Kd:s och sd:s familjepolitik var föråldrad redan igår.

Igår lämnade en arbetsgrupp inom Kristdemokraterna ett förslag till ny familjepolitik. Den främsta delen av rapporten handlar om att ersätta dagens vårdnadsbidrag (som finns i en del kommuner) med att föräldrar ska kunna starta en enskild firma (sic!) för att få skattepengar för vård av egna barn. Kd-gruppen vill även avskaffa både "pappamånaderna" och "jämställdhetsbonusen" när det gäller föräldraförsäkringen.

Kritiken har varit kompakt från de flesta utanför Kristdemokraterna. Förskoleminister Nyamko Sabuni (fp) framför följande i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Efter att ha tagit del av de förslag som KD lägger på det familjepolitiska området blir jag dock förskräckt... Hela rapporten andas fientlighet mot jämställdhet, forskning, kunskap och tillväxt

Tyvärr ofta polariserad debatt.

Även två s-politiker har lämnat kritik efter att kd-gruppen redovisade sitt förslag i samma tidning. Ordförande för den familjepolitiska gruppen är riksdagsledamoten Emma Henricsson (bilden) och bland övriga ledamöter finns Charlie Weimers, knökkonservativ f.d. ordförande för partiets ungdomsförbund.

Debatten är tyvärr ofta polariserad när det gäller vårdnadsbidrag eller andra alternativ till förskola för småbarn. Å ena sidan har vi politiker från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som låtsas som att införande av generösa bidrag för att vara hemma i flera år är oproblematiskt för jämställdheten. Å andra sidan är det många liberaler, socialister och gröna som fått för sig att exakt samma längd på föräldraledighet passar för alla föräldrar och barn. Båda sidor borde erkänna att här finns en målkonflikt mellan valfrihet å ena sidan, jämställdhet och arbetslinjen å den andra. Själv är jag positiv till att det finns ett begränsat vårdnadsbidrag. Även om jag hade föredragit att det varit infört i hela landet med staten som ansvarig.

Förvärra problem i förorter.

Men det förslag som kd-gruppen nu framför är typ vårdnadsbidrag gånger 4. Det skulle bli så förmånligt (även om nivåerna per barn är begränsade) att stanna hemma eller att inte använda förskolor att för många småbarnsföräldrar (främst kvinnor) skulle det löna sig dåligt att börja jobba. Extra tydligt hade situationen blivit i förorter där patriarkala strukturer redan är ett problem. Till det kommer att kd-politikerna vill ta bort pappamånaderna och jämställdhetsbonusen.

Jag är principiellt emot kvotering men har pragmatiskt accepterat nuvarande två pappamånader (främst för att ge pappor moraliskt stöd i förhandlingar med konservativa arbetsgivare). Men för mig handlar motståndet mot mer kvotering om att det är fel medel, jag håller med om målet. Att den nuvarande fördelningen av föräldraledighet faktiskt drabbar kvinnor i en del anställningsituationer.

Men kd-politikerna håller tydligen inte ens med om att nuvarande snedfördelning är ett problem. Det som är fascinerande är att jämställdhetsperspektivet är nästan helt frånvarande i kd-rapporten.

Expressen avslöjar kd:s hyckleri.

Värsta hyckleriet är annars att kd har så dålig trovärdighet just att argumentera för att "familjer är olika". Jag rekommenderar ledarartikeln i liberala Expressen.

Kristdemokraterna vill, vid sidan av arbetslinjen, finansiera en "relationslinje" för människor som önskar "bryta normen"

Vad nu då, tänker ni konfyst, talar vi om KD-bidrag till blyga transor? Har Hägglunds heliganer blivit queera? Ni är misstänksamma. Med all rätt, ska det strax visa sig.
Ingenting har hänt; KD är fortsatt intolerant mot människor som inte passar in i urgamla, av religionen noggrant inpiskade normer. Partiet försöker bara erövra politisk mark genom att manipulera språket....

Detta projekt går ut på att odla hemmafruar; för säkerhets skull vill man skrota både pappamånader och jämställdhetsbonus. Och man hävdar envetet att Sverige vimlar av människor som drömmer om hemmafrulivet - i förtvivlad tysthet. Ty, skriver KD-kvintetten, "det krävs mod för att bryta normen om två heltidsarbetande föräldrar".

De ut­­trycker sig cyniskt, måste man säga. KD har ju ingen pardon med människor som bryter mot samhällets kardinalnorm: heteronormen. Ack, nej; för HBTQ-individer förordar Kristdemokraterna en strikt "antirelationslinje": inget äktenskap och inga barn, vare sig genom adoption eller insemination. Däremot gärna tvångssterilisering! Men KD:s intolerans mot en minoritet hindrar alltså inte Emma Henriksson & Co. från att stjäla uttrycket "bryta normen" - ett uttryck som HBTQ-rörelsen har skänkt en positiv laddning, till priset av spe, förföljelse och död.

Så ytterst smakfullt.

KD vill förstås inte alls bryta några normer. De vill återupprätta normen som säger att mannen ska försörja familjen medan kvinnan stannar hemma med barnen. Det är en norm som har förlorat i kraft, men den är långt ifrån död; det tar längre tid än några årtionden att avliva djupt rotade föreställningar om manligt och kvinnligt.

Visst är en del liberaler, socialister och grön väl kategoriska i sin kritik mot kd-förslag om någon typ av vårdnadsbidrag. Men det man främst kan konstatera är att Kristdemokraterna, och Sverigedemokraterna, står för en familjepolitik som var föråldrad redan igår.

Uppdatering 1.

Här är en annan debatt med koppling till jämställdhet. En där många till vänster men även en del andra fegt duckar. Eller ännu värre, som Vänsterpartiet, kritiserar Skolverket som förtydligat att det i vissa situationer är möjligt att förbjuda heltäckande slöjor (burka och niqab) i skolor. (Feministiskt initiativ är ännu mer hycklande, om möjligt, i den här typen av debatter men det partiet är idag marginaliserat till att få stöd av några promillen av befolkningen)

Jesus Alcala kritiserade i en debattartikel i Dagens Nyheter att Skolverket inte förbjöd heltäckande slöjor generellt i skolor. Och jag håller med honom.

Varför vägs inte den burka/niqabbärande elevens rätt mot andra elevers rätt? Är rätten att bära burka och niqab viktigare än rätten att röra sig fritt? Ska den manssyn som burka och niqab uttrycker få tvinga fram ”praktiska lösningar”, det vill säga inskränkningar i andras rättigheter?

Och är det verkligen rimligt att lägga ansvaret för de här svåra avvägningarna på den enskilde läraren?

Representanter för skolverket svarar idag i DN.

Ett förbud för till exempel skolelever att i vissa angivna sammanhang bära en speciell klädsel kan dock godtas även om klädseln är religiös. Det ska i så fall handla om enskilda fall då klädseln väsentligt skulle försvåra kontakten och samspelet mellan lärare och elever eller medföra särskilda risker vid laborationer eller liknande övningar. Detta är också innebörden i Skolverkets vägledning.

Men så bra då. Om något religiöst samfund hävdar att det tillhör dess religion att folk måste vara nakna eller ha hakkors (från början en religiös symbol utan koppling till nazismen) måste väl skolverket tycka det är alright. För generellt bör ju inte ett hakkors på tröjan eller att någon elev är naken (i alla fall på nederdelen av kroppen när eleven sitter vid en bänk) störa samspelet mellan lärare och elever. Konstruerade exempel? Inte mer än att elever ska ha ansiktet dolt för lärare. I flera länder, bl.a. Frankrike, Spanien och Nederländerna, är nu heltäckande slöjor på offentlig plats antingen förbjudna eller håller på att förbjudas. Det är att gå för långt men inom utbildningsväsendet borde burka och niqab vara totalförbjudet. Punkt. Slut.

Uppdatering 2.

Etniskt ursprung inte avgörande i sig.

Jag vill förtydliga två saker. Dels en kommentar om förorterna. Jag hävdar inte att det i sig är "värre" att någon som har invandrarursprung får vårdnadsbidrag-barnomsorgspeng-skatteavdrag än någon etnisk svensk. Ni som följer min blogg vet nog om det men jag vill trots det förtydliga det.

Jag har själv framfört att jag är för nuvarande begränsade vårdnadsbidrag. Om en kvinna, eller man för den delen, från Iran och som bor på Södermalm i Stockholm och är integrerad i samhället, jobbat i 10 år och använder vårdnadsbidraget i något år är det givetvis samma sak som att någon etnisk svensk gör samma sak. Men det här handlar om en grupp som ofta är långt från arbetsmarknaden, bor i förorter och är nära patriarkala strukturer. Jag har tidigare helt varit för vårdnadsbidrag som en valfrihetsreform och är det ännu principiellt men den här aspekten har fått mig att konstatera att det inte är lämpligt att höja bidragsnivån.

Dyr reform.

Det andra som är viktigt att framföra är att Kristdemokraterna i sin beräkningar om reformernas kostnader nog utgår från att få kommer att använda deras förslag om det hade blivit verklighet. Att Sverige på 1960-talet och i början av 1970-talet hade en högre tillväxt än många andra länder hade främst två orsaker. Dels arbetskraftsinvandringen (då var förvärvsfrekvensen högre bland invandrare än etniska svenskar) och att kvinnor, precis som män, började förvärvsarbeta. Kd hänvisar till att 30 % av småbarnsföräldrar skulle vilja vara hemma med sina barn. Låt oss anta att nästan var tredje småbarnsförälder verkligen skulle stannat hemma med barnen från 1 till 6 års ålder. Kostnaden hade handlat om 10-tals miljarder och en del sektorer, bl.a. vården skulle på sina ställen braka ihop p.g.a. personalbrist. Inte konstigt att finansminister Anders Borg (m) med kraft var emot att fördubbla nivån på vårdnadsbidraget som kd framförde 2006 i förhandlingar om borgerliga valmanifestet. Kd (och sd) har givetvis all rätt att argumentera för sina förslag, de kan använda andra argument än ekonomiska, men att det skulle bli dyrt är tydligt. Och då får de två partierna avslöja var de skulle hämta pengarna. Om nu småbarnsföräldrar verkligen skulle följa deras politik och faktiskt ofta stanna hemma till dess barnen är 6 år.

Uppdatering 3.

Ordförande för sex föreningar, bl.a. Ulrika Westerlund från RFSL, riktar i en ny debattartikel i SvD kritik mot kd:s hyckleri inom familjepolitiken.