekämpas. Prästen Kent Wisti bemöter honom bra.

I Aftonbladet hävdar Öholm på allvar att samkönade äktenskap och avskaffande av könsroller kan orsaka nazism. Logiken är tokig. Fakta är ju att nazister och Öholm har ungefär samma attityder när det gäller familj, sexualitet och könsroller.

Med vänner som Öholm behöver kd nog inte några fiender.

Alliansen har en hemläxa att göra inom HBT-området.

Flera dagstidningar avslöjar idag resultatet av Ipsos senaste opinionsmätning om partisympatier.  Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle få egen majoritet om siffrorna hade blivit valresultatet i höst. Kd skulle åka ur riksdagen och Feministiskt initiativ inte komma in där. Båda partierna är dock nära 4-%-gränsen.

Låt oss då granska partiernas HBT-politik idag, juni 2014.

Jag bedömer om Sveriges 10 största partier är för, tvekar eller är emot 11 aktuella HBT-reformer. För varje "ja" får partiet 2p, för "möjligen" 1p och "nej" 0p. För varje reform ett parti vill avskaffa blir det -1p (bara sd vill dock avskaffa reformer). Maxpoängen är alltså 22. Ett parti som inte tycker något om någon reform får 11p.

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Piratpartiet 22p
Feministiskt initiativ 22p
Folkpartiet 21p
Socialdemokraterna 19p
Centerpartiet 19p
Moderaterna 14p
Kristdemokraterna 13p
Sverigedemokraterna 4p

Vi kan konstatera att de allra flesta av partierna är för alla eller nästan alla HBT-reformer. Moderaterna och Kristdemokraterna utgör "en mellangrupp" som tvekar eller är emot flera reformer men totalt hamnar på plus jämfört med om ett parti inte skulle ha några åsikter om reformerna.  Sverigedemokraterna hamnar absolut sist.

Låt oss då granska de politiska blocken. (jag vet att s, mp och v inte är formellt ett block men för enkelhetens skull betraktar jag dem som ett sådant). Då kan vi konstatera att enigheten är större på den röd-gröna sidan än hos Alliansen.

Följande aktuella HBT-reformer är både samtliga borgerliga partier och s-mp-v (och fi) ense om.

Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden.
Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden.
Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Följande aktuella HBT-reformer är s-mp-v (och fi) ense om.

Att lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner.
Att hatbrott p.g.a könsidentitet explicit ska föras in i straffskärpningsparagrafen i brottsbalken.
Att arbetsgivare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet.
Att föräldraskapspresumtionen när en kvinna blivit inseminerad vid en klinik ska bli könsneutral, alltså gälla inte bara om hon är gift med en man utan även om hon är gift med en kvinna.
Att stödja nuvarande policy om att namnlagen ska tolkas könsneutralt för alla från 12 år ålder (med vårdnadshavares godkännande för 12-17-åringar)
Att Sverige i EU ska jobba för att svenska samkönade äktenskap ska bli juridiskt erkända i alla övriga medlemsländer om ett svenskt homopar flyttar dit.

Bloggen Helds HBT-nyheter är partipolitiskt obunden.

Jag ger aldrig råd här hur folk ska rösta. Dock är jag tydlig med att jag har socialliberala värderingar.

Men jag kommer inte väja för att redovisa fakta även om det är negativt för en viss politisk sida. Ingen skulle bli gladare än jag om Alliansen kunde visa samma enighet som röd-gröna om att vara positiva till HBT-reformer inför valet. Men nu är det inte så. Främst politiker i Folkpartiet och Centerpartiet, men även en del i Moderaterna och faktiskt även i Kristdemokraterna,  ska ha heder för sitt arbete för nya reformer. Men fakta är att Alliansen på inrikesnivå inte kunnat samlas om någon ny HBT-reform inför nästa mandatperiod (2014-2018).

Alliansen har en hemläxa att göra. De flesta HBT-reformer handlar om att se individen, människan. Något som är väl förenligt med borgerlig ideologi 2014. Den insikten borde nå politiker även i m och kd.


Uppdatering 1.

Även Socialdemokraterna har en hemläxa att göra.

Det största partiet bland röd-gröna partierna, Socialdemokraterna är för nästan alla HBT-reformer. Partiet tvekar dock ännu om tre av dem:

Att införa möjligheten att tillhöra ett tredje juridiskt kön.
Att sänka åldersgränsen, idag 18 år, för att få byta kön juridiskt.
Att i regeringsformen (en av grundlagarna) förbjuda diskriminering p.g.a könsidentitet. Bland de sju diskrimineringsgrunder som finns i "vanliga" lagen emot diskriminering är allihop med även i regeringsformen - förutom könsidentitet.

Plötsligt blir RFSL en angelägen förening.

För första gången på många förstår jag på allvar varför jag 1990, som nyutkommen bög i Lund, blev medlem i RFSL. För mig var det självklart då. Visst betydde det billigare inträde till en del RFSL-fester (och är man drygt 20 år är det en god orsak om någon ) men det handlade om så mycket mer också. Om kampen för allas lika rätt och värde. Vi i homorörelsen (som det hette då) hade verkligen något att jobba för. Och ibland emot - fördomar och okunskap. Från Expressen.

Hockeyettanklubben Kiruna IF bryter ny mark. Under torsdagen presenterade man sin nya satsning och ställningstagande: Att bli en mer HBTQ-vänligare och mer jämlik förening "i en manligt dominerad idrott och i en manligt dominerad stad". En förening öppen för alla – oavsett bakgrund, oavsett sexuell läggning.

– Det är ett väldigt stark ställningstagande för mångfalden och acceptansen. Vi känner att vi kan göra skillnad och vi vill göra det ordentligt, säger Mikael Lasu, spelare och varumärkesansvarig i Kiruna IF, till NSD.

"Helt galet" Som del i satsningen kommer klubben att genomgå en så kallad "HBT-certifiering", och föreningens a-lagsspelare kommer bland annat att bära en ny, regnbågsfärgad matchtröja.

Jag är principiellt positiv till RFSL:s HBT-certifieringsprocess. Men visst kan man ibland tycka det blir något för "politiskt korrekt". När en arbetsplats på Södermalm i Stockholm ska visa att de är HBT-vänliga. Men här handlar det om ett ishockeylag i Kiruna. Vad man än kan anklaga hockeylag i Norrland för är det förmodligen inte PK som blir den främsta beskyllningen.

Plötsligt bränner HBT-certifieringen från RFSL till och blir angelägen (jag fattar givetvis att det varit viktigt även på andra ställen). Plötsligt fattar jag igen, som medelålders man, varför jag en gång som ung gick med i RFSL (även om jag lämnade föreningen för en del år sedan).

HBT-kultur. En egen röst - om kvinnors kamp för rösträtt och mänskligt utrymme.

Den här veckan, från onsdag till lördag, är det fri entré hos Malmö museer (annars kostar det relativt blygsamma 40 kronor). Det var orsaken till mitt besök där igår. Museiverksamheten finns bl.a. i ett gammalt slott  som är i en grönskande miljö.

Intressantast från ett queerperspektiv är utställningen En egen röst - om kvinnors kamp för rösträtt och mänskligt utrymme. Från Malmö stads hemsida.

Kampen for kvinnlig rösträtt stod i centrum när kvinnorna gjorde sin egen manifestation på Baltiska utställningen i Malmö for hundra år sedan. I sommarens samarbete mellan Malmö Konstmuseum och Moderna Museet Malmö ges exempel på olika strategier i arbetet för ett jämstallt samhälle. Ett antal konstnärer verksamma idag har blickat bakåt i historien mot det reformarbete som utfördes för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter vid förra sekelskiftet. Andra har arbetat med dagsaktuella frågor om kvinnors situation och tillgång till det offentliga rummet i var samtid. Med en lokal historia från Malmö 1914 som utgångspunkt visas några av de metoder som idag används for att bemöta förtrycket i en fortsatt ojämlik värld, samt på vikten av att ständigt göra ny- och omläsningar av historien utifrån olika perspektiv.

HBTQ-perspektiv i utställningen.

I år är det 100 år sedan Baltiska utställningen ägde rum i Malmö. Ett evenemang som hade ca 800 000 besökare (ett av de största evenemangen någonsin i Norden) i en stad där antalet invånare då var drygt 100 000. Den främsta jämställdhetsdebatten var om kvinnor precis som män skulle få rösträtt (till riksdagens första kammare var den dock inte jämlik ens för män, välbeställda män kunde ha upp till 40 röster medan en vanlig arbetare hade en röst). 

Det finns också ett HBTQ-perspektiv i utställningen. Sofia Hultin har samlat in berättelser om att vara lesbisk förr och idag i Malmö, I´m every lesbian. Även som bög är det synnerligen intressant att kolla, en del homoställen känner jag själv igen, annat är nytt.  En annan del är gamla fotografier av två norska kvinnor, Marie Höeg och Bolette Berg, som var ett par. De hade förmodligen idag kallats queer eftersom de (ibland) avvek från traditionella könsroller. Filmen Pussy riot - a punk prayer visas. 

Utställningen En egen röst - om kvinnors kamp för rösträtt och mänskligt utrymme pågår till 7 september.

Politiska majoriteten i Skåne gömmer sig bakom läkare.

För några veckor sedan mailade jag sjukvårdspolitiker i Region Skåne om de tillåter lesbiska kvinnor att dela på subventionerade inseminationsförsök eller om de annars planerar genomföra reformen. Moderaten Carl-Johan Sonesson (bilden) och folkpartisten Gilbert Tribo, har svarat. De partier som utgör majoriteten i Region Skåne är Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Tack för ditt engagemang i att göra vården tillgänglig och likvärdig för alla.

Dagens regelverk i Region Skåne tillåter idag inte kvinnor i samkönade relationer att dela på subventionerade inseminationsförsök. Det finns ingen plan nu för att göra den ändringen men däremot finns det diskussioner bland ansvariga läkare att göra en övergripande översyn av regelverket för att göra vissa ändringar. Vi har uppmärksammat ansvariga läkare och överläkare på de frågor du för fram och uppmanat dem att utreda frågan om kvinnor i samkönade relationer ska kunna dela på inseminationsförsök när man gör översynen av regelverket.

Det pågår även nationella diskussioner om att göra vården mer jämlik i hela Sverige på området assisterad befruktning. Dessa diskussioner och kommande riktlinjer tar vi såklart del av.

Vänligen Carl Johan Sonesson, regionråd (M) Gilbert Tribo, regionråd (FP)

Inget medicinskt beslut utan politiskt.

Jag har mailat följande svar till dem.

Tack för svaret och de vänliga orden.

Det är positivt att politiker från Region Skåne profilerat sig inom HBTQ-media senaste åren om allas lika rätt och värde oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Några exempel är följande från HBTQ-siten QX..

Rätt vill vård på lika villkor (debattartikel av fp-politikerna Gilbert Tribo och Mats Persson)

Region Skåne ska förbättra HBT-kompetensen (debattartikel av mp-politikern Anders Åkesson och m-politikern Catharina Blixen-Finecke.)

Men fagra ord måste också följas av handling om det ska få en trovärdighet på sikt. Jag har inte i detalj följt Region Skånes HBTQ-relaterade insatser senaste åren, det kan säkert vara saker som ni förbättrat. Men i en situation där ca hälften av Sveriges sjukvårdsansvariga aktörer (regioner och landsting) tillåter lesbiska par att dela på subventionerade inseminationsförsök är det förvånande att Region Skånes ansvariga politiker inte ens har några planer på att genomföra reformen. Region Skåne har ibland legat i framkant när det gäller att prioritera mänskliga rättigheter före byråkratiska regler, bl.a. när det gäller vård för tillståndslösa (papperslösa) människor.

Det är bra att ni för fram ärendet till en läkargrupp om det här problemet. Men låt mig vara tydlig. Det här är inte en medicinsk bedömning, om lesbiska par ska få dela på subventionerade inseminationsförsök, det är ett politiskt avgörande. Ansvariga politiker kan när det gäller den här reformen aldrig gömma sig bakom läkare. Politiker i de två andra storstadsområdena, Stockholms läns landsting och Region Västra Götaland har fattat det och tagit beslut. Inte heller kan ni försvara er med att avvakta "nationella riktlinjer". Det här bör ni kunna genomföra frivilligt för att ni tycker diskriminering är fel, inte för att någon nationell utredning rekommenderar er att göra det. Ytterst är ansvaret Pia Kinhults och Carl-Johans Sonessons. Vilka som får ansvaret efter höstens val får väljarna avgöra.

Pia Kinhult är ordförande i regionstyrelsen och Carl-Johan Sonesson är ordförande i sjukvårdsnämnden.

Glad midsommar.

Jag har just publicerat den fjärde och sista delen av min granskning av Feministiskt initiativ. Men jag lovar att återkomma, inte bara om fi, utan även om andra partier av betydelse i Sverige. Det kommer bli mycket politisk bevakning fram till riksdagsvalet men givetvis även kulturrecensioner och andra nyheter.

Mitt motto är följande. 

Helds HBT-nyheter berättar inte vad politiker i diverse partier vill höra. Utan vad de behöver höra.

Kaxigt? Visst, men det är kaxiga granskare som flyttar saker framåt. :-)

Och kom ihåg, bloggen Helds HBT-nyheter sparkar aldrig på dem som ligger eller är marginaliserade politiskt, här granskas makthavare.

Jag önskar dig Glad midsommar.

Granskning av Feministiskt initiativ. Del 4. Kulturrelativismen och sveket emot invandrartjejer.

Inget svenskt parti av betydelse är officiellt kulturrelativistiskt. I partidokument hävdar allihop att mänskliga rättigheter är universella. Men ibland har en del, i synnerhet till vänster, slirat ordentligt när det gäller praktiska reformer och försökt bagatellisera problem bland människor med invandrarursprung, "det är ju deras kultur". Ett fruktansvärt svek gentemot principen om allas lika rätt och värde. De har inte stått upp för att invandrarungdomar faktiskt har samma rättigheter som etniskt svenska ungdomar. Röd-gröna har dock generellt blivit bättre där senaste åren.

Feministiskt initiativ har dock ännu problem. Man skulle kunna tro att ett parti som hävdar att de prioriterar feminism och kvinnors rättigheter skulle vara bland de första att jobba emot s.k. hederskulturellt våld och barnäktenskap. Istället har fi och dess talesperson Gudrun Schyman (bilden) i åratal ägnat sig åt att bagatellisera problemet. Det var först 2013 som fi, sist av svenska partier, beslutade att erkänna i sitt partiprogram att det finns hederskulturellt våld och de tog ställning emot barnäktenskap.

Schyman kallade rätt att vara med på lika villkor för "tvång".

När Folkpartiet 2008 föreslog att skolor i princip skulle sluta ge undantag för elever (oftast invandrartjejer) från att vara med vid lektioner när det gäller sex- och samlevnad och idrott borde fi hyllat det. Föräldrar (i synnerhet pappor) med reaktionära och ojämställda attityder ska inte hindra sina döttrar från att få samma information som andra. Istället kritiserade Gudrun Schyman i en debattartikel i Expressen förslaget.

Nyligen presenterade folkpartiet ett förslag om att avskaffa den rätt som ger elever möjlighet att i undantagsfall få slippa viss undervisning i skolan om speciella skäl föreligger. Folkpartiet vill alltså helt avskaffa den möjligheten och i stället tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning. Men den här typen av retorik och partipolitiska utspel riskerar att öka de främlingsfientliga krafterna i Sverige.

Notera att Schyman formulerar det som att invandrarflickor ska bli "tvingade" få sex- och samlevnadsundervisning (hon kallar det också för "sexundervisning" för att det ska ge associationer till att det närmast handlar om instruktioner hur elever ska ha sex), inte att det handlar om att de ska ha rätt att få det. Och så drar hon fram främlingsfientlighetskortet vilket är absurt. Är det något som bidrar till främlingsfientlighet är det om en del invandrare ska behandlas annorlunda än etniska svenskar. Typ undantag från vissa saker i skolan.

Hur gör vi när föräldrarnas rätt att bestämma över sina barns uppfostran kolliderar med barnens rätt till en allsidig undervisning? Enligt internationella konventioner har familjen rätten att låta barnen gå i skolor som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse.

Här blir det kul. Vanligen är det bara en del reaktionära kristdemokrater som brukar använda det där argumentet i skoldebatter, att värna konservativa religiösa friskolor. Här är det en människa som kallar sig feminist och radikal som prioriterar reaktionära föräldrars rätt före barnets.

Är inte dialog att föredra framför konfrontation? Kanske kan ökade resurser ge möjlighet till delade grupper?

Fi betraktar könsindelade grupper som ett alternativ i skolan.

Delade grupper är alltså ett möjligt alternativ? Att flickor ska separeras från pojkar. Men hur gör man med elever som är transpersoner? Och hur är det möjligt att någon som kallar sig feminist är för könsindelade lektioner? Fi som i princip alltid använder "konfrontation" emot gruppen män generellt börjar bli för "dialog" - när det handlar om reaktionära invandrarmän. Maria Hagberg, som då var medlem i fi och ordförande i Nätverket emot hedersrelaterat våld, riktade kritik emot Schyman i en annan debattartikel i Expressen.

Men det här var 2008, har fi blivit klokare idag? Det är tveksamt. Så sent som för några månader sedan fick fi berätta vad de planerar göra för att sprida information om ett lagförslag i Irak om att tillåta att flickor från 9 år gifts bort av sina föräldrar. Bl.a. Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, hade en artikel i Aftonbladet där de kritiserade, med rätta, attityden från fi.

Vi ställer oss särskilt frågande inför formuleringen i FI:s svarsmail: ”Då kvinnors intressen och behov varken är givna eller enhetliga, utan alltid beroende av specifika sammanhang, menar vi att lokala organisationer ska vara de som avgör dagordningen och formulerar problemen.” Vi är djupt kritiska mot synen att ett lokalt civilsamhälle ska avgöra kränkningar av mänskliga rättigheter och hur dessa brott ska tacklas.... Det är inte västerländsk kulturimperalism att stå upp för de universella mänskliga rättigheterna.

Många romska flickor har blivit bortgifta som unga tonåringar.

Soraya Post, nyvald EU-parlamentsledamot, avslöjade i en debattartikel för några veckor sedan i Aftonbladet också problematiska attityder. Hon berättade i en tidigare artikel att hon fixat en inofficiell bröllopsfest för sin då 16-åriga dotter. Flickor som är romer har ibland av sina föräldrar tagits ur skolan (och nekats slutföra sin utbildning) som 14-16-åringar för att ingå inofficiella äktenskap. Ett inofficiellt bröllop med släkten försöker hon nu ändra till vara en enkel förlovning.

Att använda sig av ett uppifrånperspektiv och döma ut människor för att de tillhör en viss grupp eller deltagit i den gruppens kulturyttringar skapar en situation där integration ägs, erbjuds och dikteras av endast ena parten.

Soraya Post verkar här antyda att majoriteten i svenska samhället inte ska bry sig om ifall romska flickor blir bortgifta vid 14 års ålder, trots att det är en groteskt patriarkal tradition. Det är ett "uppifrånperspektiv", istället ska bara de som själva är romer få jobba emot sådana förkastliga traditioner. Men hon har fel. Alla har rätt att "blanda sig i" när mänskliga rättigheter kränks, även om det är i någon minoritetskulturs namn.


Uppdatering 1.

Reglerna skärptes 2011 om undantag att vara med på lektioner.

Den borgerliga regeringen lämnade 2010 ett förslag, godkänt av riksdagen, till en ny skollag som gäller på skolor från 2011. Möjligheten till att ge dispens för elever att inte vara med vid vissa lektioner, som sex- och samlevnadsundervisning och idrott, har kraftigt begränsats. Idag är det bara möjligt vid enstaka lektioner om det finns synnerliga skäl till det. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var kritiska emot flera delar av den nya skollagen men vad jag vet stödde de regeringen i den del som handlade om att begränsa möjligheten att få dispens från att vara med vid vissa lektioner.


Uppdatering 2.

Anti-ziganism.

Vill förtydliga att jag givetvis tar avstånd från anti-ziganism. Romer (tidigare kallade zigenare) är kanske den grupp som blivit hårdast förföljd i Sverige senaste 500 åren. Men den förföljelsen får aldrig bli ett frikort för en del romer som idag har extremt patriarkala attityder (som även påverkar romska HBT-personer). Det måste vara möjligt att både bekämpa anti-ziganism och bekämpa hederskulturellt våld bland en del romer.

Justitiekanslern nekar tvångssteriliserade transsexuella skadestånd.

Justitiekanslern (JK) beslutade igår, 17 juni, att staten inte är skyldig att lämna skadestånd till de transsexuella som blivit steriliserade för att få byta kön juridiskt. Alltså människor som har ställts inför ett ultimatum, antingen steriliserar du dig eller så behåller du ditt gamla juridiska kön. 160 personer som blivit tvångssteriliserade har drivit ärendet och många i gruppen är givetvis besvikna.

Först måste det redas ut vad JK ska ta ställning till. Från JK:s beslut.

Det är tydligt att det idag i Sverige råder bred enighet om att det tidigare gällande kravet på sterilisering som villkor för ändrad könstillhörighet inte kan upprätthållas i ett samhälle där transsexuellas rättigheter fullt ut ska respekteras. Det är emellertid också tydligt att uppfattningen om vad som är rättfärdigt och betraktas som moraliskt och etiskt försvarbart skiftar över tid och att den lagstiftning som är aktuell i detta ärende har beslutats i laga ordning. Min uppgift i detta sammanhang är inte att anlägga några moraliska eller etiska värderingar på den numera upphävda lagstiftningen utan endast att bedöma om det inom ramen för gällande rätt är möjligt att tillerkänna sökandena skadestånd. Den prövning av ska­de­ståndsanspråk som Justitiekanslern gör inom ramen för statens frivilliga skadereglering sker på strikt juridisk grund.

Formalistisk snäv bedömning.

Här har JK rätt. Att en tidigare lag bedöms av de flesta idag för att vara oetisk ger inte i sig rätt till skadestånd för de drabbade. Justitiekanslern har sedan gjort en formalistisk snäv bedömning av statens skyldighet att utdela skadestånd. Svensk rättstradition är att politiska beslut nästan aldrig överprövas. Ska man vara cynisk utgår policyn från att den politiska majoriteten alltid har rätt och är folk missnöjda kan de byta regering (eller kan medias bevakning få makthavare att ändra sig). Men även en politisk majoritet kan givetvis orsaka rättsliga övergrepp på individer.

Efter ändringen av regeringsformen 1 januari 2011 har dock praxisen lättats för att en domstol ska kunna förklara beslut och lagar inte vara förenliga med svenska regeringsformen. I flera ärenden har domstolar senaste åren tagit ställning för transpersoner som överklagat beslut. De har vägrat att bara betrakta lagarna snävt formalistiskt.

Domstolar kan göra annan bedömning än JK.

När jag gick igenom JK:s beslut hade jag ofta en känsla av att jag visste inte vilken slutsatsen skulle bli av resonemangen om de olika delarna.  Det kunde bli en snäv bedömning eller inte. Och i varje situation gjorde JK en snäv bedömning av statens skyldighet att ge skadestånd.  Nu kommer juristen Kerstin Burman och en del tvångssteriliserade personer driva ärendet till domstolar.

Och det tror jag är rätt bedömning. Jag är ingen jurist men jag har viss koll på juridik. Och JK:s resonemang var något svajigt. Säkert kan JK ha gjort rätt rent formalistiskt. Men domstolar kan göra en annan bedömning. Vilken nivå det blir på eventuella skadestånd är en annan sak.

Utredning föreslår stärkt skydd emot diskriminering för HBT-personer.

Arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning och könsidentitet. Det föreslår idag en utredning, nya regler om aktiva åtgärder mot diskriminering. Från regeringens pressmeddelande.

Arbetet med aktiva åtgärder enligt diskrimineringslagen och skollagen föreslås utvidgas till att omfatta samtliga sju diskrimineringsgrunder....

Arbetsgivare och utbildningsanordnare ska inom ramen för sin verksamhet undersöka om det finns risker för diskriminering eller repressalier eller om det finns andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter, analysera orsaker, vidta de förebyggande och främjande åtgärder som skäligen kan krävas, samt följa upp och utvärdera arbetet....

Reglerna om lönekartläggning behålls i huvudsak oförändrade, men förslås vara en del av det systematiska arbetet med aktiva åtgärder. Vidare föreslås att lönekartläggningen ska genomföras årligen och att de arbetsgivare som har 10 anställda eller fler också årligen ska dokumentera arbetet med lönekartläggningen.... Arbetsgivare som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte 25 eller fler arbetstagare ska varje år skriftligen dokumentera det systematiska arbetet med aktiva åtgärder. Dokumentationen behöver inte samlas i en plan och ska utgöra ett stöd i det systematiska arbetet.

Godtyckliga regler idag.

Spontant (utan att ha granskat varje del i rapporten) verkar det vara vettiga förslag. Som jag kommenterat tidigare tror jag inte omfattande jämställdhets- och mångfaldsplaner bör vara något obligatoriskt. För en del arbetsgivare och utbildningsansvariga kan sådana planer vara en bra metod, för andra inte. Men att skyldigheten att bedriva aktiva åtgärder när det gäller alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen ska finnas är en viktig princip. Att olika diskrimineringsorsaker inte ska rangordnas.

Idag är reglerna synnerligen godtyckliga. Arbetsgivare har en skyldighet att förebygga diskriminering när det gäller kön, etnicitet och religion, för utbildningsansvariga även för sexuell läggning och funktionshinder. Men inom båda sektorerna inget när det gäller könsidentitet och ålder.

Fyra utredningar har lämnats.

Nu har alltså fyra (sic) utredningar lämnats som föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla diskrimineringsgrunderna i lagen. I riksdagen är alla partier för reformen förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som tvekar. Det är i praktiken m som inom Alliansen blockerat att förslagen blivit verklighet.

Det lär bli den regering som efter riksdagsvalet i höst tillträder (vilken den blir) som får avgöra om de senaste utredningsförslagen genomförs.


Uppdatering 1.

Fotbolls-VM.

FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, rekommenderar homosexuella fotbollsspelare som medverkar i VM i Brasilien att "komma ut".

Uppdatering 2.

Riksdagsdebatt på måndag.

Riksdagen debatterar på måndag, 24 juni, regeringens förslag om att bristande tillgänglighet ska betraktas som diskriminering samt övriga förslag med koppling till lagarna emot diskriminering. Debatten lär starta först på eftermiddagen. Omröstning om diverse förslag blir det på tisdag, 26 juni.

Granskning av Feministiskt initiativ. Del 3. Negativa generaliseringar om män.

I den här tredje delen av granskningen av Feministiskt initiativ fokuserar jag på deras publicerade valmanifest men även deras ibland absurt negativa generaliseringar om män. Bloggen Helds HBT-nyheter kommenterar vanligen inte traditionella höger-vänster-debatter om ekonomi etc så det lämnar jag därhän (det finns många andra bloggar som ni kan söka för den diskussionen) precis som när jag granskar andra partier.

När Feministiskt initiativ publicerar sitt valmanifest  kan man konstatera vilken sned könsfördelning de har på sin lista inför riksdagsvalet. Med 20 mandat skulle 17 (85%) vara kvinnor (om ingen kandidat blev inkryssad). Vi kan jämföra med Sverigedemokraterna som idag har just 20 mandat, varav 16 (80 %) är män. Fi har alltså en ännu värre snedfördelning könsmässigt än sd. Från valmanifestet.

Jämlikhet är också att slippa våld, att älska vem du vill, se ut hur du vill och tro på vad du vill utan att utsättas för hot och diskriminering.... Inte heller liberalism, med fokus på individens rättigheter, räcker för att möta strukturell ojämlikhet. Lönediskrimineringen finns i alla lönekategorier. Mäns våld mot kvinnor, andra män och hbtq-personer finns i alla samhällsklasser.... Människor med fast jobb, god hälsa och ekonomi, utan funktionsnedsättningar, med stabil bostad och som aldrig riskerar att få sin svenskhet ifrågasatt kanske inte märker av de förändringar som den förda politiken och ett fascistiskt partis intåg i maktens rum har inneburit.

Att kalla sd för fascister blir bara fånigt.

Feministiskt initiativ är tydligt emot HBTQ-fientlighet vilket de ska ha beröm för. Deras definition av liberalism är dock felaktig. Svenska liberaler generellt har fokus på individen (det borde fi också ha) men erkänner att det finns strukturer i samhället som gynnar (generellt) etniskt svenska heterosexuella män utan funktionshinder. Visst finns det en del nyliberaler som förnekar sådana strukturer men de är relativt marginaliserade inom svensk liberalism idag. Att kalla Sverigedemokraterna för fascistiskt parti är lika fånigt som att kalla fi för feministfascister. Sd är ett främlingsfientligt, HBT-negativt, konservativt parti men de är för parlamentarisk demokrati och för yttrandefrihet. Från Fi:s valmanifest.

Individualiserad föräldraförsäkring. Barns rätt till omsorg och delaktighet ska vara vägledande i alla beslut och all politik som rör barn. Att vara förälder är ett individuellt ansvar. Barn som har två föräldrar har rätt till båda dessa.

Det här är ett typexempel på när politiska mål spretar. Fi (och Vänsterpartiet) hävdar de är HBTQ-vänliga men också för jämställdhet. Men ibland blir det målkonflikter. Det har bl.a. Miljöpartiet förstått som argumenterar för en tredelad föräldraförsäkring, något jag själv är för på sikt. Att månaderna i föräldraförsäkringen ska vara tredelad, de ska ta ut en tredjedel var men övriga månaderna ska få tas ut av någon annan närstående. Feministiskt initiativ (och v) vill att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare men när de resonerar om föräldraförsäkringen verkar det som att ett barn måste ha två vårdnadshavare.

Fi verkar argumentera för särartsfeminism.

Låt oss då granska partiprogrammet för Fi.

I och med att kvinnor och de arbetsuppgifter och egenskaper som betraktats som kvinnliga har nedvärderats har också omsorg om andra människor, djur och natur nedvärderats till förmån för mäns engagemang i den ekonomiska tillväxten.

Det är ett besynnerligt citat från ett parti vars företrädare ofta kallar kön för "en social konstruktion". Att det inte finns några statistiska skillnader mellan män och kvinnor.  Här gömmer de sig visserligen något fegt bakom "som betraktats" (av vilka?) men här tycks de på allvar hävda en särartsfeminism. Tycker de att kvinnor av biologiska orsaker har mer omsorg om människor, djur och natur får de väl komma ut som särartsfeminister. Paradoxalt hamnar de då i samma sällskap som Sverigedemokraterna. En annan del av partiprogrammet är följande.

Fi ska verka för att ett program skapas för att finansiera för att analysera och omskola män så att de ändrar sitt konsumtions- och transportmönster för att gagna klimat och en hållbar utveckling.

Bisarrt om resande.

Det här måste vara den mest bisarra delen av partiprogrammet. Låt oss först granska hur könsfördelningen verkligen är när det gäller resande. Från en artikel i Dagens nyheter.

Av alla resor i Sverige görs de flesta med bil. Hela 76 procent av männens resande och 73 procent av kvinnornas.

Jag, som är man, åker relativt ofta buss i Malmö. Har tagit körkort men aldrig ägt någon bil. På bussar och tåg brukar det vara ganska jämn könsfördelning. Och statistiken visar att män och kvinnor har ungefär samma resandemönster som grupper. Men politiker i Fi tycks vara absurt okunniga om det. Och de drar sig inte för att använda begrepp som att "omskola" (vilket ger associationer till diktaturer). Att 76 % av mäns resande är med bil kräver omskolning alltså. Däremot inte att 73 % av kvinnors resande är med bil. Det är givetvis legitimt att på samhällsnivå vilja att färre åker bil och fler i kollektivtrafiken men den här typen av kommentarer om kön är inte annat än oseriösa.

Jag är inte förvånad att de har svårt hitta män som vill kandidera på deras listor.

Kampen för jämställdhet är en frihetsrörelse.

Nordiskt forum startade igår och håller på fram till söndag i Malmö. Evenemanget handlar om feminism och kvinnors rättigheter. Det är som en pridefestival men för jämställdhet och utan någon parad (PR-mässigt tror jag de ansvariga gjort en felbedömning där, en feministisk parad i Malmö borde varit en del av programmet).

Men behövs då debatter om jämställdhet och feminism i Sverige? Vi är kanske världens mest jämställda land. Visst finns det radikalfeminister som närmast är kontraproduktiva när det gäller jämställdhet (och jag granskar dem kritiskt här på bloggen ibland). Visst osynliggör många feminister att även män ibland påverkas negativt av patriarkala strukturer, som i vårdnadstvister. Och den dagsaktuella granskningen är viktig. 

Jämställdhet handlar om mänskliga rättigheter.

Men ibland måste man också hitta ett större perspektiv. Och då kan man konstatera att kampen för jämställdhet, av folk som kallar sig feminister eller inte, egentligen är en frihetsrörelse. Att frigöras från konservativa könsroller. Att få utvecklas som människa, som individ, och få samma chanser oavsett om du är man, kvinna eller transperson. Att flickor ska få samma möjligheter som pojkar. Det är faktiskt en mänsklig rättighet.

Ännu idag är det vanligare att en VD för ett svenskt börsbolag heter Johan än är en kvinna.. 6 av 7 partiledare i riksdagen är män, förutom mp som har varsitt språkrör. Ännu värderas jobb där de flesta är män högre än där de flesta är kvinnor, en civilingenjör tjänar bättre än en sjuksköterska, en djurparksskötare bättre än en barnskötare. Över 90 % av världens tillgångar ägs av män.

Mansdominans även i minoritetsrörelser.

När EU-topparna har möten skulle man kunna tro det vore en bögklubb. 24 av 28 statsministrar i EU är män. Jag gillar gå på bögklubb med många män men på politisk nivå vill jag se en hyfsat jämn fördelning av folk av olika kön. Inte kvotering som jag är emot, men kvinnor behöver inte kvoteras, inte heller invandrare och HBT-personer. Ge folk samma möjligheter, bekämpa diskriminerande strukturer så blir det ordentligt jämnare fördelning.

Patriarkala strukturer finns i alla länder, även i Sverige. Situationen är bättre här, eller snarare mindre dålig än i de flesta andra länder, men det betyder inte vi nått ett jämställt samhälle. Patriarkala strukturer har funnits och finns delvis ännu i gay-HBTQ-rörelsen. Granskar man historiskt rörelser för homosexuella och svartas rättigheter (eller flera andra minoritetsgruppers) blir det tydligt hur mansdominerade de varit. Och hur många som tyckt det varit ett icke-problem. Det betyder inte att kvinnor bara varit offer, en del av dem har valt separatism före att jobba tillsammans med män. Men man måste också konstatera maktrelationerna generellt.

Bekämpa heteronormen.

Författaren Jonas Gardell berättade i en intervju för något år sedan att HBT-rörelsen nu glömmer bort bögar. Min analys är inte densamma. Jag hävdar att HBT-rörelsen har breddats (och att det är bra) och nu på allvar även synliggör lesbiskas och transpersoners problem, inte bara bögar i storstäderna som var fokuset för 30 år sedan. Nu finns det en mångfald av individer vars verklighet formuleras i aktivismen i HBT-rörelsen.

I land efter land kan man konstatera att kampen för jämställdhet och HBTQ-rättigheter går hand i hand. Jämställda länder är generellt mer HBTQ-vänliga och vice versa. Och det är nog ingen slump. För det handlar om att bekämpa heteronormen och patriarkala strukturer.

Därför, trots att jag ogillar en del (radikal)feminister tycker jag Nordiskt forum är ett viktigt evenemang.

Ny lag förbättrar för funktionshindrade - men undantagen är (kanske för) många.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har nu behandlat regeringens proposition (förslag) om att bristande tillgänglighet för funktionshindrade ska betraktas som diskriminering. Även om jag främst fokuserar på HBT-rättigheter här på bloggen har jag varit tydlig med att varje typ av diskriminering givetvis är oacceptabel.

För ca två år sedan beslutade majoriteten (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet) i riksdagen att den borgerliga regeringen skulle återkomma med ett konkret lagförslag. Även tre av de fyra regeringspartierna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, var i sak för reformen. Bara Moderaterna tvekade. Granskar man regeringsförslaget blir det tydligt att det här är en kompromissprodukt inom Alliansen. Det är positivt att det äntligen ska bli en lag om bristande tillgänglighet som diskriminering men undantagen (där lagen inte ska gälla) är många (ni hittar vilka undantagen är i början av arbetsmarknadsutskottets rapport). Kanske för många.

Visst behövs det en skälighetsbedömning (att åtgärder inte får bli för dyra för bl.a mindre företag och att kostnader ska vara i proportion med nyttan) och det är också med i regeringens förslag. Men undantagen förutom det får inte bli så många att lagen bara får synnerligen begränsad effekt. Majoriteten i arbetsmarknadsutskottet (s, mp, sd och v) har enats om att föreslå en ändring av regeringens förslag, att även sjukvårdsföretag med mindre än 10 anställda ska omfattas av lagen. Olika oppositionspartier har förutom det diverse alternativa förslag.

Förslaget är att reformen ska träda i kraft 1 januari 2015.

Mp och v föreslår obligatoriska mångfaldsplaner för företag med mer än 10 anställda.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att företag med mer än 10 anställda ska vara skyldiga göra mångfaldsplaner för att motverka diskriminering. Från reservation (alternativt förslag) 12.

Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för att motverka och förebygga diskriminering i arbetslivet. Diskrimineringslagen ställer krav på att arbetsgivare ska främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Det finns också starka skäl för att arbetsgivare bör arbeta förebyggande för att förhindra diskriminering som har samband med könsidentitet eller könsuttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Vi anser att alla arbetsgivare med fler än tio anställda bör omfattas av skyldigheten att upprätta likabehandlings- och mångfaldsplaner i fråga om samtliga diskrimineringsgrunder.

Jag är själv skeptisk till om fler obligatoriska dokument är rätt metod. Däremot bör arbetsgivare bli skyldiga att förebygga alla diskrimineringsgrunder, alltså även bl.a. sexuell läggning och könsidentitet. Om det sedan resulterar i mångfaldsplaner eller någon annan metod tycker jag bör avgöras på respektive arbetsplats.

Bland riksdagspartierna är alla, förutom m och sd som tvekar, för skyldighet för arbetsgivare att förebygga diskriminering p.g.a. alla grunder i lagen. En utredning om just det här ska lämna sin rapport senast på söndag, 15 juni.

 
Uppdatering 1.

Dagens nyheter har ännu en artikel om surrogatmödraskap, om ett bögpar och två barn.

Danmark får Europas friaste lag för att få byta kön juridiskt.

Från och med 1 september kommer Danmark bli det land i Europa där det är enklast att byta kön juridiskt. Det kommer räcka med att vara 18 år eller äldre, skicka en ansökan och efter 6 månader igen bekräfta att hen vill få ett nytt juridiskt kön. Det beslutade det danska parlamentet idag med röstsiffrorna 59-52.  En bisarr del av debatten var när representanten för Konservative folkeparti (ett högerparti som har samarbete med bl.a. Moderaterna)  "anklagade" Sverige för att vara "nästan könlöst".

Den politiska debatten i Danmark före beslutet var dock betydligt mer konfrontativ än när Sveriges riksdag antog vårt lands nya friare könstillhörighetslag. Regeringspartierna Socialdemokraterna och vänsterliberala Radikale venstre samt de två vänstersocialistiska stödpartierna Socialistisk folkeparti och Enhedslisten stödjer lagförslaget.

Från en av Västeuropas hårdaste lagar till den friaste.

I Danmark finns ingen lag om ändring av könstillhörighet utan steriliserings- och kastreringslagen tillämpas på personer med transsexualism. Den som vill få ändrad könstillhörighet måste ansöka hos justitiedepartementet om tillstånd till kastrering. I några fall har ansökan godkänts utan kastrering om personen av någon orsak saknar fortplantningsförmåga. Sökanden måste vara ogift och uppvisa "ett psykologiskt lidande" samt ha en diagnos avseende transsexualism. Landet har idag en av de hårdaste lagarna i Västeuropa när det gäller juridiska könsbyten. Paradoxalt nog kan dock transsexuella spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att efter "könsbytesoperationen" kunna bli biologiska föräldrar.

Alla partier i danska parlamentet har förklarat att de är positiva till att folk inte ska behöva betraktas som psykiskt sjuka (som transsexuella) för att få byta kön juridiskt och kommenterat "givetvis får transpersoner vara som de vill privat". Att avskaffa kravet att vara ogift kommenterades inget som helst och förmodligen hade inget parti problem med det.

Konservativa partier argumenterade för biologisk kropp som viktig könsmarkör.

Men i övrigt var Konservative folkeparti, Liberal alliance och främlingsfientliga Dansk folkeparti emot regeringsförslaget. Df och kf gjorde det, som väntat, med en konservativ argumentation. Att kön och biologisk kropp är en viktig identifikationsmarkör, kroppen och det juridiska könet måste höra ihop. De blev ordentligt pressade av regerings- och stödpartiernas representanter exakt vilka problem det skulle kunna bli om ett fåtal människor kunde få välja juridiskt kön enligt lagförslaget. Någon egentlig förklaring blev det inte annat än "så har det alltid varit" om kropp och juridiskt kön 

Att nyliberala Liberal alliance gick emot förslaget var däremot oväntat eftersom partiet nästan alltid tidigare röstat för HBT-reformer. Partiet förtjänar skarp kritik för sin formalistiska hållning. Lf.s argumentation var ungefär "vi är beredda att ta bort den könsspecifika siffran i det danska personnummersystemet men när det är kvar måste givetvis det biologiska könet vara detsamma som det som siffran anger". Inte heller de förklarade vilka problem det skulle bli om några fick undantag från den policyn. Att ett parti som kallar sig liberalt argumenterar för att behålla kastrationskrav för en viss grupp av medborgare 2014 är absurt.

Högerliberala Venstres stödde regeringsförslaget men ville ha en komplettering om att den som vill byta kön juridiskt först ska få ett intyg från en läkare (argumenteringen var bl.a. att det ska uteslutas att personen inte genuint vill byta kön juridiskt utan att ansökan är för att vederbörande har psykiska problem). Partiet hävdade att det inte måste vara en specialist just när det gäller transsexualism utan kan vara en vanlig läkare. När majoritetspartierna inte ville acceptera det röstade Venstre emot förslaget i sin helhet.

Uppluckringen av konservativa könsroller.

Och så var det det där med Sverige. Charlotte Dyremose från Konservative folkeparti kommenterade följande (använd sökordet "svenske" för att hitta det)

Så er det for nogle mennesker rigtig, rigtig ærgerligt at være endt i den forkerte fysiske krop. Og vi vil meget gerne bidrage til at give dem mulighed for at slippe ud af den, hvis det er det, de har behov for. Men det ændrer altså ikke ved, at vi her taler om et objektivt kriterie. Og vi har ingen problemer med at fastholde det. Tværtimod synes vi, det er positivt, at vi kan fastholde, at vi er forskellige køn. Vi ønsker ikke de der svenske nu er vi sådan lidt intetkøn-agtige tilstande.

För det första verkar den konservativa politikern ha dålig koll när det gäller Sverige. De flesta här identifierar sig tydligt som man eller kvinna. Men många vill ge folk möjligheter som inte är kopplade till förlegade könsroller. Och den debatten har orsakat en ny lag i Danmark där transsexuella slipper bli kastrerade för att få byta kön juridiskt.


Uppdatering 1.

Om det blir regeringsskifte i Danmark.

En intressant sak är om den här radikala reformen kommer finnas kvar om det blir regeringsskifte i Danmark. Den antogs inte med någon betydande majoritet. Senaste opinionsmätningarna visar att oppositionspartierna leder med några procentenheter före majoritetspartierna. Skulle det bli resultatet i nästa val (som måste hållas senaste september 2015, regeringen kan meddela nyval med en månads varsel) kommer möjligen Dansk folkeparti och Konservative folkeparti att driva ett återinförande av kastrationskrav i könstillhörighetslagen samt att det ska krävas att en person är transsexuell för att få byta kön juridiskt men de lär få svårt att få Venstre med sig. I synnerhet som trenden i Västeuropa är tydlig, att liberalisera lagar om könstillhörighet. I bl.a. Norge handlar debatten om att avskaffa restriktiva krav, det pågår en utredning om det där.

Mitt tips är att det vid ett regeringsskifte startas en utvärdering av reformen (vilket det kan bli även om nuvarande regering stannar kvar). Efter en sådan utredning kanske det blir några förändringar (som Venstres förslag om godkännande av läkare). Men om det inte hittas missbruk (att vissa kriminella använder nya lagen för att försöka hindra identifiering) eller problem lär det förbli som det är.

I debatten i parlamentet argumenterade Socialistisk folkeparti och Enhedslisten för att regeringen bör starta en utredning om 18-gränsen för juridiska könsbyten bör sänkas.

Granskning av Feministiskt initiativ. Del 2 Sexualmoralismen och puritanismen.

Bilden till den här bloggposten är från avslutningsfesten för HBTQ-festivalen i Göteborg 2011. HBT-siten Qx hade en artikel (bilden är med på deras hemsida ännu) om evenemanget. Efter ca en halvtimme är några poliser på plats efter att en person på festen ringt och anmält evenemanget. Poliserna går upp på scenen och drar sedan bort mannen till ett avlägset rum (en av poliserna håller sin jacka för mannens rumpa) där han blir förhörd om vem som gett honom i uppdrag att strippa vilket faktiskt är olagligt. Poliserna meddelar publiken att de ska skingras och lämna lokalen. Arrangörerna döms några månader sedan till böter och villkorlig fängelsedom på en månad.

Moralistdiktaturer som Iran är för förbud emot strippklubbar - och fi.

Att det var en manlig strippa på HBTQ-festivalens avslutningsfest är sant men att han blev förhörd och arrangörerna åtalade är givetvis påhittat. Sånt där händer i moralistdiktaturer som Iran och inte i Sverige. Men med Feministiskt initiativs politik skulle det bli verklighet. Från partiets hemsida.

Fi ska verka för att strippklubbar förbjuds.
Fi ska verka för att hotell ska vara porrfria.
Fi ska verka för att myndigheter och statliga bolag inför riktlinjer för porrfria hotell, mot porrkonsumtion samt sexköp i samband med tjänsteresa.
Fi ska verka för att lagstiftningen kring pornografi ses över och att möjligheten att begränsa spridningen av pornografi utreds.

Gogo-boys och gogo-girls på gayklubbar skulle förmodligen bli förbjudna med fi.s politik.

Visserligen är det bara med att "strippklubbar" (det finns dock en del gayklubbar som ibland har manliga strippor) ska förbjudas men om strippande i sig är en automatisk kränkning (så allvarlig att den bör kriminaliseras) av den som klär av sig på scen kan givetvis inte sådant tillåtas på en HBTQ-fest. På många gaydiscon i Norden finns det idag s.k. gogo-boys (och ibland gogo-girls), synnerligen lättklädda män och kvinnor i 20-25-årsåldern som dansar erotiskt till musiken. En lag emot strippande skulle förmodligen leda till förbud även emot det. För givetvis blir det ologiskt att killar som redan från början är halvnakna tillåts att dansa (och få betalt av klubbägaren) för en publik om det är förbjudet för dem att från start vara påklädda.

Men dumheterna från Feministiskt initiativ stannar inte där. De vill kraftigt försvåra tillgången till pornografi. Att politiker och religiösa samfund engagerat sig för just det är inget nytt. Tvärtom är det en konservativ tradition. Först 1971 släpptes porren fri i Sverige, innan dess kunde myndigheter med stöd av lagar från riksdagen närmast godtyckligt konfiskera material som betraktades kunna försämra folks "sedlighet" (sexuella moral). Men argumenten för att förbjuda eller försvåra tillgången till porr var också "omsorg" om de som "utnyttjades" som porrmodeller.

Porr är till för att folk ska bli kåta och det är inget problem.

Vi bör också konstatera vad pornografi är för något. Det är framställningar som har till syfte att främja folks sexualdrift, alltså att folk blir kåta. För mig som sexualliberal kan det aldrig vara något problem i sig att någon bli kåt av någon bild eller film. Däremot bör givetvis medverkande i pornografiska sammanhang ha sjysst arbetsmiljö och behandlas med respekt men det gäller faktiskt även i andra branscher. Att delar av den heterosexuella porren är ojämställd är sant, men det speglar bara övriga samhället. Det bör diskuteras i skolor men lösningen är inte förbud.

När porren släpptes fri 1971 var det främst vänstern och och liberaler som drev på för att avskaffa de ofta godtyckliga och sexualmoralistiska lagarna emot pornografi. Det var främst konservativt-kristna som ville behålla betydande restriktioner. Idag tycker de flesta riksdagspartier att det finns problem ibland inom porrbranschen (där jämställdhetsattityder bör debatteras) men att till sist är det individen som avgör om hen ska kolla porr eller inte. Utan moralism. En vettig attityd.

Fi omyndigförklarar kvinnor.

Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är principiellt negativa till pornografi (vilket de förtjänar kritik för och det finns givetvis politiker i v och kd som personligen konsumerar porr för att bli kåta) men inte ens de föreslår någon begränsning i lag. Där är Feministiskt initiativ ensamma.

Bland de 8 första namnen på Feministiskt initiativs lista inför EU-valet var hälften för att helt förbjuda porr enligt Aftonbladet. Vi ska alltså återinföra det system som rådde fram till 1960-talet. Men fi omyndigförklarar också de många kvinnor inom sexbranschen som faktiskt inte tycker det som de sysslar med är ett problem. Precis som många män i samma bransch tycker deras jobb är ok.

Förmyndaraktigt initiativ. Sexualmoralistiskt initiativ. Queerfeministiskt är det inte.


Uppdatering 1.

Dagens nyheter har en artikel idag om surrogatmödraskap i USA. Från artikeln.

Sedan surrogatindustrin i Indien, där priset är ännu lägre, började stänga igen för homosexuella par har Oregon blivit ett populärt alternativ både bland amerikaner, svenskar och folk med andra nationaliteter.

Granskning av Feministiskt initiativ. Del 1. Hyckleriet om könsfördelning.

Feministiskt initiativ fick 5. 5 % i det svenska valet till EU-parlamentet i maj. I Demoskops senaste mätning, publicerad i fredags, inför riksdagsvalet blev siffran för partiet 4,4 %, alltså över 4-%-spärren. Det betyder verkligen inte att partiet hamnar i riksdagen i höst men omöjligt är det inte, de kan även bli "stödparti" till en ny regering. Det finns alltså verkligen orsak att granska partiet och givetvis även kritiskt göra det. Tyvärr har media generellt varit dåliga på det senaste månaden

Jag kommer i flera bloggposter kommentera Feministiskt initiativ, deras fixering vid biologiska kön, negativa generaliseringar om män, kulturrelativism, undfallenhet emot reaktionära attityder inom islam, heteronormativa resonemang när det gäller pornografi och prostitution etc.

Jag är emot patriarkala strukturer.

Först vill jag förklara att jag inte kallar mig feminist. Definierar mig som socialliberal och humanist. Men har inte heller problem om någon kallar mig feminist. Jag konstaterar att det finns patriarkala strukturer i samhället som generellt gynnar män (men ibland kvinnor) och att de patriarkala strukturerna bör bekämpas. För övrigt kallar jag mig inte heller för queer trots att jag är en del av HBTQ-rörelsen.

Det finns en bristande logik bland en del från Feministiskt initiativ. När det gäller könsidentitet, etnicitet, sexuell läggning så berättar de, med rätta, hur viktigt det är att varje människa själv ska välja identitet, men respekten för att folk inte vill kalla sig feminister och ändå vara för jämställdhet verkar synnerligen begränsad. I en intervju för någon vecka sedan hävdade Soraya Post, nyvald ledamot i EU-parlamentet, att den som inte kallar sig feminist inte tror på allas lika värde. Det visar bara på intolerans och bristande respekt för folks rätt att definiera sig själva från hennes del. Med samma typ av argument skulle jag kunna hävda att hon inte är för frihet om hon inte kallar sig liberal.

Fi hycklar om könsfördelning.

Ska man granska Feministiskt initiativs sakpolitik kan man först konstatera något positivt, de är för alla de HBT-reformer jag har med i granskningen av partierna. Jämställdhet och att bekämpa patriarkala strukturer är viktigt. Förmodligen får fi:s framgångar en positiv sidoeffekt, att jämställdhet prioriteras tydligare i etablerade partier. Det måste dock inte bara leda till positiva resultat inom HBTQ-politiken. Feministiskt initiativ har ibland försökt få med ett transperspektiv i en del partidokument men ofta argumenterar de från en två-köns-norm.

Partiet hycklar något absurt när det gäller kravet på jämn könsfördelning. Fi vill tvinga börsbolag att ha minst 40 % av vardera juridiska könet i sina styrelser. Även i övrigt är de positiva till kvotering. Då kan man ju förvänta sig att de ska leva som de lär. För att själva få kompetens från både män och kvinnor. Men det gör de inte. Fi har tre talespersoner, allihop är kvinnor. I styrelsen finns 13 kvinnor och 1 man.  Kanske de ursäktar det med att de väljer sin styrelse "efter kompetens" och inget annat, men det är ju exakt samma dåliga ursäkt som en bolagsstyrelse som har 13 män och 1 kvinna.

Nu är jag inte för kvotering i lag varken till bolagsstyrelser eller partistyrelser. Men de som är det bör faktiskt följa sina egna råd. Alla svenska partier av betydelse har hyfsat jämn könsfördelning i sin styrelse - förutom Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.

Socialstyrelsen följer inte svensk lag enligt ny dom om juridiskt könsbyte.

15 maj meddelade Förvaltningsrätten i Stockholm att Socialstyrelsens rättsliga råd i ett ärende inte följt Sveriges nuvarande lag (den ändrades häromåret) för juridiska könsbyten. Rättsliga rådet har ställt krav som det inte finns stöd för i lagen. Domen blir förmodligen prejudicerande (alltså vägledande för senare liknande ansökningar om juridiskt könsbyte). Från ett pressmeddelande från RFSL.

Sedan lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall ändrades 2013, så att bland annat tvångssteriliseringarna togs bort, har RFSL uppmärksammats på ett flertal fall där individer nekats byte av juridiskt kön, trots att de uppfyller lagens krav. Fallet som nu har avgjorts i förvaltningsrätten gäller Michelle, en av de personer som hört av sig till RFSL med anledning av detta.

- Jag har hela tiden trott att de gjort fel bedömning rent juridiskt. Det tråkiga för mig är att mitt byte av juridiskt kön nu har fördröjts med över ett och ett halvt år och det har såklart fått stora konsekvenser för mig. Rättsliga rådets agerande har inte bara kostat mig pengar och tid, utan det har också varit enormt påfrestande och känts som misshandel, bland annat eftersom jag redan gjort en del operationer och haft ”ok” från teamet inom vården, vilket de känt till. Nu visar det sig att jag haft rätt hela tiden, säger Michelle.....

I lagen står numera endast följande: ”En person ska efter egen ansökan få fastställt att han eller hon har en annan könstillhörighet än den som framgår av folkbokföringen, om han eller hon 
1. sedan en lång tid upplever att han eller hon tillhör det andra könet,
 2. sedan en tid uppträder i enlighet med denna könsidentitet, 
3. måste antas komma att leva i denna könsidentitet även i framtiden, och 
4. har fyllt arton år.” Förvaltningsrättens dom innebär att målet återförvisas till rättsliga rådet för prövning enligt de villkor som ställs upp i lagen, och inte enligt några andra villkor....

Rättsliga rådet har till den 9 juni på sig att överklaga domen.

Imorgon, måndag, är alltså sista dagen för Socialstyrelsens rättsliga råd att överklaga. Men jag hoppas de är så kloka att de avstår. De liberaliseringar av lagen som genomfördes 2012 och 2013 (bl.a. avskaffande av tvångssteriliseringar) var viktiga frihetsreformer. Men alldeles oavsett vad folk från Socialstyrelsens rättsliga råd tycker om den nya lagen så måste de givetvis följa den.

I april lämnade RFSL ett pressmeddelande om att Förvaltningsrätten i Stockholm kritiserat Skatteverket för att de registrerat en transsexuell man som fött ett barn för att vara barnets mor. Det betraktas som att strida emot hans personliga integritet.

Det finns även framgångar internationellt för transrättigheter.

Indiens högsta domstol beslutade april i år att införa möjligheten att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Dessutom ska nu hijras (transpersoner) definieras som Other Backward Class (OBC), i Indien är regeringen skyldig att främja sociala- och utbildningsrättigheter för folk som tillhör den kategorin.

1994 införde Sydafrika i sin konstitution ett principiellt erkännande av ett tredje juridiskt kön,. Men tydligen finns det inte några konkreta politiska beslut om det, det blev det däremot i  Nepal 2007 och Bangladesh följde efter 2012. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har delvis infört möjlighet till ett tredje juridiskt kön (bl.a. när det gäller pass) men inte i hela samhället. Tyskland tillåter föräldrar att ange att deras barn varken är pojke eller flicka, oftast handlar det om att barnet är intersexuellt.

Det bör konstateras att både Indien och Bangladesh har totalförbud för manliga samkönade relationer ännu (I Indien var det tillåtet några år innan domstolen ändrade sitt eget tidigare beslut och återigen förbjöd sådana relationer). Pakistan har inga som helst juridiska rättigheter för homosexuella och bisexuella. Att ett land är homovänligt måste inte betyda det är transvänligt och vice versa.

S, mp och v leder i ny opinionsmätning - men är oense om några HBT-reformer.

Den första opinionsmätningen som är utförd efter EU-valet visar att HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna tillsammans får 14,8 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010. S, mp och v skulle få egen majoritet i riksdagen om resultatet skulle bli verklighet.

S, mp och v är generellt mer ense inom HBT-politiken än Alliansen. Men det finns också oenighet på den röd-gröna sidan inom området. Socialdemokraterna tvekar om att införa ett tredje juridiskt kön, att sänka åldersgränsen för att få byta juridiskt kön samt att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet (och Feministiskt initiativ) är däremot för de 3 reformerna.

Blir det en socialdemokratiskt ledd regering i höst kan de dock räkna med stöd även från en del borgerliga partier, främst Folkpartiet och Centerpartiet, om de lämnar förslag till nya HBT-reformer. C är emot införande av ett tredje juridiskt kön och fp tvekar om reformen. C tvekar om att sänka åldersgränsen för att få byta kön juridiskt. I övrigt är fp och c för alla nya HBT-reformer.

S, mp, fp, c och v är ense om följande reformer inför nästa mandatperiod.

Att lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner.
Att hatbrott p.g.a könsidentitet explicit ska föras in i straffskärpningsparagrafen i brottsbalken.
Att arbetsgivare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet.
Att föräldraskapspresumtionen när en kvinna blivit inseminerad vid en klinik ska bli könsneutral, alltså gälla inte bara om hon är gift med en man utan även om hon är gift med en kvinna.
Att stödja nuvarande policy om att namnlagen ska tolkas könsneutralt för alla från 12 år ålder (med vårdnadshavares godkännande för 12-17-åringar)
Att Sverige i EU ska jobba för att svenska samkönade äktenskap ska bli juridiskt erkända i alla övriga medlemsländer om ett svenskt homopar flyttar dit.

Allt förutsatt att alla de här partierna verkligen når över 4-%-gränsen i höst, något som verkligen inte är givet. Inte heller är det avgjort om något av de politiska blocken får egen majoritet i höst.

Sd och Åkesson har den sämsta HBT-politiken.

Sydsvenska dagbladet, Skånes största dagstidning, har idag publicerat en insändare av mig om Sverigedemokraternas HBT-politik (sid 13 i C-delen i papperstidningen). Jag avslöjar där att sd, och deras ordförande Jimmie Åkesson (bilden),  är det riksdagsparti som har den sämsta HBT-politiken.

Från 1 januari 2011 är diskriminering p.g.a sexuell läggning förbjuden i kapitel 2 i regeringsformen, en av våra grundlagar. Det förslag som den borgerliga regeringen lämnade och en tydlig majoritet i riksdagen godkände var att riksdagen inte med ett enkelt beslut får avskaffa reformer som får till följd att homosexuella diskrimineras i relation till heterosexuella. För att göra det krävs först en ändring av regeringsformen. Sådana regler finns sedan flera decennier när det gäller diskriminering p.g.a. kön och etnicitet.

Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är ännu principiellt emot möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som båda partierna är positiva till) och emot möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn och att alla organisationer för barns rättigheter är för nuvarande jämlika lagar. För någon månad sedan förklarade kd att de nu accepterar reformerna och inte vill avskaffa dem. Det vill däremot sd. Det betyder att de är ensamma bland riksdagspartierna om att ha en politik som faktiskt strider emot regeringsformens värn emot diskriminering.

Sedan Sverigedemokraterna bildades har de varit emot nästan varje HBT-reform (även om de accepterat de flesta efteråt). Bl.a. ogillade partiet införandet av partnerskapslagen 1995 (och ville fram till 2004 avskaffa den) och de var även negativa till införandet av en könsneutral äktenskapslag (även om de idag accepterat reformen). Sd vill avskaffa DO (Diskrimineringsombudsmannen) utan att ersätta dess arbete med något annat, partiet vill även ta bort alla statsbidrag emot diskriminering och HBT-fientlighet.

Det här betyder inte att sd är hatiska emot HBT-personer. Men det avslöjar hur ointresserat partiet är av mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Att deras attityder till samkönade familjer är byggda på fördomar och inte kunskap och att de t.o.m. är beredda att fatta beslut i strid emot regeringsformen.

Bengt Held, liberal

Uppdatering 1.

Insändaren om sd finns även på webben.

Sydsvenska dagbladet har publicerat min insändare om sd även på sin hemsida. Folk kan hålla med eller inte hålla med. Just nu (torsdagförmiddag) är det 2 personer som håller med och 15 som inte gör det. Jag är egentligen inte förvånad. De som brukar kommentera på tidningssiter är ofta reaktionära (oftast) män som är emot allt som har med invandring, HBTQ och feminism att göra. Du kan besöka sidan och klicka om du håller med mig eller inte.

HBT-negativa sd har svårt att hitta kompisar i EU-parlamentet.

Svenska dagbladet rapporterar att både Dansk folkeparti och Sannfinnländarna blivit godkända i den anti-federalistiska konservativa gruppen ECR där brittiska regeringspartiet Tory är det tydligt största partier. Däremot lär sd inte få vara med. Orsaken är nog inte främst sd:s politik i sak idag. Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti och Sannfinnländarna har ofta ungefär samma värderingar även om df senaste året haft mindre fokus på invandringspolitiken än tidigare. Istället handlar det om att sd har sitt ursprung i halvnazistiska grupper och varit öppet rasistiskt tidigare vilket de två andra partierna inte har.

Uppdatering 2.

S, mp och v leder i ny opinionsmätning - men partierna är oense om några HBT-reformer.

Den första opinionsmätningen som är utförd efter EU-valet visar att HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna tillsammans får 14,8 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010. S, mp och v skulle få egen majoritet i riksdagen om resultatet skulle bli verklighet.

S, mp och v är generellt mer ense inom HBT-politiken än Alliansen. Men det finns också oenighet på den röd-gröna sidan inom området. Socialdemokraterna tvekar om att införa ett tredje juridiskt kön, att sänka åldersgränsen för att få byta juridiskt kön samt att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet (och Feministiskt initiativ) är däremot för de 3 reformerna.

Blir det en socialdemokratiskt ledd regering i höst kan de dock räkna med stöd även från en del borgerliga partier, främst Folkpartiet och Centerpartiet, om de lämnar förslag till nya HBT-reformer. C är emot införande av ett tredje juridiskt kön och fp tvekar om reformen. C tvekar om att sänka åldersgränsen för att få byta kön juridiskt. I övrigt är fp och c för alla nya HBT-reformer.

S, mp, fp, c och v är ense om följande reformer inför nästa mandatperiod.

Att lagen om hets mot folkgrupps ska skydda transpersoner.
Att hatbrott p.g.a könsidentitet explicit ska föras in i straffskärpningsparagrafen i brottsbalken.
Att arbetsgivare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet.
Att föräldraskapspresumtionen när en kvinna blivit inseminerad vid en klinik ska bli könsneutral, alltså gälla inte bara om hon är gift med en man utan även om hon är gift med en kvinna.
Att stödja nuvarande policy om att namnlagen ska tolkas könsneutralt för alla från 12 år ålder (med vårdnadshavares godkännande för 12-17-åringar)
Att Sverige i EU ska jobba för att svenska samkönade äktenskap ska bli juridiskt erkända i alla övriga medlemsländer om ett svenskt homopar flyttar dit.

Allt förutsatt att alla de här partierna verkligen når över 4-%-gränsen i höst, något som verkligen inte är givet. Inte heller är det avgjort om något av de politiska blocken får egen majoritet i höst.

Rfsl bör börja jobba emot en del kvinnors våld emot (bisexuella) män.

P3 startar idag en temavecka om våld i nära relationer. De publicerar en enkät som de skickat till Sveriges 10 största partier.

Hur ser ni på vården och stödet vid våld i nära relationer för hbtq-personer? Vill ni se några konkreta förändringar på området?

Sverigedemokraterna förklarar att våld i samkönade relationer ska vara en del av den generella politiken emot våld i nära relationer. Övriga partier berättar hur viktigt de tycker det är att även våld i samkönade relationer åtgärdas. Men det blir generella, till intet förpliktande, formuleringar. Inget parti lämnar förslag om att tillföra nya pengar för att bekämpa våld i samkönade relationer, inte heller några konkreta förslag.

S, mp och v gjorde inget när de styrde.

1998-2006 styrde Socialdemokraterna med Vänsterpartiet (där Gudrun Schyman, idag talesperson för fi, var ordförande fram till 2003) och Miljöpartiet (där nuvarande språkröret Gustav Fridolin var en hyfsat ledande politiker) som stödpartier. De gjorde inget som helst emot våld i samkönade relationer. S, mp och v var så besatta av teorier om könsmaktsordning att de inte kunde fatta att även våld kan förekomma i samkönade relationer. Kvinnor slår väl inte? Och män kan väl slå tillbaka om deras manlige partner slår honom, de är ju ungefär lika starka? Att det fanns dålig kunskap om problemet är inte en ursäkt men en möjlig förklaring till attityden från de politiska partierna då. Sverige fick en borgerlig regering 2006.

Dåvarande jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (fp) ifrågasatte om könsmaktsordningen är orsaken till alla problem i nära relationer och det blev en proposition, Handlingsplan emot mäns våld emot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Regeringens förslag fick 2007 stöd av samtliga dåvarande riksdagspartier.

Könsmaktsordningen som ensam förklaring började krackelera.

Några år tidigare, 2005, lämnade Carin Holmberg och Ulrika Stjernqvist rapporten Våldsamt lika, våldsamt olika: om våld i samkönade relationer. Det blev en banbrytande rapport för svensk del. Den visade bl.a. att våld i samkönade relationer var nästan lika vanligt bland kvinnor som bland män. Och i nivå med våld i olikkönade relationer. Forskning visar också att det inte alltid är den fysiskt starkare partnern, eller den som är mest "manlig" ("butch" i lesbiska relationer) i en samkönad relation som är den som slår. Könsmaktsordningsprincipen som ensam förklaring till våld i nära relationer började krackelera.

Den borgerliga regeringen har dock bara gjort halvt rätt i att bekämpa heteronormativa föreställningar när det gäller våld i nära relationer. Den har erkänt att även män kan bli slagna och att även kvinnor kan slå - om det är i samkönade relationer. Men om kvinnor kan slå andra kvinnor (som ibland är starkare än de själva) borde de också kunna slå män. Om män kan bli slagna av en manlig partner borde män också kunna bli slagna av en kvinnlig partner. Från Wikipedia.

Enligt en sammanställning (meta-analys) av 82 studier om parkonflikter (couple-conflict study) från år 2000 är kvinnor lika benägna, eller mer benägna, att använda fysiskt våld mot sin man än vice versa. Tittar man närmare på olika typer av partnervåld framträder emellertid vissa könsskillnader. Vid Common Couple Violence, ett begrepp myntat av forskaren Michael P Johnson, är den totala utsattheten jämnt fördelat mellan könen. När det handlar om så kallad Coercive Controlling Violence (som kan jämföras med grov kvinnofridskränkning) är kvinnor mer utsatta. I Kanadas "General Social Survey" från 2004 rapporterade 2.6% av män i misshandelsförhållanden att de utsatts för den här typen av instrumentellt våld, medan siffran för kvinnor var 4.2%.

Feministiska analyser har orsakat problem.

Tydligen är kvinnors våld emot män lika vanligt som mäns våld emot kvinnor. (även nyare studier antyder det). Däremot verkar det som om det grövsta våldet oftare drabbar kvinnor i nära relationer. Men är man emot våld i nära relationer bör det bekämpas även om det inte leder till en sjukhusvistelse. Varje individ ska skyddas oavsett kön, sexuell läggning eller könsidentitet. Det kvittar vilket kön förövaren eller offret har. Det borde vara en självklarhet men är det tydligen inte bland vissa politiker som faktiskt osynliggör vissa grupper. Och just där har faktiskt (radikal) feministiska analyser bidragit till problemet genom att utmåla kvinnor som bara offer och män som bara förövare.

RFSL har hittills inte engagerat sig något för att det ska bli handlingsplaner även emot en del kvinnors våld emot män. Trots att föreningen jobbar för bisexuellas rättigheter. Och bisexuella män riskerar att träffa en kvinna som han blir ihop med och slår honom. Precis som bisexuella kvinnor riskerar träffa en man som hon bli ihop med och slår henne.

Feministiskt initiativ spred hat emot män på kongress.

RFSL kanske ursäktar sig med att det inte är en av deras främsta uppgifter, att de måste prioritera. Men det här är en förening som tydligt engagerat sig för fri abort och för ensamståendes möjlighet till att bli inseminerade vid kliniker trots att ingendera av reformerna har en tydlig koppling till just HBT-gruppen.

Ett samhälle som är demokratiskt hyllar varken hat emot män, kvinnor och transpersoner. Därför blir det tydligt att Feministiskt initiativ 2005 gjorde bort sig ordentligt på sin kongress genom ett framträdande där en grupp tjejer sprider våldshyllningar mot män. Från Youtube.

Snubbe, gubbe jävla man Bäst du börjar springa För här ser du en kvinna Som hatar dig så mycket Vi ska slita dig i stycken

Byt ut ordet man emot kvinna och fi hade, med rätta, kritiserat det. Fi kanske försöker ursäkta det med att män som grupp är privilegierad och det är sant på en strukturell nivå. Men hat (om än i en performance), är det aldrig en ursäkt för. Man bekämpar inte hat genom hat. Jag lovar att om jag varit på ett HBT-evenemang och någon framfört samma hatsång om heterosexuella hade jag skarpt protesterat.

Till sist är vi alla människor, individer.


Uppdatering 1.

Har nu hittat en "förklaring" av orsaken till hatsången emot män. Det är att en kvinna blivit våldtagen två gånger och det där var en reaktion på det. "Förklaringen" är patetisk. De allra flesta män våldtar inte, de allra flesta invandrarmän våldtar inte heller. Om det faktum att vissa män våldtar ger rätt till hatsånger emot män enligt Feministiskt initiativ måste de rimligen hylla också sånger där det formuleras att invandrare ska slitas i stycken efter att några gruppvåldtäkter, där folk med invandrarursprung varit inblandade, hänt. Fi borde skämmas.