HBT-kultur. HBT & heder.

Jag ska ärligt erkänna att jag var något skeptisk emot den här boken när jag lånade den från Malmö stadsbibliotek. Främst för att den är gjord av Almaeuropa och RFSL Ungdom. Det är den senare föreningen som jag ibland varit kritisk emot. Något jag kommenterat bl.a. här och här. Men varje bok ska bedömas efter sina egna meriter. Författare till den här är främst Frida Darj och Hedvig Nathorst-Böös från RFSL-Ungdom. De har samarbetat med Eduoardo Gratzky och Cecilia Jarl-Åberg från Almaeuropa.

Befriande tydlig om problemen.

Jag var alltså ganska kritisk från början. Men efter att ha granskat bokens innehåll konstaterar jag att det här, dessbättre, inte är något vars främsta syfte är att vara "politiskt korrekt" eller att försköna, eller svartmåla för den delen, situationen för de HBT-ungdomar som drabbas av hedersrelaterat våld.

Tvärtom är det befriande hur öppet och ärligt man redovisar situationen. Att ansvariga för boken konstaterar att homofobi och stigmatisering förekommer bland alla etniska grupper, även bland svenskar. Men att hedersrelaterat våld handlar om att ofta hela familjen (eller släkten) är inblandade med att hota, slå eller ibland även mörda någon för att "få bort skammen" från släkten. Givetvis är det enda skamliga i situationen att folk trakasserar HBT-personer men det visste ni nog redan.

Jämförelser med folk från frikyrkosamfund.

Det som är intressant är att, förutom de närmare 20 HBT-personer som är ifrån "hedersrelaterade" familjer, 3 människor från "frikyrkosamfund" är intervjuade. Ansvariga för boken förtydligar själva att det är två olika grupper. Visserligen försöker anhöriga till HBT-personerna i båda av dem att försöka få homosexuella att bli heterosexuella.

Men för de som är med i frikyrkosamfund handlar det om att folk i deras närhet "försöker rädda dem som kristna". De hotar och slår dem inte. Men "bestraffningen" kan vara nog så komplicerad. Det samfund som är närmast "hederskulturen" utan att vara en del av det är Jehovas vittnen. "Alexander" berättar att hans familj tog avstånd från honom och bröt all kontakt efter att han berättat att han är bög. Även om det inte ska jämföras med det våld och de hot som framförs från familjer påverkade av "hederskultur", varav de flesta är muslimska men en del kristna (eller hinduiska), kan det ibland få samma effekt.

Rädsla att vara "rasistisk".

Att problemen finns vet nog många sedan tidigare. Men i den här boken blir det tydligt. Här är inte några anonyma bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner i någon statistik. Här är berättelser. En slutsats som dras i boken är att många i den offentliga sektorn är fumliga. Man menar väl. Men det finns en rädsla för att "vara rasistisk" (känns den absurda argumentationen igen från andra debatter?) eller för att myndighetspersoner inte har kunskap om hur det är att bo i en familj med hederskultur.

Typ som att det ibland kanske inte är smart att berätta för ungdomens föräldrar. Vilket en del skolpersonal gjort trots att eleven inte velat det. Vilket orsakat att situationen förvärrats och ungdomen förlorat förtroendet för myndighetspersoner. Det som är bekymmersamt, och som också avslöjas i boken, är att myndighetspersoner, socialsekreterare, lärare etc. ofta nonchalerar de HBT-ungdomar som söker hjälp. Eller ännu värre, själva är homofober eller transfober.

Den här boken borde spridas. På en arbetsplats, skola eller föreningslokal nära dig.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.