onsdag 21 september 2011

Skiljas.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Agnetha Fältskog (bilden), från ABBA, i en intervju 2004.
- Vi sa alltid till media att det var en lycklig skilsmässa. Men det var bara för att hålla masken utåt.

- Det finns inga lyckliga skilsmässor. De är smärtsamma, särskilt när barn är inblandade.
Vissa citat noterar man. Det här var ett av dem. Debatten rasar om boken Happy happy
I antologin Happy, happy - en bok om skilsmässa bjuds läsaren på en annan bild av separation än den som vanligtvis ges. Det är berättelser om skilsmässor som positiva och berikande erfarenheter. En bok som vill stärka och inspirera alla som tagit steget - och alla som kanske funderar på att ta det.
Bland de som hyllar skilsmässor i boken är bl.a. Gudrun Schyman (f.d. talesperson för Feministiskt initiativ) och Mian Lodalen (skribent i Qx).

Skilsmässa är ibland det minst dåliga alternativet.

Jag brukar ibland undvika att berätta om privata saker men här vill jag göra det. Mina föräldrar skilde sig när jag var 12 år. Efter att den sista månaden ihop bråkat varje dag blev det till sist ohållbart. En process som orsakade skilsmässa startade. Hatet mellan dem blev tydligt. Och även släktingar och vänner blandades in. Som skulle "välja sida". Jag hatade det. Att mina föräldrar inte kunde vara sams.

Men jag förstod också, trots att jag var 12 år, att ibland måste man välja det minst dåliga alternativet. Ibland finns det inga bra alternativ. Jag har inte några som helst problem om människor vill experimentera sexuellt och hitta nya partners (som är ett argument tydligen). Jag är sexliberal. Men om det är det viktigaste kanske människor ska fundera på varför de gifter sig från början. Om nu äktenskapet är så hemskt och skilsmässor positiva. Gift dig då inte. Eller försök hitta en partner som är intresserad av en "öppen relation".

Men försök inte göra skilsmässor till något "som är bra för barnen". Floskler som "om vi skiljs mår vi bättre och fungerar då också som föräldrar" är - floskler. Det är så många skilda föräldrar som fortsätter förtala sina f.d. partners.

Ibland framförs argumentet "vi ska inte skuldbelägga folk". Inte påföra folk skuld. Men för föräldrar som skiljer sig är det faktiskt naturligt att känna skuld. Bara psykopater kan lalla runt och inte bekymra sig för hur det blir för deras barn när föräldrarna skiljer sig.

En skilsmässa är aldrig något "positivt och berikande". Då har man inte fattat vad kärlek handlar om. Varje skilsmässa är ett misslyckande. Man bryter ett löfte om att hålla ihop. Tycker man sådana löften är oviktiga, vilket jag respekterar, ska man inte gifta sig från början.

Men vi är bara människor. Vi misslyckas. Återigen- ibland är skilsmässa det minst dåliga alternativet. Men Agnetha Fältskog hade rätt.

Det finns inte några lyckliga skilsmässor.

3 kommentarer:

  1. Håller med om att det inte finns några lyckliga skilsmässor!
    Har varit sambo i 37 år, för ett år sedan kom mitt x hem från en resa där han träffat en polsk kvinna och förklarade att han ville leva med henne i fortsättningen...
    Jag fick en chock, är 73 år min sambo "bara" 62 år.
    Där är jag nu med ett gemensamt hem som fortfarande inte är sålt och där jag är tvingad att bo kvar tills dess!
    Känner som om jag sitter på en station och väntar på att tåget skall gå!
    Nej lycklig skilsmässa tror jag inte på!

    SvaraRadera
  2. Hej Kerstin!

    Tack för kommentaren. Ja, det är många sådana här berättelser. Ibland är en skilsmässa det minst dåliga men jag fattar inte hur någon kan kalla dem för "berikande"?

    Bengt

    SvaraRadera
  3. thanks for sharing..

    SvaraRadera