Har "nykteristlobbyn" tvingat Moderaterna att byta alkoholpolitik?

Eftersom det är inte är några dramatiska HBT-relaterade nyheter idag ska jag passa på att kommentera det här med lobbing. Vi ju att homofientliga (ofta kristna) grupper hävdar att det är "homolobbyn" som tvingat de flesta riksdagspartier att bli HBT-vänliga. Och t.o.m. fått svenska folket att gilla bögar och lesbiska.

De senaste åren är det två tydliga förändringar i attityder bland politiker och svenskar generellt som till viss del är orsakade av "lobbygrupper". Dels stödet för HBT-reformer som ökat betydligt, dels att de som är för en restriktiv alkoholpolitik (monopol, höga skatter etc) blivit betydligt fler.

Själv är jag principiellt för den alkoholpolitik som förs i de flesta länder i Europa (alla förutom Sverige, Norge och Finland). Att det är tillåtet att sälja öl, vin och sprit i (licensierade) privata butiker. Att alkoholskatterna bör vara på en sådan nivå att det inte uppmuntrar smuggling och hembränning. Jag konstaterar att från början av 1980-talet (kanske även tidigare) fram till för ca 10 år sedan höll de flesta svenskar med mig.

Därefter har "nykteristlobbyn" fört framgångsrika kampanjer och idag är det en minoritet, ca 20-30 %, som delar mina alkoholpolitiskt liberala attityder. Givetvis har Systembolaget genom att förbättra sin service till kunderna bidragit till det här. Fram till för 10 år sedan kunde människor inte själva leta vin och sprit (ibland inte heller öl) i Systembolagets butiker utan man fick berätta vid disk vad man ville ha, sedan plockade den anställde fram varan. Att de började med lördagsöppet är en annan förändring av betydelse.

Homofientliga låtsas som om riksdagsledamöter är några fega barn.

Nu skulle jag likt homofientliga typer kunna låtsas som att det är "nykteristlobbyns fel". De har "tvingat" politiker att ändra sig. Moderaterna var tidigare för en liberal alkoholpolitik men har idag en relativt restriktiv policy.

Men om jag hävdade det hade jag resonerat som om riksdagsledamöter och andra vore som några barn och fega dessutom. Att de inte har någon integritet. Inte prövar sakargument. Och att "nykteristlobbyn" är ond som försöker påverka politiker.

I själva verket har givetvis "nykteristlobbyn" och "homolobbyn" all rätt att försöka påverka både politiker och den allmänna opinionen. Båda har varit framgångsrika. Det betyder inte att de är "onda" och vill förstöra samhället. Jag delar inte i sak attityderna från nykteristföreningarna men ansvaret för att Moderaterna bytt policy måste givetvis vara deras eget.

Vi som är för en frihetlig alkoholpolitiker har kanske inte varit tillräckligt tydliga och engagerade för att föra fram motargument och "lobba" för den politik vi är för. Det har tydligen inte de som är emot HBT-reformer heller. Inga jämförelser i övrigt mellan HBT-politik och alkoholpolitik givetvis.

Så sluta gnälla ni konservativt kristna och andra för att ni är i minoritet inom HBT-politiken. Politiker har prövat argumenten och konstaterat att RFSL och andra ofta haft rätt när de "lobbat". Det är ingen som "tvingat" riksdagsledamöterna. Av samma orsak är det ingen som "tvingat" Moderaterna att byta policy inom alkoholpolitiken.

Att en liberal alkoholpolitik sedan inte är bland de reformer jag prioriterar främst (hamnar inte på min 10-i-topplista över det jag vill ändra inom svensk politik) är en annan sak. Men jag är ännu principiellt för en liberal alkoholpolitik.

Uppdatering 1.

Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, har idag en ny debattreplik på Newsmill. Han kritiserar civilminister Stefan Attefall (kd) med bl.a. följande.

Det vi kritiserar i vår artikel är det faktum att Attefall, på felaktiga grunder, försvarar frälsningsarméns rätt till statligt stöd trots att organisationen diskriminerar homosexuella och därmed bryter mot kriterierna för att uppbära detta stöd. Vi frågar oss om han också är beredd att dela ut stöd till organisationer som inte tillåter judar eller mörkhyade att bli aktiva i församlingen? Eller är det bara kategorin homosexuella som kan behandlas hur som helst utan att stödet dras in?

Att Attefall överhuvudtaget inte bemöter våra argument tolkar vi som att han faktiskt inte har något att säga. Det borde i rationalitetens namn innebära att han ändrar uppfattning, men istället radar han upp, i sammanhanget, helt ovidkommande saker. Beröringsskräck? Den beröringsskräck som är relevant att diskutera är den som frälsningsarmén visar upp mot homosexuella. Det kan inte vara beröringsskräck att påpeka att den rådande lagstiftningen överträds. Attefall gör här sitt första misstag.

Kristna tidningen Dagen berättar att en kristen pastor hävdar att internet ökar sekulariseringen.

Genom internet har ateister och skeptiker lika stor tillgång till dagens barn som dess föräldrar, därför ökar sekulariseringen, menar Josh McDowell.

Det är nog många av Dagens prenumeranter som bekymrat håller med Josh McDowell. Alltså samma människor som i debatter om samkönade adoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor argumenterar för att de har "barnperspektivet" när de är emot reformerna medan de flesta riksdagspartier har "vuxenperspektivet". Förutom att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn avslöjar artikeln om McDowell igen hur hycklande konservativt kristna resonerar.

I de flesta debatter som inte är relaterade till HBT-personer har de ofta ett "vuxenperspektiv". Notera att McDowell resonerar om föräldrars "tillgång till dagens barn". Som om barn vore några ägodelar. Samma argumentation är det i debatter om religiösa friskolor, där konservativt kristna tycker det avgörande argumentet är föräldrars rätt att avgöra vilken undervisning deras barn ska få. Barnperspektiv? Yeah, right.

Uppdatering 2.

Per Pettersson, f.d. vice ordförande i Fp Kista, berättar i en debattartikel på Newsmill att han lämnar Folkpartiet. Från artikeln.

Inte heller tas normbrytande beteende emot väl. HBT-personer får ofta höra att partiet står upp för deras rättigheter, men det finns ett flertal exempel på hur samma personer sedan diskrimineras och trakasseras inom partiet. Man får inte heller vara för frispråkig när det gäller sexualitet. Beröringsskräcken för inte bara det som kan tolkas sexuellt, utan även för alla former av nakenhet, är stor i FP. Huruvida det grundar sig i en småborgerlig moralism, det faktum att Folkpartiet på senare år profilerat sig inom skolfrågor och att det därmed blir en "tänk på barnen"-mentalitet, eller en blandning av dessa, får vara osagt.

Är det sant att det är flera exempel på att människor blivit diskriminerade och trakasserade i Folkpartiet för att de är HBT är det synnerligen allvarligt. Även om det råder en prydhet i ett parti som kallar sig liberalt. När det gäller övriga kommentarer från Per Pettersson hamnar de utanför HBT-politiken och den här bloggen fokuserar på rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det jag kan konstatera är att tre av Folkpartiets ministrar har ett tydligt HBT-engagemang. Den fjärde ministern som även är ordförande i partiet saknar tyvärr det där engagemanget.