Kyss mig (2011) är en av få svenska filmer som har lesbisk kärlek som tema. När den skulle produceras var en av invändningarna från något filmbolag att "men det har redan gjorts en sådan här film med Fucking Åmål, att göra det igen kanske inte är motiverat". Man hänvisade alltså till en film för drygt 10 år sedan för att stoppa en film om lesbisk kärlek. Som om det inte görs dussintals svenska filmer varje år om heterorelationer. Men homosexuell kärlek - och i synnerhet kvinnlig sådan - har sällan betraktats som "kommersiell". Desto bättre att den här filmen blev av.
Mia (Ruth Vega Fernandez) ska gifta sig med Tim (Joakim Nätterqvist som spelade huvudrollen i Arn-filmerna). På en fest för Mias far Lasse (Krister Henriksson) som planerar att gifta sig med Elisabeth (Lena Andre) möter Mia Frida (Liv Mjörnes), Elisabeths dotter.
Filmen handlar om mänskliga relationer.
Den här filmen lyfts främst av Ruth Vega Fernandez som Mia. Hon avslöjar ambivalensen, ångesten men också glädjen i en människa som håller på att ändra sig. På en ö där en del vill fly bort. För just är det väl så för många - att vilja fly när kärlek närmar sig. Men även övriga skådespelarinsatser är klart godkända. Att reducera den här filmen till att "bara" handla om en lesbisk relation vore fel. Det handlar om mänskliga relationer. I den här filmen finns det inga svart-vita stereotyper. Istället är det nyanser.
Sexscenerna mellan Mia och Frida hade kunnat bli tafflig "porr för heteromän". Eller något stereotypt med någon butch och femme. Istället blir det genuint. Det är svårt att undvika att dra paralleller till filmen Patrik 1,5 år om ett bögpar och deras rumlande i sängen.
Jag rekommenderar filmen (som sedan december 2011 är på DVD) till folk oavsett kön och sexuell läggning. Det här är kvalitetsfilm.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Mia (Ruth Vega Fernandez) ska gifta sig med Tim (Joakim Nätterqvist som spelade huvudrollen i Arn-filmerna). På en fest för Mias far Lasse (Krister Henriksson) som planerar att gifta sig med Elisabeth (Lena Andre) möter Mia Frida (Liv Mjörnes), Elisabeths dotter.
Filmen handlar om mänskliga relationer.
Den här filmen lyfts främst av Ruth Vega Fernandez som Mia. Hon avslöjar ambivalensen, ångesten men också glädjen i en människa som håller på att ändra sig. På en ö där en del vill fly bort. För just är det väl så för många - att vilja fly när kärlek närmar sig. Men även övriga skådespelarinsatser är klart godkända. Att reducera den här filmen till att "bara" handla om en lesbisk relation vore fel. Det handlar om mänskliga relationer. I den här filmen finns det inga svart-vita stereotyper. Istället är det nyanser.
Sexscenerna mellan Mia och Frida hade kunnat bli tafflig "porr för heteromän". Eller något stereotypt med någon butch och femme. Istället blir det genuint. Det är svårt att undvika att dra paralleller till filmen Patrik 1,5 år om ett bögpar och deras rumlande i sängen.
Jag rekommenderar filmen (som sedan december 2011 är på DVD) till folk oavsett kön och sexuell läggning. Det här är kvalitetsfilm.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar