På torsdag kommer Danmark, nog, att rösta fram ett parlament där de partier som är för en könsneutral äktenskapslag är i majoritet. I Finland håller ledamöter i parlamentet på med att försöka få fram ett förslag till homoäktenskap. Mycket tyder på att om några år tillåter alla länder i Norden samkönade par att ingå äktenskap.
Men hur och var började på allvar jobbet för juridiskt erkännande av samkönade par egentligen? Bland annat i California. Igår hade HBT-siten 365gay (som tyvärr försvinner om några veckor eftersom ägarna MTV network har beslutat lägga ner siten) en artikel om West Hollywood som är en egen stad med ca 35 0000 invånare. Trots att den är belägen inne i en annan stad, Los Angeles.
West Hollywood var 1985 det första stället i världen som gjorde det möjligt för samkönade par att registrera sin relation. Lobbyarbetet för den typen av lagar i California började dock redan 1979. Från Wikipedia.
Staden Berkely (nära San Fransisco) var först i världen att låta offentligt anställda som var i en samkönad relation får del av partnerrättigheter.
Danmark fick partnerskapslag med ceremoni 1989.
I Europa startade en seriös debatt i Danmark och Nederländerna på 1980-talet om att tillåta homosexuella par att ingå äktenskap. Det slutade i Danmark med ett kompromissförslag, registrerat partnerskap för samkönade par 1989. Det som var nytt (i relation till städerna i California) vara vigselceremonin som gjorde att det blev något som blev känt även i andra länder. Nederländerna fick en könsneutral partnerskapslag (utan officiell ceremoni) på 1990-talet men blev å andra sidan först i världen med att tillåta homoäktenskap 2001.
Hemma i Sverige hade den s.k. homosexutredningen augusti 1984 lämnat ett förslag om att införa en sambolag för homosexuella par. Visserligen hade vpk.s (nu vänsterpartiet) representant i utredningen reserverat sig för införande av en könsneutral äktenskapslag men när partiet skulle lämna motionsförslag i riksdagen undvek de att argumentera för homoäktenskap (förmodligen för att vpk var internt oeniga och förslaget betraktades som för radikalt). Istället lämnade vpk förslaget att "likställa de familjerättsliga lagarna för homosexuella par". 1997 blev Vänsterpartiet, som första riksdagsparti, för att samkönade par ska kunna ingå äktenskap.
Kds var helt emot varje typ av sambolag.
Förslaget 1984 om införandet av en sambolag orsakade blandade känslor bland politiker. Ett annat förslag hade lämnats av en annan utredning, om att införa en sambolag för olikkönade par. Debatten handlade dels om man skulle skaffa någon sambolag över huvud taget. Främst kds (nu kd) var helt emot det eftersom de menade att "det skulle devalvera äktenskapets värde". Sedan var kds extra negativa till sambolagen för homopar eftersom partiet då var emot samkönade relationer. Även Moderaterna var emot båda lagarna.
Socialdemokratiska regeringen vägrade in i det sista att offentligt berätta vilka förslag man skulle lämna som ett resultat av "homosexutredningen". Det är inte som idag att partier försöker vinna poäng på att de är homovänliga utan då var det besvärande och kontroversiellt (även internt) för Socialdemokraterna. Men i början av 1987 lämnade regeringen sitt förslag och när det gäller juridiskt erkännande av homorelationer följde man utredningen, en sambolag. Precis som när det gäller sambolagen för olikkönade par blev det ingen typ av registrering utan lagen gällde automatiskt för de som berördes av lagen om de inte hade avtalat själva om något annat.
Folkpartiet var för "frivillig" sambolag.
Folkpartiet ville däremot, för både olikkönade och samkönade par, att lagen skulle vara frivillig och bara gälla de par som själva fixat så att deras relation blev registrerad. Vid omröstningen juni 1987 fick fp stöd av en minoritet av ledamöterna från m och c. Man kan dock vara kritisk emot fp:s strategi. Riksdagen hade redan beslutat om en "automatisk" sambolag för olikkönade par och då borde samma gälla regler gälla för samkönade par.
Kritik kan dock även riktas mot förslaget från den socialdemokratiska regeringen. Innehållet i sambolagarna var helt olika. Medan olikkönade par hade rätt till bl.a. bostadsbidrag och som förmånstagare för varandras arbetslivsförsäkringar gällde inte detsamma för samkönade par.
Centerpartiet var emot sambolag för homopar "eftersom de inte har några barn".
Centerpartiet var för sambolagen för olikkönade par men inte för samkönade med argumentet "det behövs inte för dem eftersom de inte har barn". Absurt heteronormativt eftersom en del homopar hade barn och att en sambolag kan vara viktig även för par utan barn. Men det här var 1987. Miljöpartiet hamnade i riksdagen först 1988, men partiet var för en sambolag för samkönade par.
1989 sa vpk ja till en partnerskapslag och det gjorde även s, fp och mp 1990. Sverige fick en partnerskapslag 1995, gemensam könsneutral sambolag 2003 och en könsneutral äktenskapslag 2009.
Man kan alltså konstatera att 1991, för 20 år sedan, var det bara två länder (Sverige och Danmark) och tre städer (Berkeley, West Hollywood och San Fransisco) som juridiskt erkände samkönade relationer. På alla andra ställen i världen var homopar juridiskt främlingar inför varann även om de hade bott ihop i decennier.
Mycket har förändrats till det bättre sedan dess.
Men hur och var började på allvar jobbet för juridiskt erkännande av samkönade par egentligen? Bland annat i California. Igår hade HBT-siten 365gay (som tyvärr försvinner om några veckor eftersom ägarna MTV network har beslutat lägga ner siten) en artikel om West Hollywood som är en egen stad med ca 35 0000 invånare. Trots att den är belägen inne i en annan stad, Los Angeles.
The city is considering holding a Go-Go Dancer Appreciation Day this fall to honor the club “groovers” who helped establish the Sunset Strip as a hub of hipness in the 1960s, and whose successors lend an edgy energy to its gay bars today. Go-Go day would also highlight the quirky flamboyance that for decades has been the hallmark of this small burg shoehorned into the middle of Los Angeles.West Hollywood först med partnerskapslag för samkönade par.
“West Hollywood has been toned down to be family friendly. That’s not what we are,” said Mayor John Duran. “I was concerned there seemed to be a sanitizing of the city. This is the sort of campy, tongue-in-cheek thing we’re known for.”
With a 40 percent gay population, this densely populated enclave has been long known for its dare-to-be different lifestyle that has fostered a funky vibe of artsy boutiques and coffeehouses along leafy streets lined with quaint bungalows and aging apartment buildings.
West Hollywood var 1985 det första stället i världen som gjorde det möjligt för samkönade par att registrera sin relation. Lobbyarbetet för den typen av lagar i California började dock redan 1979. Från Wikipedia.
In August 1979, gay rights activist Tom Brougham proposed a new category of relationship called "domestic partnership"..... Initially, the requirements were that only two people who resided together and were qualified to marry except that they were the same gender. Additional requirements were later added for the partners to maintain mutual financial responsibility and for both to be at least eighteen years old and able to enter into a legal contract....Partnerrättigheter för offentligt anställda i Berkeley.
San Fransisco
In 1982, Brougham's definition was modified by Supervisor Harry Britt, a gay man appointed to replace Harvey Milk. Britt's version was adopted and passed by the San Francisco Board of Supervisors, but Dianne Feinstein, mayor of San Francisco at the time, came under intense pressure from the Catholic Church and vetoed the bill. In 1989, a domestic partnership law was adopted in San Francisco.... However, voters repealed the domestic partnership law by initiative; a modified version was reinstated by another voter initiative, 1990's Proposition K, also written by Britt.
Berkley
In 1983, the City Council of Berkeley, California, under the leadership of Mayor Gus Newport, ordered their Human Relations and Welfare Commission to develop a domestic partnership proposal. The Commission appointed its Vice-Chair, Leland Traiman, a gay activist, to head the Domestic Partner Task Force and draft a policy. Working with Tom Brougham, members of the East Bay Lesbian/Gay Democratic Club, and attorney Matt Coles, the Domestic Partner Task Force drafted what has become the template for domestic partner/civil union policies around the world.
The City of Berkeley's Human Relations and Welfare Commission held a public hearing early in 1984 on "Examining the Use of Marriage to Determine Benefits and Liabilities in Berkeley and the Alternatives." A policy was adopted by the Commission and presented to the City Council.... In July 1984 the City Council voted down the proposal citing financial concerns....
.... At the first meeting of the new City Council in December 1984, the Berkeley City Council enacted a policy extending employee benefits to unmarried couples of any gender. The first couple to file for benefits under Berkeley's sex-neutral policy were Brougham and his partner Barry Warren.... However, the City Council did not create a registry for domestic partners until 1991.
Staden Berkely (nära San Fransisco) var först i världen att låta offentligt anställda som var i en samkönad relation får del av partnerrättigheter.
In 1985, West Hollywood city council member John Heilman successfully introduced domestic partner legislation for city residents and employees that was passed by the city council and created the first domestic partnership registry.[1]Men det var alltså West Hollywood som först gjorde det möjligt för samkönade par (och även icke-offentligt anställda) att registrera sin relation. Hur långt före sin tid de tre städerna var (även om det blev en fördröjning i San Fransisco) avslöjas när man konstaterar att den första delstaten att införa en sambolag för homopar var Hawaii 1997. Tre år senare gjorde California detsamma och då blev även Vermont först i USA att tillåta "civil unions" för samkönade par, något som gav exakt samma juridiska rättigheter som äktenskap för olikkönade par.
Danmark fick partnerskapslag med ceremoni 1989.
I Europa startade en seriös debatt i Danmark och Nederländerna på 1980-talet om att tillåta homosexuella par att ingå äktenskap. Det slutade i Danmark med ett kompromissförslag, registrerat partnerskap för samkönade par 1989. Det som var nytt (i relation till städerna i California) vara vigselceremonin som gjorde att det blev något som blev känt även i andra länder. Nederländerna fick en könsneutral partnerskapslag (utan officiell ceremoni) på 1990-talet men blev å andra sidan först i världen med att tillåta homoäktenskap 2001.
Hemma i Sverige hade den s.k. homosexutredningen augusti 1984 lämnat ett förslag om att införa en sambolag för homosexuella par. Visserligen hade vpk.s (nu vänsterpartiet) representant i utredningen reserverat sig för införande av en könsneutral äktenskapslag men när partiet skulle lämna motionsförslag i riksdagen undvek de att argumentera för homoäktenskap (förmodligen för att vpk var internt oeniga och förslaget betraktades som för radikalt). Istället lämnade vpk förslaget att "likställa de familjerättsliga lagarna för homosexuella par". 1997 blev Vänsterpartiet, som första riksdagsparti, för att samkönade par ska kunna ingå äktenskap.
Kds var helt emot varje typ av sambolag.
Förslaget 1984 om införandet av en sambolag orsakade blandade känslor bland politiker. Ett annat förslag hade lämnats av en annan utredning, om att införa en sambolag för olikkönade par. Debatten handlade dels om man skulle skaffa någon sambolag över huvud taget. Främst kds (nu kd) var helt emot det eftersom de menade att "det skulle devalvera äktenskapets värde". Sedan var kds extra negativa till sambolagen för homopar eftersom partiet då var emot samkönade relationer. Även Moderaterna var emot båda lagarna.
Socialdemokratiska regeringen vägrade in i det sista att offentligt berätta vilka förslag man skulle lämna som ett resultat av "homosexutredningen". Det är inte som idag att partier försöker vinna poäng på att de är homovänliga utan då var det besvärande och kontroversiellt (även internt) för Socialdemokraterna. Men i början av 1987 lämnade regeringen sitt förslag och när det gäller juridiskt erkännande av homorelationer följde man utredningen, en sambolag. Precis som när det gäller sambolagen för olikkönade par blev det ingen typ av registrering utan lagen gällde automatiskt för de som berördes av lagen om de inte hade avtalat själva om något annat.
Folkpartiet var för "frivillig" sambolag.
Folkpartiet ville däremot, för både olikkönade och samkönade par, att lagen skulle vara frivillig och bara gälla de par som själva fixat så att deras relation blev registrerad. Vid omröstningen juni 1987 fick fp stöd av en minoritet av ledamöterna från m och c. Man kan dock vara kritisk emot fp:s strategi. Riksdagen hade redan beslutat om en "automatisk" sambolag för olikkönade par och då borde samma gälla regler gälla för samkönade par.
Kritik kan dock även riktas mot förslaget från den socialdemokratiska regeringen. Innehållet i sambolagarna var helt olika. Medan olikkönade par hade rätt till bl.a. bostadsbidrag och som förmånstagare för varandras arbetslivsförsäkringar gällde inte detsamma för samkönade par.
Centerpartiet var emot sambolag för homopar "eftersom de inte har några barn".
Centerpartiet var för sambolagen för olikkönade par men inte för samkönade med argumentet "det behövs inte för dem eftersom de inte har barn". Absurt heteronormativt eftersom en del homopar hade barn och att en sambolag kan vara viktig även för par utan barn. Men det här var 1987. Miljöpartiet hamnade i riksdagen först 1988, men partiet var för en sambolag för samkönade par.
1989 sa vpk ja till en partnerskapslag och det gjorde även s, fp och mp 1990. Sverige fick en partnerskapslag 1995, gemensam könsneutral sambolag 2003 och en könsneutral äktenskapslag 2009.
Man kan alltså konstatera att 1991, för 20 år sedan, var det bara två länder (Sverige och Danmark) och tre städer (Berkeley, West Hollywood och San Fransisco) som juridiskt erkände samkönade relationer. På alla andra ställen i världen var homopar juridiskt främlingar inför varann även om de hade bott ihop i decennier.
Mycket har förändrats till det bättre sedan dess.
Uppdatering 1.
Annat med koppling till debatten om samkönade relationer och äktenskap.
Humanisterna är inte ense med homofientliga kristna om äktenskapslagen.
Elisabeth Sandlund från kristna Dagen sprider - igen - myter.
I Finland har Markku Koivisto, grundare av Nokiamissionen och känd för att berätta hur hemskt det är med samkönade relationer, erkänt att han trots det själv haft sex med en man.
HBT-negativa partier i Norge förlorar.
I lokalvalet i Norge igår minskade de båda HBT-negativa partierna. Främlingsfientliga Fremskrittpartiet har minskat med 6,7 procentenheter till 11,8 % när 99,3 % av rösterna är räknade. Kristelig folkeparti har förlorat 0,9 procentenheter och får 5,9 %. Båda partierna är emot nuvarande könsneutral äktenskapslag där samkönade par har samma rätt till adoptioner och inseminationer som olikkönade par. De två partierna är istället för en partnerskapslag där homopar bara har rätt till närståendeadoptioner. Övriga partier i norska parlamentet är för nuvarande könsneutrala äktenskapslag.
Uppdatering 2.
Kanske är det någon av er bloggbesökare som tycker den här bloggposten är kort. Att ni kallar det en del av "snuttifieringen" i media. Var lugna, det kan bli fler uppdateringar. Och kanske bloggposten senare ges ut som bok. :-)
Annat med koppling till debatten om samkönade relationer och äktenskap.
Humanisterna är inte ense med homofientliga kristna om äktenskapslagen.
Elisabeth Sandlund från kristna Dagen sprider - igen - myter.
Men att vara enig om att man i grunden är oenig utesluter inte att man i specifika frågor inser att man är på samma linje och kan stötta varandra. Så skedde exempelvis i den för ett par år sedan högaktuella äktenskapsfrågan. Där sällade sig Humanisterna till dem som förespråkade en civilrättslig samlevnadsbalk för såväl en- som tvåkönade par på andra bevekelsegrunder än de som kristna debattörer hänvisade till.Nej, Humanisterna var inte ense med konservativa homofientliga kristna i debatten om en könsneutral äktenskapslag. Humanisterna ville visserligen att lagen ska vara civilrättslig men föreningen accepterade inte att konservativt kristna försökte få bort ordet äktenskap i lagboken, eftersom de inte tyckte att homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap. På debattsiten Newsmill skrev Humanisternas ordförande Christer Sturmark bl.a. följande 16 november 2008.
Mats Odell bjöd på förstklassig underhållning i Ekots lördagsintervju den 15 november. Hans resonemang om civiläktenskapet var så förvirrat och inkonsekvent att han knappast själv kan ha förstått vad han menat....Lättare för homofientligt finskt samfund att acceptera sexuella övergrepp än monogama relationer.
Rent osant och vilseledande blir det när Odell hävdar att Humanisterna anslutit sig till kristdemokraternas förslag. Samma sak har också hävdats av andra ledande kristdemokrater, men det blir inte mer sant hur många gånger det än upprepas.
Förbundet Humanisterna föreslog redan i januari i sitt remissvar på äktenskapsutredningen, att civila äktenskap ska vara den enda giltiga juridiska formen i Sverige... Allt fler organisationer och samfund har hakat på vårt förslag, men somliga har försökt passa på att kidnappa begreppet ”äktenskap” i den processen.
Beklagar, det gick vi inte på. Något monopol på äktenskapsbegreppet blir det inte tal om för kyrkorna.
I Finland har Markku Koivisto, grundare av Nokiamissionen och känd för att berätta hur hemskt det är med samkönade relationer, erkänt att han trots det själv haft sex med en man.
Tidigare har den kristna radiostationen RadioDei berättat att Koivisto under en längre tid skulle ha ofredat män som han haft själavårdssamtal med. Dessa anklagelser berördes inte i söndagens möte. Nokiamissionen vill inte uttala sig om det utan lämnar det till Koivisto.Nokiamissionen tycks alltså inte tycka sexuellt ofredande av andra är något allvarligt problem om vederbörande "ångrar sig". Däremot accepterar samfundet inte två vuxna människor av samma kön som har en relation där de respekterar varann och är monogama. Fascinerande.
Markku Koivisto har fått sina synder förlåtna och han har inte uteslutits ur sin församling.
HBT-negativa partier i Norge förlorar.
I lokalvalet i Norge igår minskade de båda HBT-negativa partierna. Främlingsfientliga Fremskrittpartiet har minskat med 6,7 procentenheter till 11,8 % när 99,3 % av rösterna är räknade. Kristelig folkeparti har förlorat 0,9 procentenheter och får 5,9 %. Båda partierna är emot nuvarande könsneutral äktenskapslag där samkönade par har samma rätt till adoptioner och inseminationer som olikkönade par. De två partierna är istället för en partnerskapslag där homopar bara har rätt till närståendeadoptioner. Övriga partier i norska parlamentet är för nuvarande könsneutrala äktenskapslag.
Uppdatering 2.
Kanske är det någon av er bloggbesökare som tycker den här bloggposten är kort. Att ni kallar det en del av "snuttifieringen" i media. Var lugna, det kan bli fler uppdateringar. Och kanske bloggposten senare ges ut som bok. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar