HBT-kultur. Det är vår tur nu - att vara trans i en tvåkönsvärld.

Jag måste först avslöja något. Jag är en cis-person. En människa vars biologiska, juridiska och psykiska könsidentitet stämmer överens. Jag är hyfsat maskulin och när en kille ska hamna i min säng ska han också vara det. Sedan bryr jag inte om hur mina vänner och bekanta är.

Varför berättar jag då här nu? Har jag inte visst att jag är en cis-person tidigare? Givetvis. Jag älskar discotrion Stock-Aitken-Waterman (som hade många hits i slutet av 1980-talet och var populära bland många bögar). De anklagades för att vara kommersiella (vilket de var) men när de blev tillfrågade om orsaken till hur man får en hitlåt svarade en av dem: Det handlar om timing.

Dags att lansera begreppet cis-personer.

September 2011 bedömer jag att det är rätt att lansera cis-personer. Vi som är icke-transpersoner. Det handlar om att synliggöra normen. För tragiskt nog är transpersoner ännu av många (i övrigt "toleranta" svenskar) bedömda som "avvikande."

Boken Det är vår tur nu - att vara trans i en tvåkönad värld försöker synliggöra de här normerna. Många transpersoner får här berätta om sina upplevelser, sin kamp och sina svårigheter att bli respekterade. Men också att känna sig bli accepterade för vem de är.

Givetvis är boken lämplig för transpersoner. Det kan ge inspiration att engagera sig för transpersoners rättigheter. Oavsett om det handlar om att förändra könstillhörighetslagen eller få acceptans i sin vardag. Men egentligen är den viktig för alla som är engagerade för mänskliga rättigheter för transpersoner.

Många far illa - för att de är transpersoner.

Det kanske mest berörande kapitlet är från Adrian Repka som ger flera exempel på människor som farit illa av en orsak - att de är transpersoner.

Det borde vara en självklarhet att den som har mest makt att påverka situationen där man är, också är den som måste ta ansvaret. Men många i vuxna i skolan tar inte sitt ansvar när någon far illa på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck . Tvärtom försöker många skjuta över ansvaret på den utsatta eleven. Men det håller inte. . Ramarna måste alltid förändras för att att anpassas till innehållet. Det ska inte behövas en öppen transidentifierad person i skolan för att det ska finnas utrymme för det.

Amanda Brihed berättar om statens krav att inte kunna bli förälder p.g.a könstillhörighetens krav på sterilitet. Det finns många andra viktiga berättelse i boken.

Liberalen Adolf Hedin förtjänar att hyllas.

En del kanske är frågande till varför jag som inte är transperson själv på min blogg tydligt engagerat mig för gruppens rättigheter de senaste åren. En av min politiska förebilder är Adolf Hedin, vänsterliberal, som på 1890-talet envetet jobbade för allmän och lika rösträtt. Och att skydda arbetare mot vissa arbetsgivares trakasserier.

För mig är det en del av samma kamp som när jag idag hyllar sänkta inkomstskatter för låg- och inkomsttagare. Att ge människor mer frihet. Men mitt fokus hamnar aldrig på att välbeställda människor ska få bättre villkor. Jag unnar folk att tjäna pengar. Har inte några problem att en del folk blir rika. Men jag fokuserar på de som har det svårt. Som Adolf Hedin var engagerad för arbetares rättigheter. Eller vi som är fokuserade på rättigheter för transpersoner, hemlösa, missbrukare och andra idag.

Jag vägrar kalla dem "svaga". Detta förolämpande uttryck. Ingen människa är svag, däremot kan varje hamna i besvärliga situationer. Men just därför att det viktigt att synliggöra dem.Om du läser Det är vår tur nu - att vara trans i en tvåkönsvärld är det en bra start.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.